Björnfrossa i Finland

Vägen till björnarna går via Helsingfors och vidare till Kajaani med flyg. Där väntar en buss på oss som ska ta oss de sista femton milen mot gränsen till Ryssland. Vi är fjorton personer i sällskapet. Tretton gäster och Magnus Fredriksson från Rovdjursland. Det är flera fotografer men också en hel del som bara vill njuta av de vackra djuren och naturupplevelsen. Efter en avstickare på et par kilometer från stora vägen kommer vi fram till Wild Brown Bear som det står på skylten. Det är inte Hilton men väl en funktionell lodge med lite olika storlekar på rum i vandrarhemsklass.

1600skylt

Wild Brown Bear Lodge är ett familjeföretag som drivs av ägaren Ari och hans fru och barn. Det ger en skön familjär känsla över stället.

Efter lite rumsbestyr och en stadig, tidig middag blir vi fördelade gömslen. Jag har lagt fram ett önskemål att få sitta själv och lyckas få till det. Jag blir tilldelad nummer 9 som är riktad åt väster medan de flesta andra är riktade mot öster. Lite saftiga motljusbilder till att börja med alltså. Nja, motljuset är skymt av ett ihållande regn.

Vi går till björnarna
För att inte störa mer än nödvändigt marscherar vi ut till gömslet i samlad tropp. Det är tystnad som gäller när vi närmar oss området. Det är en promenad på c:a en kilometer från campen till gömslena. Tyst glider vi in i de olika små hytterna och det första vi gör är att montera stativhuvuden och rigga så allt är klart när Ursus arctos är i antågande. Det är lite pirrigt och jag konstaterar att det inte är små hål för stativen i väggen utan helt öppet så även en ganska stor björn kan kliva rakt in om den vill. Spännande…

hides

Gömslena är oftast gjorda för två personer och innehåller en dubbelsäng, två stolar och en campingtoalett. Man har två gluggar var. Jag har ett 500 f/4 och ett 70-200 f/2,8.

Det går nästan tre timmar som jag fördriver ivrigt spanande. Jag fotar lite skrattmås i regn och lyssnar på fåglar och försöker få ihop så många arter som möjligt. En pärluggla ropar ett par gånger. Den känns mer biotopiskt korrekt än alla de gråtrutar, skrattmåsar och fiskmåsar som flyger runt.

fiskmåsskrattis

Det var en hel del vitfågel på plats. Skrattmås, fiskmås, gråtrut och silltrut. Dessutom sträckande dvärgmås.

Järv
Förutom den fria sikten framåt har jag ett litet fönster åt söder och en liten glugg åt öster. Jag kastar mig mellan de olika fönstren för att inte missa något och plötsligt ser jag i den lilla gluggen åt öster en järv som kommer lufsande med en bit kött i munnen. Den försvinner dock raskt iväg i skogen. Kul att det dök upp en järv så snabbt. En art som jag aldrig sett tidigare. Det fanns tyvärr inga möjligheter för mig att fota den men jag kände mig ändå upprymd över upplevelsen. Det visar sig också att det är den enda observationen av järv vi får. Alltså måste jag åka tillbaka.

Första björnkontakten
Bara en kort stund senare när jag tittar åt väster igen går det två björnar c:a 50 söder om mig. En lite mindre teddybjörnsliknande hona samt en gänglig troligen yngre hanne som gräver fram lite mat i snön. Häftigt! Första gången jag ser brunbjörn förutom en bakdel av en björn som jag såg på Kolahalvön på en av laxfisketurerna för länge sen. Hanen håller sig på c:a 50 meter och jag får en del bilder. Eftersom det regnar stiger det en dimma från snön som når c:a 60-80 centimeter upp från marken. Det ger en trevlig effekt men det gör det också svårare att fokusera för kameran. Jag får studera björnen ett tiotal minuter när den kämpar sig fram i den bökiga terrängen men tung blöt snö. Häftig öppning. En järv och två björnar efter tre timmar.

1600ursus3

Honan ger ett teddybjörnsliknande intryck. Väldigt näpen och söt liten varelse. Hon får tack vare sin ljusa frisyr namnet Blondie.

 

1600ursus4

Den gängliga unga hanen är yvig och valpig i sina rörelser och ger ibland intrycket av en stor hund.

De återstående timmarna av ljus ser jag samma björnar på den östra sidan där de håller till under en ganska lång tid av och till. Precis i solnedgången bryter molntäcket upp lite grand så det blir ett fint motljus som silar in mellan myrtallarna. Tyvärr utan björnar i närheten.

1600solnedgång1

Här hade jag gärna sett en stor björn som ställer sig på bakbenen och tittar på mig. Men den bilden får jag vänta på.

Vid 2300 går jag och lägger mig i sängen och somnar efter en stund och drömmer såklart om blodtörstiga björnar som bryter sig in i gömslet. Det enda som störde nattsömnen var dock en skogsmus som sprang över kudden och hittade min papperspåse med nötter. Prasslet gör att jag vaknar till och tittar ut. Jag ser då en björn som fortfarande äter på östsidan om gömslet. Jag somnar om och vaknar igen när klockan ringer 0320.

Morgonen gryr

Regnet har upphört och luften är klarare men dimman ligger kvar tung mot marken. Kuttrande orrar ligger som en ljudfond över myren. Snart vaknar taltrastar och mesar. Några tranor flyger förbi på avstånd. Pärlugglan ropar igen. Det är en härlig känsla. Jag äter lite frukost och skogen vaknar till liv alltmer. Vid femtiden ser jag en stor björn komma från andra sidan och passerar precis förbi de första gömslena i söder. Det är Brutus en riktigt biffig hanne som kommer gående. Tyvärr är det nu för långt avstånd i dimman för att det ska bli några bilder för mig så jag njuter av att iaktta den respektingivande varelsen i dess morgonbestyr. Han är inte så intresserad av maten utan går igenom snåren och revirmarkerar så att alla andra björnar ska veta vem som är kung på myren. Inget mer händer mer än att ett par dvärgmåsar flyger över gömslet och avslöjar sig på sitt karakteristiska läte. Klocka 0700 går alla samtidigt ur gömslena och vi rör oss under tystnad tillbaks till lodgen där frukost och morgonsauna väntar.

Andra sittningen
Efter middag går vi ut mot gömslena igen. Tyvärr börjar det regna igen och landskapet bäddas åter in i ett grått töcken. De första timmarna är det stilla. Vid halv åtta kommer den lilla honan som nu går under namnet Blondie traskande i rask takt på lite avstånd. Hon är märkbart mer försiktig än de andra björnarna. Hon passerar och man ser henne en stund inne bland träden innan hon är borta. Strax efteråt dyker den yngre gänglige björnen upp. Han går nu under namnet Ursut. Han går en runda och öppnar skickligt de små lådorna som ligger nedgrävda i myren. Ganska listig lösning faktiskt. För att inte marken ska bli för sliten och för att björnarna ska röra sig runt i området så har Ari som är ägare till rörelsen kommit på att man har lådor som är c:a 30*30 med lock nedtryckta en bit ner i myren. Det gör att fåglar inte kan äta upp köttet och ökar möjligheterna att björnarna visar upp sig framför alla gömslen.

1600ursus27

Blondie är först på scenen av björnarna vid andra sittningen. Hon är skygg av sig och passerar bara hastigt på myren på avstånd.

1600ursus32

Den unga hannen döper vi till Ursut. Inte för att han påminner om den kände rumänske fången som rymde från flera svenska fängelser innan han dog 2012 utan för att Ursus actos är björn på latin.

En knipa landar i en sträng med öppet vatten och simmar frenetiskt fram och tillbaka en stund längs stranden. Till slut bestämmer hon sig för att det är för lite vatten och flyger iväg i jakt på en större yta att simma på.

1600knipa

En kniphona tar en paus i regnet och simmar frenetiskt på den lilla ytan som bildats mellan isen och land.

Strax före skymning kommer han. Brutus, kungen i Vartius. Igår såg jag honom bara på avstånd men nu ser jag honom hyfsat nära. Runt 30-40 meter ungefär. Han är riktigt biffig. Han gör betydligt mera väsen av sig när han rör sig än de andra björnarna.

1600ursus33

Björnkungen Brutus kommer ut högljutt klafsande över den blöta myren. Regnet går hårt åt snön.

Det klafsar rejält när han sätter ned sina stora ramar i den blöta snön. Han ser stel och klumpig ut och gungar fram som en anka. Men plötsligt kastar han sig åt andra hållet och sätter fart. Han har blivit skrämd av trutarna eller möjligen någons hackande autofokus i ett närliggande gömsle. Då ser man att han kan röra sig snabbt och vigt om han behöver. Jag njuter av att titta på den stora nallen som lunkar iväg in i skogen och försvinner. Det mörknar på och jag bestämmer mig för att sova en stund. Jag somnar men vaknar två gånger av att Brutus kommer tillbaka. Då förstår ni hur vilket ljud han gör när hans fotsteg väcker mig. Det finns knappt något ljus men jag får en del rätt sköna bilder med bara en tiondels sekund slutar tid. Ett härligt skumt blått ljus ger en aura kring den okrönte björnkungen.

1600ursus26

Ljuset är nästan obefintligt men med 1/10 sekund och lite långsam panorering går det att få något som liknar en bild med ett iskallt blått ljus.

Morgonen förflyter utan några dramatiska händelser mer än skrattmåsarnas parbildning som nästan kan liknas vid ett spel faktiskt. Solen bröt igenom som hastigast precis vid gryningen och bjöd på ett fantastiskt ljus. Tyvärr utan några aktörer på scenen. Strax före uppbrott ser jag två kråkor mobba något som kommer flygande. Hjärnan sorterar bland alla rovfågelsiluetter och fastnar till slut vid Brunglada. Inte förväntat men inte heller konstigt när man tittar på utbredningskartan. Ari berättar att de häckar i närheten och brukar visa upp sig regelbundet. Jag får några bilder som bekräftar att det är en brunglada bl a med sina 6 handpennor på vingen.

Skogsgömslet eller ”The close encounter hid”
Varje dag har ju bjudit på en liten ornitologisk spännande händelse. På väg ned till gömsleområdet ser jag två videsparvar flyga runt spången. En art som jag bara sett en gång och då riktigt dåligt på Furilden, Gotland. De sitter nu helt öppet och visar upp sig i all sin prakt. Den tickar karakteristiskt nästan lite likt en taltrast. Tyvärr hinner jag inte plocka fram kameran innan de flyger vidare. Trots att jag la en del tid efter sittningen så blir det inga bilder. Denna afton fick jag dela gömsle med en trevlig narkosläkare från Oskarshamn. Vi ville båda sitta i ett gömsle som var placerat mitt i skogen. Det lät i mina öron mörkt och svårfotograferat men det är ett så kallad, ”close encounter hide”, vilket gjorde det extra intressant. Hittills har jag suttit en ganska bra bit från björnarna och haft dem på som närmast kanske 30 meter. Nu fanns det möjlighet att de skulle passera betydligt närmare än så. De som suttit där de tidigare kvällarna hade haft god utdelning.

Kärleksparet
De andra kvällarna kom den första björnen runt 19:30 – 20:00 så vi var lite inställde på det men nu redan halvsju kom först Blondie och sen Ursut i släptåg. Vi spekulerar lite om de är syskon eller om de kanske är tonårsförälskade. Båda ser ut att vara tämligen unga björnar och de verkar gilla att hålla ihop.

1600bjorn27

Blondie och Ursut kommer tillsammans som ett förälskat tonårspar.

 

1600bjorn21

Ursut

De snurrar runt och närmar sig så sakteliga. De stannar och vädrar lite då och då och känner säkert vår vittring som gör dem lite osäkra. De tömmer några av de närliggande boxarna men blir sen rädda för något och springer iväg. Jag fotar bara med 70-200mm objektivet som passar bra på de korta avstånden och med bländare 2,8 gör att man kan få skapliga slutartider. Nu när de kom så tidigt fanns det dock möjlighet att blända ned när de stod bredvid varandra.

1600bjorn20

Det är inte så vanligt att man ser björnar tillsammans såhär men det är vår och Blondie är på väg in i brunst.

 

Det blir en helt annan karaktär på bilderna här. Mustigare färger då det inte är skarpt solljus utan ett behagligt diffuserat ljus som ger lite härligt skimmer i pälsen. Vi får t o m se dem äta tillsammans och buffa lite vänskapligt på varandra. Det stärker caset att de är trolovade. En riktig kanonsession. Vi gör en liten tyst fistpump mot varandra i gömslet då vi känner att även om det inte skulle hända något mer så skulle vi vara nöjda med de bilder vi fick. Det dröjer dock inte länge förrän de kommer tillbaka norrifrån och tar en sväng till förbi gömslet. Blondie är dock en reserverad dam och håller sig på lite avstånd medan Ursut visar sig på styva linan och kaxigt tar en matbit ganska nära. Men sen blir han rädd och får eld i baken och båda spurtar ned mot sjön och myren för att glädja de andra gömslebesökarna.

Närkontakt med Brutus

Vi sitter och hoppas på järv men istället kommer Brutus i skymningen. Det är dock fortfarande så vi har runt 1/100-dels sekund att jobba med utan för högt iso. Det räcker ganska långt när det gäller björnfotografering eftersom de rör sig makligt och är lätta att träffa med fokuspunkten. Han bjuder på en skön visning på ”catwalken” och jag slår på filmläge och filmar en snutt. I det adrenalinfyllda ögonblicket följer jag med Brutus med kameran handhållen i filmläge och vrider mig åt sidan och märker inte att jag kommer åt en matkniv som låg illa placerad bredvid kameran. Pang som skjuten ur en kanon sticker den 300-400 kilo tunga bjässen så kvistarna yr. Jag blir så paff så jag tyvärr slutar filma…

1600ursus77

Brutus är enorm. Ari menar att han väger någonstans mellan 350 och 400kg i höst. Det betyder att han nu väger mellan 300-350 kg.

Björnarna passerar oss åtminstone tre gånger. I skymningen passerar Brutus ännu en gång och avtecknar sig i siluett mot himlen. Mörkret faller snabbt i skuggan bland träden så vi bestämmer oss för att gå och lägga oss. Vi har legat i sängen en kvart när vi hör ett lågt hummande utan för gömslet och går snabbt upp igen. Det är Ursut som sjunger en stilla kvällshymn för oss och vandrar sakta norrut. Resten av natten är det bara min är tom på björnar förutom att min gömslekamrat kör en björnimitation natten igenom…

1600ursus73

I skymningen passerar Brutus ännu en gång och avtecknar sig i siluett mot himlen.

 

Frukost och rökbastu
Morgonen är händelselös och vi traskar hemåt till en väntande rökbastu. En finsk specialitet. De eldar på i en timmerstuga så hela huset rökfylls. Det finns uppmurade delar invändigt och en hel del lösa stenar som absorberar värmen. Värmen finns också i timret i väggarna. Man börjar elda redan kvällen innan och före användning vädras bastun ut ordentligt så rök försvinner men värmen är kvar. Det blev en väldigt skön behaglig värme och lite speciellt att sitta i ett kolsvart rum. Att stugan dessutom låg vid sjön med en isvak gjorde inte saken sämre utan det fanns goda möjligheter att testa kroppen för ev. försvagningar i de kraniella kärlen.

Sista passet i gömslet

Efter en tupplur och lunch är det dags för den sista dagen. Vi traskar ut i strålande solljus. Skönt att slippa det gråmulna väder som följt oss hela tiden. Jag sitter i gömsle 6 som är ett toppen gömsle med goda möjligheter till närkontakt men också bilder på lite längre håll. Idag får jag dela gömsle med Magnus Fredriksson. Det blir en fantastisk natt där vi får följa våra tre stjärnor Brutus, Ursut och kvällens stora stjärna Blondie när de jagar runt varandra. Det är feromoner i luften utan tvekan. Istället för att som vanligt bara koncentrera sig på födosök har de nu börjat uppvaktningen av Blondie för att få trygga artens fortlevnad. Blondie och Ursut har tydligt visat att de gillar varandra. En härlig sekvens är när Ursut är precis vid vårt gömsle men blir rädd och springer i full fart över myren bort från oss tätt följd av Blondie. De stannar se på andra sidan sjön och visar tydliga ömhetstecken. De berör varandras nosar och nosar varvet runt på kroppen.

1600ursus53

Blondie och Ursut ses mest tillsammans nu. Brutus lufsar dock också efter Blondie och då har inte Ursut mycket att sätta emot.

Tyvärr har jag i den snabba händelseutvecklingen missat några kamerainställningar så jag sätter väldigt få bilder på gatloppet. Jag får några bra tips om en fördefinierad programinställning av Magnus som jag tar till mig. Jag lovar mig själv att blir bättre på att utnyttja alla finesser som den fantastiska kameran har. Strax efter kommer Brutus tydligt följande Blondies doftspår. Ursut sätt av i galopp igen men Blondie väntar på den enormt stora Brutus. Vi ser inte riktigt vad som händer i skogen men tydligt uppvaktas Blondie av Brutus. Vem ska hon välja? En gänglig yngling eller tajgans mäktigaste brunbjörn, Brutus. Enligt Magnus så är det vanligt att honorna parar sig med flera hanar så i bästa fall behöver hon inte välja utan kan båda följa logik och hjärta när hon väljer partner.

1600ursus42

Porträtt av Brutus. Raw Power!

1600ursus47

Brutus fyller upp hela bilden med sin storlek.

1600bjorn14

Snart är ljuset slut men det blir ett härligt varmt svagt ljus på slutet av denna sittning då Blondie kommer riktigt nära gömslet.

Alla kommer tillbaka från natten med glada miner. Alla har haft närkontakt med björn. Från det sydligaste till det nordligaste gömslet. Riktigt lyckat. Ornitologiskt bjöd kvällen på både tornfalk och stenfalk. Det är inte omöjligt att det blir stenfalkhäckning kring sjön då vi hörde vad som troligen var två individer hela kvällen och även på morgonen. I backen på väg upp från gömsleområdet hör jag årets första gök. Och en tjäderhöna flyger förbi oss när vi börjar vår promenad hemåt. Det här är verklig genuin vildmark. Jag längtar redan tillbaka. Man vill ju veta hur det gått för Brutus, Ursut och Blondie.

Artlista fåglar:
Sädgås, Knipa, Tjäder, Orre, Smålom, Sparvhök, Brunglada, Trana, Tofsvipa, Gluttsnäppa, Småspov, Storspov, Dvärgmås, Fiskmås, Gråtrut, Silltrut, Skrattmås, Gök, Pärluggla, Större hackspett, Spillkråka, Tornfalk, Stenfalk, Nötskrika, Skata, Kråka, Korp, Talgoxe, Blåmes, Kungsfågel, Lövsångare, Rödhake, Rödstjärt, Björktrast, Rödvingetrast, Taltrast, Dubbeltrast, Sädesärla, Sidensvans, Videsparv, Bofink, Bergfink, Grönsiska.

Om ni blivit lockade att göra en liknande resa finns det flera arrangörer. Jag åkte med Magnus Fredriksson från Rovdjursland och tycker de hade ett bra och ekonomiskt fördelaktigt erbjudande.

Vill ni se fler bilder från Finland tittar ni här.

Här kan du se en liten film från resan

Om du vill prenumerera på mina inlägg klickar du här.

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i dalaskogarna

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i Dalaskogarna

Se alla bilder från det fantastiska spelet

I fjol gjorde jag två försök att få bevittna tjädertupparnas kamp om att få befrukta hönorna. Två nätter i ett gömsle 150*150 utan att få en enda bild på spelande tjäder. För en vecka sen landade en ungtupp på Hedvig Eleonoras kyrkogård och jag kunde inte hålla mig från att åka dit och kräla runt mitt i stan i den stora samlingen skådare och fotografer.Det gav en del skapliga artportätt, men det var ju inte direkt den vildmarksupplevelse som ett tjäderspel i gammelskogen är. Nu var det dags att göra ett försök igen. Jag hade fått en inbjudan av min nyfunne vän, den duktiga naturfotografen Marie Gillander. Hon har talat sig varm för ett ställe hon återkommit till i många år. Nu var det alltså dags att hälsa på hennes skogsdrakar, som hon kallar dem. En väldigt bra beskrivning tycker jag.

1600gömslet

Mitt doghouse är riggat och klart med mitt 500 riktat mot myren och en sidolucka redo för action i skogen.


Vaxduk och dörrmatta

Efter att ha jobbat undan det viktigaste åt jag lunch och ringde till Marie för att tala om att jag lämnade Stockholm. Då min tilltänkta gömsleplacering låg på en myrkant tipsade hon om att köpa ett fuktskydd så inte vätan skulle slå igenom och blöta ned sovsäcken. Sagt och gjort, ett snabbt besök på Rusta där jag shoppade loss på en vaxduk och en dörrmatta. (120*100). Dessa atteraljer visade sig funka exemplariskt. Dörrmattan tog bort prasslet och gjorde att stol och stativ inte sjönk ned i myren. Några timmar senare träffades vi och gav oss iväg till spelplatsen som inte helt otippat låg mitt ute i skogen. Vi rekade några ställen och jag bestämde mig slutligen för ett ställe som gav bra vinkel och medljus mot en öppen plats där jag hoppades att de skulle spela. Efter en snabb tur till civilisationen för att inmundiga en pizza var vi åter på spelplatsen. Vi ryckte bort småkvistar och rensade för att öka möjligheterna att få bra bilder. Vid åttatiden kröp vi in i våra gömslen. På plats var även Nisse och Eva i varsitt gömsle.

 

Tjäder Dalarna 2015

Spelet börjar ute bland tallarna och det är än så länge tomt på myren.

Tupparna anländer
När en tjädertupp med en vikt på någonstans 4-6kg landar i en tall precis ovanför huvudet är det omöjligt att inte hoppa till. Det låter som jordens undergång och armageddon är nära och man är beredd på att få en tall i huvudet. Strax efter den första tuppen kommer en till och sen en till och sen ytterligare en. Innan jag vaggas till sömns av taltrastarnas  vackra kvällsserenad har jag räknat in ett tiotal tuppar. Det blir en orolig sömn där jag bland annat drömmer att en björn puffar på mig genom tältduken, eller var det ingen dröm…  Jag vaknar vid halvfyra av att det landar ytterligare en tupp med ett brak. Den sätter sig till ro och småkluckar lite. Jag lyssnar på skogen som börjar vakna. En berguv ropar tre gånger en sparvuggla ger ifrån sig en vissling. Snart stämmer även storlom, orrar och tranor in i morgonkören. Man känner sig enormt levande och välsignad att man får vara en del av en sån hör morgon.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna lämnar skogen och flyger ned för att ta en position på myren.

Det är kallt
Marie hade som tur var förvarnat mig om att det var kallt på morgnarna. De hade -6 grader härom morgonen. Jag vet inte vad termometern visade nu men frost var det i alla fall. Fullt påklädd gled jag ur sovsäcken och in i min flytoverall. Skönt att inte behöva frysa. Så försiktigt som möjligt ställer jag i ordning stol och utrustning så att det ska vara lätt att förflytta sig vid behov. Jag har riggat stativet med mitt 500 och har mitt 70-200 i beredskap för att använda genom sidoluckorna om någonting händer åt andra håll än åt myren.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna poserar villigt framför mitt 500. Det är knivskarpa kontraster mellan den frostnupna växtligheten och den svarta draken.

Spelet kan börja
Jag drar försiktigt ned blixtlåset till en av luckorna i mitt doghouse (så heter modellen på gömslet som är 150*150). Två, nej tre tuppar springer redan runt inne i skogen. Det finns några korridorer mellan träden där det är möjligt att fota. Ska jag våga sticka ut kameran? Nej, jag vågar inte. Jag vill inte riskera att skrämma iväg alla tupparna utan försöker ha lite is i magen tills de kommer inom räckhåll för den stora gluggen. Ljuset kommer så sakteliga och plötsligt dyker det upp en höna. Då blir det fart. Ett antal tuppar rusar efter henne och till slut dyker en av dem upp rakt framför mig. Äntligen får jag min första bild på spelande tjäder. Jag startar med enbildstagning i tyst läge för att inte skrämma iväg tjädrarna men nu ändrar jag till seriebildstagning för att vara beredd om det blir action. Tur var det för en kort stund senare flyger en tupp åt mitt håll och jag får en ruta som blir hyfsad. En av tupparna ställer sig på en tuva och äter lite mitt i alltihopa. Han står där och poserar snyggt solbelyst. Jag experimenterar lite med att underexponera olika mycket och tycker jag får till det ganska bra då det ger en känsla av att han står i rampljuset, vilket han ju i  princip också gör när solens första strålar träffar honom. De är verkligen mäktiga. Frågan är om det verkligen är älgen som är skogens konung och inte tjädern?

Efter att jag fått en hel del bra bilder testar jag att byta till 70-200 och pillar ut den genom sidoöppningen. Det är kul att komplettera med lite bilder som bättre beskriver hur spelplatsen ser ut.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp träffas av de första varma solstrålarna som med hjälp av lite underexponering får det att se ut som att han står i rampljuset. En position som han säkert njuter av.

 

Tjäder Dalarna 2015

När honorna kommer in på arenan blir det fart på tupparna.

Tjäder Dalarna 2015

En hanne kromar sig för en hona som dessvärre verkar ointresserad. I slutänden är det hönan som bestämmer vem som ska få äran att betäcka henne.


Spelet avtar
Den ena tuppen efter den andra lämnar arenan med ett lika stort brak som när de anlände men några envisa typer fortsätter att spela. Bland annat alfahannen som flyger upp i ett träd bredvid mig och spelar och äter omväxlande. Jag bestämmer mig för att chansa och sticker ut mitt 500 genom sidoluckan. Det är tungt men jag kan låta det hänga lite i tyget på gömslet så får jag liet avlastning. Tuppen är så upp i sitt spelande att han verkar helt obekymrad över min närvaro. Efter en stund landar en tupp i trädet ovanför mitt gömsle och jag ser hur alfahannen laddar för attack. Jag gör mig beredd att skjuta med kameran och lyckas få ett par hyfsade bilder när den gamla tuppen flyger rakt mot mitt gömsle. Efter att ha jagat bort den tuppen och revirspelat en stund till så ger sig även han av till födoplatserna istället. Jag hör ett blixtlås som dras upp och en fågel lyfter åt Maries gömsle till. Det visar sig att en kungsörn landat mitt på spelplatsen utan att vi märkt det. Jag ser den tyvärr inte men den hade försökt slå en höna häromdagen och tycker väl att hen hittat ett bra kylskåp.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp som ilsket flyger rakt mot mig för att jaga bort en tupp som landat i en tall vid mitt gömsle.

After tjäder
Efter lite skönt eftersnack om morgonens spel packar vi ned gömslena och rör oss hemåt. Jag stannar till en stund vid ett gammalt bruk där en fors rinner igenom. Där ägnar jag en halvtimme åt att föreviga forsärlorna som häckar där. Jag hoppas att alla någon gång får möjlighet att bevittna detta naturens under. Det är en mäktig händelse som sker i skymundan. Även om ni inte fotar är det en fantastiskt spännande upplevelse. Jag ser redan fram emot nästa gång.

Se alla bilder från det fantastiska spelet

Ni kan även kolla tjäderdrottningen Marie Gillanders blogg från samma morgon

Varanger 5-9 mars 2015

Varanger 5-9 mars 2015
Så kom vi då äntligen iväg på vår resa till Varanger där vi planerat en rutt som inkluderar Hornöya, Båtsfjord och Pasviksdalen. Det kändes inte helt självklart eftersom Norwegian strejkade. Som tur var hade vi valt SAS men de hade också hotat med sympatistrejk. När vi kommer till Arlanda ser vi att avgång Oslo inställd… Det tar några oroliga sekunder innan vi förstår att det är Norweigans flight. SAS går enligt plan. Vi landar på Kirkenes flygplats och bara efter en halvtimme är vi på väg därifrån i en hyrbil. Det är c:a 25 mil att köra från Kirkenes till Vardö. Halvvägs kommer vi till Varangerbotn. Där äter vi en helt ok lunch och handlar en spartansk frukost för Hornöya. Vi har lite småbråttom för att hinna med färjan. Det gör riktigt ont när vi åker förbi det ena finare fotoläget än det andra. Vi ser en jaktfalk just innan vi åker ned i tunneln till Vardö. Det är en fantastisk kväll och vi känner oss lite stressade av att hinna ut medan det finns något kvällsljus kvar. Vi får 20 minuter med riktigt bra ljus och en timme till med helt ok ljus.

Hornöya
Hornöya är cirka 900 meter lång och 650 meter bred och är ett naturreservat på grund av sitt rika fågelliv. Den högsta höjden är på cirka 60 m ö.h. och ligger på öns norra del. På höjden finns även den cirka 20 m höga fyren där vi också spenderar natten. Fyren fungerar som vandrarhem. Det kostar 350:- NOK att bli skjutsad över och 350 NOK/ natt att bo i fyren. Boka i tid då det kan bli fullt. Det gör du här.

Toppskarvarna är otroligt vackra med sin tofs, gröna ögon och gula mungipa. Här kan du se fler bilder på toppskarv.

Toppskarv-Hornöya foto:Niclas Ahlberg

Toppskarv som njuter av sista solstrålarna på Hornöya

Riktiga AIK:are. Tyvärr lyser Lunnefåglarna (Djurgårdarna) med sin frånvaro. Berget är däremot fullt av sillgrisslor 10-tusentals sillgrisslor flyger fram och tillbaka till havet i ett ordnat kaos. Vi ser inga rovfåglar men lite då och då utbryter panik och de flyr berget likt forsande . Ibland glömmer man bort att fota då man bara står och njuter av skådespelet.

Sillgrissla Hornöya foto:Niclas Ahlberg

En sillgrissla söker sig tillbaka till fågelberget på Hornöya för att spendera natten tätt tillsammans med sina kompisar.

 

Sillgrissla Magnus Martinsson foto:Niclas Ahlberg

Magnus Martinsson, min trevliga reskamrat står mitt i strömmen av återvändande grisslor.

Norrsken
Vi fotar på tills ljuset ger upp och går över till andra sidan ön för att gå upp till fyren där vi ska bo. Ett stilla ishav med fullmåne. Man tror ju inte att det kan bli mycket vackrare men det kan det. När vi  är på väg upp mot fyren brakar norrskenet loss. Det tar en stund för oss att komma upp eftersom vi ideligen måste stanna och fota.  Vi upplever sen en helt fantastisk kväll. Det var verkligen vad som måste vara en nattfotografs våta dröm.

Hornöya norrsken aurora borealis foto:Niclas Ahlberg

Fyren på Hornöya (Vardö fyr) och norrsken (aurora borealis)

Hornöya norrsken aurora borealis foto:Niclas Ahlberg

I huset längst till höger i bild bodde vi fint med tillgång till kök och sköna sängar. Inte minst hade vi en fantastisk utsikt från fönstret .

På morgonen viner vinden ordentligt och Hornöya har bytt skepnad. Snörök och mulet. Det kommer dock luckor i molnen mellan varven så soluppgången tränger igenom en glugg i molntäcket. Vi fotar toppskarvar, sillgrisslor och tretåiga måsar i växlande väder. Vi skulle bli hämtade redan klockan tolv då de varslat hårt väder. Det börjar dock redan vid 1100. Vinden tar i och det blåser efter en stund kuling. Därefter börjar det snöa rejält. Hemresan blir lite äventyrlig då vi måste gå till läsidan och balansera ut på våta klippor som normalt är under vattenytan. Vi blir hämtade av en ribb som tar oss ut till en större hyttbåt. På vägen in ser vi en flock praktejdrar och kaptenen upplyser oss om att det ligger flockar uppemot 30000 stycken i havet utanför Vardö.

Vi tar en lunch då vår spartanska matsäck vi tagit med till Hornöya är slut sedan länge.  Vi åker därefter mot Varangerbotn för att därefter åka vidare mot Båtsfjord.  På vägen dit kommer solen fram lite då och då mellan molnen och det blir en del fina fotolägen. Vi hittar en sandstrand där det springer runt en flock skärsnäppor. Vi ser en del renar som gör sig fint mot havet och bergen i bakgrunden.

purple sandpiper skärsnäppa Varanger foto:Niclas Ahlberg

En flock skärsnäppor låter sig villigt fotas på en strand strax utanför Vardö.

 

Reindeer ren Varanger fot:Niclas Ahlberg

Det är häftigt att se renar längs med varangerfjordens stränder med hav och höga berg i fonden.

Båtsfjord
Vi är lite nervösa för hur färden mot Båtsfjord ska gå. Vägen går nämligen över fjället och om det blåser blir det snödrev och den kan i värsta fall stängas av. Om det inte är storm men snödrev kör man i kolonn bakom en plogbil och en bil som är utrustad med en stor snöslunga. Vinden har dock avtagit markant så när vi anländer till bommen för kolonnkörning står den öppen och vi kan fortsätta till Båtsfjord.

På hotellet träffar vi Anders Blomdahl som är där med en grupp inom Avifaunas arrangemang. Vi äter en middag med vin och går sen förväntansfulla och lägger oss inför morgondagens gömslevistelse.

Avfärd 0515. Vi åker en ribb en bit i fjorden mot gömslet som ligger i en hamnbassäng mitt emot en fiskfabrik. Fiskfabriken är hela anledningen till varför alförrädarna och praktejdrarna befinner sig just där. Den släpper regelbundet ut fiskavfall som drar till sig kräftdjur som sen äts av fåglarna. Det finns ett stort och ett litet gömsle.

King Eider Praktejder Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Tre hanar praktejder före soluppgången utanför gömslet i Båtsfjord

King Eider Praktejder Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En hane praktejder med reflekterandeljus från snö och flata klippor i bakgrunden.

Stellar's Eider Alförrädare Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En hane alförrädare skakar loss morgonstelheten

Stellar's Eider Alförrädare Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Det är mäktigt att få en flock alförrädare med fjäll i bakgrunden. Just här hade solen gått i moln. (två halva alförrädare är bortklonade)

Jag och Magnus har fått det lilla vilket är skönt då vi får det för oss själva och kan kasta oss emellan fotogluggarna, beroende på var fåglarna befinner sig. Fåglarna är jättenära men vi fotar ändå med våra 500 linser för att få diffusa bakgrunder. Vi använde t o m 1,4 konverter ibland. Arktiska fåglar mot bryggor eller fiskfabriker blir inte så vackert så det är bra med ett femhundra även om fåglarna ofta är innanför närgränsen. De arter som vi ser utanför gömslet är alförrädare, praktejder, ejder, alfågel, vittrut, vitvingad trut.

När vi fotat på i fyra timmar blir vi hämtade för att fota flygande fågel i fjorden. Det går till så att man gör sakta med vinden och fotar flygande flockar som lyfter och flyger förbi oss mot vinden. Vi tar några svängar upp och ned och sen är det dags för lunch.
Jag mår dock dåligt och hoppar över både lunch och eftermiddagens båttur. Prognosen var 26 m/s på fjället och även om det inte kommer ned i full kraft till fjorden var det blåsigt… Jag var rätt nöjd att jag istället kom ikapp med sömnen och mår bra igen.

Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Vi driver med vinden i ribbåtar för att fota flygande fågel som rör sig i fjorden. Det funkar utmärkt och ribben tar bort kraften i vågorna så det går bra att fota trots hård vind.

Förutom alförrädare, praktejder, ejder och alfågel är det också en hel del vitfågel i fjorden. Det som gör oss mest upphetsade är såklart de arter vi normalt inte ser hemma (Stockholm) som vitvingad trut, vittrut och tretåig mås.

 

Iceland Gull Vitvingad trut Båtsfjord Varanger foto:Niclas Ahlberg

En 2K vitvingad trut på startbanan

Kittiwake Tretåig mås Båtsfjord Varanger foto:Niclas Ahlberg

En tretåtig mås avtecknar sig mot de branta klippsidorna som kantar båtsfjord.

Vittrut Glaceous Gull Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En 2K vittrut håller sig precis på vattenytan så det ser ut som den dansar.

Vid femtiden åker vi ut för andra dagens sittning. Trots att vi fick en hel del bra bilder kändes det som att fler bilder blev dåliga än vad vi trott. Så vi var rätt peppade på en andra dags sittning ändå. Tur var väl det. Det var bra ljus och samarbetsvilliga fåglar. Inte minst alförrädarna som gick upp på land och det dök upp både vittrut och vitvingad trut som piggade upp. Vi lämnade gömslet vid tio och tog en fantastisk lunch som bestod av bland annat kungskrabba. Det hade varit smartare att satsa på den till middag så man hade kunnat komplettera med ett gott vin till den. Vi njöt dock i fulla drag ändå. Efter lunch körde vi en tur på fjorden igen. Det blev en del alförrädare och praktejder men även vittrut, vitvingad trut och tretåig mås. Kul!

Pasvik
Sjukt nöjda åker vi tillbaka och checkar ut snabbt för att börja resan mot Pasviksdalen. Pasviksdalen ligger rakt söderut från Kirkenes. Det är en liten kil som är inklämd mellan Finland och Ryssland. Vi offrade alltså en natt på Polar hotell och satsade istället på att få ytterligare en upplevelse. Vi fick nys på Birk Huskeys av en holländare vi träffade på Hornöya. Han berättade om detta ställe och att de hade en matning mitt i skogen med tallbit, lappmes och lavskrika.  Jag fick numret och bokade boende. Utan förväntningar letade vi oss fram till platsen och blev mäkta förvånade när det vi trodde skulle vara någon halvsunkig hytta var en superfräsch anläggning som dessutom serverade riktigt bra mat. En burk öl kostade dock 85 NOK. Det konstaterade vi när vi betalade… 🙂

I vanlig ordning var det purrning före 0500. Efter en snabb frukost och packning var vi på väg. Enligt vägbeskrivningen följde vi en timmerväg in i skogen c:a 15km. Där kom vi fram till en liten gård som de hade som utgångspunkt för turer med hundspann. Där utanför en veranda hade de en matning.

Tallbit Pine grosbeak Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En hona tallbit i blek morgonsol i Pasdalen, Norge.

Redpoll Gråsiska Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En gråsiska. Släktingen snösiska finns i området och vi såg åtminstone två riktigt vita individer men fick inga bra bilder på dem.

De hade placerat den fint vid några gamla furor. Tallbitar och gråsiskor var redan där och åt i gryningen. Vi satte oss bekvämt på verandan och fotade i godan ro. Vi hörde en dalripa som skrattade nedanför matningen. Vi såg dock aldrig till den. Vi fick ungefär tre timmars fotografering därefter var det dags att ta oss mot flygplatsen för att åka hem till Sverige igen. Vi hade på dessa fyra och ett halvt dygn verkligen lyckats klämma in det mesta och var supernöjda. Varangerhalvön erbjuder verkligen mycket för en fågel/naturfotograf/skådare eller bara en naturnjutare i största allmänhet.

Siberian tit Lappmes Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En lappmes som väntar på att solen ska gå upp.

 

 

 

 

En dag i ett duvhöksgömsle

En dag i ett duvhöksgömsle
För er som inte håller på med naturfotografering kanske det kan vara intressant att veta hur en dag kan te sig. Klockan ringer 0300 och man kastar sig på klockan för att inte familjen ska vakna. morgonbestyren går ganska raskt och snart är jag på väg mot Dalarna. Efter 2,5 timmes biltur är jag framme vid den anonyma parkeringen. mina nyfunna vänner har verkligen gjort ett bra jobb med gömslet. Jag tänder min pannlampa och ser direkt en snitslad väg med reflexbitar på träden. Trots mörkret är det inga problem att hitta till den mysiga kojan. 0555 låser jag upp dörren och riggar kameran. Jag tänder kaminen och kollar åtelställena att allt ser bra ut. Första timmen i ett gömsle är oftast händelselös. Man försöker ha en marginal för att inte fåglar eller vilda djur ska se en människa gå in i gömslet. Viltet har tyvärr gott minne och det kan förstöra inte bara den aktuella dagens fotografering utan flera dagars.

Ljuset kommer
I gryningen hör jag de första domherrarna och strax efter sju kommer en hane gråspett. (Här kan du se fler bilder av gråspett)

1280grey6

Hane av Gråspett

Fortfarande grått ljus men jag är ändå nöjd att jag fått hyggligt bra artporträtt av Gråspett. Det hade jag inga tidigare. Han försvinner efter en stund och i tystnaden hör jag en flock sångsvanar som flyger förbi troligen norrut trots att det är 28 februari.  Det har börjat bra. Gråspetthanen kommer tillbaka och jag får en bunt bilder till på honom. Strax före nio tycker jag mig höra ett avlägset duvhökslock. Jag är dock inte säker men hoppet tänds en aning. Den dyker dock inte upp vid matningen. Det börjar snöa. Efter en stund av snöfall dyker både hona och hane gråspett upp och jag får vad jag tycker själv riktigt bra bilder på arten med lite snö i bakgrunden.

1280grey5

Hona av Gråspett

Det börjar bli lunchtid så jag tar mig en kycklingwrap à la Statoil. Efter lunch kommer snövesslan som jag fick en skymt av sist jag var i gömslet men som jag inte fick på bild. Helt enkelt för att…den är snabb som en vessla… (Här kan du se fler bilder på småvessla)

1280hermelin3

Snövessla

1280snovessla4

Snövessla

Fortfarande ingen duvhök. Jag roar mig med att fota domherre, nötväcka, större hackspett, nötskrika, talgoxe, blåmes, svartmes, tofsmes och gråsiska. Det blir en del hyfsade bilder.

1280jay6

En nötskrika proppar i sig nötter som den flyger iväg med och gömmer på lämpligt ställe i skogen för en senare måltid.

Duvhöken landar
Till slut kommer en duvhök. Hen dyker upp utan att förannonsera sin ankomst. Ofta hör man dem ropa när de flyger in. Men denna individ var tyst. Efter lite studier och konsultation med andra skådare bedömer jag individen som en 3K+ men inte möjlig att könsbestämma. Möjligen lutar det mer åt en hona. Den glufsar i sig kött i godan ro och jag skjuter vilt med kameran. (Här kan du se fler bilder av duvhök)

1280goshawk39

Duvhök spanar av området

 

 

1280goshawk10

Efter en stunds ätande blir det fullt och ja ni vet… det måste ut. Jag vet, en riktig skitbild.

1280goshawk31

Duvhöken flyger till en närbelägen tall som vi kallar T-tallen.

1280goshawk33

Duvhöken tar en liten jogg på grenen för att smälta maten.

  Plötsligt händer det!
När jag tittar på duvhöken ser jag i ögonvrån hur snövesslan springer förbi gömslet i riktning mot det upphöjda bordet där åteln finns. Jag ser Snövesslan klättra upp på bordet och tittar in i sökaren. Jag har sinnesnärvaro nog att öka skärpedjupet. Då får jag ett par bilder som jag blir riktigt nöjd med.

goshawkweasel

Duvhöken och snövesslan mäter varandra med blicken. Båda fruktade rovdjur av sina byten.

Det var en häftig känsla att se dem båda glo stint på varandra. Duvhöken såg mest förvånad ut och snövesslan var retsam och litade fullständigt på sin snabbhet. Duvhöken förstod nog att den inte hade en chans och fortsatte efter ett tag att smacka i sig maten. Duvhöken stannade en timme och sen flög den iväg. Jag väntade ut mörkret och packade sen ihop för att åka till Stockholm. Promenaden till bilen var lätt då jag var upprymd efter en riktigt bra dag. Tack Marie Gillander för möjligheten att få använda gömslet.