Roadtrip till fjällen 13-16 juni
fredag morgon 12 juni lämnade jag Stockholm i Hertz nya Volvo XC90. Bara det en härlig upplevelse. Första siktet var inställt på Borlänge där en ung aftonfalk vistats sedan ungefär en vecka tillbaka. Det kom en Bird Alarm som meddelade att den fortfarande var kvar, vilket ju var lovande. Mycket folk var på plats men endast tre lärkfalkar visade sig. Jag lämnade platsen efter en timme ungefär och fortsatte norrut. Av en händelse råkade jag passera Älvdalen precis när folk hade satt sig framför en storbildsskärm och förväntansfullt väntade på att bygdens dotter skulle gifta sig med Prins Carl-Philip och bli en riktig prinsessa. Jag övervägde om jag skulle stanna men jag åkte vidare. Till slut kommer jag till skylten med Nipfjället och åker de 12 kilometrarna upp på fjället. Förväntningarna är höga men efter att jag traskat runt någon timme sökandes efter de hett eftertraktade fjällpiparna sjönk förväntningarna ganska rejält. Ängspiplärka, stenskvättor, ljungpipare som pep ödesmättat och två gökar som verkade i parningstagen var allt. (De gökade…) Ljuset var inte heller speciellt roligt.

Jag passade på att äta den middag jag plockat ihop i salladsbaren på ICA Maxi i Borlänge och den var riktigt god nedsköljd med en alkoholfri Falcon.

Efter middagen tog jag en tur ned till Nipfjällsstugans parkering. Där hörde jag till min stora glädje två ringtrastar som sjöng för fullt. Jag försökte få några vettiga bilder men de kom aldrig riktigt nära men jag blev ändå nöjd med bilder som visade Ringtrast i rätt biotop och inte rastande på någon gräsmatta eller liknande.

Jag åkte tillbaka till topparkeringen och funderade på om jag skulle gå och lägga mig men beslöt mig för att bestiga toppen och kolla av stenröset däruppe efter fågel. Tur var väl det för däruppe fanns en ganska sällskaplig fjällripa som jag fotade från alla håll och kanter.

Solen tittade också fram som hastigast och belyste fjällsidorna en aning. Tänk vad lite som behövs för att det ska bli magi på fjället. Plötsligt ser jag en ljus rovfågel flyga förbi på avstånd. Det visar sig vara en jorduggla på jakt efter lämmel. Det hade såklart varit ännu roligare om det var dess helvita kusin fjällugglan men jag var nöjd ändå och släntrade ned för fjällsluttningen mot bilen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blåste upp liggunderlaget och tog fram sovsäcken och stuvade i ordning i bakre regionen och fick till en riktigt bra säng. Jag ställde klockan på 0300 men då den ringde var det spöregn så jag låg kvar och somnade om och sov till 0800 istället. Fortfarande regn. Efter frukost tog jag mig ned till stugan igen för att gå lite i skogen där det åtminstone var lä. Jag hörde en del fågel och plötsligt hör jag en sång som inte ringer någon klocka i huvet. Jag känner igen den men kopplar inte utan börjar tänka alla möjliga sorters rariteter. Det visade sig vara en sjungande järnsparv så upphetsningen lade sig.

 

Efter en fruktlös promenad för att leta efter fjällpiparna åkte jag ned till Idre för att äta lunch. Falukorven jag åt var dyrare än på någon finkrog i Stockholm. På väg tillbaka till Nipfjället flög några lasvskrikor över vägen. De visade sig vara sex till antalet och gav mig en trevlig halvtimme innan de skyndade iväg i skogen. En härlig fågel som har en verklig personlighet. Förmodligen för att den inte är speciellt skygg så man har möjlighet att lära känna den.

Det blev inga fjällpipare nu heller så jag bröt upp lägret och åkte mot Funäsdalen istället. Det var en fin väg dit. Bitvis grusväg som tog mig genom stormyrar och förbi sjöar. Jag stannade och studerade en fjolårskalv en stund och försökte också fota en stenfalk som jag passerade men den smet.

Väl framme i Funäsdalen följde jag upp ett tips jag fått av Erik Hansson på Natursidan.se om en hökuggla. När jag kom fram stod 20 tuber uppradade. Det var STOF som anlänt på sin årliga fjällskådarresa. Tyvärr hade hökugglan försvunnit ur sikte men istället kom en trevlig kille på fyrhjuling och berättade att han hade häckande tornfalk i en holk på sin tomt. Det blev bra plåster på såren.

Innan jag åkte upp mot Flatruet följde jag upp ett annat tips jag fått av Erik på natursidan.se om en häckning tretåig hackspett. Efter diverse felåkningar fick jag till slut personlig assistans av Erik som inte bodde långt därifrån. Han pekade mig i rätt riktning och efter en kvarts promenad kunde jag njuta av mor och far tretåig hackspett som hejades på av en ljudlig barnaskara inifrån bohålet. Snacka om stress på jobbet.

Mot Flatruet
Klockan var nu halvtio och jag började känna stressen över det fina ljus som började ta slut alldeles för fort. Men det tog bara en halvtimme trots några ”Kodakmoments” på vägen som var tvungna att dokumenteras. Jag irrade runt en del i jakt på smalnäbbad simsnäppa men gav till slut upp och njöt av kvällen. En glad överraskning i form av två fjällabbar gjorde att kvällen ändå kändes ganska lyckad. Det blev en sen nattning men

–De é en da i morrn å..

Snöstorm
På morgonen konstaterade jag att det var samma väder som när jag var i fjällen sist för att åka skidor. Någon minusgrad och ymnigt snöfall. Jag låg lite onödigt länge i bilen och samlade kraft för att ge mig i kast med klimatet. Inte riktigt det juniväder jag hoppats på. Efter en stärkande frukost gav jag mig ut i snöyran. Det såg dock inte helt hopplöst ut solen lyste igenom lite grand i snön. Jag gick vinkelrätt ut från vägen och tog sikte på några sjöar längre bort. Bara ett par-trehundra meter bort hörde jag en lappsparv och fick strax syn på den. Jag fick ett par snabba bilder men i och med detta blev också linsen snötäckt.

Jag hade ett dilemma vinden blåste rakt mot den nu ganska starka solen. Så om jag skulle fota i medljus fick jag snö på linsen och om jag fotade i medvind var solen rakt emot. Det blev en slags kompromiss i sidoljus vilket inte blev helt optimalt. Jag fortsatte min promenad och stötte en grönbena. Sen träffade jag på ett par ljungpipare och några flygande rödbenor. Jag betade av sjö efter sjö i jakt på simsnäpporna som var målet för dagen. Till slut kom jag till en tjärn där det låg en alfågelhona. Inget bra fotoläge men jag stannade för att ta av mig lite kläder. Då ser jag den lilla smalnäbbade simsnäppan i vågorna. Den syns knappt i vågdalarna trots att det bara är en liten tjärn. De är väldigt oskygga som art så den kom ganska nära och det visar sig att den har några kompisar som låg gömda vid kanten. De håller mig sysselsatta en god stund.

Två ringtrastar flyger förbi. En klar bonus då den inte är helt vanlig på Flatruet. Jag fortsätter promenaden och det blir mer av samma arter. Det blev en rejäl promenad på närmare tre timmar. Vid bilen tar jag fram köket för att koka vatten och göra lite kaffe. Tändstickor är bra att ha i det läget blev jag varse. Det blev inget kaffe så jag åkte till en dunge för att kolla in blåhaken som brukar finnas där, Den sjunger lydigt så jag ser den när den hastar iväg. Den ville tyvärr inte vara med på bild. Istället kommer en flock renar med många färska medlemmar i flocken. De är extremt söta renkalvarna. När jag fotat klart beger mig till Funäsdalen för att göra ett försök till med Ugglan men den visade sig inte.

 

Socialt på Gatuköket
Dåligt restaurangutbud i Funäsdalen på sommaren. Det blev en sen lunch på gatuköket. Jag åker nu Nya XC90 och det är lustigt hur många som kommer fram och vill prata bilar. Inte mitt starkaste ämne direkt men det är ju kul att snacka bort lite dötid. Den fungerar i alla fall utmärkt som campingbil men det kanske inte är riktigt så de har tänkt. Efter lite batteriladdning till kameran, övertankning av bilder etc. så åker jag mot Jämtland och de väntande dubbelbeckasinerna. Ju närmare jag kommer målet ju mer regnar det. Själva spelet är uppe på en högplatå på ett fjäll. Jag har parkerat bilen där stigen börjar som ska ta mig upp på fjället. Det kommer en riktigt kraftig by med snöblandat regn och jag funderar på om det är värt att gå upp. Efter en diskussion med mitt vekare jag segrar den mer osunda jag som bestämmer att de bilder man får kämpa för blir mer unika och ger en större tillfredställelse. Jag äter en middag i bilen och bestämmer mig för att packa minimalt och säkra upp så inte utrustningen blir förstörd av fukten. Jag klär mig tunt och packar kläderna i ryggan. Det är en fin spångad stig upp till toppen. Där finns en liten kur (Grand Hotel kallas den) där jag ställer ryggsäcken. Jag tar sen kameran och går ut för att reka var de håller hus. Jag hottar dem till slut och går tillbaka och hämtar kameran och ett liggunderlag.

Dubbelbeckasinspel en häftig upplevelse
Jag lägger mig ned med liggunderlaget över en tuva. Det kommer fler och fler beckasiner som landar och tar en bit av fjället i besittning. Efter att ha börjat lite trevande har spelet tagit en rejäl fart. Då vädret är som det är blir det en tuff utmaning att utnyttja det lilla ljuset. Jag får slutartider på mellan 1/40 – 1/200 beroende på vilken bakgrund. Jag har skruvat upp isot en rejäl bit och skulle såklart kunna skruva upp det ytterligare men stannar på 2500. Jag försöker variera avstånd och bakgrund så mycket som möjligt och skjuter åt alla håll och kanter. Efter någon timme märker jag att jag skakar. Jag börjar bli rejält kall. Min ena stövel verkar läcka också. Jag går tillbaka till kuren och konstaterar att det är 2 grader varmt på inne-termometern. Jag tar av mig ytterplaggen och hänger upp det på tork. Som om det skulle hjälpa. Jag tar av den blöta strumpan och sätter en plastpåse på foten och säter åter på strumpan och stövlarna. Det hjälpte faktiskt. Min plan är att spendera tre timmar i kuren för att sen fota i gryningen och därefter gå ned. Jag försöker slumra till på britsen och lyckas få en halvtimme sömn. Det resulterar dock att jag vaknar rejält nedkyld och tvingas stå och hoppa bokstavligen för att hålla mig varm. Så fördriver jag tiden i två timmar. Det låter nog i de flestas öron som att man har någon form av diagnos som utsätter sig för detta frivilligt. Just i denna stund funderade jag själv på detta. Nåväl, det blev ju inte speciellt mycket ljusare men jag gick ut i blåsten och snöyran. Det hade kommit mer snö på marken och jag hoppades få bilder av spelande dubbelbeckasiner mot snön. Det är ett antal beckasiner kvar när jag kommer fram men de spelar inte längre utan flyger iväg en efter en så min väntan har varit förgäves. Jag packar ihop och går ned mot bilen. Jag känner mig ändå nöjd med natten. Ett dubbelbeckasinspel är en otroligt häftig upplevelse. Det är en tuff fågel. Den är en av de arter som flyger längst när den flyttar och sen kommer den hit och landar på en fjälltopp i nollgradigt snöglopp och krigar kväll efter kväll med andra om just sin tuva för att visa honorna vem som är herre på täppan. Kolla gärna på hemsidan där det finns fler bilder och en liten kort snutt från spelet.

Hemfärd
Det blev en intensiv helg där jag bara skrapat på ytan på vad fjällen har att erbjuda. Det blir säkert en trip nästa år också. Jag sätter mig i bilen och börjar resan hemåt. Det är inte så många bilar mer än jag igång däremot en och annan blöt älg och några rävar. Jag hinner en timme sen säger bilen till mig (Jo det är faktiskt sant) att jag behöver en paus. Bilen har en funktion där den reagerar för dålig väghållning. Jag lyder och stannar för att sova en timme eller två. Det blir sex timmar.

Det blir absolut en tur nästa år också.