Rödräv – Vulpes vulpes
är ett hunddjur och den mest förekommande arten i rävsläktet (Vulpes). Den förekommer i stora delar av Palearktis och Nearktis och i mycket mindre utsträckning i Afrika. I modern tid har den också spritts till Australien. Rävens vanliga läte är ett hest och kort tjut eller stundom ett kort skällande, som slutar med ett längre tjut. Dessutom morrar den och har även ett starkt fräsande eller harklande ljud. En rödräv har upp till 28 olika läten.

Till rödrävens naturliga fiender räknas varg, lodjur och kungsörn men antalet fällda individer är jämförelsevis lågt.[2] Hotet har särskilt ringa betydelse i mellersta Europa på grund av att dessa djur där förekommer med få individer. Däremot blir unga rävar ibland offer för berguven. Det största hotet mot rödräven är människan i form av jakt och trafik.

Till fienderna kan även räknas olika parasiter och smittsjukdomar. Rödräven är mycket känslig för blöta och kalla väderförhållanden. Nästan en tredjedel av alla ungdjuren dör i smittosjukdomar. Den allvarligaste parasitsjukdomen är rävskabb.

På flera ställen, speciellt i Norden, ökade rödrävens bestånd närmast explosionsartat under perioden 1950-1980. Det förklaras ibland med bristen på naturliga fiender. Denna åsikt är omdiskuterad och skandinaviska forskare hänvisar till situationen i Danmark, där större rovdjur är utrotade sedan 1700-talet och där rävbeståndets ökning är likadan. Vissa anser att modernt lantbruk ger bättre villkor för smågnagare och därmed mer föda för räven, medan andra menar att ökade mängder slaktavfall som konsekvens till ökad avskjutning av älgar över flera år har bidragit till situationen. Sedan 1980-talet har rävstammen minskat i stora delar av Sverige på grund av rävskabbens härjningar. Stammen återhämtar sig efter en tid, men nya utbrott av sjukdomen kommer regelbundet. Vissa observationer tyder dock på att allt fler rävar blivit motståndskraftiga mot skabb.