Vinterhämpling – Linaria flavirostris
är en palearktisk fink som häckar i bergsområden eller på kustnära hedar.

Vinterhämplingen är till storlek och form lik hämplingen, men fjäderdräkten saknar det röda på hjässan och bröstet. Ryggen är mörkt brunsvart och undersidan vit till smutsvit. Den anlägger sin adulta fjäderdräkt vid tre års ålder och hanen har då en rosa övergump och rosa inslag på bröst och panna. Om vintern är näbben gul men blir gråbrun på sommarhalvåret. Medellängden är mellan 12,5 och 14 centimeter.

Vinterhämplingen härstammar från den tibetanska faunatypen som finns i bergstrakterna i Centralasien. Den förekommer också i stora områden i Kaukasus och i bergsområdena och på högplatåerna i Turkiet. Från Centralasien har den spridit sig nordväst och som häckfågel förekommer den även på Irland, i norra Storbritannien och utefter Skandinaviens atlantkust. Den saknas dock helt som häckfågel i större delen av Europa och även i bergskedjorna i Alperna och Pyrenéerna.

Merparten av de centralasiatiska beståndet är stannfåglar men vissa populationer genomför kortare förflyttningar. De nordvästeuropeiska populationerna är mer flyttningsbenägna men kategoriseras ändå som partiella flyttfåglar och på vintern återfinns den bland annat i Sverige, Danmark, Tyskland och söderut till Ungern.

Dess status som häckfågel i Sverige är osäker och bon eller ungar observeras inte varje år. Trots detta häckar den med största sannolikhet i Sverige och man räknar med att det finns en könsmogen population på omkring 180 individer. Detta gör att arten kategoriseras som starkt hotad (EN) enligt kriteriet D i 2010 års upplaga av naturvårdsverkets rödlista. Tidigare beaktades, utöver individantalet i Sverige, även det stora beståndet i Norge (>100 000 par) vilket gjorde att arten 2005 enbart kategoriserades som sårbar (VU).

Den låter såhär
Inspelning av Lars Lachmann från Xeno canto