This post is also available in: Engelska

Storspov – numenius arquata

Storspov – numenius arquata
Storspov är en fågel som tillhör familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.
Storspoven är världens största vadare. Den har långa ben och en lång näbb som böjer av nedåt. Honorna har ofta urskiljbart längre näbb. Storspoven är ungefär 50-55 cm lång, och har ett vingspann på omkring 100 cm. Den är brungråspräcklig med en smal vit triangel från stjärtens bas upp på ryggen.

Den liknar småspoven men har kortare näbb, mörka hjässidband och ganska mörkt ögonsträck som inramar det ljusa ögonbrynssträcket. Den h äckar i hela landet utom på västkusten och i fjällen och är vanligast i norrland. Dess huvudsakliga föda är maskar och andra ryggradslösa smådjur
Dess karaktäristiska starka rytmiskt drillande sång som börjar med några ödsliga och dystra toner är ett välkänt läte i det svenska sommarlandskapet. Tidigare var storspoven ganska vanlig men har på senare år försvunnit från många områden. Anledningen är sannolikt bl.a. ett förändrat jord- och skogsbruk där arealen av ängsmark kraftigt minskar och där myrar dikas ut och växer igen. Att storspoven blivt mer sällsynt beror troligen också på omfattande jakt som numera är förbjuden i stora delar av Europa.

Ordet ”spov” har germanskt ursprung och syftar på den långnäbbade fågelns lite högfärdiga uppsyn och dess, till synes, misstänksamma uppträdande. Förr kallades storspov ibland för t.ex.: vindspov, vindspole, tullare, långnäbba eller kovipa.

Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling även den med en ödslig klang som låter såhär.
Inspelning av Timo S. från Xeno canto