Högt vatten ger nattliga äventyr

This post is also available in: Engelska

Sen jag kom till Gotland i slutet av juni har vattnet varit ovanligt högt för årstiden varför de bottnar kring Gotlands kuster där vadarna normalt födosöker är täckta av för högt vatten. Detta faktum har gjort att jag tagit sovmorgnar och istället riktat fokus mot andra arter som jag normalt inte jagar med kameran. Eller, ja nattskärror jobbade jag en del på även förra året men i år spenderade jag en knapp vecka i skogen ovanför huset. Från skymningen till en bit efter 23.

En nattskärra flyger likt en pappersvala ryckigt runt omkring mig.

Nattskärran fladdrar ned i en torraka 10 meter ifrån mig. En härlig upplevelse att se denna mystiska fågel i rätt miljö och i rätt belysning.

Nattskärra, Garde – juli 2017

Det var en härlig konsert med 5-6 spelande nattskärror, morkullor som svepte över skogstopparna och rävar som ylade i mörkret. Det slumpade sig att det blev fullmåne denna tid. Jag blev en smula besatt av iden att få en nattskärra i en torraka mot Det var en härlig konsert med 5-6 spelande nattskärror, morkullor som svepte över skogstopparna och rävar som ylade i mörkret. Det slumpade sig att det blev fullmåne denna tid. Jag blevmånen. Tyvärr lyckades jag inte. Det var nära flera gånger men det sprack alltid i sista minuten när nattskärran skulle landa.

Morkullan flög strax över och strax under trädtopparna och utstötte sitt karaktäristiska läte.

Bilderna blev svartvita mot den grå himlen.

Jag var även nära att fånga morkullan i månen. De första veckorna på ön präglades av misslyckade turer där den mest lyckade bilden var en bild på vallmo. Vallmo?? En stillasittande blomma. Nu är jag förvisso inte en styvnackad fågelfotograf även om det är det jag fotar mest.  Blommar blev det en del av som substitut.

Vallmon blommade för fullt när jag kom i åkrarna runt mitt hus i Garde. En promenad i skymningen med kameran gav denna bild.

På en joggingtur i skogen passerade jag några inägor ett par kilometer in i skogen. Där hörde jag en kornknarr som spelade när jag passerade. Jag har provat på kornknarr ett antal gånger utan framgång men bestämde mig för att prova redan på kvällen. Första försöket gick sådär. Jag hade en som spelade precis bredvid gömslet så det dånade i öronen. Det har så otroligt stark stämma att det nog är risk för tinnitus. Den flög över tältet efter en stund och landade i ett dike. Hmm… Nåja, skam den som ger sig. Jag bestämde mig att testa kvällen efter. Jag var ute i lite bättre tid och var på plats redan vid åttatiden på kvällen. det var full fart. 2-4 stycken spelade ihärdigt. Ganska snart ser jag i ögonvrån hur det otroliga händer. En kornknarr kikar ut ur det höga gräset och tittar fundersamt. Den går tillbaka in igen men kommer efter en stund ut och blir helt synlig. Jag knäpper några bildserier och kornknarren tar en språngtur in i det höga gräset igen. Tjoho! en snabbtitt på display avslöjar att det åtminstone är några skarpa bilder som betyder att jag lyckats. Äntligen lite utdelning efter många timmars slit.

Kornknarren kikar fram ur det höga gräset som hastigast ill fotografens lycka.

Kornknarr, Gotland – juli 2017

En skådare på ön, Bimbi, håller på med ett ringmärkningsprojekt med kornknarrar och har en efterlysning på omärkta knarrar. Jag misstänker att ingen haft koll på dessa knarrar så jag hör av mig till honom och redan på kvällen gör vi sällskap upp till skogen för att ringmärka dem.

Bimbi fotar olika delen p kornknarren för sin forskning

Bimbi har med sig ett lågt nät som är två meter brett och kanske 25cm högt. Han har med sig en högtalare och en mp3-spelare med en kornknarrsslinga. Vi spelar en trudelutt och lokaliserar den första knarren. Vi traskar utan krusiduller fram till den och placerar ut nätet bara tio meter ifrån den. Bimbi har en pannlampa på som han lyser mot knarren för att den ska bli bländad och inte se nätet. Den är lite tjurig men rör sig sakta närmare. Missar nätet och springer nästan in i mig och flyger iväg. Det tar en stund till sen sitter den i nätet. Vi trasslar ut den och Bimbi fotar olika delar.

Kornknarren är med på noterna och låter sig undersökas. Om jag inte helt missminner mig så är detta en 2k kornknarr dvs en som föddes förra året.

Ögon för åldersbestämning, han mäter även vingarna och fotar stjärttäckarna då han misstänker att det också kan vara en åldersparameter. Sist åker det på en ring och därefter får knarren friheten åter. Det dröjer någon minut sen står den och ropar efter en hona igen till synes helt oberörd av att bli infångad. Vi märker ytterligare en individ men hittar inte de andra två som jag är rätt säker på att jag hörde. Ett kul nattligt äventyr.

Innan den släpps får den en ring runt foten . Det är inte ovanligt att de återfångas året därpå även om det jagas en hel del knarrar på kontinenten.

Lyckan med kornknarren gav blodad tand och jag funderar på om man inte ska försöka få bättre bilder på vaktel. Jag lyckades få några bilder för två år sedan när jag hade en som spelade nästan på tomten. De togs dock i trist ljus och det var lite för mycket gräs i vägen för att jag skulle bli riktigt nöjd. Jag spanar i artportalen men de flesta vaktlar är ganska långt från Garde. Bimbi berättade då att han har en vaktel som spelar i Burs som bara är en dryg mil hemifrån. Sagt och gjort jag åker dit och gör ett försök men utan framgång. Jag har dock fått en del ideer som jag bestämmer mig för att prova dagen efter, Jag är på plats vid 0400 och vakteln spelar ihärdigt. Jag riggar upp och väntar och väntar. Plötsligt är vakteln på andra sidan vägen. Jag flyttar gömslet och efter en stund är den tillbaka på favoritplatsen men kommer inte åt mitt håll. Jag är beredd att ge upp när den plötsligt spelar alldeles bredvid mig. Kort efter kikar den ut försiktigt och kollar läget. Jag knäpper ett par rutor och precis innan den försvinner tillbaka vrider den på huvudet så det mjuka morgonljuset lyser upp hela fågeln. Jag sätter skärpan och vips så var man skapare av en ruta på en vaktel. Vilken flax.

Vakteln kikar fram ur det höga gräset, vrider på huvudet och träffas av det mjuka morgonljuset. Fotografen blir nöjd.

Väldigt nöjd med resultatet av detta sidospår ser jag nu fram emot att krypa ned i leran där jag hör hemma bland gluttsnäppor, skärfläckor och svartsnäppor. Det höga vattnet hänger dock i sig och vinden gör det också svårt att få till det. Det blir kajtsurf med döttrarna istället.