Rallhäger – Ardeola ralloides
är en liten häger som främst häckar i Mellanöstern och Afrika men även lokalt i Sydeuropa. Rallhägern är en liten kompakt rall med en kort kraftig hals och dolklik näbb. Den mäter 40–49 cm och har ett vingspann på 71–80 cm. När den sträcker på sig påminner den i formen om en liten rördrom men ofta håller den halsen indragen. Rallhägern är i alla dräkter genomgående beigebrun med vita vingar och stjärt. När den flyger ser den dock mycket vit ut.

Adult i häckningsdräkt har svagt lilaskimrande beigebrun rygg, hals och kroppssida ostreckat gulvit, som ibland ser ut att ha en något rosa ton. I övrigt är buk, stjärt och vingar vita. Den har längsstreckat huvud och förlängda nackfjädrar. Näbben är blåaktig med svart spets, benen är korallröda och kring ögat är den fjäderlösa huden illgrön.

Efter häckningen ruggar den till vinterdräkt och har då tydligt gråstreckad hals och kroppssida, och kortare nackfjädrar. Ryggen är matt ockrabrun, benen gulgröna, näbben med mörk spets, och kring ögat är den fjäderlösa huden gul. Som juvenil och i första vinterdräkt påminner den om adult vinterdräkt men med ännu mer fint streckats huvuvd och hals, och med mattare och mörkare gråbrun rygg.

Rallhägern har observerats en 15-tal gånger i Sverige. Första gången var 1960 i Enköping.

Den har ett rakt kväkande strävt kaah, som påminner om gräsandshonans läte. Från kolonierna hörs mer hamrande, kortare, nasala upprepande läten som kak, kak, kak eller grötigare ah, ah, ah.

Närmare bestämt såhär
Inspelning av Peter Boesman från Xeno canto