This post is also available in: Engelska

Minervauggla – thene noctua

Minervauggla – thene noctua
På ovansidan är minervaugglan gråbrun till brun med ljusa fläckar. Strupe och bröst är ljusa med brunaktiga fläckar. Vaxhuden är starkt svälld och tårna är endast sparsamt befjädrade. Den är ungefär stor som en pärluggla och mäter 23-27,5 cm på längden, har ett vingspann på 50-57 och väger ungefär 140-200 gram. Honorna blir som regel något större än hanarna.

Det första dokumenterade exemplaret som sågs i Sverige var i Lomma i början av 1800-talet. Så i mars 1939 konstaterades en minervauggla på gården Rosenhäll i Härslöv i Skåne. I slutet av april dök det upp en hona och när man så småningom hittade två ungar var häckningen ett faktum. Ugglorna fanns i området ända fram till februari 1942. 1948 ska en jägare ha skjutit en minervauggla i samma trakter, som skickades för uppstoppning. 30 år senare, den 29 november 1981 hittade man en död minervauggla i Mellanhedsparken i Malmö.

Minervaugglan häckar i öppet landskap, jordbruksbygd med brutet landskap, parker, alléer och halvöken. Den är delvis dagaktiv och ses ofta helt öppet på telefonstolpar eller andra upphöjda utkiksplatser varifrån den spanar efter byten. Den har sitt bohål i träd eller byggnader. Minervaugglan livnär sig av smågnagare, insekter, tättingar (småfåglar), sniglar samt mindre grod- och kräldjur. I sitt norra utbredningsområde äter den mest sorkar och möss, i söder mer av insekter.

Den låter såhär