Flodnejonöga – Lampetra fluviatilis
Flodnejonöga, även kallad nätting, var förr en viktig art för fisket i Norrland. Men när de större norrlandsälvarna byggdes ut, försvann viktiga livsmiljöer för arten och bestånden minskade. Under 2000-talet har de stabiliserat sig.

Liksom andra nejonögon påminner arten i utseende om en ål. Arten har däremot inga ben i kroppen utan brosk. De vuxna individerna är under parningstiden 17 till 50 cm långa. Deras färg är på undersidan vitaktig och på andra kroppsdelar gråblå. Kännetecknande för flodnejonögat är den tvådelade ryggfenan. Dessutom finns andra för nejonögon typiska egenskaper som den runda munnen utan käkar samt öppningarna på bålens sidor bakom ögat. Arten har inte lika många tänder i munnen som andra familjemedlemmar.

Flodnejonöga är en diadrom art – den vandrar mellan sötvatten och saltvatten – men det finns även sjöbundna populationer. Som vuxen vandrar den från havet eller från en större sjö upp i åar och älvar för att leka i strömmande vatten. Då slutar den att äta och dör sedan efter leken.

De mycket små larverna (”linålarna”) driver nedströms till en lämplig mjukbotten, gräver ned sig och livnär sig som filtrerare i fyra till fem år. Därefter ombildas munnen till en sugskiva fylld med vassa skraptänder, och den vandrar ut i sjön eller i havet där den håller sig nära kusten.

Det vuxna flodnejonögat fäster vid fiskar som sill, nors, makrill och lax och livnär sig genom att äta av deras vävnad och blod. Efter knappt tre år startar den sin lekvandring som även omfattar könsmognad och en övervintring. Flodnejonöga blir som mest 50 centimeter lång och väger då ungefär 70 gram.