Blåkråka – Coracias garrulus
är en fågelart i familjen blåkråkor och enda europeiska representant för familjen.

Blåkråkan är en flyttfågel som häckar i norra Afrika, södra och sydöstra Europa, Mellanöstern och österut till sydvästra Sibirien och Centralasien. Sin nordligaste förekomst har den vid Finska viken och vid sjön Ladoga i Ryssland. Den övervintrar över stora delar av subsahariska Afrika med en majoritet i östra Afrika. Den flyttar till sina vinterkvarter i augusti-september, ibland in i oktober, och återkommer till sina häckningsområden i april-maj. Blåkråkan har tidigare varit en häckfågel i Sverige. Den äldsta beskrivningen är från Skåne 1655. Den förekom då främst i de östliga landskapen, norrut så långt eken går (ungefär till Gävle-trakten). Sedan minskade den, men häckade sporadiskt på fastlandet i sydöstra Sverige fram till 1943. Fram till 1967 häckade arten på Fårö, men därefter har det inte observerats någon häckning i landet. Numera är den endast en sällsynt gäst och under perioden 1992-2004 observerades endast 18 individer i Sverige. I Artdatabankens rödlista från 2015 kategoriseras den som nationellt utdöd.

Den är stor som en kaja, med stort huvud och stor näbb med en hakformig nedböjning på spetsen. Blåkråkan är omisskännliga genom sin färgteckning, en blandning av ljust grönblått, rödbrunt och svart. I flykten är den ännu mer slående då de svarta vingfjädrarna sticker fram i det starkt blåa. Den flyger snabbt och kraftfullt.
Den låter såhär
Inspelning av Jarek Matusiak från Xeno canto