Coronaflykting igen….

This post is also available in: Swedish

Eftersom jag förra våren drabbades av en lungsjukdom (COP) så tog jag det säkra före det osäkra när pandemin drabbade Sverige och flydde till Gotland. Det var en underbar vår med mycket foto och till slut förenades jag med familjen och vi hade en fin sommar tillsammans. I september när allt såg lugnt ut åkte jag hemåt igen. Tyvärr kom den berömda andra vågen och slog till med stor kraft igen. I kombination med en coronatrötthet i Stockholm blev den en stor smittspridning igen. Familjen ville inte ha mig hemma längre så jag blev på nytt förpassad till Gotland i mitten av november. Det var betydligt enklare att härda ut ensamheten i våras då det var fågelkvitter, solsken och grönskande marker.

Till en början hade jag sällskap med Jonte som inte fick vara kvar på sin dagliga verksamhet pga svårighet med social distansering. Det var mysigt att hänga med honom några veckor. Första tiden visade sig solen lite då och då och jag kunde smita iväg och fota lite grand. Mest landskap men en och annan fågel som dök upp.

Efter ett par veckor var Jonte välkommen tillbaka till sin dagliga verksamhet då det visade sig att fortfarande hade antikroppar kvar och jag blev åter ensam i Gotlandsmörkret. Solen gjorde ett välkommet avbrott och som tur var tajmade detta perfekt med att en liten grupp skärsnäppor dök upp i skymningen när det var ett härligt vintrigt ljus.

December kom och solen försvann mer eller mindre helt och hållet. Nu är det ”oljust” hela dagen, det lilla av dygnet som överhuvudtaget räknas som dag. Som tur är har jag mycket arbete denna tid av året så veckodagarna går åt till jobb. Sen blir det mycket Netflix och fix med bilder på kvällarna.

Det började blåsa rejält från SO.Under fyra dagar blåste det 12-16m/s. Vad gör man då? Leker i vågorna såklart. Ett antal likasinnade kajtkompisar dök upp på min hemmaspot Sandviken. Det blev ett par härliga dagar som kröntes med att solen bröt igenom när jag just avslutat ett utmattande men kul surfpass. En snabb rush till bilen för att hämta kameran och sen lite fotande på kompisarna som fortfarande hade energi kvar,

En annan rolig sak som hände när det blåste hårt från sydsektorn var att en smålom sökte skydd bakom bryggorna i Sysne. Den var dessutom relativt oskygg, nästan nyfiken. Ljuset då…Njä.. Den här tiden OM solen syns går den upp i SO och ned i S så den hittar knappt in där bakom fiskeläget i Sysne.

Gråvädret begravde återigen Gotland i ett fuktigt täcke. Bristen på ljus och fotoobjekt gjorde dock att kreativiteten fick jobba en smula. Jag började snegla på drönaren som jag aldrig riktigt blivit kompis med. Tycker inte jag lyckats något vidare men nu i höst har vår relation tinat en smula. Sagt och gjort jag tog en tur förra helgen för att reka lite nya fotoplatser och hittade några intressanta kandidater. Ute i viken låg en flock med knölsvanar. Jag skickade upp drönaren och tog några skott. Jag blev positivt överraskad med resultatet. Både av den fantastiska “leopardbotten” som visade sig ur detta perspektiv och även om man underexponerade och fick bilden mer grafiskt blev det intressant. Det ska bli mer experimenterande med drönaren framöver.

Nu dimper snart familjen ner för att fira jul och förgyller tillvaron med sin närvaro. Tänk att man kan sakna vardagligt familjekaos men det gör man verkligen. Jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Coronafritt 2021.