Inlägg

Tjäderspel – en dans på skvattram

Oftast kommer lusten att blogga när man kommer hem med fulla minneskort. Idag var det inte så…
Det här inlägget syftar an aning till att ge en inblick i hur det är mest när man jagar sina drömbilder. I fjol när jag var upp i dalaskogarna med min kompis Marie stämde allt. Det damp ned tjädertuppar som manna från himmelen och ljuset var med oss och vi njöt i fulla drag av skådespelet. Innan den gången hade jag suttit två gånger fruktlöst utan att se en enda tjäder men de nätterna liggandes som en ostbåge på en fuktig tuva var som bortblåsta. Nu var koden knäckt, tjädrarnas himmelrike funnet och hit skulle vi vallfärda år efter år och skörda idel fantastiska bilder på tjädrar.

Ni var det dags igen. Jag hade redan en målbild för ögat. En tjädertupp i siluett i det första gryningsljuset sedd snett underifrån med rök från munnen och en kalldimma som bäddar i kämpen i en diffus ram. Jag var lite standby för att passa in rätt dag. Vädret såg hyftsat ut med uppklarnande natt, morgondimma och sol. Perfekt, då var det ju bara att åka upp och ta bilden.  Sagt och gjort, jag ger mig av mot dalarna och efter några timmar i bilen möter jag upp Marie i skogen. Det snöar… Jag klafsar ut på den dyngsura myren och lägger ut min gummimatta som jag har med mig och sätter upp mitt lilla gömsle, för nu ska ju tas bilder i låga perspektiv.

1600gomsle1

Gömslet smälter väl in i miljön. Inte minst när det draperats av lite nysnö.

1600tjaderskog

Det är något trolskt över tjädermyren i det första ljuset.

Dessvärre har det hänt en del sedan förra året. Någon har förstört vår fina skog. Ett kalhygge tornar upp sig bakom en trädridå och det smyger runt amerikaner i området som prospekterar efter metallfyndigheter. Tjäderparadiset har förvandlats till Klondyke men inte mitt och Maries utan ett amerikanskt gruvbolags. Om det är dessa faktorer som gjort att tjädertupparna delvis har bytt spelplats och nu spelar i risigare terräng och inte på den öppna fotovänliga plats som ifjol kommer vi aldrig få svar på.

Vi låter oss inte nedslås av detta utan hoppet om drömbilden lever. Orrarna har hittat hygget och verkar åtminstone gilla det. De spelar för fullt ett stenkast ifrån mig. Jag kan se en tupp som tar små språng på en stubbe ivrigt kuttrande. Jag kryper ned i sovsäcken och låter orrarna och nattens ljud söva mig. Jag vaknar till en gång av en tjädertupp som ”träar” strax intill mig. Förväntansfull somnar jag om. Jag har ställt klockan på strax efter tre. Orrarna är redan igång och jag hur ett par svaga ”plopp” på avstånd. Jag äter frukost och pysslar med kamerautrustningen och försöker tänka ut en lämplig strategi. ett par timmar går och inget händer. Tupparna spelar på osynliga för både öga och kamera 70-80 meter från gömslet.

Plötsligt brakar det till 20 meter ifrån mig och ”min” tupp landar och ser sig runt. Jag smyger ut kameran ur en av sidoluckorna och knäpper några bilder, Tuppen spelar lite försiktigt dold för mig och plötsligt flyger den iväg. Ridå! Där försvann den enda möjligheten till bilden som jag drömt om. Jag väntar en timme men inget händer. Då lägger jag mig ned och somnar om igen.

1600tjader3

Det är ganska lång ifrån den bild jag visualiserat men den finns kvar på näthinnan och kanske hamnar den någon gång på sensorn.

Någon timme senare hör jag med Marie och får veta att hon inte sett en någon tjäder. Det vill sig helt enkelt inte denna säsong. Väder, vind och amerikanska gruvbolag är inte på vår sida helt enkelt. Men trots motgången i fotograferingen är jag långt ifrån missnöjd. Jag vänder ändå åter mot Stockholm och väntande jobb med ett leende. En dålig dag i gömsle är ändå en bra dag i livet. Tjäderbilden på min näthinna får vänta något år eller kanske kommer den redan nästa vecka eller kanske aldrig. Det är trots allt ovissheten som gör naturfotografering till den spännande men samtidigt rofyllda och meditativa syssla det är.

Här är förra årets bilder

Förra årets blogginlägg om tjäderspel

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i dalaskogarna

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i Dalaskogarna

Se alla bilder från det fantastiska spelet

I fjol gjorde jag två försök att få bevittna tjädertupparnas kamp om att få befrukta hönorna. Två nätter i ett gömsle 150*150 utan att få en enda bild på spelande tjäder. För en vecka sen landade en ungtupp på Hedvig Eleonoras kyrkogård och jag kunde inte hålla mig från att åka dit och kräla runt mitt i stan i den stora samlingen skådare och fotografer.Det gav en del skapliga artportätt, men det var ju inte direkt den vildmarksupplevelse som ett tjäderspel i gammelskogen är. Nu var det dags att göra ett försök igen. Jag hade fått en inbjudan av min nyfunne vän, den duktiga naturfotografen Marie Gillander. Hon har talat sig varm för ett ställe hon återkommit till i många år. Nu var det alltså dags att hälsa på hennes skogsdrakar, som hon kallar dem. En väldigt bra beskrivning tycker jag.

1600gömslet

Mitt doghouse är riggat och klart med mitt 500 riktat mot myren och en sidolucka redo för action i skogen.


Vaxduk och dörrmatta

Efter att ha jobbat undan det viktigaste åt jag lunch och ringde till Marie för att tala om att jag lämnade Stockholm. Då min tilltänkta gömsleplacering låg på en myrkant tipsade hon om att köpa ett fuktskydd så inte vätan skulle slå igenom och blöta ned sovsäcken. Sagt och gjort, ett snabbt besök på Rusta där jag shoppade loss på en vaxduk och en dörrmatta. (120*100). Dessa atteraljer visade sig funka exemplariskt. Dörrmattan tog bort prasslet och gjorde att stol och stativ inte sjönk ned i myren. Några timmar senare träffades vi och gav oss iväg till spelplatsen som inte helt otippat låg mitt ute i skogen. Vi rekade några ställen och jag bestämde mig slutligen för ett ställe som gav bra vinkel och medljus mot en öppen plats där jag hoppades att de skulle spela. Efter en snabb tur till civilisationen för att inmundiga en pizza var vi åter på spelplatsen. Vi ryckte bort småkvistar och rensade för att öka möjligheterna att få bra bilder. Vid åttatiden kröp vi in i våra gömslen. På plats var även Nisse och Eva i varsitt gömsle.

 

Tjäder Dalarna 2015

Spelet börjar ute bland tallarna och det är än så länge tomt på myren.

Tupparna anländer
När en tjädertupp med en vikt på någonstans 4-6kg landar i en tall precis ovanför huvudet är det omöjligt att inte hoppa till. Det låter som jordens undergång och armageddon är nära och man är beredd på att få en tall i huvudet. Strax efter den första tuppen kommer en till och sen en till och sen ytterligare en. Innan jag vaggas till sömns av taltrastarnas  vackra kvällsserenad har jag räknat in ett tiotal tuppar. Det blir en orolig sömn där jag bland annat drömmer att en björn puffar på mig genom tältduken, eller var det ingen dröm…  Jag vaknar vid halvfyra av att det landar ytterligare en tupp med ett brak. Den sätter sig till ro och småkluckar lite. Jag lyssnar på skogen som börjar vakna. En berguv ropar tre gånger en sparvuggla ger ifrån sig en vissling. Snart stämmer även storlom, orrar och tranor in i morgonkören. Man känner sig enormt levande och välsignad att man får vara en del av en sån hör morgon.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna lämnar skogen och flyger ned för att ta en position på myren.

Det är kallt
Marie hade som tur var förvarnat mig om att det var kallt på morgnarna. De hade -6 grader härom morgonen. Jag vet inte vad termometern visade nu men frost var det i alla fall. Fullt påklädd gled jag ur sovsäcken och in i min flytoverall. Skönt att inte behöva frysa. Så försiktigt som möjligt ställer jag i ordning stol och utrustning så att det ska vara lätt att förflytta sig vid behov. Jag har riggat stativet med mitt 500 och har mitt 70-200 i beredskap för att använda genom sidoluckorna om någonting händer åt andra håll än åt myren.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna poserar villigt framför mitt 500. Det är knivskarpa kontraster mellan den frostnupna växtligheten och den svarta draken.

Spelet kan börja
Jag drar försiktigt ned blixtlåset till en av luckorna i mitt doghouse (så heter modellen på gömslet som är 150*150). Två, nej tre tuppar springer redan runt inne i skogen. Det finns några korridorer mellan träden där det är möjligt att fota. Ska jag våga sticka ut kameran? Nej, jag vågar inte. Jag vill inte riskera att skrämma iväg alla tupparna utan försöker ha lite is i magen tills de kommer inom räckhåll för den stora gluggen. Ljuset kommer så sakteliga och plötsligt dyker det upp en höna. Då blir det fart. Ett antal tuppar rusar efter henne och till slut dyker en av dem upp rakt framför mig. Äntligen får jag min första bild på spelande tjäder. Jag startar med enbildstagning i tyst läge för att inte skrämma iväg tjädrarna men nu ändrar jag till seriebildstagning för att vara beredd om det blir action. Tur var det för en kort stund senare flyger en tupp åt mitt håll och jag får en ruta som blir hyfsad. En av tupparna ställer sig på en tuva och äter lite mitt i alltihopa. Han står där och poserar snyggt solbelyst. Jag experimenterar lite med att underexponera olika mycket och tycker jag får till det ganska bra då det ger en känsla av att han står i rampljuset, vilket han ju i  princip också gör när solens första strålar träffar honom. De är verkligen mäktiga. Frågan är om det verkligen är älgen som är skogens konung och inte tjädern?

Efter att jag fått en hel del bra bilder testar jag att byta till 70-200 och pillar ut den genom sidoöppningen. Det är kul att komplettera med lite bilder som bättre beskriver hur spelplatsen ser ut.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp träffas av de första varma solstrålarna som med hjälp av lite underexponering får det att se ut som att han står i rampljuset. En position som han säkert njuter av.

 

Tjäder Dalarna 2015

När honorna kommer in på arenan blir det fart på tupparna.

Tjäder Dalarna 2015

En hanne kromar sig för en hona som dessvärre verkar ointresserad. I slutänden är det hönan som bestämmer vem som ska få äran att betäcka henne.


Spelet avtar
Den ena tuppen efter den andra lämnar arenan med ett lika stort brak som när de anlände men några envisa typer fortsätter att spela. Bland annat alfahannen som flyger upp i ett träd bredvid mig och spelar och äter omväxlande. Jag bestämmer mig för att chansa och sticker ut mitt 500 genom sidoluckan. Det är tungt men jag kan låta det hänga lite i tyget på gömslet så får jag liet avlastning. Tuppen är så upp i sitt spelande att han verkar helt obekymrad över min närvaro. Efter en stund landar en tupp i trädet ovanför mitt gömsle och jag ser hur alfahannen laddar för attack. Jag gör mig beredd att skjuta med kameran och lyckas få ett par hyfsade bilder när den gamla tuppen flyger rakt mot mitt gömsle. Efter att ha jagat bort den tuppen och revirspelat en stund till så ger sig även han av till födoplatserna istället. Jag hör ett blixtlås som dras upp och en fågel lyfter åt Maries gömsle till. Det visar sig att en kungsörn landat mitt på spelplatsen utan att vi märkt det. Jag ser den tyvärr inte men den hade försökt slå en höna häromdagen och tycker väl att hen hittat ett bra kylskåp.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp som ilsket flyger rakt mot mig för att jaga bort en tupp som landat i en tall vid mitt gömsle.

After tjäder
Efter lite skönt eftersnack om morgonens spel packar vi ned gömslena och rör oss hemåt. Jag stannar till en stund vid ett gammalt bruk där en fors rinner igenom. Där ägnar jag en halvtimme åt att föreviga forsärlorna som häckar där. Jag hoppas att alla någon gång får möjlighet att bevittna detta naturens under. Det är en mäktig händelse som sker i skymundan. Även om ni inte fotar är det en fantastiskt spännande upplevelse. Jag ser redan fram emot nästa gång.

Se alla bilder från det fantastiska spelet

Ni kan även kolla tjäderdrottningen Marie Gillanders blogg från samma morgon

Portfolio Items