Ängspiplärka – Anthus pratensis
Ängspiplärkan är knappt 15 centimeter lång och därmed något mindre än trädpiplärkan som den annars är mycket lik. I jämförelse är ängspiplärkan generellt gråare och bröstet är mindre gulaktigt och finare streckat. Bakklon hos ängspiplärkan är också mycket längre än trädpiplärkans. Benen är rödaktiga och näbben är tunn och spetsig. Den ser också lite snällare ut än trädpiplärkan samt man ser en ljus ögonring tydligare.

Ängspiplärkans lockläte är ett skarpt ”ist” eller ”ististist”, i närheten av boet ofta ihållande och monotont ”tlitlitli”. Sången, som den framför i korta sångflykter, är hög och tunn. Den börjar sjunga före sångflykten, stiger sedan oftast upp från en upphöjning i marken och återvänder i regel inte till utgångspunkten när den glider ner. Ängspiplärkan häckar på fuktiga ängar och betesmarker, på myrar och i berglandskap. Under flyttningen söderut ser man den ofta i större skaror på fält och vid dammar. Boet läggs på marken och är ett oansenligt bygge av strån och mossa som fodras med hår. Honan lägger i vanliga fall 4-6 ägg som är ljusgrå och som i regel ruvas i 13 dagar. Ungfåglarna blir sedan matade av båda föräldrarna i 12 till 14 dagar. Ängspiplärkan är en art som ofta får agera värddjur för gökens unge.

Den låter såhär när den spelar
Inspelning av Piotr Szczypinski från Xeno-canto