Tag Archive for: Nötskrika

Nyckfulla örnar

Nyckfulla örnar
Att fota örn är inte någon lätt och självklar syssla. Det är många bitar som ska falla på plats för att örnarna ska komma och leverera det som fotografen i gömslet önskar. Man är lite som en regissör som har riggat scenen för en tagning men skådespelarna (örnarna) kan vara riktiga divor och om inte scenarbetarna (korparna) krattar manegen och smakar av maten så är det inte säkert att det blir någon tagning. Det tar ofta några gånger i ett gömsle innan man lärt sig hur ljuset rör sig, var örnarna gillar att sitta och var de flyger in mot åteln i olika vindriktningar. Det är också praktiska arrangemang som man måste få att funka i gömslet. Man måste få fast stativhuvuden, sätta på kaminen, ställa i ordning alla saker man kan behöva i ett skarpt stressat läge.

Idag var jag för första gången i Birdsafari Swedens örngömsle i Västmanland. Den ligger mitt i brandområdet i Svartådalen. Jag anlände strax efter sju och promenerade de 200 metrarna från bilen till kojan med hjälp av en pannlampa. Jag öppnade luckorna för kamerorna och lade ut en trafikskadad räv på ett som jag tyckte lagom avstånd från kojan. Väl inne pysslade jag en stund med att rigga upp kamerorna. I samma stund som jag var färdig hörde jag de första korparna. Jag spanar av myren och ser en stor flock korp och en kungsörn som sitter en bra bit från gömslet. Nä det ljusnat lite till ser jag ytterligare fyra örnar. Vad jag kan se är åtminstone tre av dem havsörnar. Det här känns ju väldigt lovande sa jag högt för mig själv.

2000notskrika1

En nötskrika var den första gästen vid gömslet som ställde upp på bild i det fina morgonljuset..

Dessvärre så lyfte korpar och örnar och försvann ganska omgående. Jag fick nöja mig en stund med att fota en nötskrika och några talgoxar.

2000kungsorn6

En inflygande kungsörn

Värmen sprider sig i gömslet och jag tar en kopp alkoholfri glögg. Faktum är att det börjar bli så varmt så jag behöver dra ned värmen. Jag går bort till gasbrännaren och drar ned den ett snäpp. När jag vänder mig om sitter en kungsörn alldeles bredvid räven. Jag knäpper några försiktiga bilder på silent mode. Till en början verkar den lugn men flyger sen plötsligt iväg efter bara någon minut. Den sätter sig i en tall i närheten men flyger snart ner igen och ställer sig bakom en liten buske och kikar fram.

2000kungsorn5

Som en anka hoppar kungsörnen fram och gömmer sig bakom en buske där den kikar fram lite då och då.

Den hoppar sen lite försiktigt framåt men flyger iväg igen och sätter sig i tallen. Där sitter den i tre timmar och glor. Jag glor tillbaka. Man inte hjälper det. Den är mentalt starkare än mig. Jag sitter beredd med handen på avtryckaren för att vara beredd på flygbilder men när jag smiter iväg 5 sekunder på toaletten har den flugit. Smartass…

-Varför?
Nu börjar man ställa sig hundra frågor för att försöka förstå varför den bara flög iväg och inte kom till ro.
Varför kommer inte korparna? kan de ha hört när jag riggade stativen?
Borde jag ha kommit ännu tidigare?

Hmmm, örnfotografering är nyckfullt. Ibland stämmer ingenting och ibland är örnarna där och bryr sig inte även om man tappar en kaffekopp i golvet.

2000kungsorn7

Kungsörnen sätter sig i en torraka innan den hoppar ned till köttet.

Klockan har blivit två. Ljuset är så fint nu så det gör ont och ingen örn vill befinna sig i rampljuset. Så är det ibland. Jag börjar ge upp och inse att det inte kommer att bli några bilder. Solen är bara kvar på trädtopparna i bakgrunden.

2000kungsorn1

Den nedgående solen lyser upp träden så det blir en höstkänsla istället för januarifeeling. Detta är också den bild som jag blir mest nöjd med för dagen.

Då kommer Kungsörnen tillbaka. Den sätter sig och äter i godan ro och jag börjar knäppa bilder. Då hör jag plötsligt en bil som närmar sig. En bil?? Det åker inga bilar här. Självklart blir örnen störd och flyger iväg igen. Nåväl, jag hann i alla fall få några rutor och inser att jag får åka tillbaka igen. Vilken tur 🙂

900kungsorn

Kungsörnen är verkligen vacker med sin lejonman. Denna individ är förmodligen född förra våren eller möjligen året innan. Efter kommentar från experten så blir den spikad till 3K. Alltså född våren 2015.

Några havsörnar kommer och sitter i skogsridån och hoppet tänds igen för att det ska bli action men de flyger iväg i skymningen.

2000havsorn1

En havsörn sätter sig i skogsridån i det falnande lila kvällsljuset.

Jag inväntar mörkret och beger mig tillbaka till bilen, storstan och stressen.

Här hittar du fler bilder på kungsörn

Här är ett kort klipp från dagen.

En dag i ett duvhöksgömsle

En dag i ett duvhöksgömsle
För er som inte håller på med naturfotografering kanske det kan vara intressant att veta hur en dag kan te sig. Klockan ringer 0300 och man kastar sig på klockan för att inte familjen ska vakna. morgonbestyren går ganska raskt och snart är jag på väg mot Dalarna. Efter 2,5 timmes biltur är jag framme vid den anonyma parkeringen. mina nyfunna vänner har verkligen gjort ett bra jobb med gömslet. Jag tänder min pannlampa och ser direkt en snitslad väg med reflexbitar på träden. Trots mörkret är det inga problem att hitta till den mysiga kojan. 0555 låser jag upp dörren och riggar kameran. Jag tänder kaminen och kollar åtelställena att allt ser bra ut. Första timmen i ett gömsle är oftast händelselös. Man försöker ha en marginal för att inte fåglar eller vilda djur ska se en människa gå in i gömslet. Viltet har tyvärr gott minne och det kan förstöra inte bara den aktuella dagens fotografering utan flera dagars.

Ljuset kommer
I gryningen hör jag de första domherrarna och strax efter sju kommer en hane gråspett. (Här kan du se fler bilder av gråspett)

1280grey6

Hane av Gråspett

Fortfarande grått ljus men jag är ändå nöjd att jag fått hyggligt bra artporträtt av Gråspett. Det hade jag inga tidigare. Han försvinner efter en stund och i tystnaden hör jag en flock sångsvanar som flyger förbi troligen norrut trots att det är 28 februari.  Det har börjat bra. Gråspetthanen kommer tillbaka och jag får en bunt bilder till på honom. Strax före nio tycker jag mig höra ett avlägset duvhökslock. Jag är dock inte säker men hoppet tänds en aning. Den dyker dock inte upp vid matningen. Det börjar snöa. Efter en stund av snöfall dyker både hona och hane gråspett upp och jag får vad jag tycker själv riktigt bra bilder på arten med lite snö i bakgrunden.

1280grey5

Hona av Gråspett

Det börjar bli lunchtid så jag tar mig en kycklingwrap à la Statoil. Efter lunch kommer snövesslan som jag fick en skymt av sist jag var i gömslet men som jag inte fick på bild. Helt enkelt för att…den är snabb som en vessla… (Här kan du se fler bilder på småvessla)

1280hermelin3

Snövessla

1280snovessla4

Snövessla

Fortfarande ingen duvhök. Jag roar mig med att fota domherre, nötväcka, större hackspett, nötskrika, talgoxe, blåmes, svartmes, tofsmes och gråsiska. Det blir en del hyfsade bilder.

1280jay6

En nötskrika proppar i sig nötter som den flyger iväg med och gömmer på lämpligt ställe i skogen för en senare måltid.

Duvhöken landar
Till slut kommer en duvhök. Hen dyker upp utan att förannonsera sin ankomst. Ofta hör man dem ropa när de flyger in. Men denna individ var tyst. Efter lite studier och konsultation med andra skådare bedömer jag individen som en 3K+ men inte möjlig att könsbestämma. Möjligen lutar det mer åt en hona. Den glufsar i sig kött i godan ro och jag skjuter vilt med kameran. (Här kan du se fler bilder av duvhök)

1280goshawk39

Duvhök spanar av området

 

 

1280goshawk10

Efter en stunds ätande blir det fullt och ja ni vet… det måste ut. Jag vet, en riktig skitbild.

1280goshawk31

Duvhöken flyger till en närbelägen tall som vi kallar T-tallen.

1280goshawk33

Duvhöken tar en liten jogg på grenen för att smälta maten.

  Plötsligt händer det!
När jag tittar på duvhöken ser jag i ögonvrån hur snövesslan springer förbi gömslet i riktning mot det upphöjda bordet där åteln finns. Jag ser Snövesslan klättra upp på bordet och tittar in i sökaren. Jag har sinnesnärvaro nog att öka skärpedjupet. Då får jag ett par bilder som jag blir riktigt nöjd med.

goshawkweasel

Duvhöken och snövesslan mäter varandra med blicken. Båda fruktade rovdjur av sina byten.

Det var en häftig känsla att se dem båda glo stint på varandra. Duvhöken såg mest förvånad ut och snövesslan var retsam och litade fullständigt på sin snabbhet. Duvhöken förstod nog att den inte hade en chans och fortsatte efter ett tag att smacka i sig maten. Duvhöken stannade en timme och sen flög den iväg. Jag väntade ut mörkret och packade sen ihop för att åka till Stockholm. Promenaden till bilen var lätt då jag var upprymd efter en riktigt bra dag. Tack Marie Gillander för möjligheten att få använda gömslet.