Ortolansparv – Emberiza hortulana
Ortolansparven är en slank fältsparv, med ganska lång stjärt, ganska litet rundat huvud och en rätt lång och svagt krökt näbb.[2] Den mäter 15-16,5 cm på längden och väger 17-28 gram. I alla dräkter har den en tydlig gulvit orbitalring, kraftigt mörkstreckad mantel på gråbrun botten, och gråbrun rygg och övergump. De breda tertialbrämen är rödbruna och bredare på mitten.

Både honan och hanen har gult tydligt mustaschstreck och strupe. Juvenilen får denna gula ton först i juli/augusti. Den adulta hanens huvud, hals och bröst är askgrå med olivgrön anstrykning, buken brunröd och ryggen gråaktigt rödbrun med kraftiga svartaktiga streck. Adult hona och hane i första vinterdräkt är fint mörkstreckad på hjässan, strupsidan och bröstet (som är ljusare än hanens) och det olivgrå bröstbandet är smalt eller otydligt.

I Sverige anländer ortolansparven under första hälften av maj. Den häckar lokalt, främst utmed Norrlandskusten, och söderut till Mälardalen. Den häckar även sällsynt i södra Sverige. De skandinaviska fåglarna flyttar redan i augusti-september och övervintrar i västra Afrika söder om Sahara.[6] Ortolansparven har minskat i Europa under hela 1900-talet som ett resultat av den omfattande jakten som bedrivits under höstflyttningen i södra Europa. Trots att lagar tillkommit som reglerar eller förbjuder denna småfågeljakt har jakten fortsatt på flera platser framför allt i sydvästra Frankrike. Andra skäl till den negativa populationstrenden är habitatförstörelse som resultat av det moderniserade jordbruket och sviterna av 1950, 1960 och 1970-talets utsläpp av miljögifter som kvicksilver.

Den svenska populationen beräknades 2005 till cirka 12 500 könsmogna individer. Under 1800-talet hade arten en vidsträckt utbredning över hela landet. Skandinavien populationen har minskat kraftigt under en lång tid och i Sverige kategoriseras den idag som sårbar (VU) av ArtDatabanken.
Sången liknar gulsparvens, men är mera avrundad, ren och djup. Den har en typiskt ringande ton och kan låta som ett eko.

Den låter såhär
Inspelning av Piotr Szczypinski från Xeno canto