Adjö 2016, välkommen 2017

Kära vänner ett år är blott ett ögonblick i vår planets historia men de senaste ögonblicken har varit omskakande för vår gamla planet. Trots att det finns en stor awareness om vad som behöver göras är det få om någon som agerar för att vända den negativa trend med värmerekord som de tre senaste åren medfört. Vi börjar närma oss point of no return. Dvs den punkt när det inte längre är möjligt att vända uppvärmningen åt rätt håll. Det blev inte ljusare när Donald Trump vann valet och utnämner en oljemagnat till energiminister. Jag vill verkligen inte påstå att jag föregår med gott exempel eftersom jag det senaste året nog varit utomlands fler gånger än någonsin. Att flyga är det absolut värsta man kan göra när det gäller utsläpp och det är dessutom förhållandevis billigt. Det har också varit ett år där främlingsfientlighet och rasism tagit stora kliv framåt i många länder runtom oss och i Sverige fortsätter Sverigedemokraternas frammarsch. Nu är det inte meningen att denna nyårshälsning ska bli en politisk manifestation men det finns en anledning att lägga in en gnutta allvar för det är verkligen allvar nu. Imorgon när ni står där vid tolvslaget och funderar på vad ni ska lova. Tänk i denna riktning. Ät mer vegetariskt, minska era fossila utsläpp, fundera över era val av resmål, älska din nästa såsom dig själv oavsett hudfärg.

Jag är inget helgon när det gäller dessa frågor. Jag räknade ut min klimatpåverkan på http://www.klimatkontot.se/Jag har i år bidragit med 8,7 ton CO2. Det är i paritet med medelsvensken. Vem vill vara en medelsvensk? Klart man måste bättre sig till nästa år. Gör en mätning du med och sätt ett mål på att förbätta nästa års värde med x%. I mitt fall är värdena bra på alla parametrar förutom resande. Det skär i själen när jag inser att jag måste resa mindre.

Nu tänkte jag bara i bilder återspegla året som gick.
Året började med några dagar i Skåne tillsammans med några glada kryzzarvänner. Fyra nya livskryzz blev det. Bland annat denna Stäppörn som sitter i det döda trädet som avtecknar sig mot den mörka bakgrunden.

Stäppörn, Skåne - 2016

Stäppörn, Skåne – 2016

I slutet av januari bar det iväg till Japan på en efterlängtad resa till Hokkaido och den legendariska snön. Våra föhoppningar infriades och vi hade en fantastisk vecka med snö i överflöd och träffade dessutom på en japansk rödräv. (vulpes Vulpes Schrenckii)

Furano, Japan - 2016

Furano, Japan – 2016

Japansk Rödräv - Vulpes vulpes schrencki, Hokkaido - 2016

Japansk Rödräv – Vulpes vulpes schrencki, Hokkaido – 2016

På sportlovet blen det en tur upp till Idre med lite skidåkning och en del snökajt på fjället. Jag träffade också ett gäng mysiga lavskrikor som jag blev bra kompis med.

Städjan, Idre - 2016

Städjan, Idre – 2016

Lavskrika, Nipfjället - 2016

Lavskrika, Nipfjället – 2016

I mars åkte jag till Barcelona för att deltaga i en kongress och passade då på att förlänga vistelsen med några dagar i Pyrenéerna där jag njöt av gåsgamar, grågamar, smutsgamar, bruna, och röda glador och inte minst den vackra hökörnen.

Hökörn, Spanien - 2016

Hökörn, Spanien – 2016

Gotland fick såklart stå ut med regelbundna besök av mig och gav mig ett flertal magiska upplevelser på favoritplatserna.

Skärfläcka i vårljus

Skärfläcka i vårljus

Det svaga försiktiga ljuset som man möter i mars och de bleka tvekande färgerna uppskattar jag mer för varje år. På hemmaplan har lommarna samlats för sin årliga vårdans. Denna fågel som andas vildmark och tidlöshet är en av favoriterna.

Storlom, Uppland - april, 2016

Storlom, Uppland – april, 2016

Några andra som typer som också sätter igång med dansen är orrarna. Jag upplevde en härlig morgon på en myr i Västmanland. Äntligen fick jag några hyfsade bilder efter en lång radda misslyckade turer.

Orre, Västmanland - april 2016

Orre, Västmanland – april 2016

April är en månad då man ständigt har brått. Allt vaknar. Inte bara fåglarna. Amfibierna har också sin primetime. Jag fotade både grodor och paddor. Det kommer att bli mer av den varan under 2017. De är otroligt fotogena med sina stora ögon.

Vanlig padda, Uppland - april 2016

Vanlig padda, Uppland – april 2016

Vanlig groda, Södermanland - april 2016

Vanlig groda, Södermanland – april 2016

Maj är inte mindre upptagen utan man slits mellan det ena och det andra som händer i naturen. Gotland fick sin beskärda del men jag fotade även en del på hemmaplan.

Jorduggla, Gotland - maj 2016

Jorduggla, Gotland – maj 2016

Storspov, Gotland - maj 2016

Storspov, Gotland – maj 2016

1600enkelbeck1

I juni bar det av upp för en solitär vecka i våra underbara fjäll. En tur som gick från dalarna till Härjedalen och avslutades i Jämtland. En lisa för själen och en hel del härliga möten med bevingade väsen. Fjällpipare, jaktfalk och dubbelbeckasin tex. Vill ni läsa mer så finns det ett blogginlägg om fjällturen.

Fjällpipare, Dalarna - juni 2016

Fjällpipare, Dalarna – juni 2016

Jaktfalk, Dalarna - juni 2016

Jaktfalk, Dalarna – juni 2016

Dubbelbeckasin, Jämtland - juni 2016

Dubbelbeckasin, Jämtland – juni 2016

Vid midsommar checkades det in på Gotland. Jag bevakade ön 46 dygn med ett kort avbrott för Gothia Cup. Det blev såklart många morgnar i gömsle.

Gluttsnäppa, Gotland - juli 2016

Gluttsnäppa, Gotland – juli 2016

Apollofjäril, Gotland - juni 2016

Apollofjäril, Gotland – juni 2016

Jag och tjejerna förlängde sommaren med en tur ned till Biarritz för lite surf. Tyvärr passade jag på att bli magsjuk men det blev några vågor trotsallt.

Medelhavstrut, Biarritz - augusti 2016

Medelhavstrut, Biarritz – augusti 2016

Biarritz - aug 2016

Biarritz – aug 2016

Hösten gjorde sitt intåg alltmer. Gotlandsbesöken fortsatte men det fanns också tid för lite fotouftflykter i närområdet.

Smalnäbbad nötkråka, Södermanland - september 2013

Smalnäbbad nötkråka, Södermanland – september 2016

Ägretthäger, Gotland - september 2015

Ägretthäger, Gotland – september 2016

Årets stora resa gjorde i oktober och gick denna gång till Sri Lanka. Ett underbart land som som har mycket att ge. Läs mer om ni vill i ett tidigare blogginlägg.  De största minnena därifrån är nog mötet med leopard i Yala nationalpark samt vistelsen i Sinharajas regnskog.

1600leopard3

Skogsbäcken i regnskogen

Skogsbäcken i regnskogen

Hemma har hösten kommit en bra bit på väg ochdet blir lite fotografering på hemmaplan. Jag lyckas fånga ett vacker norrsken ute på Värmdö och lite hjortar och harar.

Norrsken, Uppland - september 2016

Norrsken, Uppland – november 2016

Fälthare, Uppland - september 2016

Fälthare, Uppland – november 2016

Det blev också några svängar till Torö med kajtnördarna.

Torö - Novemver 2016

Torö – Novemver 2016

Torö - Novemver 2016

Torö – Novemver 2016

En sista tur till Gotland blev det också för att stänga av vattnet och för att ta sista chansen att kryzza några rariteter som gäckat mig denna raritestyngda höst. Jag lyckades skapligt iaf.

Sibirisk Järnsparv, Gotland - november 2016

Sibirisk Järnsparv, Gotland – november 2016

Bergstajgasångare, Gotland - November 2016

Bergstajgasångare, Gotland – November 2016

Svart rödstjärt (phoenicoroides), Gotland - November 2016

Svart rödstjärt (phoenicoroides), Gotland – November 2016

December kom med en förhoppning om vinter. Den blev dock kortvarig. Det har dock funnits is, till mångas förvåning. Det har varit många roliga turer till de få frusna sjöarna som finns runt Stockholm. Det dök också upp en hökuggla som relativt samarbetsvilligt lät sig avporträtteras.

Icekite, Fysingen - december 2016

Icekite, Fysingen – december 2016

Iceboarding, Ältasjön - december 2016

Iceboarding, Ältasjön – december 2016

Hökuggla, Värmdö - december 2016

Hökuggla, Värmdö – december 2016

Jag har i slutet av året investerat i ett undervattenshus som jag hoppas ska kunna ge mig en dimension till i mitt fotograferande. Dimensionen under ytan. Jag har bara skrapat på ytan ännu och hunnit konstatera att det är väldigt svårt och kommer att krävas mycket tålamod och en hel del tur för att lyckas med mina bildidéer. Här är en bild på en knölsvan som var bland de första modellerna.

2000kno%cc%88lsvan4

NU är det bara ett dygn kvar på 2016. Ett bra år på ett personligt microplan men ett år som i ett större globalt, universellt perspektiv också för med sig onda aningar. Det är bara vi som tillsammans kan få bort de onda aningarna och vända trenden. Nu kör vi!

Ett gott slut och ett Gott Nytt År till er alla gamla, nya, nära och mer avlägsna bekanta.
Vi syns 2017!

Sri Lanka – lite som Indien de Lux

Avfärden går från Arlanda 18:10 med Quatar airways via Doha. Vi anländer Sri Lanka, Colombo 09:30 lokal tid. Efter diverse immigrationrutiner möter vi den chaufför som vi i förväg beställt för att köra oss till Hikkaduwa. Smilla blev dålig i magen och illamående under flygningen och är svag och hängig. Vi stannar och äter frukost på en restaurang på vägen och Smilla får i sig en banan och mår successivt bättre. Vi åker på lokala vägar till en början.  Efter en stund åker vi förbi en damm där vi ser darter, spotted bill pelican och diverse hägrar. Vi åker snart upp på motorvägen och tempot blir jämnare. Sanna och Smilla sover strax sött därbak. Jag studerar landskapet som är lummigt, kuperat och grönt. I risodlingarna födosöker kohägrar och en del ägretter och man ser parakeeter och biätare flyga över vägen och några brahminyglador på avstånd. Efter ett par timmar kommer vi fram till Hikkaduwa där vi ska bo två nätter på Hotel Coral Sands. Vi får en drink som vi tror är stjärnfruksjuice. Lite annorlunda smak men det smakar spännande. Efter en kort tur på rummet för ombyte till badkläder går vi ned till stranden. Det är ganska hård vind och mycket vågor. Inga surfvågor tyvärr men hade varit fint för kitesurf. Vi går någon kilometer efter stranden och studerar omgivningarna. Hotellet ligger innanför några klippor som skyddar ett korallrev. Det ligger många dykbåtar inne då det nog inte är bra dykförhållanden på grund av blåsten och grumligt vatten. Vi rekar lite surf men hittar bara en kille som har fyra brädor för uthyrning. Vi badar i vågorna en stund och går tillbaka till hotellet för en stunds vila och en sen lunch. Inget spännande på menyn utan västanpassad mat typ tandoori submarine sandwich. Men det går bra när det sköljs ned med en lokal öl som heter Lion.

Möte med 100-kilos sköldpadda
Solen går ned redan före 18 så jag skyndar mig ut för att testa dykhuset i solnedgången. Då kommer Smilla springande och berättar att det är sköldpaddor lite längre bort på stranden. Vi skyndar dit och spenderar 20 minuter med tre Green turtles (soppsköldpaddor).

1600greenturtle5

De stannar inte uppe länge när de andas så man får vara snabb om man ska få en bild.

1600greenturtle4

Tyvärr är det på väg att bli mörkt och det är grumligt i vattnet men det blir ändå några bilder som minnen av detta häftiga möte.

1600green-turtle1

En till på en hungrig soppsköldpadda.

Under tiden jag fotar får jag en riktig knallhuvudvärk men härdar ut tills det blir mörkt då jag vill ha lite bilder med mig på dessa häftiga djur. Väl hemma på hotellet kräks jag och går och lägger mig.

1600solnedgang1

Dykbåtarna utanför hotellet blir en fin siluett i solnedgången

Morgonpromenad i Hikkaduwa
Jag vaknar när klockan ringer vid fem. Efter en titt genom fönstret konstaterar jag att det spöregnar ute och går och lägger mig igen. Jag somnar dock inte och efter en kort stund så slutar regnet och jag tar en promenad med kameran. Jag går efter huvudgatan i Hikkaduwa och svänger efter en stund in på en mindre väg som går igenom ett villaområde med djungelliknande trädgårdar. Det hörs en hel del fågel men jag är inte påläst på lätena så det som inte syns kan jag inte artbestämma. Ett hetsigt upprepande läte lyckas jag till slut artbestämma till Indisk palmekorre.

1600palmsquirrel1

Palm Squirrel har ett högfrekvent lockläte som jag trodde var en fågel innan jag till slut upptäckte att det var denna ekorre. Den är vanlig och fanns i små grupper överallt.

Det flyger en del parakeeter och biätare över huvudet på mig men jag hinner inte se vilka arter det är. Jag ser dock en White-bellied drongo, common Taylorbird, redvented bulbul, Brownheaded barbet, yellowbilled babbler, spotted doves och några andra arter. Efter frukost börjar det regna igen. Vi tar en autoriksha till Galle där enligt uppgifter vågorna skulle vara finare än i Hikkaduwa. Det stämde verkligen. Långa fina vågor på en sandstrand i en bukt skyddad från vinden. Det spöregnade så det var perfekt att ägna dagen åt surfing.

Chaufören som skjutsade oss till Galle visade oss en indisk restaurang men riktigt bra local food. Efter lunch körde vi ett pass till i regnet sen skyndade vi hem för att titta på sköldpaddorna igen. Tyvärr var det fortfarande grumligt vatten och solen på väg ned och det gav tyvärr väldigt korta tider vilket jag inte upptäckte förrän jag kom hem. Med det nya vattenhuset behöver man ha ganska höga ison och gärna sol och klart vatten förstås. Det är svårt att se inställningarna i vattnet pga att mina ögon är kassa. Men det kommer att bli bättre det finns potential att ta riktigt coola bilder med lite tålamod. Vid sköldpaddorna dök det också upp en havsorm som var ljus med ett blått skimmer. Efter ett snabbt ombyte åt vi middag på Mamas Restaurant som låg nästan vägg i vägg med hotellet. Helt ok mat där. Vi var alla möra efter fyra timmars surf så det blir tidig kväll.

Båttur på Maduganga omgiven av mangrove
0540 blir jag hämtad av Wimal i hans autoriksha. Det hade såklart varit enklare att ta en taxi men jag blev lite förtjust i honom efter gårdagen då han berättade om sin familj och sin situation. Inte på ett beklagande sätt utan bara informativt. Klart annorlunda liv iaf. Anyway, we åkte i full speed till floden Maduganga och hoppade i en båt. En platt farkost med stolsrader för gott och väl 15 personer. Det var dock bara båtföraren, jag och Wimal. Solen hade gått upp för en stund sedan men ljuset var mjukt och fint. Vi tuffade sakta upp för floden genom mangroven. Det var fantastiskt lummigt och vackert. Man kan förstå att mangroven är en viktig biotop för fiskar, fåglar och allt mittemellan då den erbjuder skydd och näring och hindrar erosion. Det flög en del storkar på höjd och ett antal kungsfiskare white-breasted kingfisher, stork-billed kingfisher och vanlig kungsfiskare.

1600storkbilled-kingsfisher1

Storkbilled kingfisher är en saftig pjäs. En väldigt kraftig näbb och den kan bli närmare 35-38 cm lång.

 

1600smyrna1

Whitebreasted kingfisher (Smyrnafiskare) ser man överallt. Runt risfälten, i trädgårdarna och lite varstans. Men den är ju vacker så man tröttnar inte på den.

Vi såg en grupp apor av arten purple-faced leafmonkey som är en endemisk för Sri Lanka. De åt frukost i ett träd.

1600purple-faced-langur

Två Purple-faced langur (Trachypithecus vetulus) eller purple-faced leaf monkey som den också kallas. En endemisk art för Sri Lanka.

Diverse hägrar som kohäger, ägretthäger, rishägrar och såklart mangrovehäger satt lite här och där i mangroven.

Logiskt nog hittar man en mangrovehäger i mangroven.

En rishäger hittade en fin fiskeplats i mangroveskogen.

Det var dock inga mängder av fåglar. Det var inte bara fåglar som fiskade utan lokalbefolkningen hade olika fasta redskap ute i floden och på lagunen. Lite här och där såg man också folk som metade.

1600hikkaduwa2

En man med metspö var ett vackert inslag i floden.

En varan simmade längs mangroven och försvann in bland bladverket.

1600bandvaran3

En bandvaran (Asian water monitor) smakade sig fram i vattnet på jakt efter något ätbart.

Vi tuffade vidare och floden vidgade sig och blev till en sjö med större och mindre mangroveholmar. Vi tuffade runt någon timme men såg inte så mycket mer än Indian och little cormorant, en Shikra, en Indian Cuckoo, brahminy glador och en white-bellied sea eagle. Precis på slutet när vi tuffade nedåt igen vaknade djurlivet till liv. Det dök upp några biätare, och en crested serpent eagle och strax före vi drog upp båten igen sprang en whitebreasted waterhen förbi på stranden.

En Indisk gök försökte göra sig osynlig på en pinne men gjorde ett ganska dåligt jobb.

1600indisk-skarv1

Den indiska skarven är snygg med sina smaragdgröna ögon.

En little cormorant är verkligen en liten plutt i skarvfamiljen. Den ser gullig ut med sin korta näbb och mjukare form.

1600crested-serpent-eagle1

En crested serpent eagle bidrog till att det blev dålig stämning bland parakeeter och biätare.

1600shikra2

Den sparvhöksliknande Shikran tog en paus i en palm.

På vägen hem stannade vi på några ställen och spanade av. Jag såg en purpurhöna och en yellow bittern och en rödflikvika samt en liten orm som simmade i ett dike.

1600bittern1

En juvenil Yellow bittern bjöd på en fin obs vid ett stop vid en liten vattensamling intill vägen.

Hemma hade tjejerna dragit till revet och snorklade för fullt. Jag anslöt badarna efter en snabb frukost.

Mot Yala
Vi packade ihop och hoppade in i minibussen som vi bokat via en ”broker” på stranden. Med det menar jag en man som förmedlar tjänster på stranden. Han får sen provision på de tjänster han förmedlar. Vi åkte mot Tangalle men planen var att stanna på vägen för att surfa någon timme. Vi stannade i Willigama och surfade riktigt fina vågor.

1600smillasurf2

Willigama hade en fin våg och det fanns gott om plats framförallt en bit ut.

Stela och trötta kroppar gav dock upp ganska snart och efter en god lunch tuna burger och våffla med kolasås och vaniljglass på ett nyöppnat ställe så åkte vi vidare. Vi passerade stick-fishermans i Mirissa men chauffören sa att detta var fejkfiskare som bara satt där för att bli fotade för pengar så det lockade inte. Efter lite telefonsamtal och väganvisningar kom vi fram till Eva Lanka hotel. Det visade sig vara en riktig höjdare. Lugn och skönt och beläget på en höjd med en makalös utsikt över en riktig paradislagun.

1600tangalle1

Den här stranden hade vi helt för oss själva. Den kantades av rev som höll ett rikt bestånd av allehanda fiskarter.

Bungalows inbäddade i en vacker trädgård med blommande träd och buskar. Synd att vi bara skulle bo här en natt tyckte alla. Vi slängde in grejerna på rummet och sprang ned till stranden för att ta ett dopp i solnedgången. Efter det tog vi en drink och ”internettade” en stund innan middagen serverades. Vi kör vidare på Sri Lankan specialities. Idag blev det pilaffris med kyckling, auberginröra och potatis samt en fruktsallad till dessert. Kaffe är tyvärr knappt värt att beställa. Det är t om svagare än Norskt kaffe.

Morgonskådning i trädgården
Morgonen därpå går jag upp tidigt för att se vad hotelträdgården har att erbjuda. Det rör sig en hel del fågel bland buskarna. Bl a Purple-rumped och Loten’s sunbird, Asian paradise flycatcher, Yellow-billed babblers, common taylorbird, Black headed oriole, lesser goldenback mm.

common-taylorbird1

Common taylorbird stötte på man på lite här och där. Den är ganska orädd och syns ofta i urbana miljöer.

2000koel2

En hane av arten Koel.

1600lotens-sunbird1

Den här snyggingen är en hane av arten Loten’s sunbird. En rejäl krok att stoppa in i långa blomtrattar för att komma åt nektaren.

2000lesser-goldback2

En lesser goldback är en vacker hackspett som är något större än större hackspett. Jag såg bara en ytterligare art av hackspett i Sri Lanka.

2000spotted-dove1

Det finns många snygga duvor på Sri Lanka. Det här är en Spotted dove som är väldigt vanlig i landet.

1600tickels3

Tickel’s blue flycatcher var en snygg flugsnappare som dök upp utanför vår bungalow.

2000yellow-billed-babbler1

Yellow-billed babbler är en av de vanligaste och oskyggaste fåglarna på Sri Lanka. Babbler är ett väldigt bra och beskrivande namn på denna högljudda pippi.

1600purplerumped5

Purple-rumped sunbird gillade buskarna som omgav vår bungalow. En riktigt snygg kavaljer.

Efter frukost ansluter jag mig till familjen på stranden och njuter av den fantastiska stranden. Jag provar återigen mitt undervattenshus men har svårt med inställningarna. Dels för att man är halvblind och dels för att knapparna inte funkar optimalt. Jag måste ta ett snack med aquatech när jag kommer hem.

Vi drar ill Yala
Vi packar , betalar, kollar mailen och börjar röra oss mot Yala. Kari, vår chaufför ringer till hotellet och upptäcker att lodgen vi ska till ligger betydligt längre bort än han trott då det finns två ingångar till parken. Det blir en stressig bilresa som slutar med att vi får börja safarin med vår packning i bilen. Det går bra trotsallt men vi förlorade lite safaritid.

Efter en kort stund stöter vi på en grupp med sri lanka elefanter. De betar löv och är väldigt lugna och harmoniska. De är betydligt mindre än både afrikansk och indisk elefant men påminner starkt om indisk elefant.

1600lankesisk-elefant2

En liten unge av arten lankesisk elefant äter löv alldeles bredvid jeepen.

2000lankesisk-elefant4

Den lankesiska elefanten är väldigt lik den Indisiska men betydligt mindre.

Gröna dvärgbiätare blir den första arten av fågelsläktet som jag fotar. Jag märker efter en stund att de är väldigt talrika.

Den här juvelen är en grön dvärgbiätare. Jag har sett den i Oman tidigare men här fanns den i stor mängd. Man tröttnar av förståeliga skäl inte på den.

Det är ganska gott om fågel och det blir en del hyfsade fotolägen. Fokuset är dock helt klart inställt på leopard. I bilen har vi förutom chauffören en ung zoolog som heter Danulo. En glad och positiv kille som pratar bra engelska och en positiv inställning till allt. Vi har även en naturvårdare från regeringen som följer med för att se att naturturismen går rätt till. Han tar rollen som ett slags andreguide och hittar en del fåglar och ödlor som vi raskt fotar av. Chauffören går under namnet Mr Lizzard vilket vi snart förstår. Han stannar och pekar på en mängd olika ödlor men hittar också mycket annat.

2000oriental-garden-lizard2

Här är en Oriental garden lizzard. Den är lite som en kameleont och kan anpassa färgerna till underlaget.

1600land-monitor1

Här är en ung land monitor som varit på ett ovälkommet besök i en termitstack.

Vi kommer fram till ett hett ställe där det står ett antal jeepar. De har haft leopard för 20 minter sedan men den hade försvunnit in i buskarna. Vi hänger kvar ett tag men tycker strax att det känns trist att stå med de andra jeeparna och börjar ta oss runt själva. Vi kommer till slut till en fantastisk strand där vi tar en eftermiddagsfika. Vi sitter och fikar på grunden till en vila som sveptes bort av tsunamin. Dessvärre med en turistfamilj i den. Vågen gick tre kilometer in i parken. Djuren hade redan känt på sig katastrofen och försvunnit så de klarade sig bra trotsallt. Danulo berättade att han kommer från staden Galle där vi surfade och han och hans familj bor på ett berg med utsikt mot viken där vi surfade. Han såg vågen komma in och svepa med sig många av hans vänner och bekanta. Hans pappa var på arbete i Mattara som ligger 3-4 mil därifrån och hördes inte av på flera dagar förs han helt sonika kom inpromenerandes till allas lycka. Alla kommunikationer hade varit nedlagda och eftersom han är en vänlig man hade han hjälpt folk på vägen att ta hand om sina döda. Minnena från den ödestigra julhelgen kommer tillbaka. Det blev otroligt starkt att höra berätelsen från ett ögonvittne.

Vi åker vidare och det trillar in några fågelarter till. Vi möter flera jeepar som ger tummen upp och pekar bortåt det håll de tidigare såg leopard så vi speedar dit men förgäves. Leoparden har stuckit redan. Vi kör runt en stund till men rör oss till campen då mörkret faller snabbt. Det är ett fint ljus i kvällningen och jag letar efter något att få i sökaren. Det får bli några spotted deers och en vattenbuffel.

2000sptteddeer2

Spotted deer är det vanligaste bytet för leoparden. De finns i riklig mängd i Yala så det är ingen tillfällighet att leoparderna trivs.

2000vattenbuffel2

En vattenbuffel har vattenhålet för sig själv och njuter i solens sista strålar av sitt gyttjebad.

Efter en timmes after safari går vi till en barbecue utomhus. Det är charmigt att sitta vid ett bord på en liten äng med upplysta facklor runtom MEN när det dimper ned någon singalesisk variant på bärfis i maten hela tiden försvinner charmen en smula. Vi äter upp maten och går in i vårt tält där vi ligger rätt tajt alla tre och svettas under ett moskitnät. Imorgon ska vi ha en heldagssafari då tusan ska vi väl få se en leopard.

13 timmar i jeepen
Väckning 0500 och en snabb kopp te för att vara vid gaten innan de öppnar 0630. Vi åker in som andra jeep och är förväntansfulla. Vi ska ha en heldagssafari idag vilket betyder 13 timmar i en jeep. Hurra tycker jag, not quite so mycket hurra tycker de andra… Det börjar ganska långsamt och det verkar som att djuren är på kongress någon helt annanstans. Vi åker och åker och börjar snart känna igen oss. Yala är indelad i fem zoner och vår arrangör har bara tillträde till zon 1 men å andra sidan finns det enligt senaste inventeringen 33 leoparder inom det området. Vi åker in på några nya vägar och kommer till ett vackert område med riktiga sockertoppsklippor inlindade i frodig grönska. Där hade varit ballt att få ett leopardmöte. Vi träffar dock bara några grå langurer och några fjärilar.

1600common-indian-crow1

Det var ganska ont om fjärilar men denna Common Indian crow såg man i riklig mängd.

Vi åker vidare och kommer så småningom fram till en vacker flod där vi äter lunch. Det visar sig vara inte helt oproblematiskt då ett femtiotal toque macaque (ceylonmakak) håller oss sällskap på ett irriterande sätt.

2000ceylonmakak4

Låt er inte luras av den väna uppsynen. De har full koll på vad vi gör med vår mat. Vände vi ryggen till så var de inne i jeepen och röjde runt.

2000ceylonmakak3

De här två var mer intresserade av av varandra. Honan ser verkligen ut att njuta av att bli avlusad.

De får tag i matpåsen men Danule får ta på den precis innan den försvinner upp bland träden. En vattenbuffel badar i floden och en ägretthäger fiskar i dess sällskap. Smyrnafiskare och biätare flyger fram och tillbaka och en forsärla stannar som hastigast innan den flyger vidare utmed floden. Det var en riktigt god lunch med red rice och ett antal olika curries och papadum. Smaskigt värre.
Turen går vidare och vi åker tillbaka mot området där det setts leopard kvällstid nästan varje dag på kvällarna senaste veckan. Solen blir svagare och det börjar bli ett fint eftermiddags ljus men också en del moln. Det är ungefär två timmar kvar av hela vsitelsen i Yala och jag börjar få dåliga tankar. Plötsligt får jag syn på något genom snåren som inte känns som siluetten av en spotted deer utan jag säger till Danule att det kan ha varit en leopard. Sanna och Smilla får också syn på den och vi åker bredvid den där den skymtar vagt genom buskaget.  Plötsligt känner jag Danules händer vrida mitt huvud bakåt viskandes – Another
leopard!

2000leopard5

På vägen står en ung leopardhane. Den leopard vi såg först i snåren var hans mamma.

Mitt på vägen står en leopard som visar sig vara en subadult hane som går mot vår jeep längs ena vägsidan och passerar oss så nära så den till slut inte går att ha hel i sökarfältet.

1600leopard3

Den går längs med vägkanten mot mig och jag hänger mig ut så långt jag kan ur jeepen för att få bästa kameravinkel. Den lyser nästa i det lite gråljuset som råder för stunden. Ett magnifikt djur.

2000leopard6

Den lankesiska leoparden (Panthera pardus kotiya) är den största av nio underarter av leopard. Det beror på att den på Sri Lanka är toppredator och kan ta större byten som den äter i lugn och ro utan att vara rädd för att lejon eller tigrar ska komma och ta deras byte.

Ett underbart djur. Lika plötsligt som de kom var det över. Vi försöker de sista timmarna innan det blir becksvart att hitta dem igen men mörkret kommer tillsammans med ett regn och vi tvingas dra ned sidorna på jeepen så det inte går att se ut längre. Vi beger oss hemåt till en väntande middag. Nöjda med dagen njuter vi av en härlig middag denna gång under tak så vi slipper få bärfissläktingar i maten.

Morgonskådning med dålig planering
Det blir tidig morgon för mig igen. Jag har bestämt med Danule att vi tar en morgontur med jeepen till en sjö som ligger nära. På vägen dit ser vi en del nya arter bl a en indian roller, en Jacobin Cuckoo och en whitebrowed fantail.

1600indian-roller1

En indisk blåkråka sitter inom hyfsat räckhåll bedvid vägen och avtecknar sig fint mot den gröna bakgrunden.

Påfåglar är en vanlig syn och de är rejält ljudliga. De överröstar det mesta med sina gälla rop på uppmärksamhet.

Efter diverse felkörningar kommer vi ned till dammen som är tom. Det ser ut som savann då den ät helt tom på vatten. Vi går ned men det är ganska klent med fågel och vi åker strax hem mot väntande frukost.

En jeeptur i ett blekt Bundala
Trots idiotisk planering bestämmer jag mig för ett snabbt besök i Bundala natonal park samtidigt som tjejerna åker till en fin närbelägen strand. Jag bannar mig själv som inte tänkte på att åka till Bundala direkt i gryningen istället för att åka runt i närheten av campen. Bundala är ett vidsträckt område med grunda, stora dammar som kan hålla oerhörda mängder av vadare och andra fåglar. Väl i Bundala plockar vi upp en kompis till Danule som ska vara bra på fåglar. Han är hyfsad men det kändes som att jag hade bättre koll på vadarna då det är många bekantingar där. Småsnäppor, rödspovar, gluttsnäppor, spovsnäppor, styltlöpare och ett flertal andra arter. Den roligaste arten tycker jag var en mindre vadarsvala men den fick jag tyvärr inga bra bilder på. Vi åker runt ett par timmar och det blir som väntat inga bra bilder i det hårda ljuset men en parning mellan roseringed parakeets var rolig att få på bild.

1600roseringed-parakeet1

Först blir det lite gos och hångel..

2000roseringed-parakeet2

Sen blir det full aktivitet för att säkra artens fortlevnad.

Vi åker ut ur parken för att möta chauffören Kari och tjejerna i stan. Viss dramatik infinner sig när Sannas kort blivit uppätet av en bankomat. Det visar sig att en restaurang lyckades trycka in fel kod för många gånger så att kortet spärrats. Så de var tvungna att behålla kortet. Bra då att jag hade ett kort som vi kunde ta ut pengar på.

Mot regnskogen i Sinharaja
Nu började en lång bilresa till Sinharajas regnskog. Vi passerade på vägen Udawalawe national park där det fanns mycket elefanter. Vi såg en vuxen elefant som gick alldeles vid vägen och betade. Jag misstänker att den matats in av lokala försäljare eftersom många bilar stannade för att fota och blev då erbjudna att köpa olika saker. Jag själv köpte en påse mango. Så det funkade med andra ord. Vi åkte strax av från den ganska bra vägen på en annan väg som blev sämre och sämre för att till slut bli en väg där den stackars minibussen fick klättra över bäckar, men det gick utmärkt. Mörkret föll men vi hann fram till Denyaya där vi sen svängde av för att åka sista biten mot regnskogen. Vägen gick fram till en bro som var för smal för att åka över så där packades väskorna om till en autoriksha som körde över bron. Själva promenerade vi över och fick skjuts på andra sidan av en jeep som han tydligen körde över bron på dagtid men han inte vågade åka med i mörkret. Vi blev visade våra rum som var fantastiska. Det visade sig att jag bokat the luxury sweet på Sinharaja Forest Edge som var en lägenhet med två sovrum och ett jätte häftigt badrum. Inredningen var i polerad betong. Väldigt häftigt och modernt, helt olikt allt annat i Sri Lanka. Ägaren var en före detta lankesisk aktiemäklare som köpt tomten då han såg affärsmöjligheten. Efter vi installerat oss åt vi middag på verandan som vette rakt mot ingången till regnskogen. Jag kan verkligen rekommendera Sinharaja Forest Egde.

1600forest-edge1

Vi bodde i den gröna kåken och hade hela undervåningen för oss själva. Längan till vänster var helt nybyggd och en övervåning skulle dit härnäst.

forest-edge2

Badrummet i polerad betong som var sammetslen att gå på och ett berg i dagen i duschbadkaret. Några varma bad var dock inte att tänka på eftersom varmvattenberedaren är den lilla lådan på väggen….:-)

Supertrevlig familj som driver det och närheten till regnskogen med apor som vrålar och alla andra regnskogsljud. Vi åt en god middag i sällskap med en fransman och två israeler och hade en skön kväll utan wifi eller mobiltäckning.

Många nya fågelarter
Vid 0545 träffade jag Hemal. Han och jag skulle utforska området runt lodgen för att se vad vi kunde hitta för fåglar. Vi gick lite fram och tillbaka mellan stigarna och teplantagerna och såg bl a den färgglada scarlet minivet och black bulbul, Sri Lanka hanging parrot och par Sri Lanka swallows. Enligt Hemal var det två Frogmouths som verkade förbereda häckning då de regelbundet synts i ett apelsinträd nära till. Vi klättrade upp och glodde in i trädet i säkert en kvart men hittade inga små grodmunnar nu. Vi fortsatte och hittade en flock med munias. Både scaly-breasted munias och white-rumped munias samt blackthroated munias flög runt i en större flock i ett gräsbestånd intill vägen och vi njöt av dem en stund.

2000scaly-breasted-munia1

Flockar av munias flög runt i byn och åt av frön i gräset.

Vi kom till till slut ett träd med mycket saftiga bär. Vi gick upp i en teplantage som slutade ned mot trädet så vi kom på ungefär samma höjd som kronan. Det var perfekt då det flög fåglar fram och tillbaka hela tiden för att mumsa i sig av bären. T ex Green imperial pigeon, Sri Lankan green pigeon, golden-fronted leafbird, hanging parrot, Yellow-fronted barbet, Crimson-fronted barbet, Sri Lankan Hill Myna, White-faced starling, Legge’s flowerpecker och många fler. Många av dessa arter är endemiska för Sri Lanka vilket ju gjorde det hela ännu roligare.

1600yellowfronted-barbet1

Yellow-fronted barbet är en endemisk art för Sri Lanka. Just det här exemplaret verkligen poserade framför kameran och gjorde miner och apade sig.

1600crimsonfronted-barbet1

Ännu en endemisk barbet som heter Crimson-fronted barbet.

1600goldenfronted-leafbird1

Ännu en grön endemisk fågel. Denna heter Golden-fronted leafbird.

Regnskogspromenad bland ormar och blodiglar
Vi var snart sena till frukost och skyndade tillbaka. De andra var redan packade och klara för en regnskogsvandring. Jag slängde i mig frukosten och gjorde mig klar för avfärd. För att försvåra för blodiglarna så hade jag regnbyxor med fotbollsstrumpor ovanpå och dessutom allt insmort med ett rejält lager salt. Redan efter en kort bit in i djungeln säger Hemal ”Snake.” Det är en Green pit viper som vilar på en gren intill stigen. De är nattaktiva och därför orörlig. Den försöker hitta lite morgonvärme i det dunkla regnskogsljuset. Vi går vidare och hittar en kangaroo lizzard. Planen var att gå en promenad på c:a 14 km. Det finns en ganska bra stig men vi väljer att gå upp en annan lite mer svårtillgänglig stig. Enligt Hemal så finns det bättre chanser att se fler fåglar och djur efter den stigen. Efter en bit till hittar vi ytterligare ett exemplar av Green pit viper.

1600greenpiviper

En green pit viper var en vacker orm. Som de flesta varelser i regnskogen är den grön för att inte synas.

Strax efter bryter Hemal av en liten pinne och pillar lite under en sten och ut kommer en skorpion och tar tag i pinnen och kör in sin gadd i den. Vi travar på och njuter av det vi ser oc att vara i regnskogen. Jag har mitt 70-200 på kameran och det räcke oftast utmärkt. Eftersom jag aldrig kan välja bort har jag dock med mig mitt 500 och 16-35 i ryggsäcken. Det är tungt…

Vi kommer fram till en bäck där vi ska få fotmassage. Inte av vilken massös som helst utan av fiskar i bäcken. Vi tar av oss våra skor och strumpor.

1600vatenfall1

Vid detta lilla vattenfall fick vi fötterna rensade från gamla liktornar av fiskar som tuggade i sig. Alla satt med fötterna i vattnet och fnissade.

Jag har som jag misstänkte ett par iglar som tagit sig in trots mina motmedel och jag blöder ymnigt på fotlederna. Jag kör ned fötterna i det svalkande vattnet och strax kommer ett antal fiskar och börjar kalasa på gammal hud. Mums! Vi äter vår medtagna lunch som består av nudlar och curry. Det flyger en del riktigt vackra, stora fjärilar runtom men de är allt för svåra att få på bild. Vi tar på oss skorna och vandrar vidare igen. När vi passerar en gammal bro ser Hemal lycklig ut.

1600frogmouth1

En hona av Sri Lankan frogmouth stirrar på mig med sina stora ögon. Grodmunnar är ett eget släkte vars närmaste släktingar är nattskärrorna.

Han tar mig åt sidan och visar mig en hona frogmouth som sitter i en buske alldeles nära. Den ser ut som en lite mogwai, ni som sett filmen gremlins fattar. Den tillhör ett eget släkte men är närmast nattskärrorna. Jag knäpper en del bilder. Den sitter lite avigt men det blir några bilder. Vi knallar på och njuter av den häftiga känslan att gå i regnskogen. Jag är helt genomblöt av både svett och vatten. Vi passerar ett speciellt träd där det läcker kåda som klibbat ihop sig. Hemal berättar att humlorna använder det för att bygga sina kupor då det är som klister. Han tar en klick på en pinne och vi konstaterar att det också är väldigt lättantändligt. Det flammar som fotogen när man tänder eld på det. Där är ett djur säger Smilla plötsigt och pekar på något burrigt inne bland träden. Det burriga visar sig vara en jätteekorre som nu klättrar upp i ett träd men sitter och tittar tillbaka på oss och undrar vad vi är för filurer.

1600giant-squirrel1

En Grizzled giant squirrel är stadig pjäs 25-50 + lika lång svans.

Efter någon halvtimme kommer vi fram till ett vattenfall med en härlig uppsamlingspool nedanför. Vi tar oss ett uppfriskande bad och njuter av det friska sötvattnet.

1600regnskog3

I det här vattenfallet svalkade vi oss efter en lång svettig vandring. När vi tog oss tillbaka öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.

När vi badat färdigt och ska ta på oss kläderna öppnar sig himlen och vi förstår varför det kallas regnskog. Som tur är har jag tagit med en vattentät säck som jag packar ned kameragrejerna i. Jag har inga regnkläder men det spelar ingen roll eftersom man redan är dyngsur och det är varmt.

1600regn1

Regnskogen gör skäl för sitt namn.

Jag och Hemal spanar vidare efter Sri Lanka Blue Magpie. Den vore ju kul att få se. Vi passerar vår vän grodmunnen igen och lämpligt nog är det en bro i närheten där jag lägger ryggsäcken under tak och tar några bilder till på sötnosen eftersom hon nu vridit på huvudet så man ser henne rakt framifrån. Regnet upphör en smula och plötsligt stannar Hemal. Han har hört skatan. Han visslar en strof och två skator dyker upp. Jag hinner få några bilder på den ena sen försvinner de.

1600srilankabluemagpie1

En Sri Lanka Blue Magpie dök till slut upp. Signaturfågeln för Sinharaja och Sri Lanka.

Efter en stund kommer en tillbaka med en groda i munnen och sätter sig i skuggan och äter i godan ro en bit ifrån. Härligt att jag fick se den också.

1600sri-lankabluemagpie2

Ceylonblåskatan kom tillbaka med en saftig groda som den åt med god aptit ett stycke ifrån oss.

Regnet tilltar igen och det vräker ner. Stigen är som en bäck och det är inte längre någon ide att försöka gå på sidan och hoppa mellan pölarna eftersom det bara är en stor pöl nu. Strax ser vi restaurangen bakom lövverket. Skönt! Time for a cup of tea. Ceylon tea off course. När jag sitter och dricker min kopp te. Tycker jag att det känns lite skavigt under strumpan. Jag tar av mig på fötterna och jag har 7 blodiglar utspridda på fötterna och några andra påpekar att jag har blodfläckar på t-shirten. Mycket riktigt sitter det ett antal iglar på rygg och mage också. Några är feta och belåtna. Jag tar bort en och vips har den borrat in tänderna i köttet mellan fingrarna. Man får en liten flashback till alienfilmerna. Vi äter ånyo en god middag, typ samma som igår, men det var ju gott så vi klagar inte. Sen somnar vi gott.

Ännu en skådarmorgon i Sinharaja
Jag har bokat in Hemal även denna morgon för en stunds skådning på morgonen. Han frågade kvällen innan om det var någon speciell art som jag ville se.  Jag talade om för honom att det vore kul om vi kunde hitta en Indian pitta. En speciell och snygg fågel som förvisso inte är en endem men en art jag aldrig sett och men hört talas om. De brukar tydligen hålla till precis i början av regnskogen så vi tar en promenad in i mörkret. Det är mulet så gryningsljuset är svagt och inne i skogen är det i princip obefintligt. Oddsen för att hitta en Indian pitta blir extra små då hotellhunden och dess två valpar springer efter oss och vägrar gå tillbaka. Allt liv inom ett par hundra meters radie försvinner utom synhåll. Vi vänder och går ned mot byn där vi hade bra med fågel häromdagen. Jag hör en fågel ropa och tittar på Hemal. Han ser glad ut: -Indian pitta, säger han och vi närmar oss ljudet och får snart syn på den där den sitter och morgonkacklar. Någon sång är det inte utan mer som ett skrik. Det är nästan magiskt vilken tur jag haft med de arter jag velat se. Det finns mycket kvar att hämta i Sinharaja såklart men jag känner mig ändå nöjd.

1600indian-pitta1

En Indian pitta sjöng upp sig i ett träd och vi njöt av den en god stund. Tyvärr var det mulet och mörkt men några bilder blev det.

1600indian-pitta2

Jag hörde en fabel berättas av Danule i Yala om att Indian pitta lånade ut sina fjädrar till påfågeln men han fick dem aldrig tillbaka. Därför är Indian pitta nu skygg och håller sig inne bland buskarna då han skäms medans påfågeln däremot visar upp sig så mycket han kan. Jag tycker dock Indian pitta inte har något att skämmas för.

Det är betydligt mindre fågel i farten än igår och det är även sämre ljus och regn i luften. Vi ser dock en black-headed bulbul och flera arter barbets och annat trevligt. Ett par Alexandreen parakeet som också är en ny art för mig. Kul. Det börjar dugga och Hemal säger att det kommer att regna rejält snart. Han får rätt. Jag packar ned kameran i den vattentäta säcken jag har i ryggan och vi knallar hemåt för en väntande frukost. Som de flesta semestrar har jag inte sovit längre än till 0500 en enda dag. Det är så underbart att få morgonen för sig själv och njuta av naturens uppvaknande. Efter frukost packar vi ihop och får skjuts över bron till vår väntande chaufför. Jag har varit nyfiken på att se hur det skulle se ut med chefens stora pickup på bron men det jag får se är helt vansinnigt. När den åker upp är det utan överdrift inte mer än en centimeter på var sida bilen mot pelarna. Skulle han hamna snett finns ingen marginal att manövrera på något sätt.

Väl nere från bron i trygghet träffar vi Kari och hoppar över i hans bil. Efter diverse strul med bankomaterna gör vi oss skuldfria och åker vidare mot Bentota. Det är en stad som ligger ganska nära Colombo som Kari snackat sig varm för. Det känns dock mycket som Gran Canaria när vi kommer fram. Vi hittar dock ett rev som ger lite vågor och de hyr ut brädor på stranden. Jag och Smilla surfar en timme men det är knepiga vågor i den hårda blåsten och de har bara korta longboards så det går inget bra för mig. Vi bestämmer oss för att satsa opå morgondagen och hoppas att vädret ska vara bättre. Vi åker hem och äter middag och går sen och lägger oss. Vi vaknar alla tidigt och jag tittar ut och ser till min besvikelse att det blåser hårt och strax börjar det även regna. Inget bra läge för surf med andra ord. Hela dagen fördrivs som en enda lång väntan på att åka till flygplatsen. Lite mat, lite mobilsurf, mera mat, mera surf och nu sitter vi här på flygplatsen i Colombo och här slutar äventyret och hemma väntar snöglopp, båtupptagning, avstängning av sommarhus etc. Back to Reality.

Sri Lanka – Fåglar

1 Påfågel, Pavo cristatus
2 Ceylondjungelhöna, Gallus lafayettii    
3 Smådopping, Tachybaptus ruficollis  
4 Asiatisk gapnäbbsstork, Anastomus oscitans      
5 Mindre adjutantstork, Leptoptilos javanicus   
6 Småskarv, Microcarbo niger   
7 Indisk skarv, Phalacrocorax fuscicollis
8 Indisk ormhalsfågel, Anhinga melanogaster
9 Fläcknäbbad pelikan, Pelecanus philippensis
10 Kinesisk dvärgrördrom, Ixobrychus sinensis
11 Gråhäger, Ardea cinerea
12 Purpurhäger, Ardea purpurea
13 Ägretthäger, Ardea alba
14 Silkeshäger, Egretta garzetta
15 Kohäger, Bubulcus ibis
16 Rishäger, Ardeola grayii
17 Mangrovehäger, Butorides striata
18 Orientibis, Threskiornis melanocephalus
19 Skedstork, Platalea leucorodia
20 Fiskgjuse, Pandion haliaetus
21 Orienthjälmörn, Spilornis cheela
22 Variabel hökörn, Nisaetus cirrhatus
23 Ghatshökörn, Nisaetus kelaarti
24 Shikra, Accipiter badius badius
25 Brahminglada, Haliastur indus
26 Vitbukig havsörn, Haliaeetus leucogaster
27 Vattenhöna, Amaurornis phoenicurus
28 Gråhuvad purpurhöna, Porphyrio poliocephalus
29 Indisk tjockfot, Burhinus indicus
30 Styltlöpare, Himantopus himantopus
31 Kustpipare, Pluvialis squatarola
32 Sibirisk tundrapipare, Pluvialis fulva
33 Gulflikvipa, Vanellus malabaricus
34 Rödflikvipa, Vanellus indicus
35 Svartbent strandpipare, Charadrius alexandrinus
36 Mindre strandpipare, Charadrius dubius
37 Storspov, Numenius arquata
38 Rödspov, Limosa limosa
39 Roskarl, Arenaria interpres
40 Spovsnäppa, Calidris ferruginea
41 Kärrsnäppa, Calidris alpina
42 Småsnäppa, Calidris minuta
43 Sibirisk beckasin, Gallinago stenura
44 Drillsnäppa, Actitis hypoleucos
45 Skogssnäppa, Tringa ochropus
46 Gluttsnäppa, Tringa nebularia
47 Dammsnäppa, Tringa stagnatilis
48 Grönbena, Tringa glareola
49 Rödbena, Tringa totanus
50 Bandad springhöna, Turnix suscitator leggei
51 Mindre vadarsvala, Glareola lactea
52 Småtärna, Sternula albifrons pusilla
53 Sandtärna, Gelochelidon nilotica
54 Skräntärna, Hydroprogne caspia
55 Tofstärna, Thalasseus bergii
56 Klippduva, Columba livia
57 Turkduva, Streptopelia decaocto
58 Pärlhalsduva, Streptopelia chinensis
59 Asiatisk smaragdduva, Chalcophaps indica
60 Orangebröstad grönduva, Treron bicinctus
61 Ceylongrönduva, Treron pompadora
62 Grön kejsarduva, Ducula aenea
63 Sirkeermalkoha, Taccocua leschenaultii
64 Blåmaskad malkoha, Phaenicophaeus viridirostris
65 Jakobinskatgök, Clamator jacobinus
66 Asiatisk koel, Eudynamys scolopaceus
67 Indisk gök, Cuculus micropterus
68 Ceylongrodmun, Batrachostomus moniliger
69 Alpseglare, Apus melba
70 Stubbstjärtseglare, Apus affinis
71 Asiatisk palmseglare, Cypsiurus balasiensis
72 Tofsträdseglare, Hemiprocne coronata
73 Härfågel, Upupa epops
74 Rajanäshornsfågel, Anthracoceros coronatus
75 Kungsfiskare, Alcedo atthis
76 Storknäbbskungsfiskare, Pelargopsis capensis
77 Smyrnakungsfiskare, Halcyon smyrnensis
78 Gråfiskare, Ceryle rudis
79 Grön dvärgbiätare, Merops orientalis
80 Blåstjärtad biätare, Merops philippinus
81 Rosthuvad biätare, Merops leschenaulti
82 Indisk blåkråka, Coracias benghalensis
83 Ceylonbarbett, Psilopogon rubricapillus
84 Brunhuvad barbett, Psilopogon zeylanicus
85 Gulpannad barbett, Psilopogon flavifrons
86 Mahrattaspett, Dendrocopos mahrattensis
87 Svartgumpad flamspett, Dinopium benghalense psarodes
88 Alexanderparakit, Psittacula eupatria
89 Halsbandsparakit, Psittacula krameri
90 Ceylonhängpapegoja, Loriculus beryllinus
91 Indisk juveltrast, Pitta brachyura
92 Parkiora, Aegithina tiphia
93 Eldminivett, Pericrocotus flammeus
94 Brun törnskata, Lanius cristatus
95 Orientgylling, Oriolus xanthornus ceylonensis
96 Svart drongo, Dicrurus macrocercus
97 Vitbukig drongo, Dicrurus caerulescens
98 Vitbrynad solfjäderstjärt, Rhipidura aureola
99 Indisk paradismonark, Terpsiphone paradisi
100 Ceylonblåskata, Urocissa ornata
101 Huskråka, Corvus splendens
102 Stornäbbad kråka, Corvus macrorhynchos
103 Mindre sånglärka, Alauda gulgula
104 Ladusvala, Hirundo rustica
105 Ceylonsvala, Cecropis hyperythra
106 Ceylonbulbyl, Pycnonotus melanicterus
107 Rödgumpad bulbyl, Pycnonotus cafer
108 Indisk bulbyl, Pycnonotus luteolus
109 Svart bulbyl, Hypsipetes leucocephalus
110 Långstjärtad skräddarfågel, Orthotomus sutorius
111 Askprinia, Prinia socialis
112 Ceylonglasögonfågel, Zosterops ceylonensis
113 Ceylontimalia, Pellorneum fuscocapillus
114 Ljushuvad skriktrast, Turdoides affinis
115 Brunbröstad flugsnappare, Muscicapa muttui
116 Indisk shama, Copsychus fulicatus leucopterus
117 Orientshama, Copsychus saularis ceylonensis
118 Vitgumpad shama, Copsychus malabaricus
119 Tickellflugsnappare, Cyornis tickelliae
120 Isabellastenskvätta, Oenanthe isabellina
121 Fläckvingad trast, Geokichla spiloptera
122 Orangehuvad trast, Geokichla citrina citrina
123 Ceylonbeostare, Gracula ptilogenys
124 Ceylonstare, Sturnornis albofrontatus
125 Brun majna, Acridotheres tristis
126  Indisk bladfågel, Chloropsis jerdoni
127 Guldpannad bladfågel, Chloropsis aurifrons insularis
128Bleknäbbad blomsterpickare, Dicaeum erythrorhynchos ceylonense
129 Violettgumpad solfågel, Leptocoma zeylonica zeylonica
130 Purpursolfågel, Cinnyris asiaticus asiaticus
131 Långnäbbad solfågel, Cinnyris lotenius lotenius
132 Gulärla, Motacilla flava
133 Forsärla, Motacilla cinerea
134 Orientpiplärka, Anthus rufulus rufulus
135Gråsparv, Passer domesticus indicus
136 Vitgumpsmunia, Lonchura striata striata
137 Svartstrupig munia, Lonchura kelaarti kelaarti
138  Fjällig munia, Lonchura punctulata punctulata
139  Tamduva, Columba livia var. domestica
Lite blandade bra/dåliga bilder på djur/fågellivet på Sri Lanka.

September – Naturen förbereder sig för mörkrets ankomst

Jag hade pratat med ett gäng kajt kompisar om att vi skulle ta en tripp till Gotland och njuta av höstens vindar. Det såg länge hyfsat ut i prognoserna men dagarna innan skruvades vindstyrkan ned rejält. Likt tio små negerpojkar föll kamraterna ifrån en efter en tills jag blev helt ensam. Nåja, det går ju inte direkt någon nöd på mig. Det finns ju annat att göra. Första kvällen bjöd Fredrik, en skådarkompis på korv på Närsholmen. Ett tunnsått sträck men lite umgänge i solnedgången. Mattias och Mattias var också på plats. På vägen dit hade jag rekat lite på mina vanliga fotoställen och såg bland annat två ägretthägrar. Jag bestämde mig för att göra ett försök morgonen därpå trots det höga vattenståndet.

Nu när höstmörkret så smått börjat infinna sig blev det ju en veritabel sovmorgon. Klockan var ställd på 0420 och jag var på plats i gömslet runt 0510. Efter några minuter börjar vattnet stiga. Snabbt ut med alla grejer och flytta till torrare mark. Ingen bra början. De fåglar som börjat landa stack nu långt därifrån och det var i princip fågeltomt hela gryningsperioden. Ingenting i sikte.

Det är lite typiskt september. Det kan variera mycket från ena dagen till den andra. Fåglar samlar ihop sig och rastar och kan bli många till antalet. När sen sträckvädret blir bra så sticker allihop och det blir märkligt ödsligt och tyst i markerna.

1600tofsvipa1

Gäss och tofsvipor samlas i flockar för att tillsammans flytta söderut mot ljuset.

1600tofsvipa2

Tofsvipor är de enda fåglar som rör sig i närheten första timmen i gömslet.

Det rastar lite gäss på avstånd och flockar med tofsvipor och starar gör svep över viken. Ingen skymt av ägretterna. Jag lägger mig ned och slumrar till några minuter och vaknar av att jag hör en ägretthäger. Jag tittar ut i sidofönstret och ser inte en utan åtta ägretthägrar. Det är på 15-20 meters håll. Försiktigt smyger jag ut objektivet genom sidoluckan, ställer slutaren på tyst läge och knäpper några bilder. Jag lyckas klämma in 5 av de åtta ägretterna i samma ruta. Det är en ganska unik bild ändå. Förmodligen kommer den dock att bli allt vanligare. Solen har gått i moln och en efter en flyger ägretterna därifrån till bara en är kvar. Då kommer solen fram och ljuset är fortfarande ganska mjukt. Jag får några ganska fina porträtt i mitt tycke.

1600a%cc%88grett4

Jag vaknar hastigt av att jag hör en ägretthäger utanför gömslet. När jag tittar ut så möts jag av denna blick.

1600a%cc%88grett3

Inte en, inte två utan åtta ägretthägrar samtidigt framför kameran. De var för nära för att få i fokus allihopa.

1600a%cc%88grett1

En efter en lyfter de och flyger iväg men en av ägrettterna dröjer sig kvar och solen kikar fram med ett milt behagligt ljus.

Nöjd packar jag ihop och åker hem för att jobba undan fredagsbestyren. Det tar längre tid än väntat så jag äter lunch innan jag packar in kitegrejerna i bilen och beger mig till Lausvikens norra del.
1600kite1 1600kite11 1600kite12

Skönt häng och ett antal tinmar på vattnet gör att fredagen blir en riktig kanondag på alla sätt. När det börjar kvällas tar jag lite bilder på de andra som orkar kämpa vidare i den mojnande vinden.

Jag hade en idé om att få kajtare i den uppgående fullmånen. Ingen orkar dock ställa upp som modell så jag åker till Närsholmen för att kanske få en gåsflock eller något i la Luna. Det är en hel del moln men månen kommer upp fint i en glipa men inga fåglar kommer. Det börjar bli svårt att se. Jag spanar av med handkikaren åt höger och vänster. Efter ett svep till höger ser jag att en prutgåsflock passerat väldigt snyggt rakt genom månen. Käftsmäll… Månen bäddar sen in sig för natten i molnen. Så är det. Det är inte bara att gå ut och hämta bilderna. Man får slita för dem. Trött efter dagen stupar jag i säng och bestämmer mig för att inte ställa klockan.

1600bla%cc%88sand1

En flock bläsänder muntrar upp kvällen

Vid sju vaknar jag och ser att en kompis ringt. Han berättar att de har en prärielöpare vid Klase fiskeläge. Snabbfrukost och iväg på rarrisjakt. När jag kommit en bit berättar han att den stuckit och inte återfunnits. Jag åker ändå dit med svikande förhoppningar. Vi letar en stund på de omgivande stränderna. Jag sätter mig sen och väntar på en stock för att se om den återkommer till sin favoritplats. Det flyger förbi små grupper med brushanar men jag ser inte till prärielöparen. Plötsligt ser jag en ensam vadare gå runt på andra sidan en liten vattensamling. Det är den. Jag såg den aldrig flyga dit. Kom den upp genom jorden? Jag får sällskap av en fotografkollega, Torsten och vi sjunker ned sida vid sida i geggan och väntar på att prärielöparen ska närma sig. Den går en cirkel fram och tillbaka och kommer aldrig speciellt nära. Det går en timme och en stund till men den går obekymrat runt för sig själv. Ytterligare en fotograf kollega har anlänt, Jörgen. Vi går runt vattnet och får ljuset i ryggen och lägger oss ned och kryper sakta närmare. Prärielöparen är väldigt oskygg och kommer närmare och närmare och ger oss en fin serie bilder. Efter en god stund verkar den ha ätit sig mätt och lyfter och flyger norrut.

Prärielöpare, Gotland - september 2016

Prärielöpare, Gotland – september 2016

Prärielöpare, Gotland - september 2016

Prärielöpare, Gotland – september 2016

Utan kikare ser vi den inte gå ned men förmodligen gick den ned i lagunen strax norr om platsen där i befann oss. Vi packar ihop och rör oss hemåt. Resten av dagen blir en dag fylld av nyttor. Gräsklippning, nedpackning av studsmatta, utemöbler till garaget, nedplockning av utställningen från i somras och det hela avslutas med en trevlig middag hos en av fotografkollegorna.

Sista morgonen chansar jag på att åka till Närsholmen för att se om det ska dyka upp något spännande. Det blir en vädermässigt spännande morgon. Dramatiska moln som ger en mörk bakgrund.

1600na%cc%88rsholmen3

Det blir ett spännande ljus med de mörka molnen som lyses upp bakifrån av den uppgående solen. Närsholmens fyr lyser i fjärran.

Tyvärr ganska tomt på fågel men jag får till slut sällskap av en ung kustpipare som ger några hyfsade bilder.

 

1600kustpipare19

En ung kustpipare landar och bjuder upp till dans en kort stund innan korna förstör morgonen.

Ljuset är bra och jag har tålamod men blir strax bryskt bortjagad när Närsholmens ligister, kvigorna kommer och jagar bort inkräktaren, mig från deras halvö. De har redan ett söndertrampat gömsle på sitt samvete så jag törs inte chansa på att ligga kvar med risk för att bli nedtrampad. En ganska oglamorös död. Jag går mot bilen där hela skocken spärrar vägen för mig och bjuder mig på en tveksam biltvätt med sina slemmiga tungor.

1600kossor1

Här är de! Närsholmens omutliga väktare som jagar bort alla inkräktare. Otaliga gånger har man fått avbryta sina fotopass för att inte riskera att bli nedtrampad.

Vid den här tiden ser man ofta stora flockar med steglitser som hänger ihop och äter av fröna i tistlar och gammal raps som står kvar i åkerkanterna.På väg hem passerar jag en flock.

1600steglits3

Likt förrymda burfåglar kommer steglitsflocken svepande och de gula vingbanden lyser kontrasterar mot de vissnande fälten.

Resten av dagen spenderas på sudret i sällskap med Freddy. Vi börjar på Barshage där jag ser en ung pilgrimsfalk. Tyvärr alltför sent då den suttit på marken inom bra skotthåll för kameran men jag njuter av den när den flyger iväg genom kikaren. Strax därpå larmas en svarthuvad mås från Rivet (sydligaste udden på Gotland). Där står Lars Johnson, den duktige fågelmålaren och spanar vitfågel.

1600kno%cc%88lsvan3

Med tunga ljudliga vingslag pumpar ett knölsvanspar förbi oss på Rivet.

Han pekar ut ett par kaspiska trutar för oss och även en ljusmantlad silltrut. Den svarthuvade måsen har dock gjort sig osynlig. Jag har aldrig sett någon i vinterdräkt så lite besviken blev man allt. Lasse åker mot Vamlingbo för att jobba men kommer strax tillbaka för att meddela att han sett måsen på hällarna. Vi hastar dit och får se den. Väldigt lik en skrattmås men med svarta ben och en svag banditmask.

1600svarthuvad2

En ganska ovanlig besökare, svarthivad mås. Detta är en ungfågel i vinterdräkt men känns igen på de svarta benen och en antydan till banditmask vilket skiljer den från släktingen skrattmåsen.

Vi rör oss upp mot ringmärkarboden där det finns några oxlar som brukar vara intressanta för tättingar. Mycket riktigt så hittar vi ett par taigasångare där och en hel de andra tättingar som grupperar sig för att vid lämpligt tillfälle lämna Gotland och fortsätta söderut.

1600taigasa%cc%8angare1

En av tre olika taigasångare som vi fick nöjet att se nere på rivet, det allra sydligaste på Gotland.

Vi passera Muskmyr för att se om det kommer några kärrhökar. Efter en stund dyker en honfärgad blå kärrhök upp men den går ned i vassen och försvinner. Vi åker vidare mot Faludden och hittar lite tättingar längst ut vid fyren. Jag får några bilder på grönfinkar och en trädkrypare.

1600tra%cc%88dkrypare2

Den lilla trädkryparen skruvade sig upp på karaktäristiskt sett uppför stammen i sin ivriga jakt på mat.

1600gro%cc%88nfink1

I en lövtunnel flyger en flock grönfinkar i ett fint motljus.

1600gro%cc%88nfink2

Jag åker ned och avslutar vid Haubjärge bodar. Klockan är runt fem på eftermiddagen. Östersjön ligger nästan blank. Det kommer små flockar med gäss. En sen gluttsnäppa ropar sitt bekanta läte. Det är fortfarande runt 20 grader i luften och nästan lika varmt i vattnet. Jag måste strax bege mig mot färjan men dröjer mig kvar lite för länge. Det blir svårare och svårare att lämna Gotland för varje besök.

1600ro%cc%88dra%cc%88v2

En vacker räv får mig att tvärnita och slänga mig ut genom fönstret. Den blir en fin avslutning på en härlig helg på Öjn.

Någonstans halvvägs till Visby tvärnitar jag så tavlor, surfbrädor etc hamnar i en enda röra. En vacker räv står fint ganska nära vägen så jag hänger mig ut genom fönstret och får iväg några bilder innan jag hastar vidare.

 

Hur sammanfattar man en sommar?

Jag anlände till Gotland 20 juni och färjan är bokad till 13 augusti. Snacka om sommarlov. Förutom ett kort avbräck på två dygn till Gbg har jag varit Gotland trogen hela tiden. Det har blivit en hel del morgnar i gömsle men också en del annat fotograferande och en hel del kitesurfing då det förutom ett par vindstilla veckor i juli har blåst med jämna mellanrum.

När man anländer i juni är längtan stor efter vadarna. I juni är dock urvalet begränsat och man får hålla tillgodo med de trogna gluttsnäpporna, rödbenorna, en och annan brushane och de alltid närvarande skrattmåsarna. Gluttsnäppor och skrattmåsar har räddat många morgnar med fint ljus när de mer rampljusskygga primadonnorna håller sig undan. Det är lustigt vad olika ljuset kan vara trots att man är på samma ställe med samma stenar, samma fåglar men olika uppsättningar moln som bryter solens strålar på olika sätt.

1600gluttsnäppa1

Denna morgon var rosa och purpur och gluttsnäppan kom fint vid ett grafiskt snyggt rev.

 

1600gluttsnäppa10

Den här morgonen var en gul morgon. Kanske den vanligaste färgen nere i Lausviken. Gluttsnäppan intar en välbalanserad position i min komposition av stenar.

 

1600gluttsnäppa8

Den här morgonen var det ett svalare blått ljus som ger en krispig skön känsla tycker jag.

Många morgnar gick till Lausviken men även Närsholmen fick sig några besök. Fokus var att få lite bilder av skärfläckor och då framförallt de nya unga representanterna för arten.

1600skäris10

Oroliga föräldrar håller efter sina nya representanter för arten.

 

1600skäris17

Skärfläckan är verkligen en karaktärsfågel för Gotland. Vacker och iögonfallande med den speciella näbben.

För något år sedan hittade jag ett tillhåll för trädlärkor i skogen bakom huset. Jag har haft en ambition att få till någon bra bild av arten. Det har varit knepigt. Det är svårt att få någon annan bakgrund än himmel då de nästan alltid sitter i en trädtopp eller spelflyger högt upp i skyn. Det blev inga kanonbilder men väl lite typiska bilder av arten.

1600trädlärka2

Efter många försök fick jag kanske inte precis vad jag hoppats på men ändå en bild som är ganska typisk för artens beteende.

En morgon i Lausviken bjöd silvertärnorna upp till dans. Ett par hade en dispyt som jag lyckades få på bild. Den stackars hanen blir rejält utskälld för att han just kommit hem från Laus holmar där han spenderat hela natten tillsammans med storskarvarna. Eller något sånt.

1600silvertärna1

Vad har du varit hela natten? Du skulle vara hemma vid midnatt!

En annan art som gäckat mig många år och som aldrig singlat ned framför gömslet är den mindre strandpiparen. En kamrat gav mig ett tips på en häckning i ett grustag på ön och jag planerade in ett besök men redan morgonen därpå när jag åter befann mig i Lausviken hör jag plötsligt en mindre strandpipare locka alldeles i närheten. Jag får en serie bilder innan den försvinner iväg till okänd ort. Märkligt, det var precis som att jag önskade fram den genom att börja prata om den. Jag har provat med större gulbena, styltlöpare och lite annat men det har inte funkat ännu. Juni försvann i ett huj.

MIndre strandpipare, Gotland - juni 2016

En mindre strandpipare singlade plötsligt ned inom räckhåll för kameran.

Den 1:a juli blev lite speciell då jag hade vernissage till min första utställning. Det var pirrigt men blev en lyckad och trevlig tillställning. En hel del bekanta men även en del obekanta ansikten.

Min mamma var på besök och vi gjorde en utflykt upp i skogen med våra kameror för att ha en liten ”workshop” som det ju populärt heter i fotokretsar. Jag håller på att avvänja mamma från automat läget. Planen var att fota någon av apollofjärilarna som flyger runt uppe på hällmarken i skogen. Vi skuttade runt bland enbuskarna och skrämde iväg den ena fjärilen efter den andra utan några vidare bilder. Till slut hittar vi dock ett exemplar som är samarbetsvillig och låter sig fotas i alla möjliga vinklar. Jag får en idé när jag ser de transparenta vingarna och gör en rejäl överexponering mot himlen. Det blir en häftig effekt när bakgrunden bränns ut och vingarna blir transparenta och visar alla detaljer i klartext mot den vita bakgrunden. Fjärilen satt sig på en stängel av brudbröd som gjorde scenen i mitt tycke perfekt. Det är nog en av de bilder som jag är mest nöjd med i sommar. Kul att mamma var med. Hon fick för övrigt också fina bilder med samma teknik.

Apollofjäril, Gotland - juni 2016

Ett experiment med teknik blev lyckat på apollofjärilen. En överexponering mot himlen tog fram detaljer på fjärilen som man sällan ser i vanligt ljus.

I början av juli rastar de första arktiska vadarna på sin resa mot söder på de gotländska stränderna. Först kommer kärrsnäpporna. Lite senare dyker det upp några spovsnäppor i kärrflockarna. Att fota en alldeles nyankommen spovsnäppa var också ett fotomål jag hade. Det lyckades jag med en morgon vid Djaupdy. De är vackra med sin mustiga röda färg. De förlorar snabbt sin röda färg och ruggar in ljusare.

1600spovsnäppa2

Den här spovsnäppan har nog kommit ganska nyligen från tundran. De förlorar ganska snabbt sin färg när de ruggar in ljusare fjädrar i det vita.

Efter några morgnar med fågelfoto har jag fått tips av en dam i byn att hon har flera igelkottar på regelbundet besök i trädgården. Det blir en kul omväxling och vilka charmtroll de är kottarna. De verkar dock inte vara så himla bra kompisar när de träffas kring ostbitarna på gräsmattan. Det grymtas och frustas och när de puttar på varandra hör man taggarna rassla mot varandra.

1600igelkott15

I skymning kommer igelkottarna för att ta för sig av smörgåsbordet som dukats upp i trädgården. De är till en början ganska skygga men det går ganska snabbt över när de väl börjat äta.

1600igelkott9

Flera stycken kommer från olika håll.

1600igelkott18

Det är tydligt att de är enstöringar. Det är sällan kärleksfulla möten utan det gruffas och puffas när de möts över godbitarna.

Dagarna flyger iväg i rask takt och det är åter dags för lite fågelfoto. En kvällstur till Närsholmen ger lite bilder på unga Kentska tärnor, gravand och skärfläcka. Det är lustigt att se hur olika de juvenila fåglarna kan se ut jämfört med sina föräldrar. Om man inte har koll på detta är det lätt att missta ungfåglarna för någon annan exotisk art. Jag vet att jag själv när jag var färsk inom skådningen bläddrade i fågelböckerna och landade på nilgås när jag såg en ung gravand.

1600gravand8

en ung gravand tog jag för en nilgås när jag var ny inom skådningen.

1600skäris29

En ung skärfläcka letar mat i skymningen. Den har blivit ganska lik en vuxen fågel men näbben ska bli längre och de duniga fjädrarna på ryggen ska bytas mot vita och svarta fjädrar innan den får adultens monokroma utseende.

1600kentsk tärna2

De unga kentska tärnorna är nästan vackrare än adulten. Den har spräckliga fjädrar som påminner om grizzlyfjädrar (flugbindningssnack)

En av de stora fördelarna med att vara fågelfotograf på Gotland jämfört med tex Öland är att det inte är någon trängsel. Sällan slåss man om utrymmet utan ofta har man många mil mellan skådare/fotograf. En morgon när jag klev ur bilen och plockade ihop mitt gömsle upptäckte jag till min förfäran att det låg ett annat gömsle precis där jag hade för avsikt att sätta upp mitt. Jörgen hade haft samma tanke som jag och var en kvart tidigare än jag denna morgon. Nu lär det dröja 10 år till innan det händer igen…

1600gömsle1

Jörgens fina gömsle i soluppgången

Ett permanent högvatten har varit ett gissel hela sommaren då de normalt så fina vadarbottnarna i tex Lausviken nu ligger för djupt för de flesta arter att födosöka i.

Det har blåst en sydvästlig vind hela sommaren som fyllt på vattnet i Östersjön och tryckt upp det i Bottenviken. Några dagars lite lugnare väder hade gjort att vattnet sjunkit något när jag rekade ett ställe på kvällen och jag bestämde mig för att ta en tidig morgontur. När jag anlände insåg jag att vattnet stigit igen men jag klämde mig ned på en torr tuva och hoppades på det bästa. Dött sa Bill…Tomt sa Bull..

Till slut dyker det i alla fall upp en enkelbeckasin som går vackert i fint medljus med en fin spegling. Det räddar dagen. Oftast händer det något som ändå gör att det känns värt att offra många timmars sömn. Några hägrar kommer också lite närmare än vanligt och får sig en salva med Canonen.

1600enkelbeckasin3

En enkelbeckasin räddar morgonen och bjuder på en fin spegling denna stilla morgon.

1600gråhäger3

Gråhägrar är förutom i urban miljö (typ Råstasjön) ganska skygga och svåra att komma nära. Den här morgonen kom de åtminstone inom hyfsat räckhåll för kameran.

Det myckna blåsandet förstör fotograferandet men jag blir inte sur för det eftersom denna sommar gett mig många härliga timmar på vattnet bakom en kajt. Det är ett härligt sätt att motionera på. Man är ute timme efter timme och märker inte förrän morgonen därpå att man faktiskt genomfört ett rejält träningspass. Att man nu dessutom kan göra det tillsammans med sina härliga döttrar gör inte saken sämre.

1600tobas4

Det är sjukt svårt att fota sig själv så en kompis (Tobas) fick ställa upp som modell innan jag själv hoppade i vattnet för att njuta.

Vid en kvällstur ser jag ett par Egretter i Lausviken. Jag har många år förväntat mig att de ska dyka upp framför gömslet men det har inte hänt. Jag bestämmer mig för att chansa morgonen därpå och se om de är kvar.

Förväntningarna är stora när morgonen gryr och jag sitter i gömslet och spanar genom gluggarna. Jodå, det flaxar till över vassen och ett par vita hägrar syns kort. Efter en stund kommer det ut fyra stycken Egretthägrar som börjar fiska en bit ifrån mig. De fiskar sig närmare och närmare och hoppet stiger. Då kommer en havsörn och hela viken lyfter med ett dån.

1600egretthäger6

Kul! Två ägretthägrar dyker upp i ett fint morgonljus och fiskar sig sakta närmare gömslet tills hela viken lyfter med ett dån när en havsörn gör ett svep.

Hägrar och egretter lyfter och flyger söderut. Jag är rädd att det stuckit vidare söderut. Efter en halvtimme eller så landar en häger en bit från gömslet och strax därpå ännu närmare landar en egrett. Jag får fina lägen i c:a 10 minuter får en serie bilder som jag känner mig nöjd med. Det har blivit lite för sent på morgonen för det allra bästa ljuset men det är fortfarande ganska mjukt och fint ljus så jag känner mig nöjd med dagen.

1600egretthäger3

En av ägretterna landar ganska nära gömslet och även om morgonen hunnit en bit så är ljuset fortfarande inte jätteskarpt utan jag får en serie med helt ok bilder.

I år fyller min kära hustru femtio. Hon har haft den goda smaken att välja Gotska Sandön som plats för sitt uppvaknande denna morgon mitt i livet. Jag blev ju inte direkt besviken över detta eftersom det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat. Hela familjen packade sig iväg denna gång. Det är alltid en liten chansning att åka med Jonathan men havet var ganska lugnt och det visade sig att han trivdes alldeles utmärkt på ön så det var inte sista familjeresan dit. Vi hade underbart väder och vi njöt alla av kvällar och morgnar på Bredsand. Nåja, morgnarna var det väl kanske mest jag som njöt av i alla fall i vaket tillstånd.

Det var mycket vitfågel på Bredsand. Många hundra silltrutar, fiskmåsar och tärnor (silver-, fisk- och kentska) inväntade rätt tid för att sträcka söderut. Lite vadare var på plats. Några kustsnäppor, en kustpipare, några myrspovar, kärror och större strandpipare. Roligast var kanske sandlöparna som kom nära. När jag såg dem springa mot mig en bit bort lade jag mig ned med kameran på ryggsäcken. Så länge jag låg stil brydde de sig inte utan sprang rakt innanför närgränsen i en faslig fart. Sandlöpare är verkligen ett passande namn. På Bredsand är de verkligen i sitt rätta element där de kan löpa fritt i sanden.

1600myrspov1

Första kvällen rastade en grupp myrspovar på bredsansand. Kontrasten mellan de röda fåglarna och det turkosa vattnet utanför bredsand gav en exotisk känsla i bilden.

1600sandlöpare2

Sandlöpare är en härlig fågel. Den hastar fram och följer vågens rörelse upp på stranden och plockar smådjur som sköljts upp på land.

1600sandlöpare21

Det var inte så mycket olika arter på plats på bredsand men 5-6 sandlöpare höll sig inom räckhåll för kameran så det blev ganska många bilder.

1600sandlöpare5

Ännu en sandlöparbild

1600silvertärna17

SIlvertärnor och fisktärnor lyfter i solnedgången för att kanske påbörja resan söderut eller bara ta sig en kvällsspigg.

Av någon anledning har jag för dåligt tålamod för landskapsfotografering men jag tog några bilder på Bredsand i skymningen. Sen sist jag var där hade udden flyttat sig en god bit österut. Det syntes tydligt hur den stadiga sydvästan tuggat i sig av stranden på västsidan som sen transporteras runt udden och släpps ut på andra sidan. Underbart är kort så efter bara två nätter var det dags för hemfärd igen. Vi lyckades komma in i Fårösund innan ett långvarigt blåsande började.

1600gotska2 1600gotska4 1600gotska8 1600gotska10 1600gotska15 1600gotska17

Det blev 4-5 dagars ihärdigt blåsande med kulingvindar. Hopp och lek i våtdräkt med andra ord. Familjen lämnade ön 9:e augusti och min plan var att ihärdigt fylla minneskort fram till den 13:e. Det blev dock ganska klent med detta eftersom vattnet fortfarande var högt och vinden ihärdig. Nu sitter jag i vemod på färjan och skriver detta och konstaterar att Gotlandsvistelsen är slut efter 54 dygn på ön.

Jag känner mig ändå nöjd och utvilad. Det har varit en fantastisk sommar på alla sätt. Hösten bjuder också på många spännande händelser i fåglarnas värld så stay tuned J

Roadtrip to fjällen 2.0

Ifjol gjorde jag en tur till fjällen för att fota fjällarter. Resan var lyckad men det var snö och kallt varje morgon och eländigt mellan varven. Det saknades också det smöriga ljus som jag gillar på morgnar och kvällar. Jag är fortfarande en sucker för det ljuset fast det av många betraktas som  omodernt och alltför mainstream. Nu var det dags igen för en kortvecka bland de svenska kullarna. Planen var egentligen identisk med förra året. Jag styrde kosan mot Idre där fjällpiparna skulle finnas. Jag lyckades dock vara relativt ensam om att inte hitta dem ifjol.

Freestylar med Ortolansparv
Redan vid Enköping bestämde jag mig dock för att freestyla. Det innebär att man följer impulser och gör som man vill. En av fördelarna med att åka helt själv. Man bestämmer när och om man ska äta, när och om man ska sova och vart man ska åka eller stanna. Nu bestämde jag mig för att se om det det fanns några Ortolansparvar i ett grustag där jag för några år sedan fått några bilder på denna vackra sparv. En art som tyvärr blivit alltmer sällsynt i vårt land i takt med det moderna jordbrukets utbredning. Redan när jag kliver ur bilen hör jag sång av Ortolansparv. Sången påminner lite om gulsparven men är ändå karakteristisk. Jag uppskattar det till fyra-fem individer som sitter och sjunger. Jag hittar en väldigt samarbetsvillig hane som bjuder på flera fina möjligheter.

1600ortolansparv2

En hane ortolansparv sjöng i närheten. Det tog en stund innan jag såg var den satt och hittade en glipa i bladverket.

1600ortolansparv1

Färgerna på Otolansparven passar bra ihop med lavarna som växer på stenblocket.

1600ortolansparv3

Den sjunger konstant sin korta strof utan krusiduller.

1600ormvråk1

På vägen tillbaka till vägen mot Idre födosöker en ormvråk ganska ogenerat nära vägen i det stilla regnet som faller.

1600knipa1

Jag stannar vid några skogstjärnar på vägen upp med hopp om att hitta någon smålom men det jag fick nöja mig med en knipa.

Första natten på Nipfjället
Jag kom upp vid tiotiden på kvällen och hittade ganska snart några fjällpipare men solen var inbäddad i gråa moln så det blev ganska trista artporträtt. Klockan ställdes sedvanligt på en halvtimme före soluppgång men det var tyvärr en sådan morgon då solen inte går upp. Grått fortfarande tyvärr. Jag somnade om och sov ut. När jag vaknade några timmar senare hade det spruckit upp och vita molntussar fläckade den blå himlen. Inget direkt fotoljus så jag bestämde mig för att ta en tur till Fulufjället och titta på Njupeskär. Det är Sveriges högsta vattenfall. Det är 93 meter högt varav 70 meter fritt fall. Sen råkar det vara så att det häckar Jaktfalk där med oregelbundna intervall. Jag hade hört rykten om att det var ett sådant år så jag åkte dit för att titta efter.

Fulufjället ligger ungefär 6 mil från Idre och en två-kilometers promenad senare så var man framme vid vattenfallet. Inte Niagarafallet direkt men ändå mäktigt. En strid ström med turister prickade av sina bucketlists och skyndade vidare. Jag letade på väggen efter en vit fläck och mycket riktigt så hittade jag den snart. Jaktfalksbajs som den mesta fågelspillning målar underlaget vitt och är klippan då svart så är det enkelt.

1600jaktfalk2

Finare placering av bo får man leta efter. En strid ström av besökare till fallet försvårar också möjligheten för elaka rovfågeltjuvar.

Honan satt i boet och ruvade gissade jag men efter en stund började hon röra på sig och två små dunbollar kikade upp bakom mamma. Jag klättrade upp en bit på rasbranten för att komma i nivå med falkarna. Jag satt två timmar och hoppades på att hanen skulle komma med mat till honan men inget hände.

1600jaktfalk1

Honan och en av de två dunbollarna kikar upp över kanten på boet.

Jag gick ned och tog lite bilder av fallet och fick sällskap av en strömstare. Jag satt och njöt en stind av sceneriet innan jag rörde mig tillbaka mot parkeringen genom en skog med mäktiga furor orörda av människohänder. I fjälltrakterna finns den lilla spillra av obrukad urskog som är så häftig att gå i och är så viktig för många djur- och växtarter.

1600strömstare1

Strömstaren ser liten ut på det stora stenblocket som brutisloss ur den 90 meter höga klippväggen.

1600njupeskär2

Ett rejält dån blir det när många litrar vatten ska ner för bergväggen.

1600njupeskär1

Ljusstrålar bröt mörket och lyste upp den mossbeklädda klippväggen.

Efter en pizza med rökt renkött i Idre rörde jag mig upp till Nipfjället igen. Det kändes lovande med ljuset. Städjan lyste vackert i kvällsljuset. En maffig topp som borde passa för en topptur i vinter. Fjällpiparna var på plats och tämligen sällskapliga så det blev lite bilder av olika slag och jag gick nöjd ned till bilen vid midnatt.  Då satt två andra fotografer och drack bourbon på parkeringen. Jag sällskapade en smula och gick sen och la mig för att komma upp vid soluppgången igen.

1600fjällpipare2

Fjällpiparna var hormonstinna och flög runt och jagade varandra i yster dans.

1600fjällpipare3

En fjällpipare lyfter från stenen mot den rosa sommarhimlen. Ett ögonblick man minns i vinter.

1600fjällpipare4

Fjorlårsgräset lyses upp av den dalande solen och ger en skön kontrast mot den mörka fjällsidan.

1600nipfjället.2

När klockan ringer är solen redan uppe och jag får bråttom att hitta mina fjäderklädda kamrater.

Ve och fasa mobilen hade laddat ur under natten och när jag vaknar ser jag att solen redan passerat horisonten. Jag skyndar upp och jagar runt och letar efter fjällpiparna som jag ville ha lite motljusbilder av.

Det dröjer alldeles för länge innan jag hittar dem så mina bildidéer gick om intet denna gång men det blev lite annat. Jag får sällskap av Håkan den ena av fotograferna. Vi lämnar fjällpiparna och går ned mot parkeringen där vi såg en hane fjällripa på natten. Den är kvar och bjuder upp till dans.

1600fjällripa2

Vi väcker fjällripan som verkar ha rullat in sig i gruset under natten. Han skakar rent fjäderdräkten så det rasslar i fjädrarna och dammet ryker.

1600fjällripa3

Jag försökte få bilder på fjällripa i vinterlandskap när jag var i Idre på sportlovet. Det är en drömbild jag har med den kritivita ripan i frostigt vinterlandskap, Men den är bra snygg även i sin brokiga sommardräkt.

Jag går och lägger mig igen och vaknar först vid 10-tiden. Det blir några timmar i Idre för att ladda kamerabatterier, äta lunch och fika ett par gånger. Det här med allt som ska laddas är ett gissel. Människan har verkligen målat in sig i ett hörn och skaffat sig alla dessa gadgets och manicker som ständigt skriker på el. Även när man är ute på den svenska tundran måste man såklart ha med sig allt. Jag är själv en slav under batterierna och tillgången på el.

Ängshök eller Blåhök eller båda på Flatruet
Det är ungefär tio mil till Flatruet. Jag tar det lugnt och stannar lite här och där och kikar efter fågel. Jag hittar några svärtor i en tjärn som får sig en salva med canon:en.

1600svärta1

En grupp svärtor hade börjat para ihop sig i en liten skogsjö som jag passerade på väg till Flatruet.

Jag är på jakt efter smålom men går bet på arten. Det finns ett ställe där ALLA har tagit bilder och jag tänkte jag skulle hitta en egen skogstjärn men det får bli någon annan gång. När jag kommer fram ser jag något vitt komma över vägen. En blå kärrhök tänker jag men när den passerar över bilen ser jag att det är en ängshök. Innan jag fått stopp på bilen har höken försvunnit långt ut på Flatruet i den starka medvinden och jag får två vita fläckar på senorn i det starka värmedallret. Jag känner mig dock så säker jag kan vara på att det är en Ängshök. Streckad på både över och undersida av vingarna. Det är fyndet i Härjedalen någonsin. Jag gör mig i ordning för en lång vandring och går ut för att se om lappsparven är på plats i samma revir som ifjol. Då kommer höken tillbaka och jag får iaf bilder och ser den bra. Det är en gammal hanne blå kärrhök? Hur är det möjligt? Har jag sett helt fel eller har det osannolika hänt att det är två olika individer som flugit över inom loppet av en timme. Det kommer jag aldrig få veta men jag larmade ängshöken som felaktigt bestämd men har fortfarande en stark bild på näthinnan av en Ängshök.

Hade jag varit enbart skådare hade det varit ganska jobbigt nu att inte veta men jag är som tur är mest intresserad av att ta bilder av natur och fåglar vare sig de är första fyndet i Härjedalen eller inte. Men det hade varit ballt såklart…

1600blåhök1

Ingen tvekan om att det var en blåhök som kom glidande på nära håll. Men vad var det första jag såg?

Jag går vidare och stöter ett par dalripor. På min långa promenad stöter jag nog tiotalet dalripor. Jag får bara bilder av dalripor som flyger från mig. De är verkligen olika sin kusin fjällripan som är ganska cool och sitter och glor på en när man kommer och flyttar sig helst inte. Jag träffar på en hel del olika vadare; grönbena, rödbena, brushanar, mosnäppa, kärrsnäppa men inga smalnäbbade simsnäppor. Jag tar en bit mat. Icas salladsbuffé. Den här fjällromantiken där man ska ta fram trianga köket i tid och otid har jag lämnat. Nu är det tidsoptimering som gäller. Kaffe termosen fyllde jag för femtio spänn på statoil. Min nyinköpta IKEA-termos visar sig dock vara helt värdelös så det var ice-coffee redan efter ett par timmar.

1600flatruet1

Hotell Volvo höll en god service hela tiden. Ibland lite ostädad på rummet men det märktes inte när man sov.

1600alfågel1

Ett alfågelspar vilar i sommarnatten innan parningsbestyren tar vid på morgonkvisten.

 

1600smaönäsa2

De små leksaksfåglarna landar med ett plums alldeles intill mig i närmsta tjärnen.

1600smalnäsa1

Vattnet blir till guld och den näpna simsnäppans rörelser fortplantas på den blanka vattenytan.

Solen sjunker så sakteliga ned mot fjälltopparna i väster och skuggorna blir längre. Den ganska hårda vinden mojnar allt eftersom och det börjar dyka upp blanka ytor på fjälltjärnarna. Jag börjar se vakande fisk och en till viss del avsomnad fisketarm väcks till liv och man börjar längta efter flugspöt. Ett alfågelspar glider fram i det gyllene vattnet och jag tänker högt – undrar var simsnäpporna håller hus. PLUMS! Två simsnäppor landar tio meter från mig i tjärnen. Guds försyn! De näpna varelserna håller mig sällskap en kvart innan de skyndar vidare till nästa tjärn. De är verkligen pyttiga. Som en liten leksaksfågel. En simmade lövsångare typ. Jag tar några bilder av en renfamilj som skyndar fram över ett fjällkrön i det sista ljuset och går till
Volvohotellet och somnar nöjd med dagen.

Flatruet2

En renfamilj skyndar fram på fjällheden medan solen försvinner bakom det snöfläckiga fjället.

Jag vaknar till en fin morgon med ett mjukt behagligt ljus som man bara får en halvtimme före gryningen. Det känns som att det är så naturen är menad att se ut. Innan färgerna förvrängs av strakt solljus. Behagligt och lagom låter som en tråkig beskrivning men det är så jag uppfattar det i en positiv tolkning.

1600lappsparv1

Innan solen går upp blir allt ljuvt och milt. Färgerna blir ljusa och svaga. I videt sitter en hane lappsparv och sjunger för fullt. Kanske är det samma som sjöng för mig ifjol i samma videsnår.

Jag vill ha bilder av lappsparven i detta ljus och han ställer villigt upp och poserar en timme så jag får lite olika bilder. Både porträtt och miljöbilder.

1600lappsparv2

När solen går upp mättas färgerna alltmer och lappsparvens brokiga teckning framträder alltmer.

Nästa anhalt är storsjöområdet där jag fått tips om att det ska finnas några dvärgmåsar som regelbundet födosöker i en lite damm.

1600flatruet3

Solen går upp över fjällen som gränsar mot Flatruets fjällhed.

1600ren2

De små renkalvarna hoppar fram och solen lyser i deras duniga pälsar.

Jag åker ned för Flatruet i soluppgången och möter en flock renar som blockerar vägen. Det är många små kalvar som hoppar och far runt och man får passa sig då de inte som jag gått Anita och Televinkens trafikskola på TV.

1600ren1

Fjällfrukost

Vägen går vidare genom Ljungdalen och skogslandskapet ner mot Storsjödeltat. Vid den lilla dammen häckar det två par svarthakedopping och ett antal par skrattmåsar och fiskmåsar. Inga dvärgmåsar syns till så jag plockar fram frukosten och sätter mig i gräset och njuter av en efterlängtad frukost. Lagom till att jag börjar längta efter kaffet hör jag det karakteristiska lätet av dvärgmåsar och ser två stycken på hög höjd passera. Nedrans, säger jag högt men strax efter vänder de och kommer ned och smakar på myggen som hovrar över vattenytan. Klockan är ganska mycket så det är lite skarpt ljus och det är svår exponerat med de knallvita fåglarna med kolsvart huvud mot en varierande bakgrund. Några bilder blir det till den relativt tomma dvärgmåsportfolion.

1600dvärgmås3

Dvärgmåsen födosöker ända ned i gräset för att få insekterna att lyfta från gräset.

1600dvärgmås4

Dvärgmåsen är vacker i sin kontrastrika kostym.

Efter någon timme känner jag mig nöjd och åker mot Jämtland och dubbelbeckasinerna. När jag ska åka iväg ryter min bil till mig at det är något galet med parkeringsbromsen och att jag omedelbart ska uppsöka en volvoverkstad. Javisst, frågan är bara vilken av volvoverkstäderna jag ska ta. Flatruets, Ljungdalens eller Storsjöns….

Jag ringer Upplands motor som säger att det nog inte är någon fara utan att jag kan åka vidare men de kan inte släcka varningslampan och larmet som plingar konstant. Jag kommer på att lösningen blir Ramstein på högsta volym. Då märks det knappt. Eftersom badrummet i Volvon är ganska dålig standard på stannar jag till vid en sjö och tar en ”kort” simtur och tvättar mig i det friska vattnet. En storlom gör mig sällskap på avstånd. Det kanske luktar lite gubbe. Nya fräscha kläder från topp till tå och lite luktagottvatten sen är man människa igen.

Jag startar bilen och vad händer jo lampan har slocknat och klockan har slutat ringa. Najs…

Det är en hiskelig omväg för att ta sig till nästa anhalt. Apropås batterier så har laddarsladden till dottern gått sönder så jag stannar till i Åre och hittar en elektronikaffär som läser problemet. Vi har en givande diskussion om Apples girighet när det gäller att förnya tillbehör i onödan så att man ska tvingas till konstant uppgradering av tillbehör. Lunch i Åre och sen vidare. Ikväll spelar Sverige sin första match i fotbolls-EM och jag tror då att jag ska få dubbelbeckasinerna för mig själv.

Av någon outgrundlig anledning går jag upp på fjället redan vid tre på eftermiddagen. Väl uppe funderar jag sen på vad jag ska göra av alla timmarna som återstår till skymningen och dubbelbeckasinernas ankomst. Jag tar diverse promenader och sen kollar jag på fotbollen på mobilen tills batteriet tog slut. Jag hann dock tyvärr se Sverige förmodligen bränna sina chanser till vidare avancemang.

Plötsligt dyker en dubbelbeckasin upp utan att jag sett någon flyga in. Det är som att de kommer upp ur marken likt småfolk eller svampar.

Vid halvtio orkar jag inte vänta längre. Jag närmar mig försiktigt spelplatsen och sätter mig på en tuva. Efter en stund ser jag en dubbelbeckasin bland ängsullen eller om det möjligen är polarull. Vita bommulskuddar på gröna strån i alla fall.

 

En grupp småspovar flyger runt fjället och landar på en sluttning utom synhåll men man hör dem småprata med varandra. En fjällpipare flyger över. Jag ser den inte men den passerar helt nära. Kul, jämtlandskryss.

1600småspov1

En grupp småspovar flyger några varv runt fjällplatån men landar utom synhåll tyvärr.

Sen dyker en dubbelbeckasin till upp och ytterligare en och en till. Jag ser ingen fågel flyga in i det perfekta ljuset men plötsligt är det dubbelbeckasiner överallt. Kommer de likt småfolk upp genom jorden eller har osynlighetsmantlar som de kastar av sig när de anlänt spelplatsen?

1600dubbelbeck4

1600dubbelbeck6

Himlen bjuder på olika färgskalor. Här rosa och blått. Åt ett annat håll mer i gult.

Jag slutar grubbla på det och börjar ”arbeta”. Solen står redan ganska lågt och jag växlar mellan att fota medljus och motljus och kastar mig mellan tuvorna. Ibland springer en dubbelbeckasin förbi på någon meters håll så man får passa sig för var man sätter fötterna. Nu har de börjat spela också. Det väldigt speciella lätet som är svårt att beskriva så jag lägger in en ljudlänk här är verkligen häftigt. Efter en halvtimme spelar de intensivt. Några slåss och andra tar små skutt. Man börjar lära sig de olika delarna. Först kör de en eller två uppsträckningar i givakt som avslutas i en armbågsvickning. Sen sjunker de ihop och springer nedhukade till en annan kulle och gör några uppsträckningar till.

1600dubbelbeck12

Jag tar så mycket bilder jag bara kan för att få så stor variation som möjligt. Här får ni ett axplock om ni vill se mer finns de många fler bilder i mappen märkt dubbelbeckasin.

Med tanke på spelplatsens belägenhet, ljuset och skådespelet så sticker jag ut hakan och säger att jag håller dubbelbeckainspelet som lika spännande som tjäderspel. Visst finns det mycket mystik och osäkerhet med tjädrarna som gör det väldigt speciellt när det väl lyckas klaffa med alla parametrar. Dubbelbeckasinerna verkar spela allt som oftast från slutet av maj till början av juli. Ifjol var det storm och snö men de spelade ändå. Här visar jag ett axplock. Jag har lagt upp några fler här.

1600dubelbeckasin10

En dubbelbeckasin står i givakt och bildar en fin siluett mot horisonten och de bakomliggande topparna.

Jag får sällskap av en Schweizare som uppenbarligen inte är intresserad av Sverige – Irland i fotboll. Han fotar inte utan njuter bara av dem med kikare och tub. När solen precis gått ned kommer en norrman och vi fotar tillsammans någon timme. Jag krälar runt på mage och försöker få bilder med alla tänkbara bakgrunder som sommarnatten bjuder på. Den ljumma sommarkvällen har nu blivit fjällnatt med endast någon grad över nollan. Fingrarna och ryggen börjar knirka betänkligt och det är dags att vandra ned mot bilen. Otroligt nöjd med natten och vistelsen bestämmer jag mig för att åka hem några dagar tidigare. Jag åker hemåt i den svala sommarnatten. Att färdas ensam på vägarna i försommarnattens ljus och endast möta älgar och tranor men inte en människa det är magiskt. Att åka utomlands den här tiden på året borde vara belagt med dryga böter eller fängelse.

 

1600älg1

En älg älgar fram över ängen

1600trana1

En trana blir det sista mötet med den Norrländska naturen för denna gång. Jag stannar och sover några timmar från Stockholm för att missa morgonrusningen.

 

Jag säger inget till familjen förrän jag är nästan hemma och de blir mot förmodan glada över att få hem make/pappa före utsatt deadline.

Maj alltid hett på Gotland!

Maj alltid hett på Gotland!
20 maj, ett hett datum för fågel på Gotland. Jag sitter på färjan och adrenalinet stiger när det larmas rödstrupig sångare. Den har fångats i ringmärkarnas nät vid hoburgsklippan, märkts och släppts. En brun glada larmas också frekvent. Världens vanligaste rovfågel men ack så spännande att se i Sverige. Konstigt det där att en art på annat ställe plötsligt blir en helt annan sak. Märkligt hur vi människor bygger upp chimärer. Sommargylling, kornsparv, lundsångare, aftonfalk…. listan fylls på med spännande halvrariteter. Vädret skall vara fint vilket väl begränsar fotograferandet till tidiga morgnar och kvällar. Det kan nog blir en skön helg ute i fält.

Staren häckar i äppelträdet
Efter lite matshopping och logistik tar jag en rekognosceringstur förbi Stormyr men konstaterar att brushanarna är borta och vattnet har sjunkit betydligt så planerna på Stormyr lades ned omedelbums. Två kungsörnar seglade över myren och kändes som ett gott omen. Väl hemma vid huset konstaterade jag att det blev gräsklippning på schemat. Jag lovade mig själv att köra slut på en tank innan jag fick åka iväg på något. Sagt och gjort. Gräsklipparen startade lydigt och under klippning räknade jag in tre häckande par stare och två par björktrast.

1600stare1

Var är morsan? Jag är hungrig gissar jag att starungen tänker. För två år sedan hade jag göktyta i samma träd.

 

1600stare2

Här kommer Hen Stare med käk. Puh! Hon var ite försiktig trots att jag satt upp ett gömsle på behörigt avstånd så jag avvecklade projektet för att inte störa.

Ändrade planer – silkeshäger larmas
Jag hörde halsbandsflugsnappare men såg den inte i någon holk. Pilfinkar verkade ha tagit en holk i besittning. När tanken var slut ringde telefonen. Silkshäger i Klase. Jaha, mina planer på aftonfalk i Muskmyr skrinlades. Raka vägen till Klase. Väl framme möts jag av kamrater som säger att den just lyft och försvann bakom en talldunge. Jag chansar på att åka söderut och därifrån se bakom dungen. Väl där spejar jag av stranden långt borta men ser då något vitt flaxa til i ögonvrån. Silkeshägern har förmodligen stått alldeles bredvid mig utan att jag sett den. Den landar 100 meter bort och börjar fiska. Nåja, jag fick iaf se den. Jag knäpper några bilder mest för att det är en ovanlig art.

1600silkeshäger4

Silkeshägern födosöker lugnt i solnedgången vid Klase fiskeläge.

Flera skådare dyker upp och jag möter både nya och gamla ansikten. Efter lite birdtalk drar jag iväg till Muskmyr. Det mulnar på och kvällningen närmar sig alltmer. Ska aftonfalken vara kvar? Nej, den syns inte till. Dagen efter får jag se kanonbilder tagna av en kamrat. Grattis Jörgen 🙂 Attans! Kanske borde ha prioriterat annorlunda. Den syntes tyvärr inte till något mer medan Silkeshägern var stationär hela helgen. Det är sånt man aldrig vet och många gånger chansar man fel. Det är också något undertecknad måste lära sig att hantera. Man kan inte vara överallt samtidigt…

Simsnäppor
Min plan var att chansa på en damm norr om Faludden där det kan dyka upp lite av varje. Jag satt upp gömslet och bäddade min bil med en tjock luftmadrass som när man blåser upp den lite slarvigt blir mjuk och skön som hästens sängar. När jag borstar tänderna flyger en jorduggla förbi i sista ljuset. Jag drar några skott men det blir inget. Fantastiskt skönt att avnjuta dagens sista ljud i sällskap endast av en flaska Corona folköl. Sämre sällskap kan man ha. Mörkret faller men fortfarande hörs skedänders grymtningar och gravändernas visslingar och alltid denna tid stirriga rödbenor som nervöst flyger runt i en lustiger parningsdans.

Jag ställer klockan på 0215 för att kunna smyga in i gömlset utan att jag märks. Tyvärr lyfter ett hundratal gravänder, skedänder, krickor och vem vet vad mer när jag kryper in i gömslet. Det bästa är absolut att sova i gömslet och vakna med fåglarna alldeles intill. Det är en avvägning mellan sömn och fågel helt klart. I mörkret hör jag gravänder, skedänder, krickor, snatterand och årta. Jag gluttar ut genom en glugg i mörkret och ser tre små prickar som svirrar runt. Hjärnan kopplar direkt och konstaterar att det är tre smalnäbbade simsnäppor. Hurra! Det är verkligen en härlig lite fågel.

1600smalnäbbad simsnäbba18

Smalnäbbade simsnäppan är grann men har något kaxigt över sig. Här är en hona som har fylligare och djupare färger än hanen.

1600smalnäbbad simsnäppa17

Trez gringos, tycker jag skulle passa som rubrik men det är åtminstone en av dem som är hona.

De är vackra i sin brokiga prakt. Just simsnäpporna är lite udda då det är honorna som står för färgprakten med mer mättade skarpare färger och hanen är lite blekare och sköter dessutom bestyren med ruvning på häckplatserna.

Jag spenderar ett par timmar med dem alldeles inpå. Tyvärr blir variationen ganska dålig på den blanka vattenytan. De bråkar inte ens med varandra utan födosöker idogt timme efter timme. En skärfläcka landar och markerar att det minsann är hans damm de landat i. Simsnäpporna är dock helt oförstående och svirrar vidare.

1600skärfläcka4

Skärfläckan visar sig vara en bully och sätter ner foten. Det här är min damm. Simsnäpporna flyr några decimeter och födosöker sen respektlöst vidare.

En snatterand kommer på snabb visit innan den skräms av canon’s kulspruta. De måste verkligen göra något åt denna. Två knölsvanar landar och man slås av den enorma storleksskillnaden som finns inom fågelvärlden. Den pyttiga vadaren smalnäbbad simsnäppa och kolossen knölsvan. Man får en känsla av David och Goliat.

1600smalnäbbad simsnäppa3

Samma ordning i naturen, fåglar men så abnormt olika i storlek. De tre simsnäpporna väger möjligen lika mycket som knölsvanens fot.

1600Knölsvan1

Knölsvanen dissar mig totalt och ”ger mig foten” så det är bara att packa ihop.

Jag bryter upp och spenderar dagen med att flänga runt lite på Sudret. Inga vidare resultat fotomässigt. Hem för lite gräsklippning och göra en insats med ”Lilla fotografiska”, en liten korridor som jag fått låna av min kära granne för att hänga lite tavlor i sommar. Spännande! Det kommer bli jättefint. Mer om detta när det är klart.

Ungefär här passar det bra för kräsmagade att sluta läsa….Här kommer den oglamorösa sanningen från ett gömsle…
Söndag morgon, tidig uppgång och avfärd till Lausviken. Jag känner mig stressad av att jag är lite i sen i förhållande till solen. Jag borde ha varit på plats för en timme sen. Snabbt installera gömslet på havsbotten i det låga vattenståndet. Väl inne på plats blir jag plötsligt tokvarm och svettas. Jag tar av mig plagg efter plagg i den kalla gryningen och börjar få hemska tankar om hjärtinfarkt och allt möjligt. Jag lägger mig och kippar efter andan. Jag får springa iland och uträtta ett akutärende och väl tillbaka fyller jag flera påsar med kräk. Typiskt! Någon maghistoria har slagit till. Jag tvingar mig till att knäppa några bilder precis i gryningen. En skrattmås har den goda smaken att sätta sig precis där solen går upp och draperas av några molnslöjor. En klatschig färgbild helt enkelt.

1600skrattmås3

Många fnyser åt soluppgångar och solnedgångar. Jag kommer alltid fascineras av detta dagliga skådespel även om mitt personliga favoritljus är precis före gryningen. Färgerna är mildare och behagligare. Ibland är sanningen nästan för stark.

Det blir några bilder på en storspov i motljus sen måste jag bryta upp och åker hem.

1600storspov2

Några snabba bilder på en storspov i morgonbestyr blir det innan jag bryter upp för 12 timmar i horisontalläge.

Jorduggla igen!
Tolv timmar senare och oändliga böjningar över hink börjar jag känna mig som människa igen. Jag tar en sväng förbi nabben, Hammaren och Virudden och där är min vän från några veckor tillbaka. Den samarbetsvilliga jordugglan. Den ställer upp ganska bra även idag. Jag parkerar bilen och njuter av att se denna underbara fågel jaga över fälten. Det blir en del motljusbilder som kompletterar de bilder jag tidigare fått på ett bra sätt.

1600jorduggla7

Likt en dödsängel ryttlar jordugglan över slåtterängen och spanar in sitt byte. Inte sork för det finns av någon anledning inte på Gotland utan någon skogsmus kanske.

1600jorduggla3

I en härlig pappersvalelik flykt kommer den på låg höjd rakt emot mig. Ugglor är verkligen den häftigaste gruppen fåglar i mitt tycke. Inte minst jordugglan som gjort två helger på raken lyckade.

Jag tar en sväng ut på Närsholmen och möter en mörk, långvingad falk som svischar förbi och försvinner ut bland enbuskarna utom synhåll. Mörkret faller och jag får ge upp drömmen om Eleonorafalken för denna gång. Det kändes extra spännande då en Eleonorafalk dagen innan sträckt norrut från Öland.

Fortfarande lite matt åker jag hem och packar ihop för att åka morgonfärjan. Mina planer på att fota även innan färjan ställer jag in och bestämmer mig för att lyssna på kroppen denna gång. Som vanligt fylls hjärtat av vemod och jag längtar redan tillbaka när jag rullar in i färjekön.

Gotland – though heaven on earth

 

Händelserik Valborgshelg på Gotland

Händelserik Valborgshelg på Gotland
När vi närmar oss Visby och telefonen hittar en svag signal trillar det in ett larm på Birdalarm. Fältpiplärka. En art som häckar på Ravlunda skjutfält men som jag aldrig sett och som sällan ses på Gotland. Den är larmad från Närsholmen. Jag behåller lugnet och handlar och tankar i Roma men sen bär det av i galopp. När jag kommer fram är det som vanligt på Gotland. Tomt på folk. Han som hittade fågeln har åkt. Jag ringer honom och får lite guidning och hittar den snart. En lite oansenlig piplärka men som ända har en snygg inramning med ljusgult ögonbrynstreck och strupe. Att den är relativt oskygg gör inte saken sämre. Ett livskryss första kvällen.

1600fältpip4

Fältpiplärkan är en ganska oansenlig fågel. Men ända snygg med sin ljusgula inramning av ansiktet.

Äntligen jorduggla!
Viken start! Jag tar vägen förbi Djaupdy på vägen hem då Fredrik sett en jorduggla där tidigare. Jag chansar på att den kanske jagar på strandängarna där. Å där i sakta mak i motvinden kommer den fint belyst av en sjunkande kvällssol längs strandängen. Den spanar från häger till vänster och flyger mjukt lite fram och tillbaka. Den får syn på något och försvinner i gräset. Den blir kvar en stund så gissningsvis var jakten lyckosam. Jag står och njuter av att se den jaga och får en hel del bilder på den vackra ugglan.

1600jorduggla6

Jordugglan har fått syn på något ätbart och störtdyker ned i gräset. Förmodligen var den framgångsrik då den blev kvar i gräset en stund.

1600jorduggla2

Ljudlöst och som i slowmotion i motvinden söker jordugglan av strandängen efter gnagare eller något annat ätbart.

Min plan för morgondagen är att försöka fota årta och brushanespel på en myr några mil hemifrån. Jag åker dit och rekar i sista ljuset och sätter upp gömslet på en plats som jag tycker verkar lovande. Platsen har en del grästuvor och en grund yta som passar för vadare men även sikt åt en öppen vattenyta för änder. Nöjd och hoppfull åker jag hem till sängen. Det blir dock en kort vistelse. 0220 ringer klockan och jag ger mig av efter en snabb frukost. Jag vill helst gå in i gömslet omärkt. Väl på plats i mörkret kan jag fullt fokusera på nattens ljud. Några tranor ropar ödsligt. 2-3 småfläckiga sumphönor spelar intensivt sitt hoiitt hooiitt hooiiit. Det är en riktig morgonsymfoni enkelbeckasinerna spelflyger och pressar ut luft ur vingarna. Vad var det? Var det inte …. Jo, det är en dvärgbeckasin som spelar. Det var häftigt. Förmodligen en som rastar på myren och sjunger upp sig inför parningsbestyr på annan ort. Men man vet aldrig, kanske den valt Gotland som häckningsplats. Ljuset kommer så sakteliga och man kan nu skönja konturerna av en kricka i morgondimmorna. Dimmorna är förföriska men de ställer också till med stora problem då linsen blir full av imma. Ständigt dessa bekymmer…

1600kricka1

En hane kricka gör en linje i den dimhöljda vattenspegeln.

 

Jag ser en flock brushanar, svartsnäppor och gluttsnäppor på avstånd. Plötsligt lyfter de och landar precis utanför gömslet nästan innanför närgränsen. Varför satte jag på en konverter. Jag försöker försiktigt demontera den. Det går skapligt. Jag hinner knäppa några bilder tills en brushane anar oråd och drar med sig hela gänget. Attans. Nåväl, det återstår i bästa fall många timmar innan ljuset blir för hårt och ointressant. En årta! Det omisskännliga ljudet av en hane årta. Men var är den? Där! Den simmar med några krickor 70 meter från gömslet i min riktning. Krickorna ger vika men årtan fortsätter. Jag har kameran i silent mode och knäpper bild efter bild men autofokus kinkar. Nu är den ganska nära och sträcker upp vingarna som morgongymnastik. Vilar en stund och flyger i väg. Jag har ni hittat problemet med autofokus och det heter imma på linsen. Det blir en ofrivillig filtereffekt på årtan och ännu en gång misslyckas jag med min mission.

1600årta8

En årta värmer upp vingarna vilket behövs denna morgon med frost i strandgräset. Det blev en ofrivillig filtereffekt då linsen var täckt av ett lager imma.

Det kommer lite gravänder, skedänder, rödbenor och annat men adrenalinet bubblar aldrig upp. Jag packar ihop. Känner mig sliten. Jag åker hem och sover 4-5 timmar.

1600gravand1

En gravandshane blänker fint och visar sin mustiga färgprakt i det mjuka morgonljuset.

Stärkt i sinnet åker jag tillbaka till myren med nya idéer. Jag lägger gömslet framförallt med tanke på morgonen efter då min plan är att ta prisvinnande bilder i motljus av spelande brushanar. Som bonus har jag tänkt att få lite bilder i kvällsljuset också. Men det är svårt att fota kvällar. Fåglar har alltför bra minne. De kommer inte i närheten av mig utan jag ser hur en stor flock brushanar hoppar och far över myren utom räckhåll. Jag gnisslar tänder och biter ihop hårt. Hur ska jag komma åt dem. Väntar någon timme till, knät blir blött då det sjunkit ned i gyttjan.
Valborgsmässoafton, ursprungligen en hednisk tradition men nu firar vi den för att hälsa våren. Symbolisk bränner vi bort det gamla för att ge plats åt det nya. En högtid man firar med sina nära och kära. Kanske äter en god middag med god dryck i glada vänners lag. Å här ligger jag i ett träsk mitt på Gotland, på fel ställe, lite blöt, lite sur…

Sagt och gjort. Jag bryter upp för att umgås med människor. Jag hinner precis fram till Garda när de tänder brasan. Ser några gamla vänner och många nya vänner. Garda har en flyktingförläggning med en stor skara afghanska unga män och några familjer. De har tagits väl om hand av socknen och har också givit tillbaka och kanske tänt en ny gnista hos de åretruntboende i Garda. Ett fint utbyte helt enkelt.

1600valborg3

En kort och intensiv brasa blev det på Ekängen i Garda. Skön stämning! Finns utrymme för förbättring när det gäller körsången…

Jag åker glad hem efter en social stund och ser redan fram emot morgondagen. Jag har uppenbarligen sämre minne än fåglarna för mina tillkortakommanden förra morgonen är som bortblåsta.

Det ligger moln i öster men det finns en del sprickor som kan ge finns ljus. Jag smyger in i gömslet. Det är ungefär samma konsert som morgonen innan. Några stämmor har tillkommit och andra har försvunnit. Dvärgbeckasinen hörs inte så förmodligen har den dragit vidare på friarstråt.

1600rödbena1

Jag och en ensam rödbena väntar på sällskap. Han efter en hona att kurtisera. Jag på brushanar i spelprakt.

Det är tomt på fågel där jag ligger. Jag ser brushanarna födosöka ett par hundra meter ifrån mig. Jag väntar, och väntar. Rödbenor ploppar ned och jagar varandra. Det blir några actionbilder. Jag har enbildstagning på för att slutaren skall vara tystare så det blir en chansning men jag får några rutor. NU kommer en gluttsnäppa och några brushanar. Och där flög de igen… Enkelbeckasinerna spelar och baske mig om de inte trillar ned utanför gömslet. Härligt, ljust som ljuset börjar belysa morgondaggen.

1600enkelbeck1

En orgie i bokeh, en enkelbeckasin gömmer sig i det daggdränkta gräset i ett motljus som gör dropparna till gnistrande prismor.

Jag får lite av de bilder jag visualiserat innan fast med brushanar. Nu kommer de förresten tillbaka. De födosöker en stund och jag hoppas att de ska spritta till och börja spela men de äter en stund och flyger iväg igen.

En svartsnäppa landar och blir en bra avslutning i det nu på gränsen till för skarpa ljuset. Jag provar lite olika exponeringar för att få lite olika effekter med den svarta vadaren.

1600svartsnäppa1

En svartsnäppa i sin härliga sommardräkt födosöker i det nu allt starkare morgonljuset. Tyckte den passade bra i svartvitt.

Ganska nöjd och glad åker jag hem. Jag städar och åker sen över till grannen och fikar flera timmar. Ännu mer människoumgänge. Har jag gått och blivit social? Eftermiddagen och kvällen har jag vikt åt ännu mera umgänge. Kamraten Fredrik och jag ska skåda tillsammans.

Att gulhämplingen är gul rådet det ingen tvivel om. Snygg liten fågel. För några år sedan häckade ett par i en kompis granhäck.

Vi åker ned till hoburgen där det setts två olika individer dvärgsparv i veckan. Vi kliver ur bilen och första fågeln vi säter kikaren på är dvärgsparven. Vi träffar en annan skådarkamrat som sett en gulhämpling en bit ifrån så vi åker dit och där sjunger den vacker och låter sig genast hittas.

1600dvärgsparv1

En sunkig bild tyvärr. Jag får ta revansch med en dvärgsparv på häckplats i fjällen i sommar istället. Återkommer i ärendet…

1600Gulhampling1

Att gulhämplingen är gul råder det inga tvivel om.

Vi rotar runt bland buskarna och årskryssen haglar in. Vi åker förbi muskmyr och träffar ytterligare en glad skådarkamrat. Han väntar på en stäpphök. Vi ser ett par buskskvättor och en tornfalk och drar vidare mot faludden. Vid Stockvike hittar vi en svarthakad buskskvätta. Förmodligen den hane som vi såg där redan i påskas. Kanske honan ligger på ägg någonstans i närheten. Vi åker vidare. Det piper till i telefonen möjlig SVARTBENT STRANDPIPARE på Närsholmen. Det skickas bilder lite hit och dit och det bekräftas att det är en svartbent strandpipare. Långa benet före och vi är strax på plats och kan kryssa in denna för Gotland stora raritet. Helt sanslöst.

1600svartbent1
En svartbent strandpipare i kvällsljus på acceptabelt avstånd det får man inte tillfälle att se varje dag.

Tre livskryss och dessutom en hel del bra bilder. Jag somnar med ett saligt leende. Färjan går 0730 på morgonen med andra ord ett par timmars möjlighet att uppfylla helgens mission att få bilder på årta. Jag åker till paviken där det finns en del Årta. Sätter upp gömslet, tittar på klockan och konstaterar att jag har två timmar på mig.

Efter bara tio minuter hör jag en årta och den är alldeles inpå mig utan att jag sett den. Det är fortfarande mörkt och jag konstaterar att jag har slutaren på höghastighet. Det betyder att jag kommer att få några bilder men också en ihjälskrämd årta på cupen. Jag har is i magen och ställer om till tyst läge för att sen konstatera att årtan har försvunnit. NEJ!!! Vad är det med en här arten. Årets första näktergal ljusar upp mitt mörka sinne och ett par snatteränder gör ett besök och får mig på ännu bättre humör.

1600snatterand1

Ett snatterandpar kommer en sväng förbi gömslet i den fuktmättade morgonluften.

Ett par skräntärnor fiskar framgångsrikt i viken. De kommer likt jaktplan och störtdyker ned i en farlig fart. Klockan tickar och jag har tio minuter på mig innan jag måste riva gömslet. Plötsligt faller en årtahane ned som manna från himlen framför gömslet. Ett religiöst ögonblick. Kameran fungerar, det är ett fint diffuserat gryningsljus, lite imma på linsen men marginellt. Jag får mina porträttbilder på årta.

Årta, Gotland - maj 2016

En årtahane är ”as good as it gets” i min bok när det gäller snygga änder.

Sveriges i särklass snyggaste and. Jag filmar en snutt och hinner precis få med när den säger adjö och lyfter. Jag blir sittande en minut och bara ler. Vilken helg. Allt som oftast är det mycket bök och stök och tandagnissel att fotografera fåglar och djur och andra levande väsen. Det finns så mycket variabler som man inte kan råda över. Man kan maximera sina chanser men de är ofta ändå ganska små. Därför känns det nästan overkligt när jag ger mig iväg till färjan och kan konstatera att jag haft en fantastik helg.

Tjäderspel – en dans på skvattram

Oftast kommer lusten att blogga när man kommer hem med fulla minneskort. Idag var det inte så…
Det här inlägget syftar an aning till att ge en inblick i hur det är mest när man jagar sina drömbilder. I fjol när jag var upp i dalaskogarna med min kompis Marie stämde allt. Det damp ned tjädertuppar som manna från himmelen och ljuset var med oss och vi njöt i fulla drag av skådespelet. Innan den gången hade jag suttit två gånger fruktlöst utan att se en enda tjäder men de nätterna liggandes som en ostbåge på en fuktig tuva var som bortblåsta. Nu var koden knäckt, tjädrarnas himmelrike funnet och hit skulle vi vallfärda år efter år och skörda idel fantastiska bilder på tjädrar.

Ni var det dags igen. Jag hade redan en målbild för ögat. En tjädertupp i siluett i det första gryningsljuset sedd snett underifrån med rök från munnen och en kalldimma som bäddar i kämpen i en diffus ram. Jag var lite standby för att passa in rätt dag. Vädret såg hyftsat ut med uppklarnande natt, morgondimma och sol. Perfekt, då var det ju bara att åka upp och ta bilden.  Sagt och gjort, jag ger mig av mot dalarna och efter några timmar i bilen möter jag upp Marie i skogen. Det snöar… Jag klafsar ut på den dyngsura myren och lägger ut min gummimatta som jag har med mig och sätter upp mitt lilla gömsle, för nu ska ju tas bilder i låga perspektiv.

1600gomsle1

Gömslet smälter väl in i miljön. Inte minst när det draperats av lite nysnö.

1600tjaderskog

Det är något trolskt över tjädermyren i det första ljuset.

Dessvärre har det hänt en del sedan förra året. Någon har förstört vår fina skog. Ett kalhygge tornar upp sig bakom en trädridå och det smyger runt amerikaner i området som prospekterar efter metallfyndigheter. Tjäderparadiset har förvandlats till Klondyke men inte mitt och Maries utan ett amerikanskt gruvbolags. Om det är dessa faktorer som gjort att tjädertupparna delvis har bytt spelplats och nu spelar i risigare terräng och inte på den öppna fotovänliga plats som ifjol kommer vi aldrig få svar på.

Vi låter oss inte nedslås av detta utan hoppet om drömbilden lever. Orrarna har hittat hygget och verkar åtminstone gilla det. De spelar för fullt ett stenkast ifrån mig. Jag kan se en tupp som tar små språng på en stubbe ivrigt kuttrande. Jag kryper ned i sovsäcken och låter orrarna och nattens ljud söva mig. Jag vaknar till en gång av en tjädertupp som ”träar” strax intill mig. Förväntansfull somnar jag om. Jag har ställt klockan på strax efter tre. Orrarna är redan igång och jag hur ett par svaga ”plopp” på avstånd. Jag äter frukost och pysslar med kamerautrustningen och försöker tänka ut en lämplig strategi. ett par timmar går och inget händer. Tupparna spelar på osynliga för både öga och kamera 70-80 meter från gömslet.

Plötsligt brakar det till 20 meter ifrån mig och ”min” tupp landar och ser sig runt. Jag smyger ut kameran ur en av sidoluckorna och knäpper några bilder, Tuppen spelar lite försiktigt dold för mig och plötsligt flyger den iväg. Ridå! Där försvann den enda möjligheten till bilden som jag drömt om. Jag väntar en timme men inget händer. Då lägger jag mig ned och somnar om igen.

1600tjader3

Det är ganska lång ifrån den bild jag visualiserat men den finns kvar på näthinnan och kanske hamnar den någon gång på sensorn.

Någon timme senare hör jag med Marie och får veta att hon inte sett en någon tjäder. Det vill sig helt enkelt inte denna säsong. Väder, vind och amerikanska gruvbolag är inte på vår sida helt enkelt. Men trots motgången i fotograferingen är jag långt ifrån missnöjd. Jag vänder ändå åter mot Stockholm och väntande jobb med ett leende. En dålig dag i gömsle är ändå en bra dag i livet. Tjäderbilden på min näthinna får vänta något år eller kanske kommer den redan nästa vecka eller kanske aldrig. Det är trots allt ovissheten som gör naturfotografering till den spännande men samtidigt rofyllda och meditativa syssla det är.

Här är förra årets bilder

Förra årets blogginlägg om tjäderspel

Bland gamar i Pyrenéerna

Weekendskådning i Pyrenéerna
Knappt var sista ordet sagt på den sista föreläsningen för dagen förrän jag kastade mig in i en taxi och lämnade kongresscentret. En hyrbil väntade på Flygplatsen och jag påbörjade en ganska behaglig resa på A2, den stora motorvägen som styr åt Nordväst upp mot bergen. Efter tiotalet mil svängde man av från motorvägen och kom in på mindre vägar. Vägarna tog mig genom ett vackert landskap med små byar och branta klippor som ledde de sista 3-4 milen fram till målet Casa Ramona i den lilla byn Conques.

Det hade börjat regna när jag kom fram och jag knackade på dörren. Inte ett liv. Vid sidan om fanns en porttelefon som jag ringde på. Efter en stund svarade en dam på spanska att hon var på väg. Det tog 5-6 minuter sen kommer en bil och patronan stiger ur och släpper in mig. Efter att hon visat mig till rummet börjar hon laga mat. Jag är som ni förstått den enda gästen på pensionatet och vi pratar samtidigt när hon lagar mat. Plötsligt dyker de spanska orden upp i huvet när man inte längre kan ta den enkla utvägen att prata engelska eftersom hon inte förstod ett ord. Hon slänger snabbt ihop en omelett och en fräsch sallad. Sen tänder hon en brasa i spisen där hon sen grillar kött. Helt otroligt. På två timmar har man gjort en resa i både tid och rum. Hon visar mig hur jag ska fixa frukost och ordnar en picniclunch åt mig och lämnar sen pensionatet. En lite speciell känsla att vara helt ensam på ett pensionat i en liten bergsby i Spanien.

På morgonen kör jag 30 minuter till en liten by där jag möter Jorvi på en bensinmack. Jag åker efter honom någon mil då vi svänger av på en grusväg som slingrar sig upp på ett berg. Vägen slutar vid ett tegelhus. Man ser inte så mycket av omgivningarna då det är dimma men huset omges av mandelodlingar och det betar två hästar på en äng bredvid huset. Jag parkerar bilen och får skjuts till gömslet som ligger bara en bit bort från huset. Jag går in i gömslet och och ordnar med utrustningen Jorvi vräker ut kött överallt på marken. Jag blir alldeles förskräckt. Hur kul bilder blir det med gamar som vadar runt i ett kötthav.

Grågam, Spanien - 2016

En grågam cirklar över bergsidan som är täckt med snö som kom under natten.

1600pyreneerna7

Den här utsikten har man från gömslet.

Det tar en stund sen kommer precis som i Sverige några korpar och tar för sig av det dukade bordet. Strax därefter kommer en svart rödstjärt, rödhake och en hona sammetshätta. Strax dyker även hanen upp. Jag jagar den med linsen i det obefintliga ljuset och får några ej prisvinnande bilder.

Dimman lättar allteftersom och plötsligt visar sig magnifika klippor bakom huset. Precis bredvid gömslet ligger en klippkant där det stupar rakt ned. Gömslet är för övrigt rymlig och har inga luckor utan en glasruta. Samtliga gömslen i pyrenéerna har glas istället för luckor. Jag var skeptiskt till detta från början men det funkar förträffligt. Man stör fåglarna mindre och man förlorar ungefär ett bländarsteg i ljus och det kan man faktiskt leva med. Det kan ju vara lite bökigt med imma etc. men det funkade över förväntan.

Gåsgam, Spanien 2016

Ett par gåsgamar landar på stupkanten.

Jag hinner inte fundera så mycket mer för plötsligt dyker det upp ett stort gäng gåsgamar. Ett par sätter sig utanför mig men de flesta flyger vidare till ett klippsprång rakt nedanför mig. De två som landade utanför mig sitter vackert på klippkanten och tittar inte ens på maten. Min oro för att fota kött verkar överdriven för under hela dagen sitter gamarna bara på kanten. Möjligen är det så att de inte riktigt får ro då Jorvi jobbar uppe på gården. Det ljusnar alltmer och det kommer fler och fler gåsgamar. Plötsligt dyker det upp ett par smutsgamar som lyser i sin vita skrud.

Smutsgam, Spanien - 2016

En smutsgam flyger in mot gömslet.

Därefter även en grågam och lammgam. Jag har med andra ord fyra arter av gamar här. Efter ytterligare någon timme när solen behagar titta fram en stund dyker det upp både röd glada och brun glada. Det är nog 20-25 av varje sort som flyger runt.

Brun glada, Spanien - 2016

En brun glada letar efter något ätbart.

Jag konstaterar att gladorna aldrig sätter sig utan den är extremt skickliga på att i flykten snappa åt sig små köttstycken och slurpa i sig det lite som man ser lärkfalkar äta trollsländor. Det förklarar det som jag undrat över nämligen varför det inte finns kommersiella gömslen att hyra för röd glada. Förmodligen för att de är svåra att få ned på marken helt enkelt.

Lammgam, Spanien - 2016

Lammgam på engelska heter bearded vulture vilket man lätt kan förstå när man tittar lite närmare på den.

Det blir en bra dag tycker jag. Lite odramatiskt möjligen. Gamarna satt mest stilla så det blev artporträtt rätt och slätt. Efter lunch försvinner alla gamarna och börjar cirkla på termiken. Jag väntar länge med ger upp vid femtiden då Jorvi hämtar mig. På vägen ned stannar jag och fotar lite av scenerierna och förmodligen lyckas jag i denna manöver tappa mina progressiva glasögon. Dyrt besök blev det.

Proceduren blir densamma på Casa Ramona. Ramona lagar mat och vi småpratar om ditt och datt. Härlig dam som man gillar på en med detsamma. Efter middagen är jag åter själv på pensionatet. Det visar sig att jag nästan är själv i hela byn. Det bor nämligen bara 17 själar i hela byn. Många hus står med andra ord tomma.

Upp 0500 igen. Efter frukost åker jag åt samma håll igen men inte fullt lika långt. I Tremps möter jag Jaume som ska ta mig till dagens gömsle som går under beteckningen Egyptian vulture and Red kite hide. Även idag åker vi på en slingrig stig uppför ett berg. En hel del snö kom under förra natten som ligger kvar lite här och där. Jaume har en jeep och på ratten en knopp som han håller i med högerhanden för att styra med. Jag undrar varför och efter en stund går det upp för mig att vänsterhanden är av plast.

Röd glada, Spanien - 2016

En röd glada kretsar över de blå bergen före soluppgången.

Det ljusnar snabbt och är en fantastisk utsikt och ett härligt blått ljus. Äntligen en morgon som uppfyller det jag sett på näthinnan innan jag åkte ned. Även detta gömsle är rymligt. Jag konstaterar dock att glasrutorna sitter väl högt upp men det får gå. Värre är att de sitter på fel sida. I alla fall om man vill fota lite motljusbilder. Jag hittar ett att lösa detta så det blir några bilder.

Gåsgam, Spanien 2016

Gåsgam, Spanien 2016

Vyn är fantastiskt vacker. Snötäckta berg i fonden och däremellan en vidsträckt dal med kullar som blir härligt blå i morgonljuset. Gömslet ligger i en ganska brant sluttning. Det är redan dryga hundra gåsgamar på plats. De flyger lite fram och tillbaka. Men efter en stund landar hela skocken utanför mig och börjar käka kaninkött som Jaume slängt ut. Smutsgamarna kommer lite senare men det har varit ett par stycken någon vecka. De dyker strax upp men ju längre dagen går blir de fler och fler och till slut är det tio stycken. Det dyker även upp fyra grågamar. Sen kommer gladorna. Det är kul att stilstudera hur de snappar upp slamsor i flykten mitt framför snopna gamar.

1600rodglada12

En röd glada på väg ned i ett dyk för att snappa åt sig en köttbit framför näbben på gamarna.

De är som sjakaler mellan lejonen. Jag står upp och fotar hela tiden så jag blir helt slut efter tre timmar stående och springande mellan de olika fönstren för att inte missa något. Jag experimenterar en del med panoreringar och långa slutartider och tycker jag får in ungefär rätt inställningar på kameran för att få det jag är ute efter.

Gåsgam, Spanien 2016

Långa slutartider ger en skön rörelse och fart i bilderna. (Tycker jag)

Efter en lite förmiddagslur när ljuset blivit för skarpt ringer jag Jaume och säger att vi kan bryta upp. Han har nämligen berättat om att de set en murkrypare på kyrkan i en by nedanför berget. Jaume, som är en duktig fotograf visar mig några ruskigt bra bilder han tagit förra året på samma kyrka. När det kommer snö på berget flyger den ensamma murkryparen ned och äter spindlar på kyrkan. Det kan med andra ord vara läge efter snöfallet häromnatten. En drömart helt klart. Ovanlig och snygg, Vi åker ned och tar några varv runt kyrkan men tyvärr är det tomt. Det står en dörr på glänt och Jaume pekar på en uppstoppad tornuggla. Jag säger glatt att det är en svår art i Sverige. Jaha, säger han, jag kan visa dig en fem minuter härifrån. Sagt och gjort vi åker till en bondgård en kort bit därifrån. Efter någon minut får jag se min första tornuggla flaxa iväg in i ett hål och försvinna. Nåja, ett livskryss blev det i alla fall. Sverigekrysset får komma på Gotland i sommar. Eter det frågar han om jag vill åka till ett annat gömsle där det är en massa småfåglar. Visst säger jag och ser framför mig häcksparvar och andra coola arter. När jag kryper in i gömslet börjar han berätta att han har både talgoxe, blåmes och nötväcka. Jag hade svårt att spela entusiastisk och berättar att de är typ de vanligaste arterna i Sverige. Vi packar ihop och jag tackar Jaume och rör mig mot Montesonis där jag ska tillbringa nästa natt.

Det tar en halvtimme att åka till Montsonis. Det är en riktig medeltidsidyll. Inga bilar får parkera i byn utan måste lämnas innan man kommer in i byn. Då jag var tidig kontaktar jag Birding Spain för att se om jag kunde få tillgång till Minervaugglegömslet redan ikväll eftersom det var hyfsat väder. Efter lite fixande så ordnar det sig och jag möter upp Florinda, Steves fru, på en bensinmack. På väg till gömslet dyker det upp fyra stycken tjockfotar eller tjockfötter? Jag får några bilder på den häftiga arten.

1600tjockfot1

En tjockfot blev en bonus på en annars misslyckad tur för att fota minervauggla.

Gömslet ligger c:a 5 meter från en stenhög. Det ser måttligt roligt ut men tydligen så är några minervaugglor väldigt stationära där. Jag tyckte dock att gömslet var på tok för nära. Det fanns inga variationsmöjligheter alls. Nu dök det inte upp någon uggla så jag ”slapp” problemet. Jag hade besök av ett par svarthakad busksvätta i alla fall. Hem till pensionaten och en riktigt god middag.

Lite sovmorgon blev det eftersom det var regnprognos. Denna morgon var jag inbokad i hökörnsgömslet. Gömslet ligger bara någon kilometer från pensionatet upp på berget bakom byn. Vi parkerar bilen och går några hundra meter till ett litet gömsle. Även detta gömsle har glas. Det har dessutom en liten speciell feature nämligen en anordning med en aluminiumlåda som man stoppar in värmeljus i. De motverkar kondens på insidan av glaset. Fiffigt värre. Vi tar farväl och jag tittar rakt ut i ett vitt intet. Tjock dimma är verkligen det absolut sämsta man kan tänka sig. Fem timmar sitter jag och tittar i rakt ut i det vita. Sen plötsligt dyker det upp ett vackert berg bakom dimman. Det äts dock raskt upp av dimman igen. Successivt ger sig dimman och regnet upphör. Fåglarna börjar kvittra igen. Jag får besök av en svart rödstjärt och en brandkronad kungsfågel. En kort stund senare ser jag en rovfågel över berget. Den försvinner och jag undrar vad den tog vägen. Plötsligt dyker den upp rakt framför mig och jag får en serie bra bilder. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att ta ett 70-200 objektiv för inflygningsbilder och det var klokt val. Sen när den sitter och äter byter jag till 500 mm linsen och tar till och med några porträttbilder med konverter. Jag var nöjd då jag t o m hann med att underexponera eftersom hökörn är alldeles vit på bröstet.

Hökörn, Spanien - 2016

En hökörn på väg att sätta klorna i en tamduva som används som åtel för örnarna.

Hökörn, Spanien - 2016

När den andra hökörnen kom var jag beredd och hade fokus på den hela vägen även genom träden.

Hökörn, Spanien - 2016

Mycket fjädrar blir det när man tillreder maten.

Hökörn, Spanien - 2016

Ett litet stopp på en gren innan man tar sig ett skrovmål

Nöjd med dagen blir jag hämtad av Ramon och ser fram emot en god middag igen.

Den sista morgonen tillbringas i ”the pool hide”. Två timmar satt jag där utan ett enda besök. Det myckna regnandet har tagit bort dragningskraften från vattenhålet. Det var annars en fin miljö som borde gett fina porträtt av blandade arter. Jag avslutar och packar ihop och begär mig ändå nöjd med helgen tillbaka mot Barcelona. Regionen gav mersmak. I april finns det goda möjligheter att fota och skåda bland annat rödfalk, mindre trapp, blåkråka, biätare mm. Det får nog bli ett besök nästa år också.

Fler bilder från Spanien kan ni se under fliken senaste bilderna.

Här kan ni också se en lite filmsnutt från resan.

En kommentar om hökörnsgömlset:
Jag blev chockad när jag satt mig i gömslet och ser Ramon knyta fast två stadsduvor i ena benet levande. Det var jag inte beredd på och det kändes olustigt. Jag diskuterade detta med guidebolaget och fick till förklaring att duvorna skänktes till dem istället för att gasas ihjäl av staden Lleda. De har använts för att mata hökörn i många år och de har genom detta lyckats vända en nedåtgående trend till att hökörnen nu häckat framgångsrikt fem år i rad i Montsonis. Det kändes kanske inte bättre men de använder alltså duvorna för utfordring på detta sätt enligt ett bestämt schema vare sig det sitter fotografer eller inte. Det är alltså ett matningsprojekt där fotografer åker snålskjuts.