De flesta av er vet att jag är en fågelnörd. Inte alla vet att jag varit en fiskenörd innan det växlade över till fåglar och foto. Jag är fortfarande en latent fiskenörd. Det ligger liksom i träda och det är nog inte omöjligt att det blommar ut igen om några år.

Jag har alltid fascinerats av laxfiskarnas fantastiska metamorfos. Fåglars fjäderdräktsbyte i all ära men en havsörings livscykel är rätt fantastisk. Efter att de spenderat två år i rinnande vatten ger de sig iväg ut i havet där de stannar åtminstone två år. Sen letar de upp födelseån genom att de minns smaken av vattnet och beger sig dit för att leka första gången. När öringen är ute i havet är den silverblank och fin. Fjällen släpper som på en strömming och de är hårda i kroppen och ganska ömtåliga.

När det är dags för lek, börjar kroppen förändras. De skiftar i färg och antar en gulröd färg och får fler prickar och blir högre och smalare i kroppen. Hanarnas underkäke växer ut till en krok och de kan se ganska groteska ut. På riktigt stora fiskar har jag t o m sett att kroken går igenom överkäken.

Det nya skinnet är betydligt tåligare för att de ska kunna klara av smällar och törnar mot stenar när de tar sig upp för ån för att hitta en bra lekplats. Inte nog med det. Ögonen förändras också. När de är i havet har de mest tappar för att kunna se bra i klarare vatten och kunna skilja på färger. När det är dags för lek är det bättre att ögat fylls med stavar eftersom bäckarna ofta är grumliga och rinner genom mörka skogar där ljuset är dåligt. Då är det bättre med ljuskänsliga ögon. När de lekt färdigt ger sig många direkt tillbaka till havet för att inte fastna i ån om vattnet sjunker. På våren är de åter blanka igen men med en lite grå lyster men successivt antar de sin silverblanka skepnad igen.

På Gotland finns 25-30 åar som håller havsöring. De flesta är fredade från 1 oktober till 31 december. Då får man inte fiska runt åarna och en god bit runtom. Vad man kan göra är att hålla lite koll när det är dags för lek. Det är ett häftigt skådespel att iaktta när de ska ta sig upp från havet in i de små bäckarna. Det finns ju några stora åar som Ireån, Gothemsån mfl. Men de flesta ser knappt ut som mer än ett krondike.

Det är allhelgona eller Halloween denna helg och jag fokuserat på detta skådespel. Vädret vara allt annat än optimalt för foto med gråväder och regn men det blev några bilder iaf.

Det finns ett par bäckar ganska nära där jag bor som jag bevakade flera gånger om dagen. Det gick ganska stora vågor så det blev stora rörelser på vattnet och en kort tid när den eventuella öringen var synlig och möjlig att fota. Men det blev några bilder.

Plötsligt när jag ligger där ser jag en öring som kommer i full fart men missar huvudränna och kör upp på land. Det var tur för då fick jag lite mer tid på mig att få lite bilder.

Det var fortfarande för lite vatten i ån så öringarna vände nedåt igen. Det behövs mer regn i de bäckar som jag besökte men varje bäck har sitt optimala flöde och det har de lokala öringstammarna anpassat sig till.

Fler bilder