Redan på nyårsdagen dök det upp en sparvuggla i Tyresö slottspark. Trevlig start på året
Det blev en tidig start på året med en sparvuggla som dök upp i Tyresö slottspark. Den var såklart tvungen att avbildas Sen blev det ett antal turer under vintern för att fylla på med bilder för mitt pågående bokprojekt om Gotland. Det blev en del bra turer tidigt.
Sen kom några fina vinterdagar där man fick passa på att fota på hemmafronten. Jag fick låna en kamrats skogsmatning och fotade lite mesar.
På sportlovet åkte familjen till Fuerteventura för lite surf och sol. Jag gjorde gryningsräder i st stenöknarna omkring och hittade en del mattnyttigt att fota. Dvärglärkor, kragtrappar, spanska sparvar, kornsparvar och annat.
I mars blev det för andra året i följd ett besök vid Tysslingen. En trevlig tradition som kommer att fortsätta även 2020.
Det har väl inte gått många förbi att 2019 varit ett bra år för oss nere i syd vad det gäller lappugglor. Vi hade bl a en som uppehöll sig i närheten av Haninge golfklubb. Den besökte jag ett par-tre gånger. Det var trevligt men jag känner samtidigt att jag blir mer och mer folkskygg. Svårt att koppla av och njuta av situationen när det är mycket andra fotografer och skådare på plats. Men en del trevliga möten och nya bekanstskaper blir det ju ibland.
En annan uggla, dök upp i Uppsalatrakten, nämligen en slaguggla. Den hade jag dessutom turen att få se mitt under ett snöoväder som nog blivit mitt favoritväder.
Våren börjar göra sina första framstötar och mycket ledig tid spenderas på Gotland bland doppingar, vadare och andra bevingade besökare i vikarna.
I maj hade jag sedan länge bokat in en tur till Rumänien och Donaudeltat. Mer om detta kan ni läsa här
Hela våren gick jag och drog på en hosta som jag inte riktigt tog tag i. Efter Ungern gick det inte att nochalera detta längre. Efter fyra antibiotikakurer som inte hjälpte hamnade jag till slut på akuten och därifrån vidare till lungkliniken där jag fick stanna nästan två veckor. Jag hade fått en interstitiell lungsjukdom som heter COP (Inte att förväxla med COOP) En sjukdom som inte är bakteriell utan där kroppen på ett sätt som liknar autoimmunitet angriper lungorna och förosakar en inflammation som behandlas med kortison med syftet att trycka ned immunförsvaret. Dessvärre är jag fortfarande på högdos kortison men det finns hopp om vändning. Jag har nu ungefär 70% av min gamla lungkapacitet vilket gör att jag blir trött fort och orkar inte med samma tempo som jag är van vid. otroligt frustrerande men fostrande.
Hannibal the Cannibal…..
Jag blev utskriven lagom till midsommar och påbörjade en låååång rehab/återhämtning. Allt detta har blivit en stor prövning inge bara för mig utan för hela familjen. De har ställt upp till 100% och haft förståelse för mina perioder av total utmattning. I början kunde jag bara gå 100 meter men jag stretade på och kom snart runt hela Sysneudd och morgonrutinen blev att promenera denna väg med kikaren i gryningen. Detta gjorde nytta för både kropp och skäl. När det gäller fotograferingen så anpassades den till lite lättare utrustning och mindre strapatser. Fokus blev på fjärilar och annat i närheten.
När styrkan kommit tillbaka en smula blev det en utflykt till Stora Karlsö med Jonathan och Matilda. En fantastisk plats som måste besökas åtminstone en gång per år. Jag hoppas många av er besöker Stora Karslö nästa år då jag och Torsten Gren Petersen ställer ut i restaurangen under hela sommaren. Mer om detta framåt.
Styrkan kom i små portioner tillbaka och i juli kunde jag och Matilda tälta på Norsholmen och jag kom upp på surfbrädan igen. Ett delmål jag kämpat mot. Norsholmen dessutom en av de finaste platserna på ön.
Efter “sommarlovet” och en stunds jobb blev det ett återbesök där jag och Sanna hade en fantastisk helg på Östergarnsholm. Vi har bara en och en halv timmes paddling från “vår” vik till detta paradis där vi njöt av stillheten som börjat lägga sig efter att turisterna lämnat ön.
Sommaren viker undan så sakteliga för hösten men värmen dröjer sig kvar. Vi får en välkommen invasion av besökare från öst. Aftonfalkar i stor mängd, framförallt årsungar dyker upp över hela landet. Även på Gotland dyker de upp. Bland annat 6 stycken på Torsburgen. De bjuder på sig själva och jag spenderar många timmar för att försöka få lite bilder av den vackra arten.
En annan falk dök upp på Sysneudd. En ung stenfalk hade flyget in från havet och vilade sig och spanade in andra rastande fåglar på udden. När jag fotat den ett tag skickar jag ut ett meddelande att den är stationär och ganska oskygg. Jag sitter i bilen när jag gör detta och plötsligt hör jag en stenskvätta som varnar i panik och flyge förbi mig rakt in i bilen. När jag tittar op stenskvättan på vindrutan känner jag att någon sätter sig på låret. När jag vrider på huvudet möter jag ögonen av en stenfalk som tittar förvånat på mig innan den flyger vidare. Utan tvekan årets närkontakt!
Hösten förflyter med regelbundna besök på Gotland och några turer till Horssten.
Som alla andra går jag och hoppas på en vit jul med snö och kyla men regnet och fyra nyanser av grått håller oss sällskap nu i december. Ett välkommet avbrott var besökarna från norr. Tallbitarna och sidensvansarna. På hösten har det också blivit en hel del föredrag för fågelklubbar och andra föreningar. Hör av er om ni vill att jag ska besöka er. Kontakta mig
Tallbiten kan ju vara en bra symbol för julen med sin tomteröda färg bland oxelns lika röda bär. En riktig God Jul önskar jag er alla.
MEN till sist en liten tankeställare inför nyår. Som ni ser har det blivit en del flyg för mig under året. Min sista resa gjorde jag till Rumänien i maj. Då bestämde jag mig för att stanna på marken åtminstone 2020. Förmodligen längre. Det är såklart allas val och jag tänker inte lägga skuld på er utan ber er iaf att tänka till. Om man går i försvar kan man nog alltid hitta någon rationell “bort”förklaring till varför man nog kan flyga med lite bättre samvete än många andra men jag hade svårt att rättfärdiga det för mig själv. OM vi vill rädda den här planeten får vi nog alla försöka med alla medel vi kan. Uppenbarligen lyckas politikerna i Madrid inget vidare. Vi världsmedborgare kan ju visa att vi tillsammans har mer förnuft och ett sätt kan vara att vi tillsammans bestämmer oss för att stanna på marken 2020. Jag kommer inte att stanna på marken för evigt men jag gör ett uppehåll och kommer vara mycket mer selektiv i mitt resande på lång sikt. Jag hoppas att jag kanske åtminstone kan plantera en tanke hos er om att kanske göra det samma. Det finns så himla mycket fint i Norden och i Europa som ju går utmärkt att nå med bil eller tåg.
Ett riktigt Gott Nytt 2020 önskar jag er alla. Jag tror det blir ett grymt år! Håll bla utkik efter ett boksläpp på vårkanten.
https://usercontent.one/wp/niclasahlberg.se/wp-content/uploads/2015/03/NANPwebb-400x400.png00Niclashttps://usercontent.one/wp/niclasahlberg.se/wp-content/uploads/2015/03/NANPwebb-400x400.pngNiclas2019-12-16 17:55:482019-12-17 07:17:272019 – ett intensivt år med en del prövningar
Det är en dryg resa till Donaudeltat. Vi lyfte från Arlanda 0600 och landsteg på Mila 23 (som ön heter) ungefär 2000. Då har vi flugit via Munchen vidare till Bukarest. 4,5 timme bil till Tuona där vi embarkerade en flodbåt som tog oss en timmes färd i hög fart genom kanaler till hotellet.
Donaudeltat ligger i Dobrogea, Rumänien och i Odessa oblast,
Ukraina, och är det största och bäst bevarade floddeltat i Europa, med en yta
på 3446 km². Donaudeltat upptogs 1991 på Unescos världsarvslista. Det sediment som floden Donau för med sig,
gör deltat ungefär 40 meter bredare varje år. Deltat är alltså i ständig
förändring. Deltat fungerar som ett melittafilter och renar vattnet från
sediment men också tungmetaller och gifter. Det är bra eftersom vattnet som
rinner ut i Svarta havet blir renare men dåligt då gifterna lagras i sedimentet
där fåglar och andra djur söker föda.
Biotopen består av stora vassfyllda ytor, lerbankar med träd
och sumpskogar. Ett riktigt paradis för många arter och olika djur.
När vi åker genom kanalerna får man en känsla för vad vi
kommer uppleva. Silkeshägrar, rallhägrar och natthägrar lyfter när vi kommer
genom kanalerna. Ett havsörnspar häckar i ett träd en bit in från kanalen.
Trastsångare sjunger hårt och ackompanjeras av en tusenmannakör av gölgrodor.
Det är nästan ett öronbedövande ljud. Det är bråttom eftersom man inte får köra
båt i deltat när solen gått ned. Strax utanför hotellet ligger en vit pelikan i
fint motljus och 10 kameror smattrar i stämningsfullt i skymningen…
Som för att välkomna oss ligger en vit pelikan i solnedgången rakt utanför bryggan till butiken dit vi åker in och köper önskad måltidsdryck.
Vi serveras en middag bestående av obestämbar fiskart,
potatis och sallad.
Samling 0445 och omedelbar avfärd. Det är molnigt men
gluggar där det kommer ett finns gryningsljus. Vi åker nu i två båtar i kolonn.
Vi åker genom kanaler och kommer snart fram till en öppen lagun där stora
flockar skäggtärnor fiskar. I flocken finns också några svarttärnor och
vitvingade tärnor. Vi ligger där ganska länge innan vi rör oss vidare till ett
annat vegetationsbälte där tärnor fiskar. Där är enormt mycket gölgrodor också.
De blåser upp sina kindpåsar och får en rejäl resonans i kväket.
Här hade man kanske hellre haft hägrar som lyfte framför båten. Vi fick nöja oss med att fota den andra båten, men gott så 🙂En skäggtärna plockar insekter runt vattenväxterna som ligger på ytan. Skäggtärna – Chlidonias hybridaEn natthäger flyger över vasshavet i den magentafärgade gryningen.
Kikaren far runt och artlistan växer. Det flyger förbi en
purpurhäger, några svarthalsade doppingar spelar en bit ut och ett par
svarthuvade trutar fiskar en bit ifrån. Guiden berättar att det är resultatet
av ett lyckat projekt där man först i Ukraina och sen i Rumänien byggt
konstgjorda häckplatser åt trutarna. Nu har man en population på cirka 250 par
svarthuvade trutar i deltat.
Svarthuvad trut – Ichthyaetus ichthyaetus en art som sågs 24/5 i Umeå.
Det är nästan roligast i kanalerna eftersom man där också hör mycket fågelsång. Plötsligt hörs ett bekant ljud. En fågel man normalt förknippar med norrland. Gråspett!! Snacka om otippad obs men de är inte helt ovanliga i deltat. Efter 2-3 timmar rör vi oss hemåt och äter frukost.
Jonas Claesson, den fantastiska fågelfotografen håller en Workshop och får efter ett par dagar över mig till att fota Manuellt istället för AV. Sjukt otippat. Men nu efteråt känns det faktiskt riktigt bra och misstag där kameran inte tänker som jag undviks i större utsträckning. Han är enormt tekniskt kunnig och lägger man till detta en stensäker bildkänsla då har man en komplett fågelfotograf.
De första fyra dagarna förflyter ungefär på samma sätt. En tidig morgontur för att fota i soluppgången och sen hem till frukost. Kvällsturen brukar börja vid 1600 och erbjuder ungefär detsamma men med kvällsljus. Här erbjuds deltagarna också att fota kungsfiskare från gömsle. Jag hoppar dock över detta då jag har en del bild på arten redan och jag gillar den mer opportunistiska typen av fotografering där man i förväg inte vet vad som dyker upp. Ögat söker hela tiden efter intressanta utsnitt och fåglar dyker plötsligt upp i oväntade situationer. Man kanske råkar överraska en flock vilande pelikaner eller en dvärgrördrom sitter plötsligt i ett vasstrå
En dvärgrördrom sitter på ett vasstrå i dimman och lyfter efter en stund och dyker ned i vegetationen där den brukar hållas till.
I trädgården finns lövgrodor och en bit bort finns det gölgrodor som bräker konstant.
Lövgrodorna sitter på vårt trappräcke och äter insekter i skymningen då insekterna dras dit av lamporna. Vi hittar ett par som sitter snyggt på gröna löv och vi krälar runt och fotar dem i olika vinklar.
I trädgården dyker det också upp en liten snok som låter sig övertalas att stanna kvar och bli fotad en stund.
Vi är några som är intresserade av fåglar och vi får reda på att det finns Balkanspett i byn. Vi tar en promenad och hör snart ett lock som låter som en blandning av större hackspett och större korsnäbb. Det är den, Balkanspetten. I urtrist ljus och dåligt placerad får vi några bilder men här var det i första hand frågan om att få se en ny art.
Balkanspett, ett nytt livskryzz på resan.
På kvällen hör vi Minervaugglor som sitter och hoar. Det är ett glatt gäng som följt med resan. Stämningen runt bordet är på topp när vi delar med oss av våra upplevelser vi haft i de olika båtarna. Som alltid när gruppen är uppdelad är man orolig över vad man missar i den båt man inte varit med i för dagen…
Veckans uttryck blir ”dé é najs”. Att vi halkar in på det är
nog delvis beroende på att Zoomresors representant på plats Magnus Mårtensson
har en av de bredare varianterna av skånska som finns på hyllan. Så
associationerna till det kände Youtube-klippet låg nära till hands.
I solnedgång och soluppgången brukar vi dock vara lite mer genomtänkta och lägga oss där det är finast ljus och sen vänta på att det ska dyka upp något på rätt ställe.
En fisktärna tittar efter något att stoppa i magen innan mörkret faller över Donau. Vit Pelikan- Pelecanus onocrotalus är något av en karaktärsfågel för deltat. I flockarna finns även en och annan krushuvad pelikan.
Sista morgonen på Mila 23 är det tjock dimma. Vi tuffar
försiktigt ut på sjön där planen är att fota skäggtärnor i motjus. Det finns en
stor population och de är roliga att följa där de födosöker insekter på
vegetationen i sjöarna. Dimman lättar inte så efter en stund tar vi beslutet
att åka in i kanalerna där dimman brukar vara tunnare och de omgivande träden
ger kontraster mot dimman. Det var inte ett dumt beslut. Det blir ett
fantastiskt magiskt ljus i de trånga kanalerna som ger ett djup i bilden. Det
är spännande tid i naturen med parbildningar och parningar. Vi hittar ett par
fisktärnor där hanen kommer med en fisk för att försöka snärja honan och få
henne ”sugen”…
En ritual för att stärka banden mellan hone och hane är att hanen överräcker en fisk som gåva. Inte så långt ifrån att komma hem med en blomsterkvast eller ask choklad.
Han kommer först med en fisk som hon tar. Han får dock ingen parning och flyger iväg
och hämtar en fisk till. Han närmar sig med fisken och flyger till stocken där
honan sitter. Just när han ska lämna fisken bestämmer han sig för att äta den
själv istället. Som en markering att hon minsann får fiska själv om han inte
får något tillbaka.
På vägen tillbaka till ön genom kanalerna smattrar
kamerorna. Det lyfter mycket hägrar från stränderna när vi kommer och jag letar
febrilt efter utsnitt med ögonen åt alla håll. Jag har några bildidéer som jag
gärna vill få på sensorn. Det blir en del bra bilder men kanske inte den med
extra mos.
En silkeshäger står vackert mot grönskan och bäddas in mjukt av dimman.Ägretthägrar, silkeshägrar och några skarvar kan hittas i dimman av den idoge betraktaren.
Nöjda åker vi hem till hotellet för frukost. Den andra båten är inte tillbaka och vi är
nyfikna på vad som gör att det dröjer. De har nog hittat något episkt. När de
kommer tillbaka så får vi det bekräftat. Två krushuvade pelikaner födosökte på
spegelblank vattenyta i en trång kanal med dimma och magiskt ljus.
Vi var alla mycket nöjda med dagen. Efter frukost var det
packning och avresa. Vi åker genom deltat i en timme och kommer därefter fram
till en liten by där vi ska bli upphämtade. Vi är lite tidiga så det blir raskt
uppdukat korvar och öl. Det blir en trevlig uppsluppen stämning.
Lite korv och en kall Ursus sitter bra efter en timme i solen på båten. (Foto:Torbjörn “TJORVEN” Arvidsson.)
Efter en kort resa når vi hotellet som drivs av samma ägare
som arrangerade touren i deltat.
På programmet står nu fotografering av vadare i små dammar/sjöar. Vi åker ut i tid och rekar platser. Ni som fotar vadare från gömsle vet att man behöver ha koll på ljus och gärna var platserna är som fåglarna föredrar att vistas på. Det hela blir lite chansartat och jag misslyckas totalt första kvällen. Ljuset var fint men fåglarna uteblev. Morgonen efter lyckas jag pga missförstånd välja den sämst tänkbara placering av mitt gömsle. Det gör extra ont då ljuset var magiskt och en titt på Jonas sensor avslöjar att det var episka förhållanden 100 meter längre bort än var jag låg. Men jag är inte bitter…eller jo det var jag.
Tillbaka på hotellet till frukost. Då får jag höra att det varit bra fart hos biätarna så istället för att sova nån timme åker jag iväg till ett grustag där det etablerats en koloni på säkert 150 par biätare. Det är ingen riktig action men det blir lite bilder och ljuset är förhållandevis snällt då det ligger ett molntäcke över solen som ger ett mjukt ljus utan skuggor. Vi fotar någon timme och får lite bilder. Bl a en snabb parning.
En skärfläcka kommer nära gömslet.
Som en räddning efter diverse misslyckanden får jag höra när jag kommer tillbaka att det är bra fart på biätarna i ett grustag i närheten. Vi åker dit och hoppar in i ett gömsle. Det blir lite action en stund men det avmattas ganska snabbt. Några bilder hinner det bli ändå.
Biätarna har fokus på något som händer åt höger.En snabb parning hann också komma i blickfånget.
Till kvällen väljer jag en plats som är så liten att det inte går att placera sig på så många sätt. Jag och Jonas slår upp gömslena bredvid varandra. Rätt trevlig att kunna teaterviska, ta en öl och äta nötter tillsammans. Det var ju ändå lördag kväll. Det blir en bra sittning med styltlöpare, skärfläcka, turkduva och några andra arter. Tyvärr på lite långt avstånd för att jag skulle vara riktigt nöjd men ändå trevligt.
En skärfläcka drar på karaktäristiskt vis näbben sidledes i sin jakt på något ätbart. En sädesärla hittar en smaskig skalbagge. Honan står en bit bort och väntar på att bil serverad.En styltlöpare manövrerar sina långa ben längs den lilla strandremsan i dagen sista ljus.
När vi kliver ur gömslet ser jag en episk fullmåne insvept i lite dis som gör den lite röd i tonen. Stork i måne tänker vi båda samtidigt. Vi säger till chauffören (som inte kan engelska) att vi vill hitta ett storkbo. Med fågelguiden till hjälp och lite animerad förklaring så hittar vi först ett bo som inte funkar att komma rätt i förhållande till månen. Vi ser snart ett annat bo som passar bra och jag hoppas upp på en mur och lutar mig mot ett tak och får då precis in den ena av de två storkarna i månen. Det blir några bilder som får duga och Jonas kommer upp och vi balanserar tillsammans på muren. En syn som för en utomstående nog hade sätt lite rolig ut. Allt för konsten.
En vit stork gör sig i ordning för natten samtidigt som månen går upp i den lilla byn Murighiol i södra Rumänien.
Jag hinner med en morgon till i gömsle men det är dimma och
jag får inte den där gyllne morgonen jag hoppats på men jag får en del bilder
bla artbilder på rödhuvad dykand som jag inte hade tidigare så det var kul.
En rödhuvad dykand startar sin flygtur med en språngmarsch på vattenytan.Det är en imponerande balansakt att para sig om man är styltlöpare. Att få ordning på de långa benen och hamna i rätt position är inte det enklaste. Men här gick det bra.
Tillbaks till hotellet och frukost. Sen återstår bara packning och avfärd till Bukarest igen. Bilresan går bra och vi kommer iväg något försenade. Vi möts dock av trista nyheter på planet. Vårt anslutningsflyg från Frankfurt är inställt pga av oväder. 40 inställda plan har skapat kaos i Frankfurt. Efter några timmar lyckas vi iaf få tag på ett hotell och vi blir ombokade till en fakirflight som via Billund i Danmark är på Arlanda till klockan elva. Jag hade innan resan bestämt att jag efter den inte skulle flyga mer i år och inte heller 2020. Det kändes som en lättnad att ha tagit det beslutet efter pärsen på Frankfurts flygplats. Nu blir det roadtrips inom Norden istället. Det kommer bli episkt. Stay tuned!!
Artlista Rumänien Jag såg totalt 111 arter varav fyra var nya lifers. Svarthuvad trut, Balkanspett, vit pelikan och krushuvad pelikan.
https://usercontent.one/wp/niclasahlberg.se/wp-content/uploads/2019/05/2000fisktärna6.jpg16002000Niclashttps://usercontent.one/wp/niclasahlberg.se/wp-content/uploads/2015/03/NANPwebb-400x400.pngNiclas2019-05-22 18:06:282019-05-30 18:47:36Donaudeltat – dé é najs
