Tag Archive for: Alfågel

En fantastisk vecka på Varangerhalvön

Ett hoppfullt gäng bordade färjan mot Hornöya på morgonen. Rapporter om sen vår och att lunnefåglarna inte kommit gjorde mig orolig. När vi kom ut var det tomt på berget. Alla grisslor låg i vattnet i kylan. Det går 2-3 timmar sen kommer plötsligt hela gänget iland. Till vår förtjusning även ett par hundra lunnefåglar som förmodligen just anlänt.

LUNNEFÅGLAR

Vi får en fantastisk dag med varierande väder. Snö och sol om vartannat. 3600 bilder på kortet vittnar om en bra dag. Jag har bara skrapat på ytan och ställt ett par bilder. På kvällen kör jag en bildvisning för deltagarna.

SILLGRISSLOR

En Tordmule lyfter för att flyga ut till havet och skaffa ett mål mat.

Kraftiga vindar med snöfall under kvällen och natten. Lite kvarvarande vind men från rätt håll för att kunna åka ut till Hornöya även dag 2. Solen sken på morgonen när vi tuffade ut mot Hornöya. Det var dock tomt på berget när vi kom ut förutom en del toppskarvar. En del grisslor flög runt ön men inga mängder. Då det var lågvatten kunde vi dock passa på att fota skärsnäppor på stranden. Som alltid i arktis växlar vädret i ungefär var femte minut så plötsligt började det snöa ymnigt. Det gav en del spännande bilder på skärsnäpporna. Sen spenderade jag en del tid vid kolonin med tretåiga måsar. Snöfall och mörk bakgrund blir ofta intressant.

SKÄRSNÄPPOR

Båten kom tillbaka vid 13 och fortfarande inga alkor på land. Vi bestämde oss för att hänga kvar till sista båten (17). Vid tretiden tilltog vinden och växte snabbt i styrka. Det blev white out med det samtidiga snöfallet och sikten blev i den närmaste noll. Efter att chocken lagt sig fotade jag så gott det gick. Fingrarna blev såklart iskalla och fick värmas i dunvantarna ofta men det blev en del bilder som jag blev nöjd med. Alla som var kvar på ön samlades i lä av hyttan och vi försökte nå hamnkontoret för att de skulle hämta oss tidigare men ingen svarade på en timme men till slut kom de iaf ut och kärde hem oss. Dp vi var många fick de köra två vändor. Det var skönt att komma till Vardö hotell och ta en varm dusch och sen äta en god torskmiddag nedsköljd med en isbjörnspils. Efter middagen gav jag deltagarna lite redigeringstips.

sillgrisslor flyger i snön och solen lyser svagt igenom och synliggör flingorna.

Tidig frukost och utcheckning för avfärd mot Båtsfjord. Det hade rapporterats många hökugglor på vägen upp från Varangerbotn mot Båtsfjord. Framförallt vid Tana Bru. Vi kör långsamt men ser bara en som flyger iväg lagom till vi går ur bilen. När vi åker upp på fjället börjar det snöa och det blåser en del så snön drevar. Minibussen jag kör är definitivt inte bästa bilen för ändamålet så det blir en försiktig tur över fjället men det går bra trots att det är rät mycket nysnö på vägen på sina ställen. Efter en sen lunch gör vi en båttur och får en del bilder på tobisgrisslor och änder. Middagen äts i ”nattklubben” på Polar Hotell. Gröna och röda lampor i taken för tankarna till något ekivokt ställe men maten smakar bra och vi går tidigt till sängs då vi ska samlas 0330 imorgon bitti.

En tobisgrissla lyfter från vattnet i Båtsfjord.

Vi spred ut oss och öppnade luckorna i gömslet. De är lite för stora i mitt tycke då jag tycker att fåglarna skyggar för gömslet en smula. Vi fick dock många lägen i fint ljus på morgonen. Det var gott om ejder, praktejder, alförrädare och några alfåglar. Ganska snart blev dock ljuset hårt så halvnio avbröt vi för att åka hem. Efter en ganska lång siesta/bildredigeringspaus åkte vi ut med båten för att fota flygande fågel. Till en början ganska svag vind men nästan direkt vred någon runt vindkranen på full öppning så en isande vind svepte ned från fjället. Det blev några bilder och ingen klagade på att turen blev kort. Alla var ganska nöjda med att komma till värmen på hotellet. Det är en fantastisk norrskensprognos. Det kan dock bli en utmaning med 16m/s och lite tunna moln. Men vi får se.

En hane praktejder i blåtimmen med fjällen som inramar Båtsfjord som bakgrund.

Sista morgonen i gömslet i Båtsfjord. Vi bjöds på fantastiskt fint ljus. Sen dumpade snöplogen snö i hamnen och snön/isen flöt och blev ett fint täcks om vi kunde använda som förgrund för att komponera bilder. Dessutom bröt isen solen så det blev intressanta effekter när vi fotograferade i motljus. Sista timmen är ofta seg. Vi blir hämtade nio men båda morgnarna hade vi gärna slutat åtta då ljuset blivit ganska kasst.

Lagom tills vi sätter oss för att åka mot hotellet börjar det snöa. Eftersom vägen över fjället alltid känns som ett hot bestämde vi oss för att snabbt checka ut och köra över fjället innan vädret förändrades och blev ännu sämre. Vi var alla raska och vi kom iväg efter 30-40 minuter. Dessutom han hotellet fixa lunchpaket. Rainer som han heter är väldigt serviceminded och hjälper till med det mesta. T ex att hjälpa oss tina upp en fruse baklucka.

Ikke no probleme säger han ofta.

Det är med stor anspänning jag kör de fem milen över fjället. En minibuss med små och smala däck är verkligen inte den optimala bilen att åka på isvägar. I branta backar känner jag hur fästet släpper ideligen. Men det går bra utan incidenter och det är skönt att komma ned i skogslandet igen. Vi kör sakta och letar efter hökugglor. Vi hittar tre i dalen men två av dem flyger när vi går ur bilen. Den tredje sitter kvar på en elledning av alla ställen.

Vi hittar också lite renar och dalripor på väg till Pasvik. Skönt att komma fram efter en lång körning. Middag och en pilsner sen säger en av personalen att det är väldigt starkt norrsken. Vi går ut och blir hänförda. Norrskenet är rakt över huvudet och åt alla sidor och syns trots ganska stark belysning runt husen. Jag min idiot hade glömt min 11-24 (och sålt min 14mm) och har bara 24-70 och inget stativ. En utmaning men med kameran liggande på mina vantar blir det ändå några skott. Sen får jag låna en gästs 16-35 och stativ och får några bilder men då hade det klingat av en smula.

Ett mäktigt norrsken bjöds vi på. Bilden är tagen alldeles nedanför boendet som ligger vid en älv. Man ser lite sjörök i nederkanten.

Sista fotodagen blir vi upphämtade av skoter för att köra till en skogsmatning. Det snöar lätt och är ett fint dis. Efter visst problem i början då skotern inte orkar dra oss kommer den igång och vi kommer fram till den lilla stugan i skogen. Det är bra fart på lappmesar, tallbitar, och andra mesar och efter en stund kommer även ett par lavskrikor och förgyller dagen för oss. Vi kör på många timmar tills ljuset är hårt och vi är nöjda med dagen.

Jag har bestämt att jag kör en resa till Varanger även nästa år. Det kommer bara att släpas 4-5 platser så passa på. Jag vill ha en liten grupp för att kunna leverera en hög kvalitet. För att nå högsta kvalitet har jag i min resa minst två dagar på Hornöya, dessutom en reservdag om vi har problem att ta oss ut någon av dagarna. Vi bor på de bästa hotellen för att ha bästa logistik och komfort på resan. Det innebär att vi har 75 meters promenad från hotellet till färjan. Jag har ett förmöte via Zoom för att anpassa workshops efter önskemål och behov. Allt för att göra denna vecka så bra som möjligt för deltagarna.

Om du vill hänga med nästa år mailar du info@niclasahlberg.se och preliminäranmäler dig. Vi syns!

Här kan du se en film från Varangerveckan 2023

Riktig Gotlandsvinter

Nu är vi en bit in i mars och vårfåglarna börjar trilla in så jag tänkte passa på att sammanfatta vintern. För det blev ju faktiskt en riktigt vinter till slut.

I februari kom det en rejäl köldknäpp och vintern kopplade sitt grepp över hela landet. Något som jag längtat efter. Det snöade mycket och det var rejält kallt. Så kallt att vindrutan sprack i kylan när jag satte på värmen i bilen. Dyrt….

Snö och kyla gav möjlighet till lite nya bilder. Ljuset, och landskapet förändras direkt när det bäddas in i snö. Det fanns inte så många fåglar så man fick ta det som bjöds.

Jag trivs väldigt bra där jag bor. Men ibland måste jag liksom tvinga iväg mig själv för att få lite andra intryck. Jag bestämmer mig för att ta en tur norrut till Furilden. En härlig ö på nordöstra Gotland med rikt fågelliv. Det finns en gammal kalkfabrik som byggts om till restaurang. Jag har tyvärr inte provat den men det ska vara riktigt bra mat. När jag passerar fabriken ser jag en kungsörn som sitter på en av grushögarna. Den lyfter med vindkraftverken på andra sidan viken som fond. En bild som är lite laddad. Vindkraften ger oss möjlighet att lämna fossila bränslen men de är också anledning till en hel del olyckor med örnar som blir träffade av bladen. Jag hoppas man hittar sätt att skydda örnarna då det viktigaste är att överge fossila bränslen.

Kungsörn
Kungsörn, Gotland – januari 2021

Det finns en hel del hus på ön men jag ser ingen annan därute. Jag börjar bli folkskygg. Okända homosapiens är det enda djur jag inte vill träffa.

Jag fotar och filmar en del med drönaren. Snön som ligger tillsammans med grusbankarna på sydudden ger lite fina grafiska mönster.
Medan jag fotar udden ovanifrån kommer en liten familj med sångsvanar och passera rakt under. En lycklig slump.

En sångsvansfamilj passerar Suderudd på Furilden.

Jag ger mig hemåt igen i skymningen.

Det blir 2-3 veckor med snöbyar och kallt väder. Vattnet fryser till is längs stränderna och det låga vattnet gör att man kan promenera med vadarbyxor på isen en bit utanför stranden. Då kan man få ett fint motljus i kvällningen. Jag talar såklart om Sysneudd. Den plats där jag fotar nästan varje dag.

Det rastar en grupp knölsvanar som får agera fotomodeller. En gråhäger flyger in och landar.

Ett antal tillfällen åker jag ut på udden iklädd mina neoprenvadare och min neoprenjacka och lägger mig på en sten längst ut på udden. Efter en stund så accepterar fåglarna mig och viggar och alfåglar kommer ganska nära och letar mat.

Jag tar ett beslut att testa ett projekt som jag funderat på länge. Jag har länge velat ha bilder på havsörn i dess rätt element, vid havet. Jag har många gånger suttit i kommersiella gömslen och fotat örn och det är alltid fascinerande och visst får man fina bilder men jag har alltid velat ha bilder med havsörnar i dess rätta biotop, HAVET. Sagt och gjort jag snickrar ihop ett gömsle som jag efter att ha pratat med markägaren placerar på en udde i närheten av där jag bor. Jag lyckas få tag på örnmat i närheten och sätter igång. Det blir en prövning av tålamodet. De första gångerna få jag nöja mig med kråkor, trutar och korp. En ormvråk kommer förbi, kul!

Det tar fem försök innan jag får ned örn första gången. Men jag får en serie som jag ändå blir nöjd med. Is, snö, vågor och havsörn. Bistert och rått. Målbilden är dock en havsörn som kommer precis i soluppgången och dessutom flyger rakt emot mig med genomlysta vingar. På det 23 försöket kommer det en havsörn strax efter solnedgången. Den har dessutom med sig egen mat. Den har tagit en vigg i närheten och sätter sig på en häll och äter rakt utanför gömslet. Märklig slump. Den var inte intresserad av mitt kött alls men hamnar ändå precis där det var meningen. Jag gör slut på det kött jag har och konstaterar att jag spenderat många timmar i min lilla låda. Det hade inte varit möjligt om jag inte haft den så nära

Jonte (sonen) tycker att det är kul när jag flyger med min drönare så vi gjorde en utflykt till Histilles i närheten av Kräklingbo. Jag hade en förhoppning att det skulle finnas is att fota och det gjorde det. Jag fick lite bilder och Jonte stod och hejade på helikoptern (drönaren). Alla nöjda och glada. Det rinner en fin liten bäck ut i viken. Ibland sitter det strömstarar på isen men tyvärr inte idag.

Nu börjar det trilla in vårfåglar. Sånglärkor har kommit i småflockar och spelfigur på udden. Gravänder, större strandpipare och strandskator har också just anlänt. Men mer om vårens fåglar och ljus längre fram. Nu blir det en tur till fastlandet. Jag och min son Jonathan har fått vår första coronaspruta (Jonathan är inom LSS). Det ska bli underbar att få träffa döttrarna för första gången sen i julas. Helt sjukt

Filmen GOTLANDSVINTER

Här hittar du postershopen

och här hittar du min bok.

Vågsurf

Första månaden

Jag tänkte att jag skulle försöka vara lite mer regelbunden med inläggen i alla fall ett varannan månad. Så risken för spam är ganska liten 

Efter en fin julafton med familjen blev det ett välkommet snöfall på juldagen som äntligen gav känslan att det faktiskt är vinter.

Några dagar senare dök det upp en dvärgmås i Sandviken alldeles hemma. Ett trevligt avbrott i julstöket.

Dvärgmås
Dvärgmås, Gotland – december 2020

Det blev ett modest firande på nyårsafton. VI passade på att elda upp rishögen som skulle ha eldats på valborg och skålade i champagne med grannarna. Vi släppte iväg ett par ljuslyktor och efter viss möda och oro, de höll på att krascha på vårt tack, så gick det bra och de försvann i rätt riktning enligt plan.

Efter nyår försvann familjen och den veckan var nog bland de längsta jag upplevt. Vädret var miserabelt så inget som drog ute. Folk var fortfarande lediga så det fanns inget jobb att ta tag i heller. Räddningen var vinterstudion och Tour de ski.

Årsskiftet betyder också att man som skådare börjar om med sina listor. Det betyder att plötsligt är första gråsiskan, sjöorren, alfågeln etc. mycket intressantare än de var den 31 december. Fullständigt onödigt och barnsligt såklart men ger små, små kickar av upptäckarglädje. Kanske något gammalt arvsanlag från då man var samlare och jägare. Det är trotsallt ett slags jakt på kryzzen.

Fördelen med att bo så nära havet är att man snabbt kan utnyttja ljusförhållandena när de dyker upp. Det är inte alltid det blir något. Även om ljuset är fint vill man ju gärna ha något levande i fokus också. Men även om det inte blir några bilder kan man i alla fall få sig lite själslig tillfredställelse och njutning.

Efter en vecka av gråväder sprack det plötsligt upp i kvällningen och jag kastade mig ut. Jag hade tur och hittade ett par alfåglar som rastade på en kalksten ute i vattnet och fick några bilder. Några viggar flög förbi i fint ljus och bjöd på några skapliga bilder.

Några dagar senare blev det åter en fin kväll och jag var med några surfbekanta på en annan del av ön och kvällen bjöd på fantastiska vågor och underbart ljus. Ett knä som gick sönder vid senaste kajtsessionen gjorde mitt deltagande i vattnet tyvärr omöjligt men jag var ganska nöjd med att få ta lite bilder och låta de andra njuta av vågorna.

Folk kom tillbaka till jobbet och vardagen var tillbaka. Men det kom också några dagars kyla med snöfall. Som jag har sagt vid flera tillfällen är nog kraftigt snöfall mitt favoritväder att fota i. I samma veva som det började snöa fick jag ett mess från en kompis som hittat en flock skärsnäpppor i närheten. Jag hängde med dessa ett par timmar och fick ett antal bilder som jag blev riktigt nöjd med. På vägen hem passerade jag hamnen och fotade skarvarna där. Jag fick en deja vu och kom att tänka på när jag besökte Hornöya i Nordnorge för några år sedan och fotade toppskarvar i liknande väder. Härligt!

En tanke jag haft i flera år har varit att fota skogshare i vinterdräkt på Östergarnsholm. Jag försökte övertyga skepparen att ta mig ut en helg men han var tyvärr upptagen. Men några dagar senare löste det sig och jag och ett antal kompisar tog oss ut. Det var inte så mycket snö på marken där ute men hararna var vita och fina. Det var inte så lätt som jag hoppats. Det blev många rumpbilder på ivägspringande skogsharar men några bilder blev det iaf. Förhoppningsvis kanske det blir något tillfälle till innan vintern är slut.

Vädret ändras, vinden kommer och går. Varje dag är unik. Väder, vind, ljus är olika för varje dag. När man tar den dagliga turen runt Sysne kan vad som helst dyka upp. Det gör det ju såklart inte varje dag men det finns alltid förväntningar och hopp.

Det kommer mer snö och hittar 7 skärsnäppor. Dessutom dyker det upp en ung pilgrimsfalk som jag får några bilder av. Den är ringmärkt och det ska bli spännande att se var den kommer ifrån. Den är född förra året så mycket kan jag själv utläsa av fjäderdräkten men var kommer den ifrån?
En tripp med bilen till Ljugarn slutar i diket…. Det är ingen halkbekämpning på Gotland så det var snorhalt och det går som det går och jag hamnar i diket. Till slut hittar jag via Youtube, Tesla, etc. till slut bogseröglan och var den ska sitta och blir uppdragen ur diket av en snäll medtrafikant. Inga större skavanker på bilen, skönt.

Igår var det min födelsedag. Ensam. Lite speciellt men kanske inte något som jag lider av. Jag har alltid varit dålig på att bli firad. Fint ordnat med paket från familjen och facetime. På kvällen hör världens bästa grannar av sig och bjuder på fika (med whiskey) i växthuset. En trevlig avslutning på födelsedagen. Snart är januari slut och årets kortaste månad och den sista vintermånaden februari är allt som är kvar till våren och ljusets återkomst.