Med härfåglar och blåkråkor på Puzstan

Genom åren har man sett fantastiska fågelbilder från Ungern. I Ungern bor en fotograf som heter Bence Mate. Han toppar varje år någon av de stora internationella fototävlingarna. Han är fantastiskt duktig på att bygga gömslen för att skapa möjligheter att ta bra bilder. Samtidigt är han inte en kille som bara gör det för bilden utan det han gör skapar också möjligheter för fåglarnas häckning då de får perfekta häckningsplatser serverade av honom. För ett par år sedan kontaktade jag honom för att se om man kunde boka några dagar. Det var fullt två år framåt. Jag sa att honom att sätta upp mig på en väntelista om det dök upp något återbud. För ett par veckor sedan trillade det ned ett mail i inkorgen där jag erbjöds tre dagar på hans farm. Efter en snabbkoll hemma nappade jag på detta. Det var inte helt självklart. Jag har senaste tiden tröttnat lite på att man ser liknande bilder från fotografer som åker till kommersiella gömslen. Jag trivs egentligen kanske bäst med att ligga på en gotländsk strand. MEN arterna och min nyfikenhet lockade mig till att åka dit. Jag får en del tips i förväg av Jonas Claesson som var på plats veckan innan. I gengäld får jag släpa hem hans kängor som han glömt kvar. 🙂

Bences farm ligger en och en halv timme från Budapest. Det är ett vidsträckt odlingslandskap inte helt olikt Sverige som möter mig. Jag får sällskap i transporten från flygplatsen av två israeler. En av fördelarna med att åka ensam är att man alltid gör nya bekantskaper.

Efter en kort fikapaus går vi igenom fördelningen av fotografer på de olika gömslena. Jag börjar med en kväll i Theatre. Det är ett gömsle som är helt fantastiskt. Det ligger i ett träskområde med vass och små sjöar som är någon halvmeter djupa. Vi kommer fram till ett litet hus. När man går nedför trappan kommer man in i en gång på 10-15 meter som tar oss fram till själva gömslet som är otroligt avancerat. Det är glasskivor på 1,5 gånger 5 meter åt två håll. Med och motljus. Tre fåtöljer med en specialanordning med plats för två kameror. En elhiss drar upp skyddet för fönstret och på en digital display ställer man in antifogsystem, luftvärme och golvvärme. Helt galet. Gömslet ligger en meter under marken så man sitter och tittar ut med hakan över vattnet. Där går ägretter, gråhägrar, natthäger, en svart stork , skrattmåsar, svarthuvade måsar och massa andra arter.

Till en början kommer det kraftig regn som piskar i dammens vatten. Natthägern är en häftig art med en skön personlighet.

 

Efter regn kommer sol. Kvällen avslutas med ett fint guldigt ljus som reflekteras av vasen och ger en fin bakgrund till natthägern.

Jag sällskapar med en tysk och en av israelerna. Vi har en fantastisk kväll som börjar med en störtskur och avslutas med en skön solnedgång. Typ, precis vad man skulle vilja ha om man fick önska. En sak jag noterar och som gäller genomgående är att ett 500 mm objektiv är onödigt stort då avstånden är korta. Jag kompletterar med ett 70-200 med eller utan 1,4 konverter men det blir inte samma bokeh som med femhundrat och det ger mig lite huvudbry. Det optimala hade varit ett 200-400 med inbyggd konverter. Alternativ ett 300 f/2,8. Men det är lyxproblem. Jag får klura lite mer och försöka hitta intressanta kompositioner med det jag har.

En svart stork fyller upp hela sökaren men det går tack vara de spännande röda benen och näbben ändå att hitta lite kompositioner som håller.

Det är ett riktigt kul pass. Man kastar iväg skott åt höger och vänster då det ständigt dyker upp nya möjligheter. Jag kollar lite då och då på motljussidan om det händer något där och får några bilder där med. När man fotar motljus från gömsle måste man vara extra försiktig. Det spegelglas som används mister sin förmåga om solen skiner rakt in som vid solnedgången. Därför använder man svarta kläder och ett svart skynke framför oss som endast har ett hål för kameran.

Ett par gråhäger är en smula oense om vems mörten egentligen var. En konverteringen till svart/vitt ökar dramatiken.

 

En längre slutartid med 70-200 tar bort detaljerna ur bakgrunden och ger en softare intressantare bild i skymningen.

Tillbaka i kampen bjuds på en sen middag. Då går vi även igenom fördelningen av gömslen för morgondagen. Överlag var det väldigt flexibelt och tillmötesgående och det mesta gick att lösa då det finns så många olika gömslen. Jag prioriterade att försöka komma undan så jag fick ett eget gömsle. Det lyckades för det mesta. Men denna morgon började jag tillsammans med Assaf från Israel. En duktig ganska ung och driven fotograf. Vi skulle spendera morgonen i Rollertower. Det var ett torn med en trädkoja i en träddunge. Alla barns dröm. Utanför gömslet hade man på en stör satt upp en bit av en stock med bohål. Där häckade en familj blåkråkor. Det var alltså målet för dagen. Morgonpasset var motljus.

Morgonens pass i Roller tower var i motljus. Utmanande att få till några intressanta bilder. Det fanns en yta med mörk bakgrund där det gick att få blåkråkan att sticka ut ordentligt mot den svarta bakgrunden.

 

En blåkråka kommer med en insekt till sina småttingar i bohålet.

Det var en fantastisk morgon med dimmor som började stiga och som började glöda när de träffades av solen. Några harar skuttar förbi och ett par sommargyllingar stämmer upp en skön konsert bakom vårt gömsle. De verkar ha bo i samma dunge. Vi såg dem ideligen flyga ifrån oss men aldrig till oss tyvärr. De landade inte heller på de sittpinnar som fanns ditmonterade. Det går fort och som jag nämde tidigare är jag mittemellan brännvidder så det blir en del frustration men vi njuter ändå av en skön morgon. En gök landar plötsligt framför oss sitter en stund och ropar och viftar på stjärten åt oss.

En gök landade i närheten av oss som en liten glad överraskning.

Vi bryter upp vid nio när ljuset är alldeles för hårt och jag passar på att komma ikapp med lite sömn. När jag vaknar tar jag en sväng ut till ett av de tre skogsgömslen som finns i sortimentet. Under lövverket blir ljuset filtrerat så det går att fota med hyfsat resultat även mitt på dagen. Gömslet är byggt med en vattenspegel som sträcker sig 7-8 meter ut från gömslet. Där vattnet slutar börjar en glänta som gör att man får en fin bokeh och en grön bakgrund som varierar i nyans beroende på hur ljuset faller. Gästerna som kommer och dricker är många. De klassiska fröätarna stenknäck, bofink, talgoxe och blåmes men även gransångare, svarthätta, turturduva och diverse andra arter. Det man hoppas på är kanske framförallt sparv- och duvhök. Jag har dock inte turen på min sida men är nöjd ändå. Efter en snabb paus hemma åker jag till kvällspasset som skall spenderas i Hoopoe 5. Ett gömsle med fokus på härfågel. Här har man byggt ett inbjudande ställe för härfågeln att häcka på. En sandkulle med träbeklädnad på en sida verkar vara en drömlägenhet att bilda familj i för härfåglar. Ofta föder de upp två kullar per år. Bredvid häckar även blåkråka. Som namnet antyder är det lite av bildfabrik, det får tillstås men Bence är fantastisk på att förstå hur ”scenen” ska se ut för att ge rätt bilder och om fåglarna trivs och dessutom förbättrar häckmöjligheterna så är det ju bara av godo.

Den här bilden var vad jag hade på näthinnan när jag åkte ned till Ungern. En härfågel med plymen utfälld och genomlyst av det mjuka ljuset från den Ungerska solnedgången.

 

Härfåglarna flyger i skytteltrafik med mat till de snart flygga ungarna.

På kvällen är det motljus vilket jag har börjat tycka om mer och mer. Jag har några bilder på näthinnan som jag lyckas få. Genomlyst tuppkam av det sista ljuset kan jag checka av på listan av önskebilder från resan.

Väl hemma är det en kamp mot klockan för att snabbt hinna tömma minneskorten, backuppa och glutta lite på bilderna innan man efter middagen kastar sig i säng för att njuta av de få timmarna innan det är revelj. Maten på kampen är supergod. Jag hamnar dock lite i kläm mellan den israeliska gruppen och en grupp från Luxemburg. De pratar båda på sina respektive språk utan att ta notis om mig så jag kryper till kojs istället för att ödsla tid på middagen.
Morgonen spenderas på samma ställe som kvällen innan men nu i medljus. Samma fåglar men andra bilder. Det kan synas tråkigt men det är en klar fördel att man lärt sig hur fåglarna beter sig på platsen så att man kan vara beredd för att få lite actionbilder.

Härfågeln ser ju verkligen märklig ut. Jag har inte hittat någon förklaring till vad kammen används till så det låter jag vara osagt.

Även denna morgon är vacker med dimmor som stiger. Härfåglarna verkar dock ha nattsuddat för de vaknar inte förrän vid 0600 då det mesta av magin försvunnit när solen stigit upp en bit. Men jag njuter av fågelkvittret. Syndnäktergal, kornsparvar, sommargyllingar och turturduvor som spelar ramar in morgontimmarna ljudmässigt.
Härfåglarna flyger i skuttetrafik med den ena godsaken efter den andra. Syrsor, skalbaggar och allt möjligt annat läckert serveras till ungarna som bör vara i det närmaste flygga. I ett av de andra gömslena hade ungarna lämnat boet så där var det ingen aktivitet längre. Hur bra gömslena än är så är det ju inte en direkt ergonomisk arbetsställning vilket känns efter 3-4 timmar i en fosterställningsliknande position så det är skönt att sträcka ut den krökta misshandlade ryggen någon kvart innan jag far vidare till ett annat skogsgömsle.

Detta gömsle heter mirror. Jag trodde att det var en anspelning på vattenspegeln som blänkte framför gömslet men det var mer raffinerat än så. På en stolpe fanns möjlighet att sätta upp en spegel som kunde styras inne från gömslet för att styra ljuset så man fick det där man ville ha det. Du kunde även få medljus i kombination med motljus vilket inte händer så ofta i det naturliga. Men Bence’s fantasi sätter inga gränser på vad man kan göra för att få spännande bilder. Det blir dock inga vinnarbilder för mig men lite nya arter dyker upp och låter sig fotas. T ex stjärtmes av rasen Europea som jag inte sett tidigare. Några ytterligare Ungernkryzz blir det också.

Två unga stenknäckar kommer ned till den lilla dammen för att släcka törsten.

En gransångare fångad i det svaga ljuset i skogsgläntan. KOnverterad till svart/vitt.

Jag försöker som vanligt hinna med allt så jag ber att få bli flyttade till det sista av skogsgömslena som heter Large drinkingstation. Det är häftigt byggt i en ravin som slutar nedåt genom en lövskog. Även här syns spår av Bences kreativitet. Nedanför ”poolen” utom synhåll från gömslet står en ramp med lampor. Han skall se om det går att skapa en miljö där man kan ta bilder på natten. Kanske av nattskärror och fladdermöss och annat som kommer ned för att dricka. Man blir lite sugen på att själv blir en entreprenör inom detta gebit i Sverige. Det börjar dyka upp idéer i huvet på allt möjligt man skulle kunna göra i Sverige. Men jag har ju faktiskt ett jobb men det kommer nog bli lite gömslen på Gotland vad det lider.

En minervauggla häckar i närheten av trädgården. Den dröjer innan den kommer ut men det finns en svag strimma med ljus som målar upp konturerna på den.

Som avrundning på kvällen blir det en sittning utanför trädgården i ett gömsle framför ett träd där det häckar minervaugglor. Det tar en stund innan de visar sig. Tyvärr lite för länge då färgerna och ljuset från solnedgången hunnit försvinna bakom en molnridå men jag får ändå några bilder som jag ville ha. Bl a en där bara det sista svaga ljuset visar ugglans konturer i mörkret.

Sista morgonen spenderas i en hästhage utanför en ridskola. Där har man med grävskopor grävt ett antal stora kratrar med lodräta väggar. Dessa väggar är utmärkta för backsvalor och biätare att gräva ut bohålor i. Även här är det alltså kommersiellt i kombination med att hjälpa dessa arter att få bättre häckningsplatser. I hålet har man därefter ställt diverse störar som man spikat på lite mindre snyggare kvistar som biätarna gärna vilar på mellan jaktrundorna. Även här får jag en del idéer till egna fotoprojekt. Det finns två gömslet ett med och ett motljus. Jag börjar i motljusgömslet. Vi kommer dock dit på tok för sent så magin är redan borta men jag stretar på en timme och byter därefter med en kille i medljusgömslet så att vi får möjlighet att prova båda. De är så häftiga att studera på nära håll. Onödigt vackra som alla biätararter och fantastiska flygare. De sitter på en pinne och stirrar lite ryckigt åt alla håll och plötsligt har de fått syn på ett bi eller humla på 30 meters avstånd och hämtar hem det. När det kommer tillbaka till pinnen slår de ihjäl biet mot pinnen innan de sväljer det. Det blir mer aktivitet ju längre dagen går och de kivas om bästa platserna på pinnarna och man ser också förhandlingar mellan biätare när någon kommer med ett bi och den andra tigger. Förmodligen är det något slags parbildningsceremoni för de som ännu inte gått till häckning. Vid nio är ljuset på tok för hårt så sista timmen innan vi blir hämtade är det bara att njuta av bastuvärmen i gömslet och av biätarnas uppvisning. Det var löjligt svårt att fota dem när de flög. Trots att det blåste en del som gjorde att biätarna flög lite långsammare i motvinden så hittade inte autofokusen biätarna mot den brokiga bakgrunden. Jag provade alla inställningar utan någon banbrytande förbättring. Jag fick tillräckligt av bilder ändå för att känna mig nöjd.

Jag blir snabbt varse att det är knepigt att fota Biätare. Efter något tusental försök sitter i alla fall ett skott och jag får en bild jag blir nöjd med. INteraktion mellan djur är att alltid roligt att få på bild.

 

Biätarna är ju veritabla flygande smycken med sin fantastiska färgprakt.

Tyvärr var det en svår brokig bakgrund men jag upptäckte att fåglarna gjorde sig bra även när de var oskarpa. Det hårda ljuset och tråkiga bakgrunden softades när man hade dem i oskärpa. Jag tycker att de blev finare så.

 

En duvhökshona landar bara tio minuter efter att jag tagit plats i gömslet och går efter en stunds vaksamhet ned och dricker.

Timmarna i Ungern börjar lida mot sitt slut men jag lyckas prata mig till en sista tur till ett av skogsgömslena. De flesta av besökarna har haft tur och haft sparvhök och duvhök som kommit och druckit men inte jag. Men skam den som ger sig. Vi åker och hämtar Asaffa från Mirror. Han sa att det var lugnt där hela morgonen. Jag säger adjö och kryper in i gömslet och när jag tittar upp sitter en ung duvhökshona där. Hon får inte plats i sökaren så jag börjar försiktigt ta några porträttbilder i tyst enbildsläge. Hon är vaksam och lyssnar hela tiden. Jag tar även en del bilder med 70-200 men det blir gyttrigt då man inte får samma bokeh utan får med för mycket av bakgrunden. Ena sidan av gömslet är till viss del solbelyst av en hård stark mitt-på-dagen.sol. Men jag försöker med lite alla möjliga metoder få några bilder som kan duga. Till slut hoppar hon i och tar ett snabb-bad. Sen upp på kanten och skaka loss och lyssna en god stund igen. Sen ner i vattnet för ytterligare en simtur. Hon upprepar detta ytterligare en gång innan hon till slut flyger iväg. En härligt timme har hon bjudit på. Den extra tiden jag fått hade verkligen lönat sig men det är två timmar ytterligare kvar.

Den unga duvhökshonan ser ut att ha existentiella funderingar då den stirrar upp i skyn och ställer sig frågan. Finns det något högre väsen?

 

Efter badet skakar hon av sig vattnet. Tack och lov på skuggsidan där det är finare ljus och mer spännande bakgrund.

Koncentrationen droppar dock en aning när man ser den 10:e talgoxen hoppa i och bada. Jag lägger mig på britsen och vaknar 10 minuter innan jag ska bli hämtad. Det känns i hela kroppen att det inte var hästens säng jag sovit i utan en smal träbrits utan kudde. Men skönt var det ändå. Snabbt tillbaka och packa ihop pinalerna och bege sig mot flyget.

Fantastiskt spännande dagar i Ungern. Men hur bra det än var är jag osäker på om jag åker tillbaka. Det är något visst ändå med att själv få en ide till hur man ska få en specifik bild eller kanske man bara hittar en fin plats med ett fint ljus och lägger sig på chans för att se vad det ger i någon närbelägen damm eller havsvik. Det här var dessutom ett bakslag för min ickeflygskampanj så i höst ska jag anstränga mig för att stanna hemma. Men att se nya platser och besöka andra kulturer än sin egen är berikande även på ett annat plan som gör det svårt att motstå så döm mig inte om jag faller till föga igen. Ungern var ett nytt land för mig och den känsla jag fick på denna korta tid var att det verkar vara ett vänligt land med utmärkt mat och skönt klimat. Med andra ord Puzstan och Gulaschen får godkänt.

Svalbard – isbjörnarnas sköra kungadöme

Här hittar du ett längre klipp från resan

Svalbard
Svalbard är en ögrupp som ligger på 78 grader nordlig breddgrad. Ögruppen har c:a 2800 invånare och tillhör Norge. Longyearbyen är huvudstaden och Svalbard styrs av Sysselmannen. Det finns ett traktat, Spetsbergstraktatet som innebär att Svalbards landområden och territorialhav tillhör Norge, men att de anslutna staternas medborgare har rätt att där bedriva näringsverksamhet samt ägna sig åt jakt och fiske på samma villkor. Norska lagar gäller, men Norge får inte ta ut mer skatt än vad som krävs för Svalbards lokala behov. Enligt avtalet skall Svalbard vara neutralt och en permanent demilitariserad zon.

Färdvägen
Färden startade i Longyearbyen i Isfjorden. Vi åkte norrut hela natten upp mot packisen utanför nordvästra öarna. Därifrån åkte vi till Fuglefjorden, Smeerenburgfjorden till isen i Biscayahuken vidare till Sörgattet. Därifrån vidare till Magdalenafjorden till Kongsfjorden, Blomstrandshalvöya till Hornsund och Samarinbukta. Gnållodden passerades på väg ut på vägen till Bellsund där vi stannade vid Rechercher breen. Därifrån vidare till Van Keulenfjorden förbi akselöya och in i Van Mijenfjorden. Sita dagen åkte vi in i Isfjorden och in i Nordfjorden. Därifrån vidare in i Ekmanfjorden och Dicksonfjorden och vidare tillbaka till Longyearbyen. Jag mästrade på Origo 11 april och anlöpte Longyearbyen igen den 19:e april.

Karta med resväg inplottat.

 

Dålig start
Ett försenat plan (SAS) från Arlanda gjorde att jag missade anslutningen i Oslo till Longyearbyen. Natten spenderades på SAS Radisson istället för Anne-Maries Polarrigg. Där jag skulle ha bott första natten. Nåja, nya tag dagen efter. Vi flyger via Tromsö men runt två är vi framme och jag kvitterar ut min hyrbil på flygplatsen, en fyrhjulsdriven Toyota pickup. Perfekt på de vägar som finns runt Longyearbyen. Jag installerar mig på hotellet och gör en snabb rekognosceringstur till en plats jag fått tips om som regelbundet håller både ren, ripa och fjällräv. Jag konstaterar att alla djuren är på plats och beger mig sen till Wildphoto’s introduktion och middag. Det var trevligt men det kliar i fingrarna att komma iväg och fota. Jag bryter upp och åker tillbaka till det ställe jag var tidigare och fotar både ripa och ren. Fjällrävarna hör jag upp på bergssidan.

De ropar åt varandra. Det är parningsperiod så det är förmodligen både kärleksord och svordomar beroende på om de riktar sig till honorna eller en inkräktande hanne. Efter en stund kommer Daniel. En trevlig Islänning som är med på resan. En duktig fotograf som försörjer sig som Naturguide och skriver och illustrerar en hel del böcker. Han tipsar om ett ställe på en annan väg där det ligger två renkadaver. Jag åker upp men hittar inte platsen men Daniel kommer och visar mig var det ligger. Klockan har blivit mycket så jag åker till hotellet men ställer klockan på 0300 för att komma upp före soluppgången. Egentligen hade man kunnat fota hela natten. Det är ett behagligt mjukt ljus som dessutom får hjälp av fullmånen.
Jag åker raka vägen upp till renkadavret och där är mycket riktigt en fjällräv som sliter i renen. Se alla bilder på fjällräv här.

En fjällräv sliter i renkadavret och har inget emot att jag tittar på från lite avstånd. Han t o m flirtar lite med mig.

De är underbara varelser. Vackra i sin vita päls och de ger ett gulligt intryck då de som de flesta djur i arktis har lite näpna drag. Kort nos, kortare öron än vanliga rävar och kortare ben. De är dock uthålliga som få och snabba. Strax ansluter Daniel och två andra gäster på resan.

En ung hane blir bortjagad från renkadavret av den dominanta hanen så snön yr.

Jag åker till det ställe där jag fotat på kvällen för att se om jag kan få fler bilder på ripa och ren. Det blir lite motljusbilder på ren och några ripbilder men inte så mycket. Jag åker till hotellet för att äta frukost. Min otur fortsätter. När jag ska checka ut upptäcker jag att mina skor är borta. Mina dyra, stora och varma Sorel är borta. Det kanske är någon som tagit dem av misstag men det hjälper inte mig i detta läge. Jag behöver ju skorna när man är i Arktis.

Jag har mina låga kängor som får duga tills vidare. I bästa fall kanske de kommit till rätta när jag kommer tillbaka men det vore en överraskning. Vi träffas på Wildphoto där vi provar ut överlevnadsdräkter och skor och beger oss därefter till båten.

Vi mönstrar på M/S Origo
Vi tuffar ut och besättningen presenterar sig. Hela besättningen är svensk, vilket såklart är trevligt. Annars är jag den enda Svensken bland gästerna. Vi lämnar Longyearbyen och tuffar först västerut för att när vi lämnat fjorden styra norrut upp mot packisen. Landskapet och kvällen gör mig alldeles knäsvag. Ljuset blir bara bättre och bättre och vi står alla på lite olika ställen på däck och fotar och pratar och myser till sent på natten.

En Stormfågel sveper förbi båten i nattens mjuka ljus.

Jag vaknade tidigt och gick ut på däck. Solen var uppe men syntes inte bakom bergen. Däremot lyste den igenom dalarna och träffade den dimma som samlats runt bergen och belyste denna. Det blev en snygg effekt.

En flock alkekungar svärmar runt ett berg i den solbelysta morgondimman

En blek morgonsol markerar bergens konturer

Efter frukost hade dimman kopplat greppet om båten. Det var väldigt tjockt och man såg bara konturer. Att hitta en isbjörn som var på lite avstånd var mer eller mindre omöjligt. Det såg bra ut i packisen och vi hittade en hel del spår men ingen björn. Vi såg dock annat. Vittrut, alkekung, spetsbergsgrisslor, tretåiga måsar, tobisgrisslor och till slut kom även en ismås. En art som jag aldrig sett och hoppats mycket på att få se. Jag hann inte få någon bild på den i dimman.

En blandad flock med ejder och praktejder passerar i dimman

En praktejderflock passerar ganska nära och jag har turen att vara på rätt sida av båten när det sker.

Vi såg även en del säl. Plötsligt lättar dimman en aning och ur dimman framträder ett fantastiskt landskap. Packisens oregelbundna yta inramad av magnifika bergsidor som stupar rakt ned i havet. Man tröttnar inte på sceneriet. Utan upprepar tillsammans med amerikanerna på båten. Amazing….

En til praktejderflock passerar och jag lyckas få några bilder i medljus när de är rejält upplysta på de underifrån och ovanifrån så de syns i hela sin prakt.

Ett märkligt sken kommer underifrån några isblock. Det måste vara solen som på något sett bryts genom det blå isblocket.

Plötsligt dyker det upp ett blågrönt sken i packisen. Några block med blå glaciäris har lagt sig på varandra och på något sätt lyser solen igenom och ger ett nästan overkligt sken i det annars kritvita landskapet. Jakten går vidare. Vi ser mer spår av både isbjörn, fjällräv och säl men ingen björn. Före lunch blir jag sömnig och kryper till kojs en timme. När jag vaknar har vi gått in i en fjord där vattnet är helt spegelblankt och det ligger en glaciär som rinner ned i en bukt.

Jag vaknar upp efter en timmes nap i hytten och möts av denna utsikt. Jag tror fortfarande att jag drömmer.

Vi tar på oss överlevnadsdräkterna och hissar ned zodiakerna för att se om vi kan få närkontakt med några djur. Vi styr mot glaciären och vi ser i kikaren att en gräddvit klump rör sig därinne. Isjörn!

Martin tar upp kikaren och får syn på en isbjörn inne vid glaciären, äventyret är i full gång.

En ”yellow blob” rör sig inne vid glaciären. Som ni kan se är en isbjörn inte vit utan vaniljgul. Den syns ganska väl i det annars vita landskapet.

Vi smyger in i sakta mak och Roy, vår guide säger åt oss att vara tysta och göra kontrollerade rörelser så vi inte skrämmer björnen. Den rör sig till en början ifrån oss men går sen ned i vattnet och simmar mot oss.

Smygande simmar isbjörnen mot oss ibland nästan med bara nosen över ytan. Det finns sälar runtom som upptäckt honom (trots att han balanserar en isbit på näsan) och provokativt simmar i närheten.

Isbjörnen går upp och skakar ur vattnet ur pälsen c:a 30 meter ifrån oss.

Den förföljs av några sälar som känner sig trygga när de befinner sig i vattnet. Sakta rör den sig emot oss tills den tar ett kliv upp på isen och skakar pälsen. Därefter njuter vi av isbjörnen i runt två timmar. Den rör sig längs med stranden. Vi åker i förväg en bit och väntar in björnen som ofta passerar precis bredvid oss.

Isbjörnen passerar oss på som närmast 10-15 meters avstånd. Man hör hur det knastrar i snön när den sätter ned sina mäktiga ramar med knivskarpa klor.

Den tittar lite nyfiket på oss men bestämmer sig för att ingen i båten är tillräckligt fet för att vara intressant och går sen vidare. Trots att jag är fokuserad på att fota hinner jag ändå ta in ögonblicket och njuter av den här stunden tillsammans med ett av världens mest coolaste och hotade rovdjur. Den passerar som närmast ett tiotal meter ifrån vår gummibåt. Det vi får bevittna är den perfekta bilden av en isbjörn. En frisk välnärd isbjörn i ett landskap som skulle gjort Kung Bore helnöjd. Mäktigt!

Landskapet längs kustremsan där isbjörnen går är helt fantastiskt med sina stora drivor av snö och is som väller ned i havet.

Björnen rör sig helt perfekt för oss och går från kusten in på en platå under mäktiga berg och kommer därefter tillbaka mot oss över en kam med spetsiga toppar i bakgrunden. Jag skiftar mellan brännvidderna 500mm, 70-200mm och 11-24mm. Detta för att få så stor variation av detta möte som möjligt.

En isbjörn under dessa mäktiga berg är en syn som fullständigt tar andan ur en.

Isbjörnen kommer över en ås och har en häftig bergstopp i bakgrunden.

Till slut når vi fjordis som ligger och där blir det stopp för oss medans björnen fortsätter inåt.

Björnen passerar oss i ljuset från den nu lågt stående solen och rör sig mot fjordisen.

Alla i båten ler och känner sig ödmjuka inför det vi just upplevt. Att få vara nära en vild isbjörn i sitt verkliga habitat som är starkt hotat av klimatförändringarna är både underbart men samtidigt tragiskt när man tänker på att vi alla flugit dit för att se den med egna ögon. I bästa fall kanske allas våra bilder kan få upp ögonen på folk (Ni som läser detta) så att de tar sig i kragen och drar sitt strå till stacken för att minska klimatförändringarna. Se alla bilder på isbjörn här!

Det sista vi ser av björnen är att den går över isen mot bergen. Kanske för att ta sig över till nästa fjord för att prova jaktlyckan där.

Vi åker med zodiakerna mot solnedgången in i packisen och letar efter sälar, valrossar eller andra isbjörnar. Vi ser en valrosshona och en storsäl och såklart en del fågel men känner oss efter en stund väldigt nöjda och beger oss tillbaka till båten där Bella gjort glögg till oss.

 

Jakten på motiv fortsätter efter björnupplevelsen. Vi hittar en storsäl och lite tobisgrisslor och en alkekung.

Medan de andra går in och dricker glögg är jag tvungen att ta tillfället att få några bilder av stormfåglar mot den solglödda ytan.

Det är den nya påskdrycken helt klart. Den sitter som ett smäck efter en kväll i Zodiaken i -15 grader. Det här var dag 2. Vad ska det bli dag 3?

Vår minsta alka simmar fram mellan isbitarna i kvällsljuset.

Jag försover mig och är sist till frukost. Skönt trotsallt att få sova ut. Vi har tuffat på några timmar och rör oss söderut igen in i en fjord där det tidigare legat ett valkadaver. Ett sånt kan försörja många levande väsen i flera år. Där hade de haft en björn förra veckan. Vi lägger oss mot isen och stänger av motorn och spanar av hela fjorden men förutom några sälar och någon valross så är det tomt. En vacker plats dock med många fina sidor som ropar efter en skidåkare. Jag fick höra att båten senare på säsongen även gör skidturer. Efter lunch rör vi oss norrut igen. Planen är att köra så långt norrut det går och sen västerut längs iskanten och leta efter djurliv. På väg upp kom en häftig snöby och jag och en Alain en schweizare från franska delen fotar stormfågel i snö.

Det blev många bilder i snöbyarna för att få till en som jag blev nöjd med. Här var det en rejäl snöby som gjorde avtrycket i bilden som jag ville ha.

Det är roligt att det är varierande väder så man kan få variation i bilderna. Vi letar i packisen en god stund. Vi ser några enstaka valrossar, en ismås men ingen björn.

Min första ismåsbild blev kanske inte vad jag hoppades på men det måste ju finnas något kvar att hämta nästa gång man åker till Svalbard.

Jag roar mig med att göra lite panoreringar med långa slutartider för att försöka få med den blå färgen som finns på en del isflak som sticker upp. Jag inbillar mig att det kan bli en fin effekt. Vi passerar 80:e breddgraden vilket är både kul men samtidigt tragiskt då det egentligen vid denna tid borde vara mer is. Isläget är bättre än förra året i alla fall. Efter en varm höst kom kylan och det repade sig en aning. Vi vänder söderut igen och styr mot det ställe där vi såg en del spår tidigare. Vi har en lite ljusare klump på isen som vi ägnar en halvtimme åt tills vi till slut bestämmer oss för att det var något annat. Jag går och lägger mig och vaknar när motorn stängs av och ankaret släpps. Jag tittar ut och vi ligger i en vacker fjord med en glaciär.

Vinden friskar i och river upp snön från bergssidorna i Magdalenafjorden.

De fastfrusna isflaken ger ett spännande grafiskt uttryck

Fjorden är smyckad med vackra isflak och det har börjat frysa ihop mellan dem. Jag spenderar någon timme med vidvinkel och fotar is i alla dess former. Det är minus tjugo grader men det går förvånansvärt bra. Det är ett fantastiskt fotogent motiv med oändliga variationer. Vi ser en fjällräv i blå morf som springer rakt upp för en fjällsluttning med gott och väl 30 graders lutning. Vinden kommer och det ryker vackert om alla fjälltoppar runt fjorden.

En vittrut glider över ett jungfruligt landskap som just berörs av morgonens första solstrålar.

Vi hittar inget liv förutom några grönlandssälar som ligger och simmar ryggsim framför båten. Vi svänger nu runt hörnet på Alberti Land och sätter kurs söderut för att ta oss in i Kongsfjorden där det historiskt sett varit väldigt intressanta möten med allt möjligt djurliv. På havet ligger en kallrök och jag kämpar för att få en stormfågel över dimmorna men det går halvbra.

Det är en ganska lång tur och jag passar på att ta det lugnt i hytten. På väg in i Kongsfjord dyker det upp en Vikval. Den går upp i ytan 5-6 gånger så vi hinner se den. Det är en ganska liten val men ändå runt tio meter. I Kongsfjord finns en by där det alltid är forskare på plats. Man gör studier på allt möjligt som klimat, meteorologi, glaciologi, etc. Vi tuffar framåt och når snart den stora glaciären längs in i fjorden. På vägen in passrar vi en flytande glasbit. Det är det intrycket jag får av det slipade isberget som släppts från glaciären.

Ett slipat isberg ser mot den mörka bakgrunden och när den är upplyst av solen ut som en stor glasbit.

Den är bred och har malt sönder landskapet så det är nästan platt där den kommer fram. Norr om den syns tre spännande bergstoppar som ser ut att ha varsin pyramid på topparna. De kallas de tre kungarna och skall representera Sverige, Danmark och Norge.

Sista ljuset lyser på pyramidformade topparna som pryder två av de tre bergen som man kan se på bilden.

Efter middag hoppa vi i Zodiakerna för att undersöka vad det finns för djur i området. Ganska snart hittar vi en samarbetsvillig valross. En ganska stor hanne som ligger och snarkar på ett isflak. Han tittar lite förstrött och rör sig lite makligt då och då. Han lägger ena framlabben över ögonen som för att säga: – Låt det vara en dålig dröm som jag snart vaknar upp ur.

Den stackars valrosshannen tror inte sina ögon när vi närmar oss honom på sitt isflak.

När jag tar bort labben är de färgglada människorna med långa apparater i händerna borta.

I det allt finare ljuset poserar valrossen vackert mot de tre kungarna i bakgrunden.

Det är gott om tobisgrisslor runt oss. De håller på med parritualer och vi får t o m se en parning. Jag tar säkert 1000 bilder av tobisgrisslor i olika ljus då det är en av mina favoritfåglar. Jag tycker den ser ut som en liten lom och den är tjusig i sin svarta dräkt med vita vingfläckar och sina röda fötter och insidan av munnen.

Lite förspel i det fina kvällsljuset som lyser upp den lugna vattenspegeln.

Förspelet följs upp av lite pardans med halva kropparna över vattenytan cirklandes med öppna munnar.

Efter förspelet och pardansen sker parningen i den kyliga sängen i form av ett isflak.

På en bergsida står några renar och vid ett stup cirkulerar en flock tretåiga måsar. Något har gjort dem upprörda. Mycket riktigt hittar jag en fjällräv som cirkulerar under boplatserna för att se om den kan hitta något ätbart.

Glaciären släpper kontinuerligt loss bitar av sig själv och ger till havet. När de slipats av vattnet blir de veritabla konstverk. När solen lyser igenom ser det nästan ut som stora jadestycken som flyter runt i det kalla vattnet.

Vi åker in i glaciärens juvelavdelning och beundrar turkoser och smaragder som flyter omkring i fjorden.

När vi kommer ombord startar vi omedelbart för att åka söderut. Det blir en lång båtresa på närmare 17 timmar förbi Longyearbyen och ännu längre söderut. Det är ganska kraftig sjögång så både frukost och lunch blir en utmaning för personalen. Vi passerar genom ett stort bälte av pannkaksis.

Pannkaksisen bildar ett fantastiskt pussel av isbitar så långt ögat når. När vägorna rör isen läggs pusslet om i ett annat mönster.

Fantastiskt häftig struktur. Isen varierar hela tiden så vi springer ut och in hela tiden. Vi tuffar in i fjorden och stöter på en flock med vitvalar. De är tyvärr en bra bit bort men vi kan se de blänka som guld när solen träffar de vita blanka kropparna samtidigt som de blåser ut luft och andas. Vi bryter oss in genom den tunnare isen fram emot fjordiskanten. Vi parkerar mitt på en isbjörnshighway Det går ett spår där en eller flera isbjörnar gått upprepade gånger åt båda håller så det verkar vara en rutt den tar regelbundet.

En eller flera björnar har patrullerat iskanten där vi parkerat åtskilliga gånger. Troligen det senaste dygnet.

Vi håller bevakning hela tiden och det blir en vacker kväll men kall. Ned mot minus 25 grader. Kallröken över det öppna vattnet blir till guld i solnedgången. Jorden är en vacker plats om man tar sig tid att njuta av den.

Kallröken från vattnet lyses upp av den nedgående solen. Isbjörnsspår syns till vänster i bilden.

Det blir ingen björn på denna plats heller. Trots att det på spåren såg ut som att den rörde sig fram och tillbaka regelbundet dök den inte upp. På morgonen följde vi spåren längs kusten men kunde inte lokalisera björnen. Dagen spenderades med båten i rörelse för att jobba oss framåt mot Bellsund. Det tog längre tid än beräknat att tugga sig genom isen. När vi kom fram till Rechercher fjorden sågs en isbjörn som jag inte hann se innan den försvann ned bakom en moränhög. Vi stannade över natten men björnen dök inte upp igen. På morgonen lättar vi ankar och åker norrut mot Isfjorden. Vi passerar Gnålludden med ett mäktigt fågelberg där mycket fågel börjat samlas i det öppna vattnet mellan isflaken. Vi passerar en flock tretåiga måsar på en intressant linjerad is.

Tretåiga måsar linjerar upp sig längs kanterna på de ihopfrusna isflaken.

Dagen spenderades med båten i rörelse för att jobba oss framåt mot Bellsund. Det tog längre tid än beräknat att tugga sig genom isen. När vi kom fram till Rechercher fjorden sågs en isbjörn som jag inte hann se innan den försvann ned bakom en moränhög. Vi stannade över natten men björnen dök inte upp igen. På morgonen lättar vi ankar och åker norrut mot Isfjorden.

Det gråmulna vädret tar fram och betonar linjer på bergen.

Det har blivit mycket båtåkande sista dagarna och ljuset är svårt så det blir mest äta och spana som gäller. Det börjar bli lite segt men det är så det är. Man kan inte förvänta sig att isbjörnarna ska stå på rad och vänta på oss. Vädret har inte tillåtit att vi sjösatt Zodiakerna och då är det svårt att få till några bra bilder. Mitt i denna period av antydan till tristess blir jag väckt av ”Polarbear on the ice”. Snabbt på med kläderna och ut med kameran.

Det är gråmulet men i dimman har Josh fått syn på en isbjörn på en bergssida. Det är tyvärr hårda vindar och snö så det går inte att komma nära stranden för att få några bilder men vi ser att den äter på något. Kanske en ren. Det passerar några renar förbi den ätande björnen och de tar ett varv runt av nyfikenhet vilket kan synas ganska dumt.

En hane passerar ganska nära båten men tämligen ointresserad fortsätter han förbi.

 

Vi ser björnen vandra bort över fjordisen mot en glaciär som leder mellan bergen till nästa fjord.

En hanne kommer gående mot oss från långt håll. Han går längs iskanten och är på väg rakt emot oss. När han närmar sig tar han en liten sväng runt oss och fortsätter på andra sidan. En typisk hanne menar någon. Han bryr sig inte om oss utan fortsätter rakt fram. ”Doing his thing” Vi avvaktar en stund för att se om han ska komma tillbaka men han traskar iväg runt fjället. Vi tar oss vidare till nästa fjord och ”polarbear on the ice” hörs ånyo.

Det är samma björn som kommer gående. Vi känner igen honom då han har ett brunt streck på pälsen. Något smuts han rullat sig i. Han lägger sig ned på stort avstånd och blir liggande. Vi sjösätter Zodiakerna och närmar oss. När vi ligger vid iskanten är vi drygt hundra meter ifrån honom. Han lyfter på huvudet, tittar på oss hastigt och byter sen position och somnar om.

Vi ägnar säkert två – tre timmar åt att titta på sovande björn. Här är ett axplock av lite olika positioner. Det fanns åtskilliga. Favoriten var när tungen åkte ut. Vi var alla nyfikna på om den skulle frysa fast i isen men den klarade sig. Kanske har glykol i sig.

Vi ligger i gott och väl två timmar och tittar på en sovande björn. Under tiden dyker det upp en storsäl. Den är rädd men nyfikenheten tar över och den lägger sig till slut på isen och låter sig fotas en god stund.

En bearded seal (Storsäl) tittar nyfiket på oss men är samtidigt rätt och spattig.

Till slut tar nyfikenheten över och storsälen lägger sig på isen och låter sig fotas en god stund.

Isbjörnen rör sig lite då och då men bara för att direkt somna om igen. Vi bryter för lunch och toabesök. En och en halv timme senare ligger björnen fortfarande kvar där vi lämnat honom. Han ställer sig upp till hälften och sträcker på sig men lägger sig sen ner och somnar igen. Vi ligger kvar och väntar och väntar. Till slut reser han sig upp och går lojt iväg mot en grupp sälar som ligger på isen ett stycke bort. Han gör ett utfall och alla sälar hoppar i vattnet. Kanske gör han detta för att sen lägga sig på lur vid ett andningshål. Vi är kalla och nöjda och åker hem för att äta en Farewell dinner. Det hette tidigare Captains dinner. Men Emil som är kapten är ingen kille som svassar runt i uniformen utan vill helst hålla det informellt. Det blir en trevlig middag och vi anländer kajen i Longyearbyen. Vi spenderar natten ombord och skiljs åt efter frukost. Jag tar farväl av min hytt och tittar ut på den gryende morgonen.

Sista soluppgången genom hyttfönstret

Jag har en hyrbil som väntar och har ytterligare två dagars fotograferande i området runt Longyearbyen. Mer ripa, fjällräv och ren. Kanske också lite svärmande alkekungar som har börjat komma till boplatserna.

En Svalbardsripa (underart till vår fjällripa) födosöker på strandbrinken i solnedgången. Ett stilla snöfall börjar medan solen fortfarande lyser.

Jag börjar med att leta efter mina Sorelkängor på hotellet och på skoteruthyrningsfirmorna men inget resultat. Jag köper till slut ett par vinterstövlar och ger mig efter en kvällsnap ut och har en lyckad natt med fjällrävar, renar och ripor.

Svalbardsrenen är en egen underart. Den är kraftigare och mer satt än den vi ser i Sverige.

Man ser renar överallt runt Longyearbyen och de är tämligen oskygga.

Den sista dagen spenderar jag tillsammans med Sophie från Wildphoto och Josh från båten. Vi har en fantastisk stund tillsammans med fjällrävarna och de kommer riktigt nära i fint ljus, snöfall och blåst i en skön kombination.

Efter ett par dagar tillsammans med fjällrävarna ser man tydligt skillnad på individerna. Min gissning är att detta är en hane. Den var lite större och hade ett litet spetsigare uttryck.

Fjällräven får en gloria när den nedgående solen lyser i den fluffiga pälsen.

Fjällräven stannar ofta upp och lyssnar för att höra djur under snön. Det finns inga lämmlar men andra gnagare har följt med båtar till Svalbard och byggt upp en population runt Longyearbyen.

Det blir mycket bilder och alla är nöjda. De andra åker till hotellet. Jag hänger kvar en stund till och njuter av stunden. Solen har gått ned men lämnar som ett spår kvar då den hänger precis under kanten för att snart gå upp igen.

Solens märkliga ljus får mig att tänka på ett rymdskepp som strålar upp människor för abduktion.

Dagen för hemresan går åt till 500 väntande mail i datorn och diverse annat fix. Hemresan går enligt plan och det är härligt att komma hem till familj och vårfåglar. Svalbard är nog det ställe som hittills väckt starkast känslor hos mig. Jag är omåttligt förtjust i det karga med arktis och tundran. Det blir återbesök med garanti.

Äventyret är slut för mig. För de som landar med det här planet ska det just börja.

 

Sri Lanka – lite som Indien de Lux

Avfärden går från Arlanda 18:10 med Quatar airways via Doha. Vi anländer Sri Lanka, Colombo 09:30 lokal tid. Efter diverse immigrationrutiner möter vi den chaufför som vi i förväg beställt för att köra oss till Hikkaduwa. Smilla blev dålig i magen och illamående under flygningen och är svag och hängig. Vi stannar och äter frukost på en restaurang på vägen och Smilla får i sig en banan och mår successivt bättre. Vi åker på lokala vägar till en början.  Efter en stund åker vi förbi en damm där vi ser darter, spotted bill pelican och diverse hägrar. Vi åker snart upp på motorvägen och tempot blir jämnare. Sanna och Smilla sover strax sött därbak. Jag studerar landskapet som är lummigt, kuperat och grönt. I risodlingarna födosöker kohägrar och en del ägretter och man ser parakeeter och biätare flyga över vägen och några brahminyglador på avstånd. Efter ett par timmar kommer vi fram till Hikkaduwa där vi ska bo två nätter på Hotel Coral Sands. Vi får en drink som vi tror är stjärnfruksjuice. Lite annorlunda smak men det smakar spännande. Efter en kort tur på rummet för ombyte till badkläder går vi ned till stranden. Det är ganska hård vind och mycket vågor. Inga surfvågor tyvärr men hade varit fint för kitesurf. Vi går någon kilometer efter stranden och studerar omgivningarna. Hotellet ligger innanför några klippor som skyddar ett korallrev. Det ligger många dykbåtar inne då det nog inte är bra dykförhållanden på grund av blåsten och grumligt vatten. Vi rekar lite surf men hittar bara en kille som har fyra brädor för uthyrning. Vi badar i vågorna en stund och går tillbaka till hotellet för en stunds vila och en sen lunch. Inget spännande på menyn utan västanpassad mat typ tandoori submarine sandwich. Men det går bra när det sköljs ned med en lokal öl som heter Lion.

Möte med 100-kilos sköldpadda
Solen går ned redan före 18 så jag skyndar mig ut för att testa dykhuset i solnedgången. Då kommer Smilla springande och berättar att det är sköldpaddor lite längre bort på stranden. Vi skyndar dit och spenderar 20 minuter med tre Green turtles (soppsköldpaddor).

1600greenturtle5

De stannar inte uppe länge när de andas så man får vara snabb om man ska få en bild.

1600greenturtle4

Tyvärr är det på väg att bli mörkt och det är grumligt i vattnet men det blir ändå några bilder som minnen av detta häftiga möte.

1600green-turtle1

En till på en hungrig soppsköldpadda.

Under tiden jag fotar får jag en riktig knallhuvudvärk men härdar ut tills det blir mörkt då jag vill ha lite bilder med mig på dessa häftiga djur. Väl hemma på hotellet kräks jag och går och lägger mig.

1600solnedgang1

Dykbåtarna utanför hotellet blir en fin siluett i solnedgången

Morgonpromenad i Hikkaduwa
Jag vaknar när klockan ringer vid fem. Efter en titt genom fönstret konstaterar jag att det spöregnar ute och går och lägger mig igen. Jag somnar dock inte och efter en kort stund så slutar regnet och jag tar en promenad med kameran. Jag går efter huvudgatan i Hikkaduwa och svänger efter en stund in på en mindre väg som går igenom ett villaområde med djungelliknande trädgårdar. Det hörs en hel del fågel men jag är inte påläst på lätena så det som inte syns kan jag inte artbestämma. Ett hetsigt upprepande läte lyckas jag till slut artbestämma till Indisk palmekorre.

1600palmsquirrel1

Palm Squirrel har ett högfrekvent lockläte som jag trodde var en fågel innan jag till slut upptäckte att det var denna ekorre. Den är vanlig och fanns i små grupper överallt.

Det flyger en del parakeeter och biätare över huvudet på mig men jag hinner inte se vilka arter det är. Jag ser dock en White-bellied drongo, common Taylorbird, redvented bulbul, Brownheaded barbet, yellowbilled babbler, spotted doves och några andra arter. Efter frukost börjar det regna igen. Vi tar en autoriksha till Galle där enligt uppgifter vågorna skulle vara finare än i Hikkaduwa. Det stämde verkligen. Långa fina vågor på en sandstrand i en bukt skyddad från vinden. Det spöregnade så det var perfekt att ägna dagen åt surfing.

Chaufören som skjutsade oss till Galle visade oss en indisk restaurang men riktigt bra local food. Efter lunch körde vi ett pass till i regnet sen skyndade vi hem för att titta på sköldpaddorna igen. Tyvärr var det fortfarande grumligt vatten och solen på väg ned och det gav tyvärr väldigt korta tider vilket jag inte upptäckte förrän jag kom hem. Med det nya vattenhuset behöver man ha ganska höga ison och gärna sol och klart vatten förstås. Det är svårt att se inställningarna i vattnet pga att mina ögon är kassa. Men det kommer att bli bättre det finns potential att ta riktigt coola bilder med lite tålamod. Vid sköldpaddorna dök det också upp en havsorm som var ljus med ett blått skimmer. Efter ett snabbt ombyte åt vi middag på Mamas Restaurant som låg nästan vägg i vägg med hotellet. Helt ok mat där. Vi var alla möra efter fyra timmars surf så det blir tidig kväll.

Båttur på Maduganga omgiven av mangrove
0540 blir jag hämtad av Wimal i hans autoriksha. Det hade såklart varit enklare att ta en taxi men jag blev lite förtjust i honom efter gårdagen då han berättade om sin familj och sin situation. Inte på ett beklagande sätt utan bara informativt. Klart annorlunda liv iaf. Anyway, we åkte i full speed till floden Maduganga och hoppade i en båt. En platt farkost med stolsrader för gott och väl 15 personer. Det var dock bara båtföraren, jag och Wimal. Solen hade gått upp för en stund sedan men ljuset var mjukt och fint. Vi tuffade sakta upp för floden genom mangroven. Det var fantastiskt lummigt och vackert. Man kan förstå att mangroven är en viktig biotop för fiskar, fåglar och allt mittemellan då den erbjuder skydd och näring och hindrar erosion. Det flög en del storkar på höjd och ett antal kungsfiskare white-breasted kingfisher, stork-billed kingfisher och vanlig kungsfiskare.

1600storkbilled-kingsfisher1

Storkbilled kingfisher är en saftig pjäs. En väldigt kraftig näbb och den kan bli närmare 35-38 cm lång.

 

1600smyrna1

Whitebreasted kingfisher (Smyrnafiskare) ser man överallt. Runt risfälten, i trädgårdarna och lite varstans. Men den är ju vacker så man tröttnar inte på den.

Vi såg en grupp apor av arten purple-faced leafmonkey som är en endemisk för Sri Lanka. De åt frukost i ett träd.

1600purple-faced-langur

Två Purple-faced langur (Trachypithecus vetulus) eller purple-faced leaf monkey som den också kallas. En endemisk art för Sri Lanka.

Diverse hägrar som kohäger, ägretthäger, rishägrar och såklart mangrovehäger satt lite här och där i mangroven.

Logiskt nog hittar man en mangrovehäger i mangroven.

En rishäger hittade en fin fiskeplats i mangroveskogen.

Det var dock inga mängder av fåglar. Det var inte bara fåglar som fiskade utan lokalbefolkningen hade olika fasta redskap ute i floden och på lagunen. Lite här och där såg man också folk som metade.

1600hikkaduwa2

En man med metspö var ett vackert inslag i floden.

En varan simmade längs mangroven och försvann in bland bladverket.

1600bandvaran3

En bandvaran (Asian water monitor) smakade sig fram i vattnet på jakt efter något ätbart.

Vi tuffade vidare och floden vidgade sig och blev till en sjö med större och mindre mangroveholmar. Vi tuffade runt någon timme men såg inte så mycket mer än Indian och little cormorant, en Shikra, en Indian Cuckoo, brahminy glador och en white-bellied sea eagle. Precis på slutet när vi tuffade nedåt igen vaknade djurlivet till liv. Det dök upp några biätare, och en crested serpent eagle och strax före vi drog upp båten igen sprang en whitebreasted waterhen förbi på stranden.

En Indisk gök försökte göra sig osynlig på en pinne men gjorde ett ganska dåligt jobb.

1600indisk-skarv1

Den indiska skarven är snygg med sina smaragdgröna ögon.

En little cormorant är verkligen en liten plutt i skarvfamiljen. Den ser gullig ut med sin korta näbb och mjukare form.

1600crested-serpent-eagle1

En crested serpent eagle bidrog till att det blev dålig stämning bland parakeeter och biätare.

1600shikra2

Den sparvhöksliknande Shikran tog en paus i en palm.

På vägen hem stannade vi på några ställen och spanade av. Jag såg en purpurhöna och en yellow bittern och en rödflikvika samt en liten orm som simmade i ett dike.

1600bittern1

En juvenil Yellow bittern bjöd på en fin obs vid ett stop vid en liten vattensamling intill vägen.

Hemma hade tjejerna dragit till revet och snorklade för fullt. Jag anslöt badarna efter en snabb frukost.

Mot Yala
Vi packade ihop och hoppade in i minibussen som vi bokat via en ”broker” på stranden. Med det menar jag en man som förmedlar tjänster på stranden. Han får sen provision på de tjänster han förmedlar. Vi åkte mot Tangalle men planen var att stanna på vägen för att surfa någon timme. Vi stannade i Willigama och surfade riktigt fina vågor.

1600smillasurf2

Willigama hade en fin våg och det fanns gott om plats framförallt en bit ut.

Stela och trötta kroppar gav dock upp ganska snart och efter en god lunch tuna burger och våffla med kolasås och vaniljglass på ett nyöppnat ställe så åkte vi vidare. Vi passerade stick-fishermans i Mirissa men chauffören sa att detta var fejkfiskare som bara satt där för att bli fotade för pengar så det lockade inte. Efter lite telefonsamtal och väganvisningar kom vi fram till Eva Lanka hotel. Det visade sig vara en riktig höjdare. Lugn och skönt och beläget på en höjd med en makalös utsikt över en riktig paradislagun.

1600tangalle1

Den här stranden hade vi helt för oss själva. Den kantades av rev som höll ett rikt bestånd av allehanda fiskarter.

Bungalows inbäddade i en vacker trädgård med blommande träd och buskar. Synd att vi bara skulle bo här en natt tyckte alla. Vi slängde in grejerna på rummet och sprang ned till stranden för att ta ett dopp i solnedgången. Efter det tog vi en drink och ”internettade” en stund innan middagen serverades. Vi kör vidare på Sri Lankan specialities. Idag blev det pilaffris med kyckling, auberginröra och potatis samt en fruktsallad till dessert. Kaffe är tyvärr knappt värt att beställa. Det är t om svagare än Norskt kaffe.

Morgonskådning i trädgården
Morgonen därpå går jag upp tidigt för att se vad hotelträdgården har att erbjuda. Det rör sig en hel del fågel bland buskarna. Bl a Purple-rumped och Loten’s sunbird, Asian paradise flycatcher, Yellow-billed babblers, common taylorbird, Black headed oriole, lesser goldenback mm.

common-taylorbird1

Common taylorbird stötte på man på lite här och där. Den är ganska orädd och syns ofta i urbana miljöer.

2000koel2

En hane av arten Koel.

1600lotens-sunbird1

Den här snyggingen är en hane av arten Loten’s sunbird. En rejäl krok att stoppa in i långa blomtrattar för att komma åt nektaren.

2000lesser-goldback2

En lesser goldback är en vacker hackspett som är något större än större hackspett. Jag såg bara en ytterligare art av hackspett i Sri Lanka.

2000spotted-dove1

Det finns många snygga duvor på Sri Lanka. Det här är en Spotted dove som är väldigt vanlig i landet.

1600tickels3

Tickel’s blue flycatcher var en snygg flugsnappare som dök upp utanför vår bungalow.

2000yellow-billed-babbler1

Yellow-billed babbler är en av de vanligaste och oskyggaste fåglarna på Sri Lanka. Babbler är ett väldigt bra och beskrivande namn på denna högljudda pippi.

1600purplerumped5

Purple-rumped sunbird gillade buskarna som omgav vår bungalow. En riktigt snygg kavaljer.

Efter frukost ansluter jag mig till familjen på stranden och njuter av den fantastiska stranden. Jag provar återigen mitt undervattenshus men har svårt med inställningarna. Dels för att man är halvblind och dels för att knapparna inte funkar optimalt. Jag måste ta ett snack med aquatech när jag kommer hem.

Vi drar ill Yala
Vi packar , betalar, kollar mailen och börjar röra oss mot Yala. Kari, vår chaufför ringer till hotellet och upptäcker att lodgen vi ska till ligger betydligt längre bort än han trott då det finns två ingångar till parken. Det blir en stressig bilresa som slutar med att vi får börja safarin med vår packning i bilen. Det går bra trotsallt men vi förlorade lite safaritid.

Efter en kort stund stöter vi på en grupp med sri lanka elefanter. De betar löv och är väldigt lugna och harmoniska. De är betydligt mindre än både afrikansk och indisk elefant men påminner starkt om indisk elefant.

1600lankesisk-elefant2

En liten unge av arten lankesisk elefant äter löv alldeles bredvid jeepen.

2000lankesisk-elefant4

Den lankesiska elefanten är väldigt lik den Indisiska men betydligt mindre.

Gröna dvärgbiätare blir den första arten av fågelsläktet som jag fotar. Jag märker efter en stund att de är väldigt talrika.

Den här juvelen är en grön dvärgbiätare. Jag har sett den i Oman tidigare men här fanns den i stor mängd. Man tröttnar av förståeliga skäl inte på den.

Det är ganska gott om fågel och det blir en del hyfsade fotolägen. Fokuset är dock helt klart inställt på leopard. I bilen har vi förutom chauffören en ung zoolog som heter Danulo. En glad och positiv kille som pratar bra engelska och en positiv inställning till allt. Vi har även en naturvårdare från regeringen som följer med för att se att naturturismen går rätt till. Han tar rollen som ett slags andreguide och hittar en del fåglar och ödlor som vi raskt fotar av. Chauffören går under namnet Mr Lizzard vilket vi snart förstår. Han stannar och pekar på en mängd olika ödlor men hittar också mycket annat.

2000oriental-garden-lizard2

Här är en Oriental garden lizzard. Den är lite som en kameleont och kan anpassa färgerna till underlaget.

1600land-monitor1

Här är en ung land monitor som varit på ett ovälkommet besök i en termitstack.

Vi kommer fram till ett hett ställe där det står ett antal jeepar. De har haft leopard för 20 minter sedan men den hade försvunnit in i buskarna. Vi hänger kvar ett tag men tycker strax att det känns trist att stå med de andra jeeparna och börjar ta oss runt själva. Vi kommer till slut till en fantastisk strand där vi tar en eftermiddagsfika. Vi sitter och fikar på grunden till en vila som sveptes bort av tsunamin. Dessvärre med en turistfamilj i den. Vågen gick tre kilometer in i parken. Djuren hade redan känt på sig katastrofen och försvunnit så de klarade sig bra trotsallt. Danulo berättade att han kommer från staden Galle där vi surfade och han och hans familj bor på ett berg med utsikt mot viken där vi surfade. Han såg vågen komma in och svepa med sig många av hans vänner och bekanta. Hans pappa var på arbete i Mattara som ligger 3-4 mil därifrån och hördes inte av på flera dagar förs han helt sonika kom inpromenerandes till allas lycka. Alla kommunikationer hade varit nedlagda och eftersom han är en vänlig man hade han hjälpt folk på vägen att ta hand om sina döda. Minnena från den ödestigra julhelgen kommer tillbaka. Det blev otroligt starkt att höra berätelsen från ett ögonvittne.

Vi åker vidare och det trillar in några fågelarter till. Vi möter flera jeepar som ger tummen upp och pekar bortåt det håll de tidigare såg leopard så vi speedar dit men förgäves. Leoparden har stuckit redan. Vi kör runt en stund till men rör oss till campen då mörkret faller snabbt. Det är ett fint ljus i kvällningen och jag letar efter något att få i sökaren. Det får bli några spotted deers och en vattenbuffel.

2000sptteddeer2

Spotted deer är det vanligaste bytet för leoparden. De finns i riklig mängd i Yala så det är ingen tillfällighet att leoparderna trivs.

2000vattenbuffel2

En vattenbuffel har vattenhålet för sig själv och njuter i solens sista strålar av sitt gyttjebad.

Efter en timmes after safari går vi till en barbecue utomhus. Det är charmigt att sitta vid ett bord på en liten äng med upplysta facklor runtom MEN när det dimper ned någon singalesisk variant på bärfis i maten hela tiden försvinner charmen en smula. Vi äter upp maten och går in i vårt tält där vi ligger rätt tajt alla tre och svettas under ett moskitnät. Imorgon ska vi ha en heldagssafari då tusan ska vi väl få se en leopard.

13 timmar i jeepen
Väckning 0500 och en snabb kopp te för att vara vid gaten innan de öppnar 0630. Vi åker in som andra jeep och är förväntansfulla. Vi ska ha en heldagssafari idag vilket betyder 13 timmar i en jeep. Hurra tycker jag, not quite so mycket hurra tycker de andra… Det börjar ganska långsamt och det verkar som att djuren är på kongress någon helt annanstans. Vi åker och åker och börjar snart känna igen oss. Yala är indelad i fem zoner och vår arrangör har bara tillträde till zon 1 men å andra sidan finns det enligt senaste inventeringen 33 leoparder inom det området. Vi åker in på några nya vägar och kommer till ett vackert område med riktiga sockertoppsklippor inlindade i frodig grönska. Där hade varit ballt att få ett leopardmöte. Vi träffar dock bara några grå langurer och några fjärilar.

1600common-indian-crow1

Det var ganska ont om fjärilar men denna Common Indian crow såg man i riklig mängd.

Vi åker vidare och kommer så småningom fram till en vacker flod där vi äter lunch. Det visar sig vara inte helt oproblematiskt då ett femtiotal toque macaque (ceylonmakak) håller oss sällskap på ett irriterande sätt.

2000ceylonmakak4

Låt er inte luras av den väna uppsynen. De har full koll på vad vi gör med vår mat. Vände vi ryggen till så var de inne i jeepen och röjde runt.

2000ceylonmakak3

De här två var mer intresserade av av varandra. Honan ser verkligen ut att njuta av att bli avlusad.

De får tag i matpåsen men Danule får ta på den precis innan den försvinner upp bland träden. En vattenbuffel badar i floden och en ägretthäger fiskar i dess sällskap. Smyrnafiskare och biätare flyger fram och tillbaka och en forsärla stannar som hastigast innan den flyger vidare utmed floden. Det var en riktigt god lunch med red rice och ett antal olika curries och papadum. Smaskigt värre.
Turen går vidare och vi åker tillbaka mot området där det setts leopard kvällstid nästan varje dag på kvällarna senaste veckan. Solen blir svagare och det börjar bli ett fint eftermiddags ljus men också en del moln. Det är ungefär två timmar kvar av hela vsitelsen i Yala och jag börjar få dåliga tankar. Plötsligt får jag syn på något genom snåren som inte känns som siluetten av en spotted deer utan jag säger till Danule att det kan ha varit en leopard. Sanna och Smilla får också syn på den och vi åker bredvid den där den skymtar vagt genom buskaget.  Plötsligt känner jag Danules händer vrida mitt huvud bakåt viskandes – Another
leopard!

2000leopard5

På vägen står en ung leopardhane. Den leopard vi såg först i snåren var hans mamma.

Mitt på vägen står en leopard som visar sig vara en subadult hane som går mot vår jeep längs ena vägsidan och passerar oss så nära så den till slut inte går att ha hel i sökarfältet.

1600leopard3

Den går längs med vägkanten mot mig och jag hänger mig ut så långt jag kan ur jeepen för att få bästa kameravinkel. Den lyser nästa i det lite gråljuset som råder för stunden. Ett magnifikt djur.

2000leopard6

Den lankesiska leoparden (Panthera pardus kotiya) är den största av nio underarter av leopard. Det beror på att den på Sri Lanka är toppredator och kan ta större byten som den äter i lugn och ro utan att vara rädd för att lejon eller tigrar ska komma och ta deras byte.

Ett underbart djur. Lika plötsligt som de kom var det över. Vi försöker de sista timmarna innan det blir becksvart att hitta dem igen men mörkret kommer tillsammans med ett regn och vi tvingas dra ned sidorna på jeepen så det inte går att se ut längre. Vi beger oss hemåt till en väntande middag. Nöjda med dagen njuter vi av en härlig middag denna gång under tak så vi slipper få bärfissläktingar i maten.

Morgonskådning med dålig planering
Det blir tidig morgon för mig igen. Jag har bestämt med Danule att vi tar en morgontur med jeepen till en sjö som ligger nära. På vägen dit ser vi en del nya arter bl a en indian roller, en Jacobin Cuckoo och en whitebrowed fantail.

1600indian-roller1

En indisk blåkråka sitter inom hyfsat räckhåll bedvid vägen och avtecknar sig fint mot den gröna bakgrunden.

Påfåglar är en vanlig syn och de är rejält ljudliga. De överröstar det mesta med sina gälla rop på uppmärksamhet.

Efter diverse felkörningar kommer vi ned till dammen som är tom. Det ser ut som savann då den ät helt tom på vatten. Vi går ned men det är ganska klent med fågel och vi åker strax hem mot väntande frukost.

En jeeptur i ett blekt Bundala
Trots idiotisk planering bestämmer jag mig för ett snabbt besök i Bundala natonal park samtidigt som tjejerna åker till en fin närbelägen strand. Jag bannar mig själv som inte tänkte på att åka till Bundala direkt i gryningen istället för att åka runt i närheten av campen. Bundala är ett vidsträckt område med grunda, stora dammar som kan hålla oerhörda mängder av vadare och andra fåglar. Väl i Bundala plockar vi upp en kompis till Danule som ska vara bra på fåglar. Han är hyfsad men det kändes som att jag hade bättre koll på vadarna då det är många bekantingar där. Småsnäppor, rödspovar, gluttsnäppor, spovsnäppor, styltlöpare och ett flertal andra arter. Den roligaste arten tycker jag var en mindre vadarsvala men den fick jag tyvärr inga bra bilder på. Vi åker runt ett par timmar och det blir som väntat inga bra bilder i det hårda ljuset men en parning mellan roseringed parakeets var rolig att få på bild.

1600roseringed-parakeet1

Först blir det lite gos och hångel..

2000roseringed-parakeet2

Sen blir det full aktivitet för att säkra artens fortlevnad.

Vi åker ut ur parken för att möta chauffören Kari och tjejerna i stan. Viss dramatik infinner sig när Sannas kort blivit uppätet av en bankomat. Det visar sig att en restaurang lyckades trycka in fel kod för många gånger så att kortet spärrats. Så de var tvungna att behålla kortet. Bra då att jag hade ett kort som vi kunde ta ut pengar på.

Mot regnskogen i Sinharaja
Nu började en lång bilresa till Sinharajas regnskog. Vi passerade på vägen Udawalawe national park där det fanns mycket elefanter. Vi såg en vuxen elefant som gick alldeles vid vägen och betade. Jag misstänker att den matats in av lokala försäljare eftersom många bilar stannade för att fota och blev då erbjudna att köpa olika saker. Jag själv köpte en påse mango. Så det funkade med andra ord. Vi åkte strax av från den ganska bra vägen på en annan väg som blev sämre och sämre för att till slut bli en väg där den stackars minibussen fick klättra över bäckar, men det gick utmärkt. Mörkret föll men vi hann fram till Denyaya där vi sen svängde av för att åka sista biten mot regnskogen. Vägen gick fram till en bro som var för smal för att åka över så där packades väskorna om till en autoriksha som körde över bron. Själva promenerade vi över och fick skjuts på andra sidan av en jeep som han tydligen körde över bron på dagtid men han inte vågade åka med i mörkret. Vi blev visade våra rum som var fantastiska. Det visade sig att jag bokat the luxury sweet på Sinharaja Forest Edge som var en lägenhet med två sovrum och ett jätte häftigt badrum. Inredningen var i polerad betong. Väldigt häftigt och modernt, helt olikt allt annat i Sri Lanka. Ägaren var en före detta lankesisk aktiemäklare som köpt tomten då han såg affärsmöjligheten. Efter vi installerat oss åt vi middag på verandan som vette rakt mot ingången till regnskogen. Jag kan verkligen rekommendera Sinharaja Forest Egde.

1600forest-edge1

Vi bodde i den gröna kåken och hade hela undervåningen för oss själva. Längan till vänster var helt nybyggd och en övervåning skulle dit härnäst.

forest-edge2

Badrummet i polerad betong som var sammetslen att gå på och ett berg i dagen i duschbadkaret. Några varma bad var dock inte att tänka på eftersom varmvattenberedaren är den lilla lådan på väggen….:-)

Supertrevlig familj som driver det och närheten till regnskogen med apor som vrålar och alla andra regnskogsljud. Vi åt en god middag i sällskap med en fransman och två israeler och hade en skön kväll utan wifi eller mobiltäckning.

Många nya fågelarter
Vid 0545 träffade jag Hemal. Han och jag skulle utforska området runt lodgen för att se vad vi kunde hitta för fåglar. Vi gick lite fram och tillbaka mellan stigarna och teplantagerna och såg bl a den färgglada scarlet minivet och black bulbul, Sri Lanka hanging parrot och par Sri Lanka swallows. Enligt Hemal var det två Frogmouths som verkade förbereda häckning då de regelbundet synts i ett apelsinträd nära till. Vi klättrade upp och glodde in i trädet i säkert en kvart men hittade inga små grodmunnar nu. Vi fortsatte och hittade en flock med munias. Både scaly-breasted munias och white-rumped munias samt blackthroated munias flög runt i en större flock i ett gräsbestånd intill vägen och vi njöt av dem en stund.

2000scaly-breasted-munia1

Flockar av munias flög runt i byn och åt av frön i gräset.

Vi kom till till slut ett träd med mycket saftiga bär. Vi gick upp i en teplantage som slutade ned mot trädet så vi kom på ungefär samma höjd som kronan. Det var perfekt då det flög fåglar fram och tillbaka hela tiden för att mumsa i sig av bären. T ex Green imperial pigeon, Sri Lankan green pigeon, golden-fronted leafbird, hanging parrot, Yellow-fronted barbet, Crimson-fronted barbet, Sri Lankan Hill Myna, White-faced starling, Legge’s flowerpecker och många fler. Många av dessa arter är endemiska för Sri Lanka vilket ju gjorde det hela ännu roligare.

1600yellowfronted-barbet1

Yellow-fronted barbet är en endemisk art för Sri Lanka. Just det här exemplaret verkligen poserade framför kameran och gjorde miner och apade sig.

1600crimsonfronted-barbet1

Ännu en endemisk barbet som heter Crimson-fronted barbet.

1600goldenfronted-leafbird1

Ännu en grön endemisk fågel. Denna heter Golden-fronted leafbird.

Regnskogspromenad bland ormar och blodiglar
Vi var snart sena till frukost och skyndade tillbaka. De andra var redan packade och klara för en regnskogsvandring. Jag slängde i mig frukosten och gjorde mig klar för avfärd. För att försvåra för blodiglarna så hade jag regnbyxor med fotbollsstrumpor ovanpå och dessutom allt insmort med ett rejält lager salt. Redan efter en kort bit in i djungeln säger Hemal ”Snake.” Det är en Green pit viper som vilar på en gren intill stigen. De är nattaktiva och därför orörlig. Den försöker hitta lite morgonvärme i det dunkla regnskogsljuset. Vi går vidare och hittar en kangaroo lizzard. Planen var att gå en promenad på c:a 14 km. Det finns en ganska bra stig men vi väljer att gå upp en annan lite mer svårtillgänglig stig. Enligt Hemal så finns det bättre chanser att se fler fåglar och djur efter den stigen. Efter en bit till hittar vi ytterligare ett exemplar av Green pit viper.

1600greenpiviper

En green pit viper var en vacker orm. Som de flesta varelser i regnskogen är den grön för att inte synas.

Strax efter bryter Hemal av en liten pinne och pillar lite under en sten och ut kommer en skorpion och tar tag i pinnen och kör in sin gadd i den. Vi travar på och njuter av det vi ser oc att vara i regnskogen. Jag har mitt 70-200 på kameran och det räcke oftast utmärkt. Eftersom jag aldrig kan välja bort har jag dock med mig mitt 500 och 16-35 i ryggsäcken. Det är tungt…

Vi kommer fram till en bäck där vi ska få fotmassage. Inte av vilken massös som helst utan av fiskar i bäcken. Vi tar av oss våra skor och strumpor.

1600vatenfall1

Vid detta lilla vattenfall fick vi fötterna rensade från gamla liktornar av fiskar som tuggade i sig. Alla satt med fötterna i vattnet och fnissade.

Jag har som jag misstänkte ett par iglar som tagit sig in trots mina motmedel och jag blöder ymnigt på fotlederna. Jag kör ned fötterna i det svalkande vattnet och strax kommer ett antal fiskar och börjar kalasa på gammal hud. Mums! Vi äter vår medtagna lunch som består av nudlar och curry. Det flyger en del riktigt vackra, stora fjärilar runtom men de är allt för svåra att få på bild. Vi tar på oss skorna och vandrar vidare igen. När vi passerar en gammal bro ser Hemal lycklig ut.

1600frogmouth1

En hona av Sri Lankan frogmouth stirrar på mig med sina stora ögon. Grodmunnar är ett eget släkte vars närmaste släktingar är nattskärrorna.

Han tar mig åt sidan och visar mig en hona frogmouth som sitter i en buske alldeles nära. Den ser ut som en lite mogwai, ni som sett filmen gremlins fattar. Den tillhör ett eget släkte men är närmast nattskärrorna. Jag knäpper en del bilder. Den sitter lite avigt men det blir några bilder. Vi knallar på och njuter av den häftiga känslan att gå i regnskogen. Jag är helt genomblöt av både svett och vatten. Vi passerar ett speciellt träd där det läcker kåda som klibbat ihop sig. Hemal berättar att humlorna använder det för att bygga sina kupor då det är som klister. Han tar en klick på en pinne och vi konstaterar att det också är väldigt lättantändligt. Det flammar som fotogen när man tänder eld på det. Där är ett djur säger Smilla plötsigt och pekar på något burrigt inne bland träden. Det burriga visar sig vara en jätteekorre som nu klättrar upp i ett träd men sitter och tittar tillbaka på oss och undrar vad vi är för filurer.

1600giant-squirrel1

En Grizzled giant squirrel är stadig pjäs 25-50 + lika lång svans.

Efter någon halvtimme kommer vi fram till ett vattenfall med en härlig uppsamlingspool nedanför. Vi tar oss ett uppfriskande bad och njuter av det friska sötvattnet.

1600regnskog3

I det här vattenfallet svalkade vi oss efter en lång svettig vandring. När vi tog oss tillbaka öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.

När vi badat färdigt och ska ta på oss kläderna öppnar sig himlen och vi förstår varför det kallas regnskog. Som tur är har jag tagit med en vattentät säck som jag packar ned kameragrejerna i. Jag har inga regnkläder men det spelar ingen roll eftersom man redan är dyngsur och det är varmt.

1600regn1

Regnskogen gör skäl för sitt namn.

Jag och Hemal spanar vidare efter Sri Lanka Blue Magpie. Den vore ju kul att få se. Vi passerar vår vän grodmunnen igen och lämpligt nog är det en bro i närheten där jag lägger ryggsäcken under tak och tar några bilder till på sötnosen eftersom hon nu vridit på huvudet så man ser henne rakt framifrån. Regnet upphör en smula och plötsligt stannar Hemal. Han har hört skatan. Han visslar en strof och två skator dyker upp. Jag hinner få några bilder på den ena sen försvinner de.

1600srilankabluemagpie1

En Sri Lanka Blue Magpie dök till slut upp. Signaturfågeln för Sinharaja och Sri Lanka.

Efter en stund kommer en tillbaka med en groda i munnen och sätter sig i skuggan och äter i godan ro en bit ifrån. Härligt att jag fick se den också.

1600sri-lankabluemagpie2

Ceylonblåskatan kom tillbaka med en saftig groda som den åt med god aptit ett stycke ifrån oss.

Regnet tilltar igen och det vräker ner. Stigen är som en bäck och det är inte längre någon ide att försöka gå på sidan och hoppa mellan pölarna eftersom det bara är en stor pöl nu. Strax ser vi restaurangen bakom lövverket. Skönt! Time for a cup of tea. Ceylon tea off course. När jag sitter och dricker min kopp te. Tycker jag att det känns lite skavigt under strumpan. Jag tar av mig på fötterna och jag har 7 blodiglar utspridda på fötterna och några andra påpekar att jag har blodfläckar på t-shirten. Mycket riktigt sitter det ett antal iglar på rygg och mage också. Några är feta och belåtna. Jag tar bort en och vips har den borrat in tänderna i köttet mellan fingrarna. Man får en liten flashback till alienfilmerna. Vi äter ånyo en god middag, typ samma som igår, men det var ju gott så vi klagar inte. Sen somnar vi gott.

Ännu en skådarmorgon i Sinharaja
Jag har bokat in Hemal även denna morgon för en stunds skådning på morgonen. Han frågade kvällen innan om det var någon speciell art som jag ville se.  Jag talade om för honom att det vore kul om vi kunde hitta en Indian pitta. En speciell och snygg fågel som förvisso inte är en endem men en art jag aldrig sett och men hört talas om. De brukar tydligen hålla till precis i början av regnskogen så vi tar en promenad in i mörkret. Det är mulet så gryningsljuset är svagt och inne i skogen är det i princip obefintligt. Oddsen för att hitta en Indian pitta blir extra små då hotellhunden och dess två valpar springer efter oss och vägrar gå tillbaka. Allt liv inom ett par hundra meters radie försvinner utom synhåll. Vi vänder och går ned mot byn där vi hade bra med fågel häromdagen. Jag hör en fågel ropa och tittar på Hemal. Han ser glad ut: -Indian pitta, säger han och vi närmar oss ljudet och får snart syn på den där den sitter och morgonkacklar. Någon sång är det inte utan mer som ett skrik. Det är nästan magiskt vilken tur jag haft med de arter jag velat se. Det finns mycket kvar att hämta i Sinharaja såklart men jag känner mig ändå nöjd.

1600indian-pitta1

En Indian pitta sjöng upp sig i ett träd och vi njöt av den en god stund. Tyvärr var det mulet och mörkt men några bilder blev det.

1600indian-pitta2

Jag hörde en fabel berättas av Danule i Yala om att Indian pitta lånade ut sina fjädrar till påfågeln men han fick dem aldrig tillbaka. Därför är Indian pitta nu skygg och håller sig inne bland buskarna då han skäms medans påfågeln däremot visar upp sig så mycket han kan. Jag tycker dock Indian pitta inte har något att skämmas för.

Det är betydligt mindre fågel i farten än igår och det är även sämre ljus och regn i luften. Vi ser dock en black-headed bulbul och flera arter barbets och annat trevligt. Ett par Alexandreen parakeet som också är en ny art för mig. Kul. Det börjar dugga och Hemal säger att det kommer att regna rejält snart. Han får rätt. Jag packar ned kameran i den vattentäta säcken jag har i ryggan och vi knallar hemåt för en väntande frukost. Som de flesta semestrar har jag inte sovit längre än till 0500 en enda dag. Det är så underbart att få morgonen för sig själv och njuta av naturens uppvaknande. Efter frukost packar vi ihop och får skjuts över bron till vår väntande chaufför. Jag har varit nyfiken på att se hur det skulle se ut med chefens stora pickup på bron men det jag får se är helt vansinnigt. När den åker upp är det utan överdrift inte mer än en centimeter på var sida bilen mot pelarna. Skulle han hamna snett finns ingen marginal att manövrera på något sätt.

Väl nere från bron i trygghet träffar vi Kari och hoppar över i hans bil. Efter diverse strul med bankomaterna gör vi oss skuldfria och åker vidare mot Bentota. Det är en stad som ligger ganska nära Colombo som Kari snackat sig varm för. Det känns dock mycket som Gran Canaria när vi kommer fram. Vi hittar dock ett rev som ger lite vågor och de hyr ut brädor på stranden. Jag och Smilla surfar en timme men det är knepiga vågor i den hårda blåsten och de har bara korta longboards så det går inget bra för mig. Vi bestämmer oss för att satsa opå morgondagen och hoppas att vädret ska vara bättre. Vi åker hem och äter middag och går sen och lägger oss. Vi vaknar alla tidigt och jag tittar ut och ser till min besvikelse att det blåser hårt och strax börjar det även regna. Inget bra läge för surf med andra ord. Hela dagen fördrivs som en enda lång väntan på att åka till flygplatsen. Lite mat, lite mobilsurf, mera mat, mera surf och nu sitter vi här på flygplatsen i Colombo och här slutar äventyret och hemma väntar snöglopp, båtupptagning, avstängning av sommarhus etc. Back to Reality.

Sri Lanka – Fåglar

1 Påfågel, Pavo cristatus
2 Ceylondjungelhöna, Gallus lafayettii    
3 Smådopping, Tachybaptus ruficollis  
4 Asiatisk gapnäbbsstork, Anastomus oscitans      
5 Mindre adjutantstork, Leptoptilos javanicus   
6 Småskarv, Microcarbo niger   
7 Indisk skarv, Phalacrocorax fuscicollis
8 Indisk ormhalsfågel, Anhinga melanogaster
9 Fläcknäbbad pelikan, Pelecanus philippensis
10 Kinesisk dvärgrördrom, Ixobrychus sinensis
11 Gråhäger, Ardea cinerea
12 Purpurhäger, Ardea purpurea
13 Ägretthäger, Ardea alba
14 Silkeshäger, Egretta garzetta
15 Kohäger, Bubulcus ibis
16 Rishäger, Ardeola grayii
17 Mangrovehäger, Butorides striata
18 Orientibis, Threskiornis melanocephalus
19 Skedstork, Platalea leucorodia
20 Fiskgjuse, Pandion haliaetus
21 Orienthjälmörn, Spilornis cheela
22 Variabel hökörn, Nisaetus cirrhatus
23 Ghatshökörn, Nisaetus kelaarti
24 Shikra, Accipiter badius badius
25 Brahminglada, Haliastur indus
26 Vitbukig havsörn, Haliaeetus leucogaster
27 Vattenhöna, Amaurornis phoenicurus
28 Gråhuvad purpurhöna, Porphyrio poliocephalus
29 Indisk tjockfot, Burhinus indicus
30 Styltlöpare, Himantopus himantopus
31 Kustpipare, Pluvialis squatarola
32 Sibirisk tundrapipare, Pluvialis fulva
33 Gulflikvipa, Vanellus malabaricus
34 Rödflikvipa, Vanellus indicus
35 Svartbent strandpipare, Charadrius alexandrinus
36 Mindre strandpipare, Charadrius dubius
37 Storspov, Numenius arquata
38 Rödspov, Limosa limosa
39 Roskarl, Arenaria interpres
40 Spovsnäppa, Calidris ferruginea
41 Kärrsnäppa, Calidris alpina
42 Småsnäppa, Calidris minuta
43 Sibirisk beckasin, Gallinago stenura
44 Drillsnäppa, Actitis hypoleucos
45 Skogssnäppa, Tringa ochropus
46 Gluttsnäppa, Tringa nebularia
47 Dammsnäppa, Tringa stagnatilis
48 Grönbena, Tringa glareola
49 Rödbena, Tringa totanus
50 Bandad springhöna, Turnix suscitator leggei
51 Mindre vadarsvala, Glareola lactea
52 Småtärna, Sternula albifrons pusilla
53 Sandtärna, Gelochelidon nilotica
54 Skräntärna, Hydroprogne caspia
55 Tofstärna, Thalasseus bergii
56 Klippduva, Columba livia
57 Turkduva, Streptopelia decaocto
58 Pärlhalsduva, Streptopelia chinensis
59 Asiatisk smaragdduva, Chalcophaps indica
60 Orangebröstad grönduva, Treron bicinctus
61 Ceylongrönduva, Treron pompadora
62 Grön kejsarduva, Ducula aenea
63 Sirkeermalkoha, Taccocua leschenaultii
64 Blåmaskad malkoha, Phaenicophaeus viridirostris
65 Jakobinskatgök, Clamator jacobinus
66 Asiatisk koel, Eudynamys scolopaceus
67 Indisk gök, Cuculus micropterus
68 Ceylongrodmun, Batrachostomus moniliger
69 Alpseglare, Apus melba
70 Stubbstjärtseglare, Apus affinis
71 Asiatisk palmseglare, Cypsiurus balasiensis
72 Tofsträdseglare, Hemiprocne coronata
73 Härfågel, Upupa epops
74 Rajanäshornsfågel, Anthracoceros coronatus
75 Kungsfiskare, Alcedo atthis
76 Storknäbbskungsfiskare, Pelargopsis capensis
77 Smyrnakungsfiskare, Halcyon smyrnensis
78 Gråfiskare, Ceryle rudis
79 Grön dvärgbiätare, Merops orientalis
80 Blåstjärtad biätare, Merops philippinus
81 Rosthuvad biätare, Merops leschenaulti
82 Indisk blåkråka, Coracias benghalensis
83 Ceylonbarbett, Psilopogon rubricapillus
84 Brunhuvad barbett, Psilopogon zeylanicus
85 Gulpannad barbett, Psilopogon flavifrons
86 Mahrattaspett, Dendrocopos mahrattensis
87 Svartgumpad flamspett, Dinopium benghalense psarodes
88 Alexanderparakit, Psittacula eupatria
89 Halsbandsparakit, Psittacula krameri
90 Ceylonhängpapegoja, Loriculus beryllinus
91 Indisk juveltrast, Pitta brachyura
92 Parkiora, Aegithina tiphia
93 Eldminivett, Pericrocotus flammeus
94 Brun törnskata, Lanius cristatus
95 Orientgylling, Oriolus xanthornus ceylonensis
96 Svart drongo, Dicrurus macrocercus
97 Vitbukig drongo, Dicrurus caerulescens
98 Vitbrynad solfjäderstjärt, Rhipidura aureola
99 Indisk paradismonark, Terpsiphone paradisi
100 Ceylonblåskata, Urocissa ornata
101 Huskråka, Corvus splendens
102 Stornäbbad kråka, Corvus macrorhynchos
103 Mindre sånglärka, Alauda gulgula
104 Ladusvala, Hirundo rustica
105 Ceylonsvala, Cecropis hyperythra
106 Ceylonbulbyl, Pycnonotus melanicterus
107 Rödgumpad bulbyl, Pycnonotus cafer
108 Indisk bulbyl, Pycnonotus luteolus
109 Svart bulbyl, Hypsipetes leucocephalus
110 Långstjärtad skräddarfågel, Orthotomus sutorius
111 Askprinia, Prinia socialis
112 Ceylonglasögonfågel, Zosterops ceylonensis
113 Ceylontimalia, Pellorneum fuscocapillus
114 Ljushuvad skriktrast, Turdoides affinis
115 Brunbröstad flugsnappare, Muscicapa muttui
116 Indisk shama, Copsychus fulicatus leucopterus
117 Orientshama, Copsychus saularis ceylonensis
118 Vitgumpad shama, Copsychus malabaricus
119 Tickellflugsnappare, Cyornis tickelliae
120 Isabellastenskvätta, Oenanthe isabellina
121 Fläckvingad trast, Geokichla spiloptera
122 Orangehuvad trast, Geokichla citrina citrina
123 Ceylonbeostare, Gracula ptilogenys
124 Ceylonstare, Sturnornis albofrontatus
125 Brun majna, Acridotheres tristis
126  Indisk bladfågel, Chloropsis jerdoni
127 Guldpannad bladfågel, Chloropsis aurifrons insularis
128Bleknäbbad blomsterpickare, Dicaeum erythrorhynchos ceylonense
129 Violettgumpad solfågel, Leptocoma zeylonica zeylonica
130 Purpursolfågel, Cinnyris asiaticus asiaticus
131 Långnäbbad solfågel, Cinnyris lotenius lotenius
132 Gulärla, Motacilla flava
133 Forsärla, Motacilla cinerea
134 Orientpiplärka, Anthus rufulus rufulus
135Gråsparv, Passer domesticus indicus
136 Vitgumpsmunia, Lonchura striata striata
137 Svartstrupig munia, Lonchura kelaarti kelaarti
138  Fjällig munia, Lonchura punctulata punctulata
139  Tamduva, Columba livia var. domestica
Lite blandade bra/dåliga bilder på djur/fågellivet på Sri Lanka.

Roadtrip to fjällen 2.0

Ifjol gjorde jag en tur till fjällen för att fota fjällarter. Resan var lyckad men det var snö och kallt varje morgon och eländigt mellan varven. Det saknades också det smöriga ljus som jag gillar på morgnar och kvällar. Jag är fortfarande en sucker för det ljuset fast det av många betraktas som  omodernt och alltför mainstream. Nu var det dags igen för en kortvecka bland de svenska kullarna. Planen var egentligen identisk med förra året. Jag styrde kosan mot Idre där fjällpiparna skulle finnas. Jag lyckades dock vara relativt ensam om att inte hitta dem ifjol.

Freestylar med Ortolansparv
Redan vid Enköping bestämde jag mig dock för att freestyla. Det innebär att man följer impulser och gör som man vill. En av fördelarna med att åka helt själv. Man bestämmer när och om man ska äta, när och om man ska sova och vart man ska åka eller stanna. Nu bestämde jag mig för att se om det det fanns några Ortolansparvar i ett grustag där jag för några år sedan fått några bilder på denna vackra sparv. En art som tyvärr blivit alltmer sällsynt i vårt land i takt med det moderna jordbrukets utbredning. Redan när jag kliver ur bilen hör jag sång av Ortolansparv. Sången påminner lite om gulsparven men är ändå karakteristisk. Jag uppskattar det till fyra-fem individer som sitter och sjunger. Jag hittar en väldigt samarbetsvillig hane som bjuder på flera fina möjligheter.

1600ortolansparv2

En hane ortolansparv sjöng i närheten. Det tog en stund innan jag såg var den satt och hittade en glipa i bladverket.

1600ortolansparv1

Färgerna på Otolansparven passar bra ihop med lavarna som växer på stenblocket.

1600ortolansparv3

Den sjunger konstant sin korta strof utan krusiduller.

1600ormvråk1

På vägen tillbaka till vägen mot Idre födosöker en ormvråk ganska ogenerat nära vägen i det stilla regnet som faller.

1600knipa1

Jag stannar vid några skogstjärnar på vägen upp med hopp om att hitta någon smålom men det jag fick nöja mig med en knipa.

Första natten på Nipfjället
Jag kom upp vid tiotiden på kvällen och hittade ganska snart några fjällpipare men solen var inbäddad i gråa moln så det blev ganska trista artporträtt. Klockan ställdes sedvanligt på en halvtimme före soluppgång men det var tyvärr en sådan morgon då solen inte går upp. Grått fortfarande tyvärr. Jag somnade om och sov ut. När jag vaknade några timmar senare hade det spruckit upp och vita molntussar fläckade den blå himlen. Inget direkt fotoljus så jag bestämde mig för att ta en tur till Fulufjället och titta på Njupeskär. Det är Sveriges högsta vattenfall. Det är 93 meter högt varav 70 meter fritt fall. Sen råkar det vara så att det häckar Jaktfalk där med oregelbundna intervall. Jag hade hört rykten om att det var ett sådant år så jag åkte dit för att titta efter.

Fulufjället ligger ungefär 6 mil från Idre och en två-kilometers promenad senare så var man framme vid vattenfallet. Inte Niagarafallet direkt men ändå mäktigt. En strid ström med turister prickade av sina bucketlists och skyndade vidare. Jag letade på väggen efter en vit fläck och mycket riktigt så hittade jag den snart. Jaktfalksbajs som den mesta fågelspillning målar underlaget vitt och är klippan då svart så är det enkelt.

1600jaktfalk2

Finare placering av bo får man leta efter. En strid ström av besökare till fallet försvårar också möjligheten för elaka rovfågeltjuvar.

Honan satt i boet och ruvade gissade jag men efter en stund började hon röra på sig och två små dunbollar kikade upp bakom mamma. Jag klättrade upp en bit på rasbranten för att komma i nivå med falkarna. Jag satt två timmar och hoppades på att hanen skulle komma med mat till honan men inget hände.

1600jaktfalk1

Honan och en av de två dunbollarna kikar upp över kanten på boet.

Jag gick ned och tog lite bilder av fallet och fick sällskap av en strömstare. Jag satt och njöt en stind av sceneriet innan jag rörde mig tillbaka mot parkeringen genom en skog med mäktiga furor orörda av människohänder. I fjälltrakterna finns den lilla spillra av obrukad urskog som är så häftig att gå i och är så viktig för många djur- och växtarter.

1600strömstare1

Strömstaren ser liten ut på det stora stenblocket som brutisloss ur den 90 meter höga klippväggen.

1600njupeskär2

Ett rejält dån blir det när många litrar vatten ska ner för bergväggen.

1600njupeskär1

Ljusstrålar bröt mörket och lyste upp den mossbeklädda klippväggen.

Efter en pizza med rökt renkött i Idre rörde jag mig upp till Nipfjället igen. Det kändes lovande med ljuset. Städjan lyste vackert i kvällsljuset. En maffig topp som borde passa för en topptur i vinter. Fjällpiparna var på plats och tämligen sällskapliga så det blev lite bilder av olika slag och jag gick nöjd ned till bilen vid midnatt.  Då satt två andra fotografer och drack bourbon på parkeringen. Jag sällskapade en smula och gick sen och la mig för att komma upp vid soluppgången igen.

1600fjällpipare2

Fjällpiparna var hormonstinna och flög runt och jagade varandra i yster dans.

1600fjällpipare3

En fjällpipare lyfter från stenen mot den rosa sommarhimlen. Ett ögonblick man minns i vinter.

1600fjällpipare4

Fjorlårsgräset lyses upp av den dalande solen och ger en skön kontrast mot den mörka fjällsidan.

1600nipfjället.2

När klockan ringer är solen redan uppe och jag får bråttom att hitta mina fjäderklädda kamrater.

Ve och fasa mobilen hade laddat ur under natten och när jag vaknar ser jag att solen redan passerat horisonten. Jag skyndar upp och jagar runt och letar efter fjällpiparna som jag ville ha lite motljusbilder av.

Det dröjer alldeles för länge innan jag hittar dem så mina bildidéer gick om intet denna gång men det blev lite annat. Jag får sällskap av Håkan den ena av fotograferna. Vi lämnar fjällpiparna och går ned mot parkeringen där vi såg en hane fjällripa på natten. Den är kvar och bjuder upp till dans.

1600fjällripa2

Vi väcker fjällripan som verkar ha rullat in sig i gruset under natten. Han skakar rent fjäderdräkten så det rasslar i fjädrarna och dammet ryker.

1600fjällripa3

Jag försökte få bilder på fjällripa i vinterlandskap när jag var i Idre på sportlovet. Det är en drömbild jag har med den kritivita ripan i frostigt vinterlandskap, Men den är bra snygg även i sin brokiga sommardräkt.

Jag går och lägger mig igen och vaknar först vid 10-tiden. Det blir några timmar i Idre för att ladda kamerabatterier, äta lunch och fika ett par gånger. Det här med allt som ska laddas är ett gissel. Människan har verkligen målat in sig i ett hörn och skaffat sig alla dessa gadgets och manicker som ständigt skriker på el. Även när man är ute på den svenska tundran måste man såklart ha med sig allt. Jag är själv en slav under batterierna och tillgången på el.

Ängshök eller Blåhök eller båda på Flatruet
Det är ungefär tio mil till Flatruet. Jag tar det lugnt och stannar lite här och där och kikar efter fågel. Jag hittar några svärtor i en tjärn som får sig en salva med canon:en.

1600svärta1

En grupp svärtor hade börjat para ihop sig i en liten skogsjö som jag passerade på väg till Flatruet.

Jag är på jakt efter smålom men går bet på arten. Det finns ett ställe där ALLA har tagit bilder och jag tänkte jag skulle hitta en egen skogstjärn men det får bli någon annan gång. När jag kommer fram ser jag något vitt komma över vägen. En blå kärrhök tänker jag men när den passerar över bilen ser jag att det är en ängshök. Innan jag fått stopp på bilen har höken försvunnit långt ut på Flatruet i den starka medvinden och jag får två vita fläckar på senorn i det starka värmedallret. Jag känner mig dock så säker jag kan vara på att det är en Ängshök. Streckad på både över och undersida av vingarna. Det är fyndet i Härjedalen någonsin. Jag gör mig i ordning för en lång vandring och går ut för att se om lappsparven är på plats i samma revir som ifjol. Då kommer höken tillbaka och jag får iaf bilder och ser den bra. Det är en gammal hanne blå kärrhök? Hur är det möjligt? Har jag sett helt fel eller har det osannolika hänt att det är två olika individer som flugit över inom loppet av en timme. Det kommer jag aldrig få veta men jag larmade ängshöken som felaktigt bestämd men har fortfarande en stark bild på näthinnan av en Ängshök.

Hade jag varit enbart skådare hade det varit ganska jobbigt nu att inte veta men jag är som tur är mest intresserad av att ta bilder av natur och fåglar vare sig de är första fyndet i Härjedalen eller inte. Men det hade varit ballt såklart…

1600blåhök1

Ingen tvekan om att det var en blåhök som kom glidande på nära håll. Men vad var det första jag såg?

Jag går vidare och stöter ett par dalripor. På min långa promenad stöter jag nog tiotalet dalripor. Jag får bara bilder av dalripor som flyger från mig. De är verkligen olika sin kusin fjällripan som är ganska cool och sitter och glor på en när man kommer och flyttar sig helst inte. Jag träffar på en hel del olika vadare; grönbena, rödbena, brushanar, mosnäppa, kärrsnäppa men inga smalnäbbade simsnäppor. Jag tar en bit mat. Icas salladsbuffé. Den här fjällromantiken där man ska ta fram trianga köket i tid och otid har jag lämnat. Nu är det tidsoptimering som gäller. Kaffe termosen fyllde jag för femtio spänn på statoil. Min nyinköpta IKEA-termos visar sig dock vara helt värdelös så det var ice-coffee redan efter ett par timmar.

1600flatruet1

Hotell Volvo höll en god service hela tiden. Ibland lite ostädad på rummet men det märktes inte när man sov.

1600alfågel1

Ett alfågelspar vilar i sommarnatten innan parningsbestyren tar vid på morgonkvisten.

 

1600smaönäsa2

De små leksaksfåglarna landar med ett plums alldeles intill mig i närmsta tjärnen.

1600smalnäsa1

Vattnet blir till guld och den näpna simsnäppans rörelser fortplantas på den blanka vattenytan.

Solen sjunker så sakteliga ned mot fjälltopparna i väster och skuggorna blir längre. Den ganska hårda vinden mojnar allt eftersom och det börjar dyka upp blanka ytor på fjälltjärnarna. Jag börjar se vakande fisk och en till viss del avsomnad fisketarm väcks till liv och man börjar längta efter flugspöt. Ett alfågelspar glider fram i det gyllene vattnet och jag tänker högt – undrar var simsnäpporna håller hus. PLUMS! Två simsnäppor landar tio meter från mig i tjärnen. Guds försyn! De näpna varelserna håller mig sällskap en kvart innan de skyndar vidare till nästa tjärn. De är verkligen pyttiga. Som en liten leksaksfågel. En simmade lövsångare typ. Jag tar några bilder av en renfamilj som skyndar fram över ett fjällkrön i det sista ljuset och går till
Volvohotellet och somnar nöjd med dagen.

Flatruet2

En renfamilj skyndar fram på fjällheden medan solen försvinner bakom det snöfläckiga fjället.

Jag vaknar till en fin morgon med ett mjukt behagligt ljus som man bara får en halvtimme före gryningen. Det känns som att det är så naturen är menad att se ut. Innan färgerna förvrängs av strakt solljus. Behagligt och lagom låter som en tråkig beskrivning men det är så jag uppfattar det i en positiv tolkning.

1600lappsparv1

Innan solen går upp blir allt ljuvt och milt. Färgerna blir ljusa och svaga. I videt sitter en hane lappsparv och sjunger för fullt. Kanske är det samma som sjöng för mig ifjol i samma videsnår.

Jag vill ha bilder av lappsparven i detta ljus och han ställer villigt upp och poserar en timme så jag får lite olika bilder. Både porträtt och miljöbilder.

1600lappsparv2

När solen går upp mättas färgerna alltmer och lappsparvens brokiga teckning framträder alltmer.

Nästa anhalt är storsjöområdet där jag fått tips om att det ska finnas några dvärgmåsar som regelbundet födosöker i en lite damm.

1600flatruet3

Solen går upp över fjällen som gränsar mot Flatruets fjällhed.

1600ren2

De små renkalvarna hoppar fram och solen lyser i deras duniga pälsar.

Jag åker ned för Flatruet i soluppgången och möter en flock renar som blockerar vägen. Det är många små kalvar som hoppar och far runt och man får passa sig då de inte som jag gått Anita och Televinkens trafikskola på TV.

1600ren1

Fjällfrukost

Vägen går vidare genom Ljungdalen och skogslandskapet ner mot Storsjödeltat. Vid den lilla dammen häckar det två par svarthakedopping och ett antal par skrattmåsar och fiskmåsar. Inga dvärgmåsar syns till så jag plockar fram frukosten och sätter mig i gräset och njuter av en efterlängtad frukost. Lagom till att jag börjar längta efter kaffet hör jag det karakteristiska lätet av dvärgmåsar och ser två stycken på hög höjd passera. Nedrans, säger jag högt men strax efter vänder de och kommer ned och smakar på myggen som hovrar över vattenytan. Klockan är ganska mycket så det är lite skarpt ljus och det är svår exponerat med de knallvita fåglarna med kolsvart huvud mot en varierande bakgrund. Några bilder blir det till den relativt tomma dvärgmåsportfolion.

1600dvärgmås3

Dvärgmåsen födosöker ända ned i gräset för att få insekterna att lyfta från gräset.

1600dvärgmås4

Dvärgmåsen är vacker i sin kontrastrika kostym.

Efter någon timme känner jag mig nöjd och åker mot Jämtland och dubbelbeckasinerna. När jag ska åka iväg ryter min bil till mig at det är något galet med parkeringsbromsen och att jag omedelbart ska uppsöka en volvoverkstad. Javisst, frågan är bara vilken av volvoverkstäderna jag ska ta. Flatruets, Ljungdalens eller Storsjöns….

Jag ringer Upplands motor som säger att det nog inte är någon fara utan att jag kan åka vidare men de kan inte släcka varningslampan och larmet som plingar konstant. Jag kommer på att lösningen blir Ramstein på högsta volym. Då märks det knappt. Eftersom badrummet i Volvon är ganska dålig standard på stannar jag till vid en sjö och tar en ”kort” simtur och tvättar mig i det friska vattnet. En storlom gör mig sällskap på avstånd. Det kanske luktar lite gubbe. Nya fräscha kläder från topp till tå och lite luktagottvatten sen är man människa igen.

Jag startar bilen och vad händer jo lampan har slocknat och klockan har slutat ringa. Najs…

Det är en hiskelig omväg för att ta sig till nästa anhalt. Apropås batterier så har laddarsladden till dottern gått sönder så jag stannar till i Åre och hittar en elektronikaffär som läser problemet. Vi har en givande diskussion om Apples girighet när det gäller att förnya tillbehör i onödan så att man ska tvingas till konstant uppgradering av tillbehör. Lunch i Åre och sen vidare. Ikväll spelar Sverige sin första match i fotbolls-EM och jag tror då att jag ska få dubbelbeckasinerna för mig själv.

Av någon outgrundlig anledning går jag upp på fjället redan vid tre på eftermiddagen. Väl uppe funderar jag sen på vad jag ska göra av alla timmarna som återstår till skymningen och dubbelbeckasinernas ankomst. Jag tar diverse promenader och sen kollar jag på fotbollen på mobilen tills batteriet tog slut. Jag hann dock tyvärr se Sverige förmodligen bränna sina chanser till vidare avancemang.

Plötsligt dyker en dubbelbeckasin upp utan att jag sett någon flyga in. Det är som att de kommer upp ur marken likt småfolk eller svampar.

Vid halvtio orkar jag inte vänta längre. Jag närmar mig försiktigt spelplatsen och sätter mig på en tuva. Efter en stund ser jag en dubbelbeckasin bland ängsullen eller om det möjligen är polarull. Vita bommulskuddar på gröna strån i alla fall.

 

En grupp småspovar flyger runt fjället och landar på en sluttning utom synhåll men man hör dem småprata med varandra. En fjällpipare flyger över. Jag ser den inte men den passerar helt nära. Kul, jämtlandskryss.

1600småspov1

En grupp småspovar flyger några varv runt fjällplatån men landar utom synhåll tyvärr.

Sen dyker en dubbelbeckasin till upp och ytterligare en och en till. Jag ser ingen fågel flyga in i det perfekta ljuset men plötsligt är det dubbelbeckasiner överallt. Kommer de likt småfolk upp genom jorden eller har osynlighetsmantlar som de kastar av sig när de anlänt spelplatsen?

1600dubbelbeck4

1600dubbelbeck6

Himlen bjuder på olika färgskalor. Här rosa och blått. Åt ett annat håll mer i gult.

Jag slutar grubbla på det och börjar ”arbeta”. Solen står redan ganska lågt och jag växlar mellan att fota medljus och motljus och kastar mig mellan tuvorna. Ibland springer en dubbelbeckasin förbi på någon meters håll så man får passa sig för var man sätter fötterna. Nu har de börjat spela också. Det väldigt speciella lätet som är svårt att beskriva så jag lägger in en ljudlänk här är verkligen häftigt. Efter en halvtimme spelar de intensivt. Några slåss och andra tar små skutt. Man börjar lära sig de olika delarna. Först kör de en eller två uppsträckningar i givakt som avslutas i en armbågsvickning. Sen sjunker de ihop och springer nedhukade till en annan kulle och gör några uppsträckningar till.

1600dubbelbeck12

Jag tar så mycket bilder jag bara kan för att få så stor variation som möjligt. Här får ni ett axplock om ni vill se mer finns de många fler bilder i mappen märkt dubbelbeckasin.

Med tanke på spelplatsens belägenhet, ljuset och skådespelet så sticker jag ut hakan och säger att jag håller dubbelbeckainspelet som lika spännande som tjäderspel. Visst finns det mycket mystik och osäkerhet med tjädrarna som gör det väldigt speciellt när det väl lyckas klaffa med alla parametrar. Dubbelbeckasinerna verkar spela allt som oftast från slutet av maj till början av juli. Ifjol var det storm och snö men de spelade ändå. Här visar jag ett axplock. Jag har lagt upp några fler här.

1600dubelbeckasin10

En dubbelbeckasin står i givakt och bildar en fin siluett mot horisonten och de bakomliggande topparna.

Jag får sällskap av en Schweizare som uppenbarligen inte är intresserad av Sverige – Irland i fotboll. Han fotar inte utan njuter bara av dem med kikare och tub. När solen precis gått ned kommer en norrman och vi fotar tillsammans någon timme. Jag krälar runt på mage och försöker få bilder med alla tänkbara bakgrunder som sommarnatten bjuder på. Den ljumma sommarkvällen har nu blivit fjällnatt med endast någon grad över nollan. Fingrarna och ryggen börjar knirka betänkligt och det är dags att vandra ned mot bilen. Otroligt nöjd med natten och vistelsen bestämmer jag mig för att åka hem några dagar tidigare. Jag åker hemåt i den svala sommarnatten. Att färdas ensam på vägarna i försommarnattens ljus och endast möta älgar och tranor men inte en människa det är magiskt. Att åka utomlands den här tiden på året borde vara belagt med dryga böter eller fängelse.

 

1600älg1

En älg älgar fram över ängen

1600trana1

En trana blir det sista mötet med den Norrländska naturen för denna gång. Jag stannar och sover några timmar från Stockholm för att missa morgonrusningen.

 

Jag säger inget till familjen förrän jag är nästan hemma och de blir mot förmodan glada över att få hem make/pappa före utsatt deadline.

Maj alltid hett på Gotland!

Maj alltid hett på Gotland!
20 maj, ett hett datum för fågel på Gotland. Jag sitter på färjan och adrenalinet stiger när det larmas rödstrupig sångare. Den har fångats i ringmärkarnas nät vid hoburgsklippan, märkts och släppts. En brun glada larmas också frekvent. Världens vanligaste rovfågel men ack så spännande att se i Sverige. Konstigt det där att en art på annat ställe plötsligt blir en helt annan sak. Märkligt hur vi människor bygger upp chimärer. Sommargylling, kornsparv, lundsångare, aftonfalk…. listan fylls på med spännande halvrariteter. Vädret skall vara fint vilket väl begränsar fotograferandet till tidiga morgnar och kvällar. Det kan nog blir en skön helg ute i fält.

Staren häckar i äppelträdet
Efter lite matshopping och logistik tar jag en rekognosceringstur förbi Stormyr men konstaterar att brushanarna är borta och vattnet har sjunkit betydligt så planerna på Stormyr lades ned omedelbums. Två kungsörnar seglade över myren och kändes som ett gott omen. Väl hemma vid huset konstaterade jag att det blev gräsklippning på schemat. Jag lovade mig själv att köra slut på en tank innan jag fick åka iväg på något. Sagt och gjort. Gräsklipparen startade lydigt och under klippning räknade jag in tre häckande par stare och två par björktrast.

1600stare1

Var är morsan? Jag är hungrig gissar jag att starungen tänker. För två år sedan hade jag göktyta i samma träd.

 

1600stare2

Här kommer Hen Stare med käk. Puh! Hon var ite försiktig trots att jag satt upp ett gömsle på behörigt avstånd så jag avvecklade projektet för att inte störa.

Ändrade planer – silkeshäger larmas
Jag hörde halsbandsflugsnappare men såg den inte i någon holk. Pilfinkar verkade ha tagit en holk i besittning. När tanken var slut ringde telefonen. Silkshäger i Klase. Jaha, mina planer på aftonfalk i Muskmyr skrinlades. Raka vägen till Klase. Väl framme möts jag av kamrater som säger att den just lyft och försvann bakom en talldunge. Jag chansar på att åka söderut och därifrån se bakom dungen. Väl där spejar jag av stranden långt borta men ser då något vitt flaxa til i ögonvrån. Silkeshägern har förmodligen stått alldeles bredvid mig utan att jag sett den. Den landar 100 meter bort och börjar fiska. Nåja, jag fick iaf se den. Jag knäpper några bilder mest för att det är en ovanlig art.

1600silkeshäger4

Silkeshägern födosöker lugnt i solnedgången vid Klase fiskeläge.

Flera skådare dyker upp och jag möter både nya och gamla ansikten. Efter lite birdtalk drar jag iväg till Muskmyr. Det mulnar på och kvällningen närmar sig alltmer. Ska aftonfalken vara kvar? Nej, den syns inte till. Dagen efter får jag se kanonbilder tagna av en kamrat. Grattis Jörgen 🙂 Attans! Kanske borde ha prioriterat annorlunda. Den syntes tyvärr inte till något mer medan Silkeshägern var stationär hela helgen. Det är sånt man aldrig vet och många gånger chansar man fel. Det är också något undertecknad måste lära sig att hantera. Man kan inte vara överallt samtidigt…

Simsnäppor
Min plan var att chansa på en damm norr om Faludden där det kan dyka upp lite av varje. Jag satt upp gömslet och bäddade min bil med en tjock luftmadrass som när man blåser upp den lite slarvigt blir mjuk och skön som hästens sängar. När jag borstar tänderna flyger en jorduggla förbi i sista ljuset. Jag drar några skott men det blir inget. Fantastiskt skönt att avnjuta dagens sista ljud i sällskap endast av en flaska Corona folköl. Sämre sällskap kan man ha. Mörkret faller men fortfarande hörs skedänders grymtningar och gravändernas visslingar och alltid denna tid stirriga rödbenor som nervöst flyger runt i en lustiger parningsdans.

Jag ställer klockan på 0215 för att kunna smyga in i gömlset utan att jag märks. Tyvärr lyfter ett hundratal gravänder, skedänder, krickor och vem vet vad mer när jag kryper in i gömslet. Det bästa är absolut att sova i gömslet och vakna med fåglarna alldeles intill. Det är en avvägning mellan sömn och fågel helt klart. I mörkret hör jag gravänder, skedänder, krickor, snatterand och årta. Jag gluttar ut genom en glugg i mörkret och ser tre små prickar som svirrar runt. Hjärnan kopplar direkt och konstaterar att det är tre smalnäbbade simsnäppor. Hurra! Det är verkligen en härlig lite fågel.

1600smalnäbbad simsnäbba18

Smalnäbbade simsnäppan är grann men har något kaxigt över sig. Här är en hona som har fylligare och djupare färger än hanen.

1600smalnäbbad simsnäppa17

Trez gringos, tycker jag skulle passa som rubrik men det är åtminstone en av dem som är hona.

De är vackra i sin brokiga prakt. Just simsnäpporna är lite udda då det är honorna som står för färgprakten med mer mättade skarpare färger och hanen är lite blekare och sköter dessutom bestyren med ruvning på häckplatserna.

Jag spenderar ett par timmar med dem alldeles inpå. Tyvärr blir variationen ganska dålig på den blanka vattenytan. De bråkar inte ens med varandra utan födosöker idogt timme efter timme. En skärfläcka landar och markerar att det minsann är hans damm de landat i. Simsnäpporna är dock helt oförstående och svirrar vidare.

1600skärfläcka4

Skärfläckan visar sig vara en bully och sätter ner foten. Det här är min damm. Simsnäpporna flyr några decimeter och födosöker sen respektlöst vidare.

En snatterand kommer på snabb visit innan den skräms av canon’s kulspruta. De måste verkligen göra något åt denna. Två knölsvanar landar och man slås av den enorma storleksskillnaden som finns inom fågelvärlden. Den pyttiga vadaren smalnäbbad simsnäppa och kolossen knölsvan. Man får en känsla av David och Goliat.

1600smalnäbbad simsnäppa3

Samma ordning i naturen, fåglar men så abnormt olika i storlek. De tre simsnäpporna väger möjligen lika mycket som knölsvanens fot.

1600Knölsvan1

Knölsvanen dissar mig totalt och ”ger mig foten” så det är bara att packa ihop.

Jag bryter upp och spenderar dagen med att flänga runt lite på Sudret. Inga vidare resultat fotomässigt. Hem för lite gräsklippning och göra en insats med ”Lilla fotografiska”, en liten korridor som jag fått låna av min kära granne för att hänga lite tavlor i sommar. Spännande! Det kommer bli jättefint. Mer om detta när det är klart.

Ungefär här passar det bra för kräsmagade att sluta läsa….Här kommer den oglamorösa sanningen från ett gömsle…
Söndag morgon, tidig uppgång och avfärd till Lausviken. Jag känner mig stressad av att jag är lite i sen i förhållande till solen. Jag borde ha varit på plats för en timme sen. Snabbt installera gömslet på havsbotten i det låga vattenståndet. Väl inne på plats blir jag plötsligt tokvarm och svettas. Jag tar av mig plagg efter plagg i den kalla gryningen och börjar få hemska tankar om hjärtinfarkt och allt möjligt. Jag lägger mig och kippar efter andan. Jag får springa iland och uträtta ett akutärende och väl tillbaka fyller jag flera påsar med kräk. Typiskt! Någon maghistoria har slagit till. Jag tvingar mig till att knäppa några bilder precis i gryningen. En skrattmås har den goda smaken att sätta sig precis där solen går upp och draperas av några molnslöjor. En klatschig färgbild helt enkelt.

1600skrattmås3

Många fnyser åt soluppgångar och solnedgångar. Jag kommer alltid fascineras av detta dagliga skådespel även om mitt personliga favoritljus är precis före gryningen. Färgerna är mildare och behagligare. Ibland är sanningen nästan för stark.

Det blir några bilder på en storspov i motljus sen måste jag bryta upp och åker hem.

1600storspov2

Några snabba bilder på en storspov i morgonbestyr blir det innan jag bryter upp för 12 timmar i horisontalläge.

Jorduggla igen!
Tolv timmar senare och oändliga böjningar över hink börjar jag känna mig som människa igen. Jag tar en sväng förbi nabben, Hammaren och Virudden och där är min vän från några veckor tillbaka. Den samarbetsvilliga jordugglan. Den ställer upp ganska bra även idag. Jag parkerar bilen och njuter av att se denna underbara fågel jaga över fälten. Det blir en del motljusbilder som kompletterar de bilder jag tidigare fått på ett bra sätt.

1600jorduggla7

Likt en dödsängel ryttlar jordugglan över slåtterängen och spanar in sitt byte. Inte sork för det finns av någon anledning inte på Gotland utan någon skogsmus kanske.

1600jorduggla3

I en härlig pappersvalelik flykt kommer den på låg höjd rakt emot mig. Ugglor är verkligen den häftigaste gruppen fåglar i mitt tycke. Inte minst jordugglan som gjort två helger på raken lyckade.

Jag tar en sväng ut på Närsholmen och möter en mörk, långvingad falk som svischar förbi och försvinner ut bland enbuskarna utom synhåll. Mörkret faller och jag får ge upp drömmen om Eleonorafalken för denna gång. Det kändes extra spännande då en Eleonorafalk dagen innan sträckt norrut från Öland.

Fortfarande lite matt åker jag hem och packar ihop för att åka morgonfärjan. Mina planer på att fota även innan färjan ställer jag in och bestämmer mig för att lyssna på kroppen denna gång. Som vanligt fylls hjärtat av vemod och jag längtar redan tillbaka när jag rullar in i färjekön.

Gotland – though heaven on earth

 

Händelserik Valborgshelg på Gotland

Händelserik Valborgshelg på Gotland
När vi närmar oss Visby och telefonen hittar en svag signal trillar det in ett larm på Birdalarm. Fältpiplärka. En art som häckar på Ravlunda skjutfält men som jag aldrig sett och som sällan ses på Gotland. Den är larmad från Närsholmen. Jag behåller lugnet och handlar och tankar i Roma men sen bär det av i galopp. När jag kommer fram är det som vanligt på Gotland. Tomt på folk. Han som hittade fågeln har åkt. Jag ringer honom och får lite guidning och hittar den snart. En lite oansenlig piplärka men som ända har en snygg inramning med ljusgult ögonbrynstreck och strupe. Att den är relativt oskygg gör inte saken sämre. Ett livskryss första kvällen.

1600fältpip4

Fältpiplärkan är en ganska oansenlig fågel. Men ända snygg med sin ljusgula inramning av ansiktet.

Äntligen jorduggla!
Viken start! Jag tar vägen förbi Djaupdy på vägen hem då Fredrik sett en jorduggla där tidigare. Jag chansar på att den kanske jagar på strandängarna där. Å där i sakta mak i motvinden kommer den fint belyst av en sjunkande kvällssol längs strandängen. Den spanar från häger till vänster och flyger mjukt lite fram och tillbaka. Den får syn på något och försvinner i gräset. Den blir kvar en stund så gissningsvis var jakten lyckosam. Jag står och njuter av att se den jaga och får en hel del bilder på den vackra ugglan.

1600jorduggla6

Jordugglan har fått syn på något ätbart och störtdyker ned i gräset. Förmodligen var den framgångsrik då den blev kvar i gräset en stund.

1600jorduggla2

Ljudlöst och som i slowmotion i motvinden söker jordugglan av strandängen efter gnagare eller något annat ätbart.

Min plan för morgondagen är att försöka fota årta och brushanespel på en myr några mil hemifrån. Jag åker dit och rekar i sista ljuset och sätter upp gömslet på en plats som jag tycker verkar lovande. Platsen har en del grästuvor och en grund yta som passar för vadare men även sikt åt en öppen vattenyta för änder. Nöjd och hoppfull åker jag hem till sängen. Det blir dock en kort vistelse. 0220 ringer klockan och jag ger mig av efter en snabb frukost. Jag vill helst gå in i gömslet omärkt. Väl på plats i mörkret kan jag fullt fokusera på nattens ljud. Några tranor ropar ödsligt. 2-3 småfläckiga sumphönor spelar intensivt sitt hoiitt hooiitt hooiiit. Det är en riktig morgonsymfoni enkelbeckasinerna spelflyger och pressar ut luft ur vingarna. Vad var det? Var det inte …. Jo, det är en dvärgbeckasin som spelar. Det var häftigt. Förmodligen en som rastar på myren och sjunger upp sig inför parningsbestyr på annan ort. Men man vet aldrig, kanske den valt Gotland som häckningsplats. Ljuset kommer så sakteliga och man kan nu skönja konturerna av en kricka i morgondimmorna. Dimmorna är förföriska men de ställer också till med stora problem då linsen blir full av imma. Ständigt dessa bekymmer…

1600kricka1

En hane kricka gör en linje i den dimhöljda vattenspegeln.

 

Jag ser en flock brushanar, svartsnäppor och gluttsnäppor på avstånd. Plötsligt lyfter de och landar precis utanför gömslet nästan innanför närgränsen. Varför satte jag på en konverter. Jag försöker försiktigt demontera den. Det går skapligt. Jag hinner knäppa några bilder tills en brushane anar oråd och drar med sig hela gänget. Attans. Nåväl, det återstår i bästa fall många timmar innan ljuset blir för hårt och ointressant. En årta! Det omisskännliga ljudet av en hane årta. Men var är den? Där! Den simmar med några krickor 70 meter från gömslet i min riktning. Krickorna ger vika men årtan fortsätter. Jag har kameran i silent mode och knäpper bild efter bild men autofokus kinkar. Nu är den ganska nära och sträcker upp vingarna som morgongymnastik. Vilar en stund och flyger i väg. Jag har ni hittat problemet med autofokus och det heter imma på linsen. Det blir en ofrivillig filtereffekt på årtan och ännu en gång misslyckas jag med min mission.

1600årta8

En årta värmer upp vingarna vilket behövs denna morgon med frost i strandgräset. Det blev en ofrivillig filtereffekt då linsen var täckt av ett lager imma.

Det kommer lite gravänder, skedänder, rödbenor och annat men adrenalinet bubblar aldrig upp. Jag packar ihop. Känner mig sliten. Jag åker hem och sover 4-5 timmar.

1600gravand1

En gravandshane blänker fint och visar sin mustiga färgprakt i det mjuka morgonljuset.

Stärkt i sinnet åker jag tillbaka till myren med nya idéer. Jag lägger gömslet framförallt med tanke på morgonen efter då min plan är att ta prisvinnande bilder i motljus av spelande brushanar. Som bonus har jag tänkt att få lite bilder i kvällsljuset också. Men det är svårt att fota kvällar. Fåglar har alltför bra minne. De kommer inte i närheten av mig utan jag ser hur en stor flock brushanar hoppar och far över myren utom räckhåll. Jag gnisslar tänder och biter ihop hårt. Hur ska jag komma åt dem. Väntar någon timme till, knät blir blött då det sjunkit ned i gyttjan.
Valborgsmässoafton, ursprungligen en hednisk tradition men nu firar vi den för att hälsa våren. Symbolisk bränner vi bort det gamla för att ge plats åt det nya. En högtid man firar med sina nära och kära. Kanske äter en god middag med god dryck i glada vänners lag. Å här ligger jag i ett träsk mitt på Gotland, på fel ställe, lite blöt, lite sur…

Sagt och gjort. Jag bryter upp för att umgås med människor. Jag hinner precis fram till Garda när de tänder brasan. Ser några gamla vänner och många nya vänner. Garda har en flyktingförläggning med en stor skara afghanska unga män och några familjer. De har tagits väl om hand av socknen och har också givit tillbaka och kanske tänt en ny gnista hos de åretruntboende i Garda. Ett fint utbyte helt enkelt.

1600valborg3

En kort och intensiv brasa blev det på Ekängen i Garda. Skön stämning! Finns utrymme för förbättring när det gäller körsången…

Jag åker glad hem efter en social stund och ser redan fram emot morgondagen. Jag har uppenbarligen sämre minne än fåglarna för mina tillkortakommanden förra morgonen är som bortblåsta.

Det ligger moln i öster men det finns en del sprickor som kan ge finns ljus. Jag smyger in i gömslet. Det är ungefär samma konsert som morgonen innan. Några stämmor har tillkommit och andra har försvunnit. Dvärgbeckasinen hörs inte så förmodligen har den dragit vidare på friarstråt.

1600rödbena1

Jag och en ensam rödbena väntar på sällskap. Han efter en hona att kurtisera. Jag på brushanar i spelprakt.

Det är tomt på fågel där jag ligger. Jag ser brushanarna födosöka ett par hundra meter ifrån mig. Jag väntar, och väntar. Rödbenor ploppar ned och jagar varandra. Det blir några actionbilder. Jag har enbildstagning på för att slutaren skall vara tystare så det blir en chansning men jag får några rutor. NU kommer en gluttsnäppa och några brushanar. Och där flög de igen… Enkelbeckasinerna spelar och baske mig om de inte trillar ned utanför gömslet. Härligt, ljust som ljuset börjar belysa morgondaggen.

1600enkelbeck1

En orgie i bokeh, en enkelbeckasin gömmer sig i det daggdränkta gräset i ett motljus som gör dropparna till gnistrande prismor.

Jag får lite av de bilder jag visualiserat innan fast med brushanar. Nu kommer de förresten tillbaka. De födosöker en stund och jag hoppas att de ska spritta till och börja spela men de äter en stund och flyger iväg igen.

En svartsnäppa landar och blir en bra avslutning i det nu på gränsen till för skarpa ljuset. Jag provar lite olika exponeringar för att få lite olika effekter med den svarta vadaren.

1600svartsnäppa1

En svartsnäppa i sin härliga sommardräkt födosöker i det nu allt starkare morgonljuset. Tyckte den passade bra i svartvitt.

Ganska nöjd och glad åker jag hem. Jag städar och åker sen över till grannen och fikar flera timmar. Ännu mer människoumgänge. Har jag gått och blivit social? Eftermiddagen och kvällen har jag vikt åt ännu mera umgänge. Kamraten Fredrik och jag ska skåda tillsammans.

Att gulhämplingen är gul rådet det ingen tvivel om. Snygg liten fågel. För några år sedan häckade ett par i en kompis granhäck.

Vi åker ned till hoburgen där det setts två olika individer dvärgsparv i veckan. Vi kliver ur bilen och första fågeln vi säter kikaren på är dvärgsparven. Vi träffar en annan skådarkamrat som sett en gulhämpling en bit ifrån så vi åker dit och där sjunger den vacker och låter sig genast hittas.

1600dvärgsparv1

En sunkig bild tyvärr. Jag får ta revansch med en dvärgsparv på häckplats i fjällen i sommar istället. Återkommer i ärendet…

1600Gulhampling1

Att gulhämplingen är gul råder det inga tvivel om.

Vi rotar runt bland buskarna och årskryssen haglar in. Vi åker förbi muskmyr och träffar ytterligare en glad skådarkamrat. Han väntar på en stäpphök. Vi ser ett par buskskvättor och en tornfalk och drar vidare mot faludden. Vid Stockvike hittar vi en svarthakad buskskvätta. Förmodligen den hane som vi såg där redan i påskas. Kanske honan ligger på ägg någonstans i närheten. Vi åker vidare. Det piper till i telefonen möjlig SVARTBENT STRANDPIPARE på Närsholmen. Det skickas bilder lite hit och dit och det bekräftas att det är en svartbent strandpipare. Långa benet före och vi är strax på plats och kan kryssa in denna för Gotland stora raritet. Helt sanslöst.

1600svartbent1
En svartbent strandpipare i kvällsljus på acceptabelt avstånd det får man inte tillfälle att se varje dag.

Tre livskryss och dessutom en hel del bra bilder. Jag somnar med ett saligt leende. Färjan går 0730 på morgonen med andra ord ett par timmars möjlighet att uppfylla helgens mission att få bilder på årta. Jag åker till paviken där det finns en del Årta. Sätter upp gömslet, tittar på klockan och konstaterar att jag har två timmar på mig.

Efter bara tio minuter hör jag en årta och den är alldeles inpå mig utan att jag sett den. Det är fortfarande mörkt och jag konstaterar att jag har slutaren på höghastighet. Det betyder att jag kommer att få några bilder men också en ihjälskrämd årta på cupen. Jag har is i magen och ställer om till tyst läge för att sen konstatera att årtan har försvunnit. NEJ!!! Vad är det med en här arten. Årets första näktergal ljusar upp mitt mörka sinne och ett par snatteränder gör ett besök och får mig på ännu bättre humör.

1600snatterand1

Ett snatterandpar kommer en sväng förbi gömslet i den fuktmättade morgonluften.

Ett par skräntärnor fiskar framgångsrikt i viken. De kommer likt jaktplan och störtdyker ned i en farlig fart. Klockan tickar och jag har tio minuter på mig innan jag måste riva gömslet. Plötsligt faller en årtahane ned som manna från himlen framför gömslet. Ett religiöst ögonblick. Kameran fungerar, det är ett fint diffuserat gryningsljus, lite imma på linsen men marginellt. Jag får mina porträttbilder på årta.

Årta, Gotland - maj 2016

En årtahane är ”as good as it gets” i min bok när det gäller snygga änder.

Sveriges i särklass snyggaste and. Jag filmar en snutt och hinner precis få med när den säger adjö och lyfter. Jag blir sittande en minut och bara ler. Vilken helg. Allt som oftast är det mycket bök och stök och tandagnissel att fotografera fåglar och djur och andra levande väsen. Det finns så mycket variabler som man inte kan råda över. Man kan maximera sina chanser men de är ofta ändå ganska små. Därför känns det nästan overkligt när jag ger mig iväg till färjan och kan konstatera att jag haft en fantastik helg.

Tjäderspel – en dans på skvattram

Oftast kommer lusten att blogga när man kommer hem med fulla minneskort. Idag var det inte så…
Det här inlägget syftar an aning till att ge en inblick i hur det är mest när man jagar sina drömbilder. I fjol när jag var upp i dalaskogarna med min kompis Marie stämde allt. Det damp ned tjädertuppar som manna från himmelen och ljuset var med oss och vi njöt i fulla drag av skådespelet. Innan den gången hade jag suttit två gånger fruktlöst utan att se en enda tjäder men de nätterna liggandes som en ostbåge på en fuktig tuva var som bortblåsta. Nu var koden knäckt, tjädrarnas himmelrike funnet och hit skulle vi vallfärda år efter år och skörda idel fantastiska bilder på tjädrar.

Ni var det dags igen. Jag hade redan en målbild för ögat. En tjädertupp i siluett i det första gryningsljuset sedd snett underifrån med rök från munnen och en kalldimma som bäddar i kämpen i en diffus ram. Jag var lite standby för att passa in rätt dag. Vädret såg hyftsat ut med uppklarnande natt, morgondimma och sol. Perfekt, då var det ju bara att åka upp och ta bilden.  Sagt och gjort, jag ger mig av mot dalarna och efter några timmar i bilen möter jag upp Marie i skogen. Det snöar… Jag klafsar ut på den dyngsura myren och lägger ut min gummimatta som jag har med mig och sätter upp mitt lilla gömsle, för nu ska ju tas bilder i låga perspektiv.

1600gomsle1

Gömslet smälter väl in i miljön. Inte minst när det draperats av lite nysnö.

1600tjaderskog

Det är något trolskt över tjädermyren i det första ljuset.

Dessvärre har det hänt en del sedan förra året. Någon har förstört vår fina skog. Ett kalhygge tornar upp sig bakom en trädridå och det smyger runt amerikaner i området som prospekterar efter metallfyndigheter. Tjäderparadiset har förvandlats till Klondyke men inte mitt och Maries utan ett amerikanskt gruvbolags. Om det är dessa faktorer som gjort att tjädertupparna delvis har bytt spelplats och nu spelar i risigare terräng och inte på den öppna fotovänliga plats som ifjol kommer vi aldrig få svar på.

Vi låter oss inte nedslås av detta utan hoppet om drömbilden lever. Orrarna har hittat hygget och verkar åtminstone gilla det. De spelar för fullt ett stenkast ifrån mig. Jag kan se en tupp som tar små språng på en stubbe ivrigt kuttrande. Jag kryper ned i sovsäcken och låter orrarna och nattens ljud söva mig. Jag vaknar till en gång av en tjädertupp som ”träar” strax intill mig. Förväntansfull somnar jag om. Jag har ställt klockan på strax efter tre. Orrarna är redan igång och jag hur ett par svaga ”plopp” på avstånd. Jag äter frukost och pysslar med kamerautrustningen och försöker tänka ut en lämplig strategi. ett par timmar går och inget händer. Tupparna spelar på osynliga för både öga och kamera 70-80 meter från gömslet.

Plötsligt brakar det till 20 meter ifrån mig och ”min” tupp landar och ser sig runt. Jag smyger ut kameran ur en av sidoluckorna och knäpper några bilder, Tuppen spelar lite försiktigt dold för mig och plötsligt flyger den iväg. Ridå! Där försvann den enda möjligheten till bilden som jag drömt om. Jag väntar en timme men inget händer. Då lägger jag mig ned och somnar om igen.

1600tjader3

Det är ganska lång ifrån den bild jag visualiserat men den finns kvar på näthinnan och kanske hamnar den någon gång på sensorn.

Någon timme senare hör jag med Marie och får veta att hon inte sett en någon tjäder. Det vill sig helt enkelt inte denna säsong. Väder, vind och amerikanska gruvbolag är inte på vår sida helt enkelt. Men trots motgången i fotograferingen är jag långt ifrån missnöjd. Jag vänder ändå åter mot Stockholm och väntande jobb med ett leende. En dålig dag i gömsle är ändå en bra dag i livet. Tjäderbilden på min näthinna får vänta något år eller kanske kommer den redan nästa vecka eller kanske aldrig. Det är trots allt ovissheten som gör naturfotografering till den spännande men samtidigt rofyllda och meditativa syssla det är.

Här är förra årets bilder

Förra årets blogginlägg om tjäderspel

Bland gamar i Pyrenéerna

Weekendskådning i Pyrenéerna
Knappt var sista ordet sagt på den sista föreläsningen för dagen förrän jag kastade mig in i en taxi och lämnade kongresscentret. En hyrbil väntade på Flygplatsen och jag påbörjade en ganska behaglig resa på A2, den stora motorvägen som styr åt Nordväst upp mot bergen. Efter tiotalet mil svängde man av från motorvägen och kom in på mindre vägar. Vägarna tog mig genom ett vackert landskap med små byar och branta klippor som ledde de sista 3-4 milen fram till målet Casa Ramona i den lilla byn Conques.

Det hade börjat regna när jag kom fram och jag knackade på dörren. Inte ett liv. Vid sidan om fanns en porttelefon som jag ringde på. Efter en stund svarade en dam på spanska att hon var på väg. Det tog 5-6 minuter sen kommer en bil och patronan stiger ur och släpper in mig. Efter att hon visat mig till rummet börjar hon laga mat. Jag är som ni förstått den enda gästen på pensionatet och vi pratar samtidigt när hon lagar mat. Plötsligt dyker de spanska orden upp i huvet när man inte längre kan ta den enkla utvägen att prata engelska eftersom hon inte förstod ett ord. Hon slänger snabbt ihop en omelett och en fräsch sallad. Sen tänder hon en brasa i spisen där hon sen grillar kött. Helt otroligt. På två timmar har man gjort en resa i både tid och rum. Hon visar mig hur jag ska fixa frukost och ordnar en picniclunch åt mig och lämnar sen pensionatet. En lite speciell känsla att vara helt ensam på ett pensionat i en liten bergsby i Spanien.

På morgonen kör jag 30 minuter till en liten by där jag möter Jorvi på en bensinmack. Jag åker efter honom någon mil då vi svänger av på en grusväg som slingrar sig upp på ett berg. Vägen slutar vid ett tegelhus. Man ser inte så mycket av omgivningarna då det är dimma men huset omges av mandelodlingar och det betar två hästar på en äng bredvid huset. Jag parkerar bilen och får skjuts till gömslet som ligger bara en bit bort från huset. Jag går in i gömslet och och ordnar med utrustningen Jorvi vräker ut kött överallt på marken. Jag blir alldeles förskräckt. Hur kul bilder blir det med gamar som vadar runt i ett kötthav.

Grågam, Spanien - 2016

En grågam cirklar över bergsidan som är täckt med snö som kom under natten.

1600pyreneerna7

Den här utsikten har man från gömslet.

Det tar en stund sen kommer precis som i Sverige några korpar och tar för sig av det dukade bordet. Strax därefter kommer en svart rödstjärt, rödhake och en hona sammetshätta. Strax dyker även hanen upp. Jag jagar den med linsen i det obefintliga ljuset och får några ej prisvinnande bilder.

Dimman lättar allteftersom och plötsligt visar sig magnifika klippor bakom huset. Precis bredvid gömslet ligger en klippkant där det stupar rakt ned. Gömslet är för övrigt rymlig och har inga luckor utan en glasruta. Samtliga gömslen i pyrenéerna har glas istället för luckor. Jag var skeptiskt till detta från början men det funkar förträffligt. Man stör fåglarna mindre och man förlorar ungefär ett bländarsteg i ljus och det kan man faktiskt leva med. Det kan ju vara lite bökigt med imma etc. men det funkade över förväntan.

Gåsgam, Spanien 2016

Ett par gåsgamar landar på stupkanten.

Jag hinner inte fundera så mycket mer för plötsligt dyker det upp ett stort gäng gåsgamar. Ett par sätter sig utanför mig men de flesta flyger vidare till ett klippsprång rakt nedanför mig. De två som landade utanför mig sitter vackert på klippkanten och tittar inte ens på maten. Min oro för att fota kött verkar överdriven för under hela dagen sitter gamarna bara på kanten. Möjligen är det så att de inte riktigt får ro då Jorvi jobbar uppe på gården. Det ljusnar alltmer och det kommer fler och fler gåsgamar. Plötsligt dyker det upp ett par smutsgamar som lyser i sin vita skrud.

Smutsgam, Spanien - 2016

En smutsgam flyger in mot gömslet.

Därefter även en grågam och lammgam. Jag har med andra ord fyra arter av gamar här. Efter ytterligare någon timme när solen behagar titta fram en stund dyker det upp både röd glada och brun glada. Det är nog 20-25 av varje sort som flyger runt.

Brun glada, Spanien - 2016

En brun glada letar efter något ätbart.

Jag konstaterar att gladorna aldrig sätter sig utan den är extremt skickliga på att i flykten snappa åt sig små köttstycken och slurpa i sig det lite som man ser lärkfalkar äta trollsländor. Det förklarar det som jag undrat över nämligen varför det inte finns kommersiella gömslen att hyra för röd glada. Förmodligen för att de är svåra att få ned på marken helt enkelt.

Lammgam, Spanien - 2016

Lammgam på engelska heter bearded vulture vilket man lätt kan förstå när man tittar lite närmare på den.

Det blir en bra dag tycker jag. Lite odramatiskt möjligen. Gamarna satt mest stilla så det blev artporträtt rätt och slätt. Efter lunch försvinner alla gamarna och börjar cirkla på termiken. Jag väntar länge med ger upp vid femtiden då Jorvi hämtar mig. På vägen ned stannar jag och fotar lite av scenerierna och förmodligen lyckas jag i denna manöver tappa mina progressiva glasögon. Dyrt besök blev det.

Proceduren blir densamma på Casa Ramona. Ramona lagar mat och vi småpratar om ditt och datt. Härlig dam som man gillar på en med detsamma. Efter middagen är jag åter själv på pensionatet. Det visar sig att jag nästan är själv i hela byn. Det bor nämligen bara 17 själar i hela byn. Många hus står med andra ord tomma.

Upp 0500 igen. Efter frukost åker jag åt samma håll igen men inte fullt lika långt. I Tremps möter jag Jaume som ska ta mig till dagens gömsle som går under beteckningen Egyptian vulture and Red kite hide. Även idag åker vi på en slingrig stig uppför ett berg. En hel del snö kom under förra natten som ligger kvar lite här och där. Jaume har en jeep och på ratten en knopp som han håller i med högerhanden för att styra med. Jag undrar varför och efter en stund går det upp för mig att vänsterhanden är av plast.

Röd glada, Spanien - 2016

En röd glada kretsar över de blå bergen före soluppgången.

Det ljusnar snabbt och är en fantastisk utsikt och ett härligt blått ljus. Äntligen en morgon som uppfyller det jag sett på näthinnan innan jag åkte ned. Även detta gömsle är rymligt. Jag konstaterar dock att glasrutorna sitter väl högt upp men det får gå. Värre är att de sitter på fel sida. I alla fall om man vill fota lite motljusbilder. Jag hittar ett att lösa detta så det blir några bilder.

Gåsgam, Spanien 2016

Gåsgam, Spanien 2016

Vyn är fantastiskt vacker. Snötäckta berg i fonden och däremellan en vidsträckt dal med kullar som blir härligt blå i morgonljuset. Gömslet ligger i en ganska brant sluttning. Det är redan dryga hundra gåsgamar på plats. De flyger lite fram och tillbaka. Men efter en stund landar hela skocken utanför mig och börjar käka kaninkött som Jaume slängt ut. Smutsgamarna kommer lite senare men det har varit ett par stycken någon vecka. De dyker strax upp men ju längre dagen går blir de fler och fler och till slut är det tio stycken. Det dyker även upp fyra grågamar. Sen kommer gladorna. Det är kul att stilstudera hur de snappar upp slamsor i flykten mitt framför snopna gamar.

1600rodglada12

En röd glada på väg ned i ett dyk för att snappa åt sig en köttbit framför näbben på gamarna.

De är som sjakaler mellan lejonen. Jag står upp och fotar hela tiden så jag blir helt slut efter tre timmar stående och springande mellan de olika fönstren för att inte missa något. Jag experimenterar en del med panoreringar och långa slutartider och tycker jag får in ungefär rätt inställningar på kameran för att få det jag är ute efter.

Gåsgam, Spanien 2016

Långa slutartider ger en skön rörelse och fart i bilderna. (Tycker jag)

Efter en lite förmiddagslur när ljuset blivit för skarpt ringer jag Jaume och säger att vi kan bryta upp. Han har nämligen berättat om att de set en murkrypare på kyrkan i en by nedanför berget. Jaume, som är en duktig fotograf visar mig några ruskigt bra bilder han tagit förra året på samma kyrka. När det kommer snö på berget flyger den ensamma murkryparen ned och äter spindlar på kyrkan. Det kan med andra ord vara läge efter snöfallet häromnatten. En drömart helt klart. Ovanlig och snygg, Vi åker ned och tar några varv runt kyrkan men tyvärr är det tomt. Det står en dörr på glänt och Jaume pekar på en uppstoppad tornuggla. Jag säger glatt att det är en svår art i Sverige. Jaha, säger han, jag kan visa dig en fem minuter härifrån. Sagt och gjort vi åker till en bondgård en kort bit därifrån. Efter någon minut får jag se min första tornuggla flaxa iväg in i ett hål och försvinna. Nåja, ett livskryss blev det i alla fall. Sverigekrysset får komma på Gotland i sommar. Eter det frågar han om jag vill åka till ett annat gömsle där det är en massa småfåglar. Visst säger jag och ser framför mig häcksparvar och andra coola arter. När jag kryper in i gömslet börjar han berätta att han har både talgoxe, blåmes och nötväcka. Jag hade svårt att spela entusiastisk och berättar att de är typ de vanligaste arterna i Sverige. Vi packar ihop och jag tackar Jaume och rör mig mot Montesonis där jag ska tillbringa nästa natt.

Det tar en halvtimme att åka till Montsonis. Det är en riktig medeltidsidyll. Inga bilar får parkera i byn utan måste lämnas innan man kommer in i byn. Då jag var tidig kontaktar jag Birding Spain för att se om jag kunde få tillgång till Minervaugglegömslet redan ikväll eftersom det var hyfsat väder. Efter lite fixande så ordnar det sig och jag möter upp Florinda, Steves fru, på en bensinmack. På väg till gömslet dyker det upp fyra stycken tjockfotar eller tjockfötter? Jag får några bilder på den häftiga arten.

1600tjockfot1

En tjockfot blev en bonus på en annars misslyckad tur för att fota minervauggla.

Gömslet ligger c:a 5 meter från en stenhög. Det ser måttligt roligt ut men tydligen så är några minervaugglor väldigt stationära där. Jag tyckte dock att gömslet var på tok för nära. Det fanns inga variationsmöjligheter alls. Nu dök det inte upp någon uggla så jag ”slapp” problemet. Jag hade besök av ett par svarthakad busksvätta i alla fall. Hem till pensionaten och en riktigt god middag.

Lite sovmorgon blev det eftersom det var regnprognos. Denna morgon var jag inbokad i hökörnsgömslet. Gömslet ligger bara någon kilometer från pensionatet upp på berget bakom byn. Vi parkerar bilen och går några hundra meter till ett litet gömsle. Även detta gömsle har glas. Det har dessutom en liten speciell feature nämligen en anordning med en aluminiumlåda som man stoppar in värmeljus i. De motverkar kondens på insidan av glaset. Fiffigt värre. Vi tar farväl och jag tittar rakt ut i ett vitt intet. Tjock dimma är verkligen det absolut sämsta man kan tänka sig. Fem timmar sitter jag och tittar i rakt ut i det vita. Sen plötsligt dyker det upp ett vackert berg bakom dimman. Det äts dock raskt upp av dimman igen. Successivt ger sig dimman och regnet upphör. Fåglarna börjar kvittra igen. Jag får besök av en svart rödstjärt och en brandkronad kungsfågel. En kort stund senare ser jag en rovfågel över berget. Den försvinner och jag undrar vad den tog vägen. Plötsligt dyker den upp rakt framför mig och jag får en serie bra bilder. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att ta ett 70-200 objektiv för inflygningsbilder och det var klokt val. Sen när den sitter och äter byter jag till 500 mm linsen och tar till och med några porträttbilder med konverter. Jag var nöjd då jag t o m hann med att underexponera eftersom hökörn är alldeles vit på bröstet.

Hökörn, Spanien - 2016

En hökörn på väg att sätta klorna i en tamduva som används som åtel för örnarna.

Hökörn, Spanien - 2016

När den andra hökörnen kom var jag beredd och hade fokus på den hela vägen även genom träden.

Hökörn, Spanien - 2016

Mycket fjädrar blir det när man tillreder maten.

Hökörn, Spanien - 2016

Ett litet stopp på en gren innan man tar sig ett skrovmål

Nöjd med dagen blir jag hämtad av Ramon och ser fram emot en god middag igen.

Den sista morgonen tillbringas i ”the pool hide”. Två timmar satt jag där utan ett enda besök. Det myckna regnandet har tagit bort dragningskraften från vattenhålet. Det var annars en fin miljö som borde gett fina porträtt av blandade arter. Jag avslutar och packar ihop och begär mig ändå nöjd med helgen tillbaka mot Barcelona. Regionen gav mersmak. I april finns det goda möjligheter att fota och skåda bland annat rödfalk, mindre trapp, blåkråka, biätare mm. Det får nog bli ett besök nästa år också.

Fler bilder från Spanien kan ni se under fliken senaste bilderna.

Här kan ni också se en lite filmsnutt från resan.

En kommentar om hökörnsgömlset:
Jag blev chockad när jag satt mig i gömslet och ser Ramon knyta fast två stadsduvor i ena benet levande. Det var jag inte beredd på och det kändes olustigt. Jag diskuterade detta med guidebolaget och fick till förklaring att duvorna skänktes till dem istället för att gasas ihjäl av staden Lleda. De har använts för att mata hökörn i många år och de har genom detta lyckats vända en nedåtgående trend till att hökörnen nu häckat framgångsrikt fem år i rad i Montsonis. Det kändes kanske inte bättre men de använder alltså duvorna för utfordring på detta sätt enligt ett bestämt schema vare sig det sitter fotografer eller inte. Det är alltså ett matningsprojekt där fotografer åker snålskjuts.

Backcountry i Japan!

Jag tänkte chocka lite med ett blogginlägg som inte handlar om fåglar eller möten med djur. Här kommer mina intryck från en skidresa till det fantastiska Japan. Resan till Japan gick via Helsingfors. Efter en lång sömnlös resa som fördrevs med att titta på fyra långfilmer landade vi äntligen i Tokyo. (Narita) Ett litet stressmoment var att jag därifrån skulle ta mig till Haneda airport där inrikesflyget till Hokkaido skulle avgå. Det gick dock ett tåg från Narita direkt till Haneda som tog 1,5 timme så det löste sig smidigt. Första intrycket av Japan var positivt. Alla människor ler och är vänliga. De hjälper gärna till så gott de förmår på knagglig engelska. Jag hade ett antal timmars väntan på Haneda innan flyget. Leif som var i backen hetsade med att det var midjedjup fresh pow i backen. Spara lite åt mig…

1600tåg

På transfertåget till Haneda liknade allt Sverige. Alla tittade in i mobilerna. Det som möjligen var olika var att en hel del hade munskydd på sig för att motverka infektioner. En lite märklig syn.

Jag blir hämtad av Leif på Asahikawa’s flygplats. Det är ungefär en timmes körning till Furano som är första målorten på resan. Vi checkar in på Ashitaya där vi välkomnas av Hitoshi. En superkille som fixar det mesta. Ett verkligt trevligt litet pensionat med supergod mat. Det ligger några kilometer från backen. Inga problem att somna efter att bara ha sovit en timme på planet.

1600furano1

Utsikten från fönstret på pensionatet där vi bodde ho HItoshi eller Jimmie som han valt att kalla sig.

Första dagen i Furano är helt ok. Man upptäcker systemet som är väldigt lättöverskådligt. Det består av två sidor; en Furano sida och en Kitanomine sida. Furano har en kabin som kompletteras med en topplift och Kitanomine har en gondollift som går till toppen. Mellan de två delsystemen finns en Premiumzone som består av två bowles och några ridges som nås när man hajkar upp c:a 100 höjdmeter. En promenad som oftast belönas med ett kalasåk. Det mesta var uppåkt denna första dag i systemet men dag två visade sig bli något helt annat.

1600leif1

Leif tar sig ned i fin lutning i midjedjup iskall nysnö. Bättre än såhär blir det inte.

Vi stod först i kön till kabinen och när vi sätter oss i toppliften åker vi upp på ett berg som är täckt av 30-40 cm fjäderlätt puder. Det är fortfarande orört av skidåkare och mitt och Leifs ansikten spricker upp i fåniga grin. Vi åker ett par löjligt bra åk rakt under liften och kastar oss sen iväg för att komma bort till Premium zone när de öppnar 10:30. Det öppnas senare för att det säkras av pistörer varje morgon. Det är ett ganska digert gäng med pudernördar som står och väntar. När staketet dras åt sidan är det ivriga personer som klafsar fram genom halvmetern lössnö i pjäxor.

1600leif4

Genom en 20-30 minuters pjäxpromenad kommer man åt två bowles och en ås med fin gles skog. Området kallas passande för Premium zone. Det öppnas lite senare än resten av systemet för att pistörerna ska hinna lavinsäkra området.

De rutinerade avvaktar lite för att få en upptrampad fin gata att promenera. Väl uppe blickar vi ut över en gigantiskt orörd yta men spåren dyker upp i rask takt allteftersom snowboardåkare och skidåkare försöker stilla sin omättliga abstinens av färsk snö. Vi åker ett åk och snabbar oss upp igen och kör ett andra åk. Redan då har solen legat på så att snön är lite tyngre. Vi börjar då leta nordsidor både av säkerhetsskäl och för att få kall snö.

1600niclas4

Undertecknad som njuter av att ta sig ned i en skön brant mättad med snö. (Foto: Leif Stävmo)

Vi hittar en del fickor som lämnats orörda och njuter resten av eftermiddagen. Vi ger upp vid tre då vi har knappt två timmar att köra från Furano till Asahidake som är vårt nästa mål. Solen går ned och de sista strålarna träffar vulkanen när vi ser den i en svacka mellan två kullar.

1600Asahidake

Vulkanen Asahidake skymtar i en dalsänka precis när de sista solstrålarna belyser toppen med ett smörigt kvällsljus.

Väl framme på det ganska lyxiga hotellet slänger vi på oss våra Yukator och och skyndar oss ned till det Onsen som finns på hotellet. Det är de varma källorna som bildas runt vulkanen som ger möjlighet till dessa härliga Japanska spas som liknar Yasuragi i Stockholm. Enormt skönt för våra trötta kroppar att glida ned i de varma baden. Maten på hotellet är spännande och riklig. Det är mycket snabbmat….dvs råa prylar… Sashimi, saltinbakad abalon, picklade grönsaker, etc.etc… Vi äter oss mätta och går upp och lägger oss.

1600pistmaskin

Snö är ingen bristvara på Hokkaido. Vissa orter får upp till 18 meter snö under en säsong. Här har man just hittat pistmaskinen under en meter snö.

Vi vaknar dessvärre till vindtjut. Det blåser 20m/s så kabinen upp till vulkanens fot är stängd. Vi chillar lite och efter några timmar skymtar vi solen och ser på träden att vinden lagt sig en smula. Kabinen är fortfarande stängd så vi bestämmer oss för att gå upp med hudar och ta ett åk. Det är c:a 500 höjdmeter upp till liftstationen. Det tar oss ungefär 1,5 timme. Väl uppe kommer vi in i ett öde lifthus men med de relativt vanliga automater som innehåller det mesta i dryckesväg. Vi köpte ett par olika varma drycker på burk. Riktigt smarrig med sött, mjölkigt kaffe på burk efter den tuffa klättringen. Vi byter ut lite svettiga kläder och funderar lite på vart vi ska åka ned. Blåsten har gjort många brantare partier riskabla då det drivit in mycket snö som packats på en glidyta. Vi hittar ändå en del säkra partier vinpackat snö som ändå är rät skön att åka på. Vulkanen har format berget som terasser med korta branter och däremellan platta partier som man bara transporterar sig fram på. Vi åker två sådana terasser och vi kommer ned strax nedanför toppen på den tredje branten.

1600leif12

Leif i ett skönt parti ungefär tio svängar innan vi hamnar i bäcken.

Vi knatar upp en bit med pjäxorna för att komma åt hela det partiet. Det blir ett riktigt skönt avslutningsåk som slutar nere i en bäck med varmvatten. Det blir lite lätt vadning i pjäxor och en klättring upp till transportsträckan som gör oss svettiga. Men de sista svängarna var värda besväret.

1600niclas6

SIsta biten fick vi hoppa oss ned på snötäckta stenar. De branta kanterna gjorde att vi fick gå lite nedströms innan vi hittade ett lämpligt ställe att ta oss tillbaka till parkeringen.

1600leif11

Leif som ju arbetar inom flugfiskebranschen kan nu lägga in sina pjäxor i varukatalogen som vadarsäkra touringpjäxor för komboaktiviteter…

Vi tar en sen lunch på liftstationen och åker tillbaka för lite mer spanjutning. Efter spa blir det middag med sammanlagt tretton rätter, eller rättare sagt tolv då servitören förtvivlad frågade om vi ville ha den skål med ris som han glömt att ta fram. Vi var proppmätta efter typ åtta så det var lugnt.

När vi vaknade och den fjärde dagen i Japan kunde vi konstatera att det snöat ungefär 30 cm under natten. Vi skippade frukost och satte oss i bilen för att köra ungefär två timmar till ett skidområde, på andra sidan Asahikawa, som heter Kamui. Där träffade vi Takaya Haeda som skulle guida oss idag. Efter några uppvärmningsåk klev vi under repen och åkte ned på baksidan av berget. Inte ett spår var gjort. Första åket var ganska flackt men härlig snö. Vi slutade nere på en travers som tog oss tillbaka mot backen men en bit nedanför. Vi fick gå ungefär 10 minuter med hudarna för att ta oss tillbaka. Vi körde fyra åk i området och såg till några andra än vi. Vi hittade varierande terräng med en del riktigt fina branta partier med lagom gles skog. Nöjda med dagen åkte vi tillbaka och tog på oss våra Yukataor för att gå ned till Onsen och mjuka upp våra gamla gubbvader.

1600Takaya1

Vår guide Takya Maeda fotad med lite längre slutartid hade en härlig stil och med sina japanska skidor som hade konvex undersida flög han ur svängarna.

1600takya3

På vägen ned hittade vi en del småbranter och stenar vi kunde leka lite på. Takaya tar lite luft.

1600Leif14

Leif i ännu en njutbar brant i detta underbara land. Som ni ser är det inte många bilder med sol. Det snöar helt enkelt för det mesta.

Väderprognosen gjorde att det öppnade sig en möjlighet att åka på Asahidake. Takaya hämtade oss på hotellet vilket gjorde att det blev en lite lugnare morgon än vi räknat med. Det var mycket folk som väntade på första kabinen. Mycket nysnö, svaga vindar och bra sikt gjorde förhållandena gynnsamma. Vi började med en kort hajk för att komma åt en brant en bit ifrån de vanliga rutterna. Efter en del åkandes kors och tvärs på platten kom vi fram till en brant med en liten bowl som såg helt magisk ut. Jag fick äran att åka först och den höll vad den lovade. Bästa åket hittills med helt perfekt knädjup snö. Vi gör längre och längre turer och får det ena fantastiska åket efter det andra.

1600leif15

Efter 20 minuters klättring tar Leif av sina nya stighudar som envisades med att sitta stenhårt på skidorna.

1600vulkanen

Leif och jag vid vulkankratern där det ständigt kommer upp svaveldoftande ånga.

Efter tre åk kastar vi i oss en snabblunch bestående av korv inbakad i vad som smakar som doughnut. Inte helt tokigt efter en rätt rå meny senaste veckan. Vi kör ett åk till i högt tempo och hinner med sista kabinen upp för att få njuta av det sista ljuset på vulkanen. Vi hajkar upp en halvtimme förbi ångspruten ur vulkanen över till en ganska flack couloir. Det är inget superåk med skön snö. Plötsligt drar det in moln med snö och allt blir vitt och vi bestämmer oss för att dra oss ned mot kabinen och följa den enkla vägen ned för att inte fastna i mörkret och kylan som lägger sig över vulkanen. Vi åker ned på transporten och är en av de sista bilarna som lämnar parkeringen.

1600asahidake2

Att åka skidor på en vulkan adderar onekligen en dimension till skidåkningen och gör det till en större upplevelse än ”bara” en halvmeter lössnö.

Vi betalar Takaya och konstaterar att det varit två superdagar. En guide ger verkligen mervärde. Visst hade vi kunnat hitta dessa ytor själva men det skulle tagit betydligt mer tid och det är oftast något man inte har. En annan aspekt är såklart säkerheten där Takayas erfarenhet och snökunskap säkert räddar oss från onödiga risker.

Sista morgonen på hotellet i Asahidake. Lite rått och smått till frukost som vanligt men ingen stress. Idag är planen att åka till Tokachidake för att gå en topptur. Vi köper lite lunch på en 7-23 på vägen och åker ganska högt upp på en serpentinväg till en Onsen som ligger nedanför vulkanen. Från parkeringen ser man en ångpelare som sträcker sig mot skyn mot en gulaktig fond. Svavel som utsöndrats på snön. Efter en snabblunch tar vi på hudarna och börjar vår promenad. Det är dessvärre inte det fina vädret som utlovats utan den annalkande varmfronten har nog kommit tidigare med dis som gör det svårare att se konturer i den högalpina terrängen. Vi knatar på och möter efter en stund ett tjoande gäng japaner. De har hittat en fin yta som de åker på ett par svängar. Vi går upp i deras spår men fortsätter förbi mot kratern. Vi ser dock efter att vi gått en bit till att vi inte tjänar så mycket åkning på att gå ända upp till vulkanen utan nöjer oss när vi hitta ett par fina fält med bra snö. Vi tar ett åk ned till parkeringen och äter lite mer mat och bestämmer oss för att gå en sväng till på en annan ås. Vi följer en upptrack som går upp i skogen i ganska flack terräng men med lite fina branter. Skogen är häftig med granarna som är helt skulpterade med snö och rimfrost. Vi kommer upp till en platå där vi har bra översikt över topografin och nöjer oss med den c:a 400 höjdmetrarna. Det blir ett ok åk i bra snö men lite flack terräng. Dagen gick inte till historien som den bästa skidmässigt men det blev ett bra motionspass och vi är supernöjda ändå. Vi hoppar in i bilen och åker mot Furano där vi ska spendera den sista natten. På vägen ned från vulkanen passerar vi en räv men i den branta lutningen kunde vi inte stanna. Bara hundra meter nedanför dyker det upp en till och läget är bättre. Vi stannar och jag får stilla abstinensen att fota något med fjädrar eller päls. Räven visar sig vara en Vulpes vulpes Schrencki. En underart till vår rödräv. Lite trubbigare nos och kompaktare som helhet. Leif sammanfattar det bra med att säga att den ser ut som en blandning av fjällräv och rödräv.

1600rodrav1

Schrencki rödräv (Vulpes vulpes Schrencki) som förgyllde vår sista skiddag med sin närvaro.

1600rrodrav3

Leifs påse med nötter gjorde att vi kunde hålla kvar den runt bilen helt nära. Jag hade bara ett 70-200 objektiv så det behövdes lite rävsnask för att få den att samarbeta.

Planen var att åka halvdag men den oväntade värmen som drabbat Japan gör att det regnar och all snö är förstörd. Det är inte hela världen för oss som haft en kanonvecka men trist för de som kommer nu. Dessutom ska det bli rejält kallt om några dagar och allt kommer att bli stenhårt. Efter frukost rullar vi mot Asahikawa och flygplatsen. Kvällen spenderas i Tokyo med en god middag och avslutas i en futonsäng på ett billigt hotell i närheten av Haneda. Äventyret i Japan är över. Tack Leif för bra förarbete med rekning och inte minst för trevligt sällskap.

Här kan ni se en en alldeles för lång skidfilm från veckan.
Man inser att man skulle ha filmat mer med den vanliga kameran och mer med staven än kameran på hjälmen då men det får bli nästa gång…

 

 

 

Tanzaniasafari – Hakuna Matata

Tanzaniasafari – Hakuna Matata
Tanzania

Republiken Tanzania bildades 1964 då Tanganyika och Zanzibar förenades. Zanzibar har visst självstyre. Denna repubik var vårt resmål nu på höstlovet. Som ni ser på kartan nedan gränsar landet mot många andra nationer. Vi landade i Kilimanjaro efter en lång resa via Amsterdam. Efter en timmes transfer kom vi fram till hotellet och somnade sött. I gryningen vaknade jag av afrikanska palmseglare som flög runt på anläggningen. Första kryzzet avklarat. Efter frukost fördelades hotellets gäster på olika jeepar och vi träffade för första gången vår chaufför/guide Abel. Första dagen visade sig vara en ren resdag. Vi åkte samma timme tillbaka för att sen åka förbi flygplatsen norrut. Resan till nästa hotell var dryga fem timmar. Vi spanade och njöt av alla nya intryck. Mopeder med levande grisar som last, kvinnor med bananstockar på huvudet. Vansinniga trafiksituationer etc. Det blev även ett antal fågelarter som hängdes in. Det var dock svårt att med säkerhet bestämma många eftersom man inte kan se med kikare i en skumpig bil och de allra flesta arter var helt nya för mig. Hotellet hade en pool och vi tog oss ett efterlängtat svalkande bad.

karta-tanzania-

Tarangiri elefanternas park
I gryningen smet jag upp och spanade av hotellträdgården som faktiskt hade en hel del arter att bjuda på. Common fiscal, brunglador, diverse duvor, några arter sunbirds, en matande afrikansk härfågel, flockar med speckled mousebirds och många fler.

1600afrikansk härfågel10

En Afrikansk härfågel matade ungar i ett hål i muren till poolen. Hen poserade villigt i gryningsljuset.

Efter frukost bar det alldeles för sent iväg till Tarangiri. Resan dit var en och en halv timme. Allt fotoljus var borta vid ankomst. Alla som fotar natur vet att första timmen och sista timmen på dygnet är då man oftast tar sina bästa bilder. Nåja, här skulle skådas djur, fåglar och natur så jag var inte besviken utan full av förväntan. Medan vi väntar på att Abel ska betala inträde ser vi en White-bellied Go-away bird och en schakal som jagar en hare. Vi ser även några Vervet monkeys (Chlorocebus pygerythrus), näshornsfåglar och ett flertal andra arter. Det sjuder av liv. Vi hoppar in i jeepen och trycker upp taket. Det gör att man kan stå helt och hållet och utan problem få ut kameran och ha gott om svängrum. Man är lite högt så ofta skickade jag ut kameran genom fönstret för att komma så lågt som möjligt.

1600vervet1

Mor och barn av Vervet monkey spanar av fotografen. De tillhör släktet gröna markattor och är vanliga runtom i hela Östafrika.

Första djuret i parken är en flock impalor. Strax därefter kommer en flock zebror för att dricka i ett vattenhål tillsammans med en stor flock gnuer, Eland antiloper och en grupp elefanter. Vi åker vidare och dagen fylls av diverse olika antiloper och gaseller. Det tar dock ända till lunch innan vi ser första rovdjuret.

1600elefant15

En elefanthona fäller ut öronen för att visa att hon är beredd att försvara sin unge.

Från rastplatsen ser vi en lejonhona som går runt jeeparna nere i dalen. Det visar sig senare att hon tillsammans med en väninna strax efter fällde en zebra som vi sen fick se dem kalasa på vid floden. Där var det även en hel del vadare. De flesta ”svenska vadare i vintedräkt” men också en del nya arter som Hammerkop, Smedvipa, marabou storkar och annat. Vi ser även den ohyggligt söta Dik- dikantilopen.

1600dikdik2

En Dik-dikantilop är den minsta arten antilop. De syns oftast i buskterräng där de kalasar på skott av olika slag.

Det är en kavalkad med arter åt alla håll. Gycklarörn, skrikhavsörn, gamar, olika glansstarar. Listan kan göras lång. På eftermiddagen rör vi oss hemåt. En av mina döttrar känner av den långa resan och har fått för mycket sol. Men vi är alla fulla och mätta av intryck. Hem till hotellet för ett dopp och buffémiddag à la charter på Highview hotel.

Besök hos Masajerna
Dålig start på morgonen. Smilla, min yngsta dotter, är uppe med mig i gryningen för att kolla på soluppgången men får ett migränanfall och måste gå och lägga sig igen. Hon lyckas tack och lov somna och vi kommer iväg efter några timmar. Nu är vi på väg till Serengeti. Efter en ganska kort bit kommer vi till porten till Ngoro ngoro- reservatet. I hela Ngoro ngoro får Masajer leva och verka under vissa förutsättningar. Vägen går i en vacker regnskog upp på kraterkanten. Vi stannar och kollar ned i kratern från en utkiksplats som ligger 600 meter upp från botten. Det är en mäktig syn. En Augurvråk cirklar rakt nedanför mig men är borta som så ofta när jag fått på det stora objektivet.

1600ngorngorreserv2

Vi lämnar högplatån och tar oss ned till en dammig torr öken som efter regnperioden förvandlas till en grön oas.

Vi kommer strax upp på en högplatå där kossor går tillsammans med zebror och betar. En märklig men vanlig syn. Vi åker ned från platån och kommer in i en dammig öken som så småningom övergår i savann. I den här miljön lever många Masajer.

1600masajpojke3

Den lilla masajpojken tittar nyfiket på oss Svenskar där vi sitter i hans hydda och lyssnar på hur livet som Masaj ter sig.

1600hoppmasajer

Masajerna framförde en traditionell dans där de turas om att hoppa högt.

Vi gör ett besök i en by och blir visade runt av byhövdingens son Paul. Han berättar om hur de bygger hyddorna och tar oss in i en av dem. Han berättar att de har polygami. Hövdingen har 14 fruar och för att undvika svartsjuka så byter han hydda varannan natt. Paul har 43 halvbröder och visste inte hur många systrar han hade. De har ett dagis i byn där barnen lär sig läsa och skriva om de vill. De som inte vill är ute med de vuxna med djuren. Efter att vi till slut kom ut ur den inpyrda, becksvarta hyddan ”erbjöds” vi att köpa armband och dylikt.

Pliktskyldigt köpte vi ett par armband för 10 gånger mer än vad man kunde köpa det på andra ställen. Vi såg det dock som en guideavgift.

 

Mot Serengeti

När vi lämnat masajbyn ser vi en del djur och ganska mycket fågel. Jag biter mig i läppen eftersom jag skulle kunnat stanna hela tiden för att fota olika arter. Ängshökar jagar längs vägsidorna. Till slut ropar jag ändå, -stopp! En östlig sånghök sitter fint på en sten alldeles vid vägkanten och poserar villigt för mig. En fantastiskt vacker fågel i mitt tycke.

1600östligsånghök2

Vi rullar vidare och efter en stund ber jag Abel stanna. Jag ser ett djur som smyger i värmedallret långt ute och när jeepen är stilla så ser jag mitt livs första gepard. Den går målmedvetet med raska steg. Efter en stund är vi äntligen framme vid porten till Serengeti. Där tar vi en paus och går upp på en klippa med en fantastisk utsikt över en vidsträckt savann. Man ser horisont i alla riktningar. En mäktig upplevelse. Platsen myllrar av liv. Klippan är full med ödlor. En som väcker uppmärksamhet är en Agama mwanzae. Den ser ut som Spiderman med sina rosablå färger.

1600Agama mwanzae1

Agama mwanzae, eller spidermanödla som jag valt att kalla den är c:a 40 cm lång och som ni ser lyser den upp tillvaron med sin blotta uppenbarelse.

Babblers, barbets, biätare, glansstarar, vävare, maraboustorkar, gamar och mycket mer födosöker runt klippan. Vi måste dock vidare och åker igenom porten till Serengeti. Förväntningarna är stora. 100 meter från porten betar några elefanter. Vi åker på i ganska rask fart då vi har en god bit att köra. Abel vill komma fram innan det blir mörkt. Vi stannar när vi ser två lejonhannar som rör sig i det höga gräset. De är verkligen mäktiga djur. Vi passerar olika ”öar” av klippor där man förväntar sig ett poserande lejon eller en leopard men platserna är tomma. I solnedgången vill jag ha ett djur i motljus och till slut dyker en giraff upp och jag får snabba mig på att knäppa några bilder. Efter en god stund ytterligare ser vi äntligen campen.

1600giraff4

En giraff får ställa upp som siluett mot den nedgående solen i Serengeti.

Vi blir välkomnade av personalen som visar oss till våra tält. Vi får de två yttersta som visar sig vara alldeles nya. Tälten innehåller badrum och två stora sängar med moskitnät. Betydligt lyxigare än jag trott. Vid restaurangtältet brinner en härlig lägereld och vi sätter oss runt den och blir serverad en Serengetiöl. Det kan inte kännas mer rätt. Jag har tagit fram min ficklampa och lyser ut mellan tälten. Ofta träffar ljusstrålen ögon som reflekterar tillbaka ljuset. Hyenor smyger runt i mörkret och på avstånd hör vi lejon som ropar. Vi går trötta och lägger oss. Vi somnar som stockar men jag vaknar mitt i natten av ljud precis utanför tältet. Hyenor går och småskrattar. Man känner sig konstigt nog säker bakom innanför tältduken och jag somnar om.

Rätt tid på rätt plats
Vi har bestämt avfärd till klockan sex. Personalen har sagt att vi inte får gå ur tälten innan det ljusnar så vi gör oss i ordning och strax före sex puttar vi på tältduken så inte något djur ligger och sover mot tältet. Försiktigt drar jag upp blixtlåset och tittar ut. Inga bestar i sikte så jag går ut och njuter av gryningen. Strax efter kommer Abel och vi åker iväg.

1600Topi1

Två Topiantiloper småmyser lite i den svala gryningen. Bästa tiden på dagen även i Afrika.

Vi rullar iväg sakta med taket uppe och passerar flockar med Thompson- och Grantgaseller. Vi ser på avstånd en stor flock bufflar och sen ser vi två luftballonger. Märklig och oförväntad syn.

1600ballong1

Att åka luftballong är ett annat sätt att njuta av Serengetis vildmark. Jag föredrar dock att vara närmare djuren och möta dem i ögonhöjd.

I närheten av bufflarna står en jeep parkerad. Vi närmar oss sakta och chauffören pekar framför jeepen. Vi ser då en lejonhanne som står och iakttar bufflarna. Samtidigt ser vi tre andra lejonhannar närma sig från sidan.

1600lejon2

En av de fem lejonhannarna iakttar stilla buffelflocken och smider planer för att i bästa fall stilla sin frukosthunger.

Ytterligare en dyker upp ur gräset framför oss. Fem lejonhannar smyger och smågrymtar åt varandra som för att ge direktiv för en mordisk plan. Vi följer dem länge med de blir till slut iväg körda av savannens verkliga kung. Buffeln!

1600Buffel2

Buffeln är utan tvekan Savannens verkliga kung även om den ibland blir mat tvekar den inte att jaga iväg lejon. Hade lejonen varit mer erfarna eller honor hade kanske resultatet blivit ett annat.

Det myllrar av liv. Det är fåglar överallt. Jag tvingas välja bort allt smått som lärkor, pilärkor, finkar etc som hoppar runt i gräset. Jag måste ofta påminna mig själv att det är en familjeresa. Om inte jag gör det så hjälper familjen till…

1600lejon3

Fem unga lejonhannar får jaga vidare på annat håll. Buffel till frukost blev det i alla fall inte den här morgonen.

Vi åker vidare till en rastplats där vi utnyttjar toan och spanar från kullen. Vilan bir kort då en gepard är i rörelse bland Thompson gasellerna. Den gör inget jaktförsök utan marscherar i jämn fart i en bestämd riktning. Vi lämnar kullen och beräknar var den ser ut att genskjuta vägen. Det går alldeles utmärkt och geparden kommer förbi på beröringsavstånd. Den är så vacker med sina streck från ögonen som gör att den ser sorgsen ut. Det är ingen tvekan om att den är byggd för fart. Geparden har en extra böjlig ryggrad som fungerar som katapult och ger extra fart. Den kommer upp i hastigheter på över 110km/h.

1600gepard2

Världens snabbaste däggdjur spatserar förbi oss utan att ägna oss någon större uppmärksamhet. Graciösare djur får man leta efter.

Efter en trevlig morgon skriker det i allas magar utom min och vi åker tillbaks till campen för att äta frukost. Då möter vi de andra sällskapen på väg ut. De missar den härliga gryningen men är förmodligen glada ändå. Vi tar en ganska lång paus och jag passar på att gå runt i närmiljön och fota fåglar. Det är grässångare överallt, glansstarar, flugsnappare. En d’Arnauds barbet gnisslar en lustig aria. En vacker udda art. Tiden går och vi äter lunch och packar ihop för en tur igen. Den speciella sången låter såhär.

1600d’Arnauds barbet1

En d’Arnauds barbet som jag upptäckte på den mycket speciella sången som ni kan höra här intill.

Vi passerar en flodkrök där det är fullt med flodhästar och Matilda, min äldsta dotter, blir överlycklig över att ha uppfyllt hennes mål. En ”Madagskar slam”. För de som inte förstår innebär det att man ringar in Lejon (Alex), Zebra (Marty), Flodhäst (Gloria) och Giraff (Melman).

1600hippo2

En flodhäst är gepardens raka motsats när det gäller grace. Dess rätta element är vattnet och den syns oftast i floder och vattendrag och inte så ofta på land då den är mer exponerad för rovdjur.

På samma ställe dricker en stor flock med gulstrupiga flyghöns. Där finns också många olika vadare. Brushanar, gluttsnäppor, styltlöpare, trebandad pipare mm. Många i lägret hade leoparder på morgonen och vi chansar på att de är kvar i området. Mycket riktigt är en hona med sin unge kvar runt trädet där de tidigare setts. Nu är de dock nere på marken. Det är redan flera jeepar på plats. Det börjar regna. Det syns tydligt att leoparder precis som andra katter inte är så förtjusta i vatten.

1600leopard3

Leoparderna ser inte ut att vara helnöjda med regnskuren som kommer. De tar skydd nere i en bäckfåra och försvinner under vegetationen.

De söker skydd i undervegetationen efter att ha släppt till några bilder. Vi fortsätter att åka runt i regnet och hittar en lejonflock som slagit en flodhäst. Ett skrovmål som räcker en god stund för en stor lejonflock. Vi rör oss hemåt nöjda med dagen för att äta middag och släcka törsten med en Serengeti.

Ännu en gryning i paradiset
Det är morgon igen och det är åter dags för en gryningssafari. Som vanligt försöker jag hitta djur i motljus den korta tid man har på sig när solen i expressfart tar sig över horisonten. En hyena på avstånd, en flat-top akacia och några Topi-antiloper får agera modell. Tyvärr drar molnen ihop sig och det ser ut att bli regn.

1600sunrise1

Soluppgång i Serengeti. En av de få gångerna tyvärr som vi får ett fint ljus på morgonen. Vi njöt!

Vi upptäcker tre lejon som är på jakt. Några ovetande vårtsvin går och betar bara ett tjugotal meter framför ett av lejonen. Lejonen smälter fantastiskt väl in i det höga gula gräset. Ett ljud eller en oförsiktig rörelse avslöjar katterna och grisarna sätter iväg och är tillfälligt trygga. Trygghet är dock något som ytterst få djur kan unna sig då de flesta djuren på savannen står på någon annans matsedel. Turen går vidare och vi njuter av livet som finns på savannen.

1600sekreterarfågel3

En sekreterarfågel ger ett feminint intryck med sina plymer, långa ögonfransar. Den har också som ett par svarta shorts på sig som inte syns på denna bilden. En primadonna.

En sekreterarfågel hoppar runt på marken och får tag i en liten orm som den smaskar i sig. En lustig fågel med sina långa ögonfransar, svarta shorts och märkliga frisyr. Den ger ett feminint uttryck. Smilla ropar till att det sitter en rovfågel på en gren. Mycket riktigt sitter en vacker örn som efter konsultation med Birds of East Africa bestäms till en juvenil Stridsörn. Vi rör oss tillbaka för att packa ihop och äta en sen frukost.

1600martialeagle2

En juvenil stridsörn spanar efter något ätbart i akaciedungarna.

Det är med vemod vi lämnar campen där vi spenderat två nätter. Om jag gör om denna resa kommer jag definitivt lägga mer tid i Serengeti. Att bokstavligen bo mitt bland djuren är ett stort mervärde. Det är helt enkelt på det sättet som det ska vara. På det sätt som man alltid drömt om att det skulle vara.

1600Leopard2

Honan tar ett skutt upp till hanen för att sätta fart på honom.

Som illustrativt exempel så hittar vi då vi lämnat campen ett leopardpar i ett träd bara 1 km från lägret. En hona och en hane ligger och vilar frukost. Honan försöker dock sätta fart på hanen och hoppar graciöst mellan akacieträdets grenar.

1600leopard1

Leopardhannen ligger lojt på en gren och spanar på oss.

Hanen låter sig dock inte imponeras utan ligger drygt kvar och iakttar oss från en gren. Vi åker lite raskare än tidigare då vi måste hinna hela vägen tillbaka till Ngoro Ngoro där vi ska spendera nästa natt. Vi åker till ett informationscenter som ligger vid en klippa som är täckt med regnskogsliknande biotop. Det myllrar av liv runt klippan. Flera olika arter vävare och däggdjur.

1600hyrax1

Hyraxen är ett mräkligt djur som påminner om ett stort marsvin men är inte en gnagare. Den kallas även klippgrävling.

Förutom mungos finns där också ett märkligt djur som påminner om ett stort marsvin men tillhör en egen ordning som heter Hyraxar. De kallas ibland klippgrävlingar. Det är även ett antal arter vävare där samt ett par purple grenadier (Violastrild) som badar i en liten vattensamling mitt i trappan. En dubbel espresso och en liten kilimanjaro (burköl) senare är vi på väg igen.

1600violastrild1

Ett par violastrild tar ett uppfriskande bad i en liten vattensamling i trappan


Mot Ngorngoro

Det börjar bli varmt och värmedallret är påtagligt. Vi ser några jeepar lite längre bort och det visar sig vara en gepardfamilj som smyger på en flock thompsongaseller. Jakten misslyckas tyvärr men vi fick ändå se dem accelerera från 0-100 på några sekunder. Savannens Tesla. Nu blir det mer transport än safari men vi tvingas stanna då en lejonhanne visar med bestämdhet att savannen inklusive bilvägen tillhör honom, inte bilarna. Efter några timmar är vi uppe på Ngorongoros högland igen. Skönt med lite svalka. När vi passerat nedfarten till kratern åker vi 90 grader åt ”fel” håll i en timme till WIldcampen där vi ska bo två nätter. Det visar sig vara ett supermysigt ställe där vi bor i tält på pålar med helkaklade badrum. Vi äter en god middag och somnar nöjda i våra kingsizebäddar.

nGoroNgorowildcamp

Ett tält låter kanske inte så lyxigt men det var supermysiga tält med helkaklat badrum och sköna sängar. Dessutom var det svalt på dryga 2000m.

Jag vaknar i gryningen och lyssnar på en busknattskärra, några hyenor ropar en bit bort och det knakar utanför tältet. Jag smyger ut på verandan och ser tre giraffer som betar av akaciorna. Tyvärr är de skygga och drar sig undan när jag hämtar kameran.

1600ngorowildcamp1

Utsikt från tältets veranda.

Efter en pannkaksfrukost åker vi den dryga timmen till kratern. Det är en mäktig syn när vi är står på kanten av kratern och blickar ned. Det går en väg ned och en annan upp ur kratern så man slipper mötas på den branta serpentinvägen. När vi kommit ner i kratern ser vi en del gnuer, grant- och thompsongaseller. En kobra passerar över vägen till min äldre dotters förfäran. Den smiter in under en sten innan jag får den på bild. Vi åker vidare och kommer fram till en står flock bufflar. Ett stort antal gamar cirklar över flocken och efter en stund ser vi ett nästan uppätet kadaver med några gamar på marken. Det är framförallt örongam, gåsgam och vitryggiga gamar man ser i Tanzania. Vi åker runt och tittar på djuren men det sprakar aldrig till riktigt. Det är färre djur och ett ganska trist grått ljus i kratern. Vi passerar ett gäng zebror där en av dem är riktigt uppspelt och hoppar runt. Vi bestämmer oss för att det är Marty.

1600zebra6

Marty är spattig och hoppar runt i Ngorongoro kratern.

Vi blev lite bortskämda i Serengeti. Jag uppskattar dock den annorlunda biotopen och njuter av stunden ändå. Hoppet stod till att få se en noshörning men de c:a 20 stycken som ska finnas här håller sig undan. Vi ser en del fåglar vid en ”hippo pool” Bl a Vit pelikan, Helig ibis, en flock med kortstjärtade vidafinkar, en malakitkungsfiskare, dammsnäppa och en svarthäger med sin speciella fisketeknik. Den fäller ut vingarna som ett paraply som skuggar vattnet och lurar fiskarna att ta skydd i skuggan. Där simmar också en flock änder med det tveksamma namnet hottentot teal (sumpand). Jag hade kunnat sitta kvar där en god stund och skådat men familjen knorrar så vi rör på oss.

1600vitpelikan

En vit pelikan lyfter och lämnar ”the hippo-pool”

Vi tar ett varv till med hoppet att få se en noshörning men ger upp och börjar den branta klättringen ur bilen. Sanna är märkbart brydd över de branta stupen som kantar den smala vägen. Ett möte med en elefant eller liknande skulle bli onödigt spännande.

1600strimmiggnu4

Två gnuer betar gr’set i kratern. De saltrika ångorna ses stiga i bakgrunden och sprider en spöklik stämning i kratern.

Det går dock bra och vi är snart uppe på höglandet igen. Det är nästan lite Skottlandkänsla över landskapet och masajbyarna med sina runda hus gör att man i fantasin förflyttar sig till ”The shire” och förväntar sig se Frodo och Co springa runt i landskapet.

1600theshire

Masajbyarna med sina runda hyddor för tankarna till Tolkiens värld och ”the shire”

 

Lake Manyara – de mindre flamingornas hemvist

Efter hoppackning lämnar vi Ngorongoro Wildcamp och beger oss mot Lake Manyara. Det är dock en dryg biltur dit. Det tar dryga två timmar innan vi kommer fram till grinden för Ngorngoro reserve. Där sitter en bergbiätare snyggt så jag skyndar ut med kameran. Den är inte jätteskygg så det blir några hyfsade bilder på denna vackra fågel.

1600bergbiätare1

Vid utfarten från Ngorongoro sitter en bergbiätare och lyser i sin prakt.

Det skulle vara häftigt att få strosa runt i regnskogen men det finns inte tid till det. Vi åker den sista halvtimmen till Lake Manyara och ger oss in i parken. Det blir dock en snabbtur. Vi gasar runt hela parken på en och en halv timme. Höjdpunkterna är några elefanter som äter i skogen, Blue monkey, savannörn, en klipspringer, några nya fågelarter. Mitt i lake Manyara står stora flockar av mindre flamingos men då vattnet är väldigt lågt såhär års ser man dem bara som ett rosa töcken. Vi hamnar mitt i ett race där babianungar galopperar på sina mödrar. Åtminstone får jag den associationen.

1600babian2

Tanzanianska mästerskapet i barbackaridning för babianer. Oklart om detta är vinnaren.

Full fart nu mot Kilimanjaros flygplats. Det tar ytterligare fyra timmar innan vi är framme och tar adjö av vår guide Abel för att hoppa på planet till Zanzibar. Tjejerna ser väldigt mycket fram emot denna del av resan medan jag gärna hade stannat kvar i vildmarken. Men det är ju faktiskt en familjeresa….

 

Zanzibar – snygg fasad men skräpig bakgård

Efter en stunds väntan på flygplatsen på Zanzibar blir vi hämtade och körda till hotellet. Det tar c:a en timme och är en riktig vansinnesfärd på mörka vägar med cyklister utan lampor, getter och höns som springer över vägen, familjer som åker på lastbilar med barn som dinglar med benen utanför flaket utan att hålla i sig. Det övergår alla mina Svenska kontrollfreaksgänser och jag blundar till slut för att inte kollapsa. Resan går bra vilket den väl oftast gör också. Vi kommer fram till ett riktigt lyxhotell och går och äter middag utan att duscha. Vi känner oss lite udda i våra safarikläder. Där stolpar solbrända damer omkring på höga klackar men vi bestämmer oss för att det är mest fel på dem och äter oss mätta. Jag tar en promenad på morgonen för att se vad Zanzibar har att erbjuda. Det är snudd på att man får jogga för att inte alla säljare ska hoppa på en. Det är ett klart minus att man inte får vara ifred. Men jag upptäcker strax att det inte är så mycket att fota. Förutom kråkor och någon häger är det tomt på fågel. Inte en mås så långt ögat når. Jag hittar däremot en kajtuthyrare och bestämmer mig för att återkomma på eftermiddagen om det börjar blåsa. Det gör det så det blir en kul eftermiddag med skaplig vind och varmt vatten. Det är man inte van vid som nordbo.

1600zanzibar1

Sultan sands är ett fint hotell med sjysst käk men lite snofsigt i överkant för oss som är vana vid att tälta…

Tyvärr insjuknar frun i något feberartat men jag och tjejerna bestämmer oss efter överläggning med Sanna att vi ger oss ut på en snorkelsafari. På morgonen blir vi upphämtade och körda till andra sidan ön. Tyvärr ser vi att det är sopor överallt runt vägarna. Drivor av petflaskor och annat bråte överallt. Det är tydligt att någon ”Håll Zanzibar rent” kampanj har inte varit en prioritet på ön. Väl framme äntrar vi en båt som kallas dhow. En enkel träkonstruktion med ett segel som fästs i masttoppen med en lös bom. Vi åker med motor ut till en ö. Vi har sällskap med olika typer av båtar. Några paddlar en kanot en annan stakar sig fram i en båt med utriggare. Första stoppet blir en lagun med mangroveträd. Det är lågvatten så det går inte att åka in hela vägen. Det är vackert med de raukliknande formationerna i viken. Därefter åker vi vidare till ett korallrev runt hörnet. Vi är ivriga och kastar oss raskt i vattnet med våra snorklingsutrustningar. Det myllrar av fiskar. De flesta är små men vi ser en del snappers, några små jacks. Det är mycket vackra koraller av olika arter. Kul att se levande korall. Tyvärr ser jag senare att de släppt ankaret rakt i korallen. Jag påtalar det för guiden som menar att det är svårt att få fiskarna som kört ut oss att förstå vikten av att bevara revet.

1600zanzibar2

Det regnar på avstånd innan vi kommer iväg.

 

1600zanzibar6

Det regnade även när vi kom tillbaka

Vi är i vattnet över en timme. Vi hade så bråttom så vi glömde att smörja in oss. Min rygg är som en italiensk jordgubbsglass. Jag förbannar min klantighet. Man borde ha haft en t-shirt på sig. Vi äter en härlig lunch med fräscha skaldjur, bl a grillad languster. Lunchen ackompanjeras av ett band som spelar lokal musik och två höftvrickande, weedrökande danserskor sätter lite halvpiff på ögonblicket.

1600lunch

Languster, räkor, ris, böner, chapatis allt nedsköljt med en Kilimanjaro eller sprite. Mmmm

Jag tar kameran och promenerar in i skogen men konstaterar att det är tomt på liv förutom brunråttor som trivs alldeles utmärkt bland soporna som är slängda överallt. Man kan tyvärr konstatera att paradisön inte riktigt håller för en noggrann granskning.

1600brunråtta

Brunråtta var det enda djur jag såg på den lilla atollen.

Nåväl, jag och tjejerna har haft en skön dag på sjön och dagen avslutad med att vi seglar tillbaka i en sjön eftermiddagsbris. Det blir äntligen ett härligt ljus mot den mörka himlen när solen kommer fram. Dagen efter ligger jag i skuggan och spara min onda rygg och snart är det dags att packa och avsluta denna vår första afrikaresa.

1600zanzibar4

Det är bra drag i seglet när vi styr kosan hem från ön.

1600zanzibar3

Det är en primitiv segelrigg på en Dhow men det funkar utmärkt.

Summeringen är att Afrika är en underbar kontinent. Tanzania ett fantastiskt land med mycket att erbjuda. Lärdomen är att man till nästa gång snickrar ihop ett eget program för att få så mycket tid som möjligt där man vill spendera den. Serengeti ropar redan efter mig men det finns ju så många andra länder i Afrika också som måste besökas. Jag hoppas verkligen att det finns åtminstone nåra liv till att leva så man hinner med allt.

HAKUNA MATATA!!

 

Om du vill se mer bilder från Tanzania kan du kika här!

 

Jag såg under resan 160 olika fågelarter.

Common Ostrich
Egyptian Goose
Hottentot Teal
Helmeted Guineafowl
Yellow-necked Francolin
Gray-breasted Francolin
Red-necked Francolin
Crested Francolin
Coqui Francolin
Little Grebe
Saddle-billed Stork
Marabou Stork
Yellow-billed Stork
Great White Pelican
Hamerkop
Gray Heron
Black-headed Heron
Intermediate Egret
Little Egret
Black Heron
Cattle Egret
Squacco Heron
Rufous-bellied Heron
Striated Heron
Black-crowned Night-Heron
Glossy Ibis
Sacred Ibis
African Spoonbill
Secretary-bird
African Harrier-Hawk
Lappet-faced Vulture
White-backed Vulture
Rueppell’s Griffon
Bateleur
Brown Snake-Eagle
Martial Eagle
Tawny Eagle
Steppe Eagle
Dark Chanting-Goshawk
Eastern Chanting-Goshawk
Montagu’s Harrier
Black Kite
African Fish-Eagle
Augur Buzzard
Kori Bustard
Denham’s Bustard
White-bellied Bustard
Black-bellied Bustard
Hartlaub’s Bustard
Black Crake
Eurasian Moorhen
Black-winged Stilt
Long-toed Lapwing
Blacksmith Lapwing
Crowned Lapwing
Three-banded Plover
African Jacana
Common Sandpiper
Common Greenshank
Wood Sandpiper
Whimbrel
Ruff
Temminck’s Stint
Little Stint
Double-banded Courser
Sooty Gull
Common Tern
Lesser Crested Tern
Chestnut-bellied Sandgrouse
Yellow-throated Sandgrouse
Speckled Pigeon
Mourning Collared-Dove
Ring-necked Dove
Emerald-spotted Wood-Dove
White-bellied Go-away-bird
White-browed Coucal
Eurasian Nightjar
White-rumped Swift
African Palm-Swift
Speckled Mousebird
Eurasian Hoopoe
African Gray Hornbill
Tanzanian Red-billed Hornbill
Black-and-white-casqued Hornbill
Gray-headed Kingfisher
Little Bee-eater
Cinnamon-chested Bee-eater
European Bee-eater
Lilac-breasted Roller
Broad-billed Roller
D’Arnaud’s Barbet
Red-fronted Barbet
African Gray Woodpecker
Greater Kestrel
Fischer’s Lovebird
Brown-headed Parrot
Chinspot Batis
Black-crowned Tchagra
Brown-crowned Tchagra
Slate-colored Boubo
Sulphur-breasted Bushshrike
Purple-throated Cuckooshrike
Gray-backed Fiscal
Southern Fiscal
Magpie Shrike
White-rumped Shrike
Fork-tailed Drongo
African Paradise-Flycatcher
House Crow
Cape Crow
Pied Crow
White-necked Raven
Rufous-naped Lark
Fischer’s Sparrow-Lark
Lesser Striped-Swallow
Common Bulbul
Rattling Cisticola
African Yellow White-eye
Black-lored Babbler
Arrow-marked Babbler
Grayish Flycatcher
Southern Black-Flycatcher
White-browed Robin-Chat
Spotted Morning-Thrush
Northern Wheatear
Abyssinian Wheatear
Capped Wheatear
Red-winged Starling
Hildebrandt’s Starling
Ashy Starling
Superb Starling
Green Sunbird
Collared Sunbird
Bronze Sunbird
Variable Sunbird
Gray Wagtail
African Pied Wagtail
African Pipit
Rosy-throated Longclaw
Streaky Seedeater
House Sparrow
Kenya Rufous Sparrow
Swahili Sparrow
Red-billed Buffalo-Weaver
White-headed Buffalo-Weaver
Speckle-fronted Weaver
Rufous-tailed Weaver
Gray-headed Social-Weaver
Baglafecht Weaver
Holub’s Golden-Weaver
Vitelline Masked-Weaver
Speke’s Weaver
Red-billed Quelea
Yellow Bishop
Fan-tailed Widowbird
Black-bellied Seedcracker
Purple Grenadier