Min cancerresa

/16 Kommentarer/i , , /av

När jag fick min cancerdiagnos så var det första jag gjorde att slänga mig på Google för att se vad jag kunde förvänta mig framåt. Jag hittade mycket information men dessvärre inte så mycket skrivet ur ett patientperspektiv. Tack vare min tidigare yrkesverksamhet inom läkemedelsindustrin och kanske framförallt i mitt jobb som förläggare av tidningen Onkologi i Sverige så hade jag ganska god insikt i cancersjukvården, behandling av olika cancrar, prognoser etc. Ibland kanske t o m för mycket. Men jag tyckte det saknades ett patientperspektiv så jag bestämde mig för att skriva lite löpande om hur min cancerresa sett ut. Det är värt att betona att alla kommer att ha sin egna unika resa och upplevelse av förloppet men många saker är ändå ganska lika. Så jag hoppas att det kan hjälpa någon. Då är jag nöjd.

Innan diagnosen
I mitten av november började jag känna av en knöl på sidan av halsen. Eller kanske snarare en stelhet i området. Den fortsatte att irritera och jag tänkte att det var en svullen lymfkörtel. Det kan man ju ha när man har en infektion i kroppen. Jag började ändå bli lite orolig och berättade om det för min fru. Jag hade en fotoresa inplanerad till Spanien i månadsskiftet november/december och beslöt mig för att ta tag i problemet om det fortfarande kvarstod när jag kom hem.

Den försvann inte, utan hade i stället blivit större och gick tydligt att känna med fingrarna. Jag beställde tid hos husläkaren. Jag fick komma på en akuttid som jag fick via chatten på ”Alltid öppet”.

Hur mycket läkaren än klämde kunde hon inte hitta något och sa att det nog var något muskulärt. Skönt, tänkte jag, och gick hem. Men känslan kvarstod. Det var en knöl. Jag hörde av mig igen och fick en tid en vecka efter det första besöket. Det var samma läkare tyvärr. Hon kände nu knölen men i stället för att skicka mig till punktionsmottagningen skrev hon en remiss till ultraljud. Jag fick en tid i början av februari. Det vill säga ungefär sex veckor senare.

Jag försökte via 1177 kapa tiden till ultraljud men funderade också på vad det skulle tjäna till. Knölen kändes ju så den fanns ju. Jag gick in på chatten på Alltid öppet igen och fick en ny tid hos vårdcentralen. Denna gång (30 december) fick jag min vanliga husläkare som jag har förtroende för. Hon kände knölen och skrev en akutremiss till punktionsmottagningen och jag fick komma dit några dagar senare.

Beskedet och tillträde till specialistvården
På fredagen 8 januari fick jag besked på VC av en tredje läkare att svaret på finnålspunktionen var att provet innehöll maligna celler från skivepitelcancer.
En remiss skickades till ÖNH på Karolinska.

13 januari träffade jag en ÖNH-specialist på Karolinska som gjorde ultraljud och nasofaryngoskopi. Hon kunde då se en trolig tumör vid tungbasen. Dagen efter skickades jag på en PET/CT av huvud, hals och bröstkorg.

Operationen
Jag fick en operationstid för att ta bort tonsillerna och för att ta vävnadsprover på tumörerna den 22 januari.

På dagen för operationen bestämde jag mig för att dela mitt tillstånd med mina vänner och följare. Jag hade funderat på detta en tid och kände att det var det rätta att göra eftersom jag inte ville kontakta de jag kände en och en så var detta smidigast.  Det blev en explosion av kärlek och uppmuntrande puffar. Det var underbart att se hur mycket godhet och välvilja som finns där ute. Folk berättade om egna upplevelser och att de haft vänner där allt gått bra etc. En och annan foliehatt gav förslag på alternativa behandlingar allt från örter, ketodiet till svampmedel för hundar. Jag tackade snällt för tipset men eftersom jag jobbat i läkemedelsindustrin och dessutom publicerat tidningen Onkologi i Sverige från 2005 – 2022 så hade jag hyfsat kunskap utan dessa tips.

Efter lite premedicinering kördes jag in i operationssalen till ett trevligt team med ÖNH-kirurg, anestesiolog och annan sjukvårdspersonal. Jag sövdes och vaknade sen på uppvaket. Jag hostade mycket blod och kunde inte svälja. Dessutom kunde jag inte andas hur som helst utan fick sitta upprätt för att få fria luftvägar. Det var väldigt stressande att uppleva. Jag stirrade upp mig och tänkte att de råkat kapa någon nerv som skötte sväljfunktionen. Det tog ungefär tre timmar innan jag kunde svälja. Det berodde troligen på svullnaden och att den marcainbedövning jag fått i sårytorna satt kvar längre än vanligt. En stor befrielse att kunna svälja igen.

Mina kläder, mobil etc. hade skickats upp till avdelningen där jag skulle sova över. Det gjorde att jag inte kunde kontakta min familj förrän runt 17. Jag åkte in på operation vid 1130. De var rätt stressade när jag till slut kunde kontakta familjen och säga att det gått bra.

Under operationen tog de bort halsmandlarna och på den ena av dem så fanns det en tumör som i bästa fall var primärtumören.

Postop
Det var ingen skön upplevelse att vakna upp. Det kändes som om någon hade kört en toaborste upp och ner i halsen några gånger. Nu är det kraftig smärtlindring och flytande, kall föda som gäller ett tag framöver,

Det tog betydligt längre tid än jag kunnat tro innan smärtan började ge med sig. En vecka efter operationen peakade smärtan och därefter började det sakta avta och jag kunde börja trappa ned smärtlindring så sakteliga.

Multidisciplinär konferens
Någon vecka senare hade de konferens om mitt case och kom fram till att jag hade HPV-positiv Halscancer i Stadium 1 (T1N1M0). Det betyder att primärtumören är liten, att den är spridd lokalt men inga metastaser i andra delar av kroppen. Jag blev glad eftersom femårsöverlevnaden då är 85-90%. De hörde direkt av sig från onkologen och bokade in ett första besök dagen efter.

Inskrivning 3/2
Idag träffade jag min onkolog som berättade lite om vad jag kan förvänta mig framåt. Jag fick veta att det kommer att bli väldigt tufft och smärtsamt när man strålar i halsen. Minst lika dåligt som man haft det post-op kommer man ha i flera månader. Det kommer att bli tufft. Jag träffade också min onkologisjuksköterska som gick igenom lite också. Mycket info att ta in. Jag gick sen till tandläkaren då de behöver kolla igenom att man inte har något som behöver åtgärdas innan då strålningen kommer att påverka läkning etcetera. De skrapade bort tandsten och lagade en tand på motsatt sida på köpet 

4/2 Strålförberedande åtgärder
Idag gjorde jag ett besök på strålningsavdelningen. Jag fick gjuta en mask av plast som anpassar sig efter mitt ansikte. Anledningen är att huvudet ska ligga exakt på samma sätt för att fotonerna (stålningen) ska träffa där de ska göra verkan. När den var klar körde de en magnetröntgen med kontrast med masken på för att de sen ska kunna beräkna strålningsdoser efter rätt förutsättningar. Detta är det sista som händer på ett par veckor medan de planerar mitt strålningsschema.

Strålningsmask i speciell värmekänslig plats som formar sig efter ansiktet.

Vila och återhämtning
Efter detta blev det en välbehövlig paus med en tur till Gotland. En fin vintervecka med promenader, fotografering och OS.
Utnyttja denna paus och samla kraft. Den kommer att behövas.



18/2 Strålningsstart
Så var det dags för strålning. Skönt att komma igång. Ju förr man börjar ju förr är man igenom eländet. Själva strålningsmomentet går snabbt. Jag spänns fast med masken i bänken. Onekligen en klaustrofobisk känsla. Efter några bilder för att se att man ligger i rätt position på britsen så börjar strålningen. Det varar bara några minuter. När jag går får jag schemat för resten av veckan. Senare på eftermiddagen träffar jag en sjukgymnast till några andra som är i samma situation som mig. Hon berättar om vikten av att hålla igång. Både med kroppen men också med käkarna. Vi får ett träningsprogram som ska göras två gånger om dagen. Jag har också hämtat ut munskölj med flour för tänderna och en xylocain-munskölj som man kan använda när man börjar få ont i munnen. Redan efter första stråltillfället blev jag väldigt mycket torrare i munnen. Jag köpte därför salivstimulerande tabletter som man kan ha under läppen eller fästa i gommen. Väldigt bra på natten då de räcker i fyra timmar.

Första (halv)veckan avklarad

Förutom torr mun var biverkningarna väldigt milda efter första veckan.
Smaklökarnas förmåga att känna smak försvann dock och allt smakade tämligen ointressant och lika. Men det är viktigt att fortsätta äta för att inte förlora vikt och styrka. De vill heller inte att passformen på masken ska förändras. Så fortsätt äta även om det är tråkigt.

Än så länge mår jag så bra så jag kan vara ute och fota lite. Några bilder av den undflyende vintern. 

Andra veckan klar

På helgen efter andra veckan märktes det att smekmånadsfasen var över. Det började kännas ömt under tungan och även i svalget. Det gick fortfarande att äta under den andra helgen men på tisdagen blev det bara gröt och näringsdrycker. Jag försöker att hålla igång med lite lätt träning och raska promenader och känner mig ganska stark och pigg trotsallt.
I slutet av veckan fick jag även ta några doser oxycodone för att få en paus i smärtan. På fredagen fick jag ändå ned några sushibitar och lite blåbärspaj som komplement till näringsdrycken. Lokalbedövnings munskölj och oxycodone gjorde det möjligt. Även om det inte smakar något så är det ändå trevligt att delta vid middagen.

Det är aningen klaustrofobiskt att ligga fastspänd ned till axlarna utan att kunna röra sig. Men det går bra eftersom tiden man ligger fastspänd är så kort.


På helgen efter andra veckan märktes det att smekmånadsfasen var över. Det började kännas ömt under tungan och även i svalget. Det gick fortfarande att äta under den andra helgen men på tisdagen blev det bara gröt och näringsdrycker. Jag försöker att hålla igång med lite lätt träning och raska promenader och känner mig ganska stark och pigg trotsallt.
I slutet av veckan fick jag även ta några doser oxycodone för att få en paus i smärtan. På fredagen fick jag ändå ned några sushibitar och lite blåbärspaj som komplement till näringsdrycken. Lokalbedövnings munskölj och oxycodone gjorde det möjligt. Även om det inte smakar något så är det ändå trevligt att delta vid middagen.


Nu har smärtan blivit så svår att jag inte kan tänka på så mycket mer än den. Nätterna är jobbiga och jag sover max 2–3 timmar mellan gångerna jag måste gå upp. På morgonen så är munnen väldigt öm och jag behöver gurgla med Xylocain för att komma i gång. Ikväll skall jag ha en bokrelease. Ett event man normalt ser fram emot men som man nu bara vill få gjort. Det ska bli skönt efteråt att bara kunna fokusera på sig själv. Jag är precis halvvägs och man funderar på hur mycket värre det kan bli och hur mycket mer man klarar av.

Viktigt med närståendes hjälp
I denna fas av behandlingen blir man betydligt mer beroende av närstående. Inte minst att ta sig till strålbehandlingen. Även om det står lite luddigt kring narkotiska preparat att man inte bör köra bil om man känner sig snurrig vilket ju indirekt säger att man kan köra bil om man inte gör det även om man tagit morfin. Väldigt oklart. Å andra sidan är man ju ingen vidare förare när man har väldigt ont. Man ska nog undvika att köra bil om det går.  I mitt fall har jag kunnat luta mig mot min fantastiska fru. Hon har skjutsat mig varje dag den senaste veckan och det lär bli så de två avslutande veckorna.

Ännu en vecka till ända. Ondare än veckan innan och huden är mer påverkad på strålningsstället men har inte gått igenom ännu. Jag hade min första strålkontroll av läkare denna vecka och det uppdagades att jag borde ha haft den förra veckan. Det var därför först nu jag fick starkare smärtmediciner förskrivet. Som tur var hade jag dock en del morfin kvar från min operation och tack vare att jag är påläst kunde jag ändå hålla en hyfsad nivå på smärtan.


Jag hade två event planerade innan jag visste hur mitt hälsoläge såg ut, dels som talare på en Naturfotokongress och min egen bokrelease av Sveriges vadare tillsammans med Swarowski. Det var tufft att genomföra dem och men så otroligt skönt att nu bara kunna fokusera på sitt eget hälsotillstånd och småjobba lite i soffan men utan press.

När jag började strålningen blev jag erbjuden ASIH (Avancerad Sjukvård I Hemmet) Då tackade jag nej eftersom jag tyckte jag hade tillräckligt god kunskap, GÖR INTE DET!!
Det var superskönt att träffa dem och få råd och tips och framför allt att höra att de doseringar man fått utskrivna på sina mediciner kan överskridas. Man ska inte ha ont helt enkelt. Jag träffade också min dietist som konstaterade att jag håller vikten trots att jag nu bara äter näringsdrycker.

Måltiderna känns numera mer som ett arbete än något annat. Jag börjar med att ta snabbverkande morfin en halvtimme innan sen tar jag xylocain munskölj (som jag även sväljer en del av), därefter sveper jag nästan de två flaskorna med 800 kcal för att få det gjort. Man börjar onekligen längta en smula efter en god middag och ett glas vin. Det får bli någon gång i maj.

En annan sak som börjar bli mer och mer störande är bristen på saliv och konsistensen på den lilla saliv man har kvar. När man vaknar på morgonen är det som en brun seg klump i munnen. Man har en hemsk smak och andedräkt. Man får byta kuddvar varannan dag då det luktar så illa. Om man hamnar på rygg i sömnen och sover med öppen mun och snarkar blir man ännu torrare i munnen och tungan fastnar i gommen. Det gör också ont. Jag har börjat använda en spray man kan köpa receptfritt på apoteket ed solrosolja. Jag testade det i början då jag tyckte det var värdelöst men nu tycker jag ändå att det hjälper lite. Framförallt när man ska somna då oljan ändå gör munnen lite mjukare.

Jag trodde att jag skulle klara mig utan sår på utsidan av halsen men efter fem veckors strålning blev det ett hål i huden och ett ganska stort område är mörkrött. Jag fick en tunn platsfilm ovanpå som verkar fungera utmärkt som extrahud. Det svider och kliar lite men inga stora problem. Smärtan är mer påtaglig så min morfin dos har höjts till targinique 10 mg *2 (morgon+kväll) och oxynorm 10mg gånger ungefär 4/dag. Skönt med en helg att vila upp på. Bara en vecka kvar nu.

Huden fortsätter att nötas. Nu är det som ett stort skrubbsår på halsen och det stramar och gör ont när man kommer åt det med kläderna. Kändes inte som att man behövde den smärtan också. Nu är morgon-/kvällsdos höjd till 15mg långverkande morfin. Morgnarna är absolut värst. Det är lite som att man sover för länge och vaknar med ett rejält smärtgenombrott och det tar i alla fall en halvtimme innan smärtan försvinner när man fått i sig medicinerna.

För några veckor sedan hämtade jag ut en ex tempore beredning (Apoteket blandar till denna) som består av lidocain och morfin. Det är en geléaktig vätska som man bara ska ta 2ml av. Man får använda en spruta för att suga upp vätskan och spruta in i munnen. Till en början tyckte jag att det var samma effekt som xylocain munsköljet men nu märker jag att det fungerar bra på de stora såren på tungan. Jag tar det nu ganska ofta. Jag har nu två stråldoser kvar och ser fram emot att inte vara bunden av sjukhuset men jag ser inte fram emot den fortsatt eskalerande smärta som utlovats.


Idag var det dags för sista strålningsdosen. Otroligt skönt att slippa åka till sjukhuset varenda dag som man gjort nu i 28 dagar (34doser 1 dubbeldos varje vecka).
Det blev dock ganska emotionellt. När man träffar dessa fantastiska tjejer som jobbar på strålmottagningen varje dag, man chitchattar lite om allt möjligt får man ändå en slags relation så det blev lite kramar och såklart började jag lipa. Man har med åldern blivit som ett blötdjur som läcker så fort något blir lite fint/emotionellt. 

Jag fick ett nytt bandage på min hals som blivit rätt strålskadad. Det blir ju som ett brännsår som savar och svider. Jag får på en kompress och en platsfilm som ska hålla tätt i alla fall ett par dagar.



Jag tar även med mig masken hem. Jag får se om jag kanske hittar på nåt kul med den eller slänger den på valborsbålet eller nåt. Samtidigt som det är skönt att slippa de fasta rutinerna så har de också inneburit en slags trygghet. Man kan ju kolla allt när man är på sjukuset. Allt från munhygien, förband eller mediciner. Men de ska nog gå bra. Jag är ju kopplad till ASIH och de finns på Nacka Sjukhus så det går snabbt för mig att åka dit. De kommer ju också hem men eftersom jag ändå är tämligen rörlig så känns det bättre att åka dit än att tvinga hem dem till mig.

Det är nu också det blir ett glapp i vad som kommer hända med min sjukdom, smärta etc.
Hittills har jag haft andra patienter att fråga och sjukhuspersonal men jag känner att sen blir det mer spekulationer om hur länge man har ont etc. Så egentligen kan jag känna att det som jag kommer att skriva framåt härifrån är lite ny mark. Det sägs att eftersom strålefekten fortsätter så ska det vara som värst efter ett par veckor från sista strålningen. Vi får se. Jag hoppas såklart att det är fel.

Just nu är det väldigt jobbigt. Framför allt på nätterna. Det svider på halsen och värker i munnen. Örngottet luktar så illa på morgonen att jag behöver byta det varje eller åtminstone varannan natt.

Första veckan efter avslutad strålning

Imorgon börjar första veckan utan strålning. Det känns lite ”otryggt”. I och med att man har varit där varje dag har man alltid kunnat fråga och få svar på en gång. Man har kunnat få sår omlagda vid behov. Nu är man lite lämnad åt sitt eget öde. Jag har inget inbokat förrän ett återbesök på huvud/hals om tre veckor. Kanske borde man fått någon slags information, typ. Vad händer nu? Jag har ju förvisso kontakt med ASIH och tänkte be dem titta på mitt sår på halsen imorgon.

Efter tre dagar har gått av veckan efter strålslut kan jag konstatera att ja, det blir ondare. Jag har fått min långverkande morfindos höjd. Det var skönt på kvällen men kanske att det var för mycket på morgonen då jag kände mig småflummig. Jag ändrade tillbaka morgondosen. Onkologen ringde och meddelade att sköterskan läst fel och det visade sig därför att jag mitt senaste test för svamp i munnen var positivt. På sätt och vis skönt att få en förklaring till min ”dragonbreath” och ökande ömhet i munnen. Det var bara att hämta ut ett antifungoral läkemedel när jag ändå var hos ASIH och fick strålskadorna på halsen omlagda. Såret täcker nu i princip halva halsen. Från vänster om struphuvudet till halvvägs runt nacken. Det är svårt att få ett förband som täcker alltihopa så det blir en kant som svider och som man får smörja ideligen för att hålla huden mjuk. Såret vätskar duktigt på natten och gör att man får byta örngott varje dag. Bara att kämpa på. Det är ändå skönt att man har en hel del att göra med boklanseringen på dagarna.

Direkt efter operationen upplevde jag en otäck känsla av att inte kunna svälja. En panikartad känsla. Den har tyvärr kommit tillbaka lite då och då. Det är möjligt att allt sitter i mitt huvud men det känns väldigt äkta. Jag hoppas det försvinner.

En märklig sak som säkert finns någon bra förklaring på som jag tyvärr inte har är att ju mer kolsyra du har i vattnet ju lättare är det att dricka det. Nästan lite smärtlindrande effekt. Och då pratar jag om vatten man gör själv i sin kolsyreapparat. Det blir lite hackigt i texten. Det blir så eftersom jag plötsligt kommer på eller upplever något som jag går in och skriver.

Andra veckan efter avslutad strålning

Nu är det en vecka sedan jag avslutade min strålbehandling. Tyvärr har det blivit precis som alla sa – det fortsätter att bli sämre för varje dag. Man har ju hoppats att just jag skulle få en enklare resa, men det verkar inte så.

Smärtan i munhålan är påtaglig. Ett segt, illasmakande slem som knappt går att spotta ut, samtidigt som munnen känns torr. Förstoppning av morfinet. Illamående från antisvampbehandlingen.

Mitt annars ganska starka psyke har börjat vackla. Jag har lätt till tårar nu, mest för att det känns hopplöst – inte på grund av dödsångest, för jag kommer inte att dö, utan för att det känns som att det aldrig tar slut.

Dessutom har jag plötsligt fått ont i höftlederna, och ett område i ryggen där jag opererades för spinal stenos för ett år sedan börjar göra sig påmint. Det är som att allt drabbar mig samtidigt.

Nu har det gått tio dagar sedan strålningens slut och smärtan har ännu inte vänt. Kanske har den planat ut något, men det är svårt att säga.

Det är så mycket som påverkar hur man mår. För mig gör illamåendet att jag direkt känner mig svagare och sjukare.

Mina strålskador utanpå halsen har i alla fall börjat läka fint. ASIH har hjälpt mig att lägga om såren några gånger, men till slut kände jag att det fungerade bättre att låta det torka och smörja med mjukgörande kräm.

Jag har varit noga med tandborstning och sköljt med fluor varje dag, men jag är ändå orolig för att det kan ha blivit inflammerat längst bak på strålningssidan. Jag ska be att få det kontrollerat.

Det finns en drop-in på onkologen för munhygien där de kan kolla och rengöra. Jag rekommenderar verkligen att gå dit då och då – de kan också upptäcka om det är svamp i munnen.

Idag är det 15 dagar efter sista stråldosen. Smärtan har fortfarande inte lättat.
Den stora förändringen är att jag åkte till Gotland trots att jag mådde dåligt. Det är ett beslut jag inte ångrar. Att bara sitta i växthuset och läsa en bok, eller ta en promenad längs havet, gör något med själen – även om kroppen inte hänger med.

Jag kan fortfarande inte äta annat än näringsdrycker. Mitt råd är att välja smaker som är snälla mot halsen. För mig fungerar jordgubb och vanilj. Citrus och choklad känns som knivar.

Man kan tycka att dietisterna borde nämna sådant, men jag fick inga sådana råd. Nu har jag mest choklad kvar, men jag har börjat späda den med mjölk – då går det lite bättre, även om volymen blir större.

Och just det… måltider. När man har cancer i mun och hals är det inget man ser fram emot. Det är något man bara vill ta sig igenom.

Jag har fortfarande seg saliv – om någon alls – och ingen smak har kommit tillbaka än.

Tre veckor efter avslutad strålning

Idag är det tre veckor sedan sista stråldosen. Man hör ofta att det är som värst efter 2–3 veckor. Då hoppas man såklart på två… men det blev inte ens tre.

Jag märker fortfarande ingen förbättring. Smärta i kind, tunga och svalg. Jag kan fortfarande bara få i mig näringsdryck. Det är frustrerande – särskilt för en person utan tålamod.

Igår träffade jag onkologen. Ytterligare en ny, som jag inte träffat tidigare. Det var ett ganska dåligt möte. Ingen ny information. Inga konkreta råd. Ingen riktig känsla av omvårdnad. Snarare en känsla av att jag borde ta mig i kragen och börja leva normalt.

Det är då man verkligen uppskattar ASIH. Läkarna och sjuksköterskorna där har stora hjärtan och en helt annan närvaro. Så mitt råd är: etablera kontakt med ASIH så tidigt som möjligt.

Förutom smärtan är torrheten och den sega saliven fortfarande de största problemen. Det gör att sömnen blir fragmenterad, vilket i sin tur påverkar energin under dagarna.

Jag försöker ändå göra lite saker för att inte fastna helt. Det kräver planering – smärtlindring, lidokainskölj, näringsdrycker.

Jag gjorde ett försök att spela några hål golf. Det gick okej, men när jag kom hem fick jag frossa och fick lägga mig fullt påklädd under täcket för att återhämta mig. Viljan finns, men energin räcker inte riktigt till.

Min plan är att ta mig till Gotland igen nästa vecka.
Och förhoppningsvis komma igång och fota lite.



HELGOLAND – Havssulornas röda klippa

/2 Kommentarer/i , , , /av

Efter några helvetesdygn med bilhaveri, bogsering, hyrbil, lånebil, extranatt i Köpenhamn etc. kom vi till slut fram till Büsum som ligger inte långt från danska gränsen i Tyskland. Vi kom fram sent men hann ändå konstatera att det var en mysig sommarstad med kullerstensgator och fina hus. Det var skönt att bo så nära då färjan till Helgoland avgick 0930 på morgonen. Efter visst strul att hitta rätt parkeringsplats, det var fel i anvisningen, så embarkerade vi färjan Fair Lady för en 2,5 timmes överfärd.

Det hade varit blött och blåsigt en tid och färjan var inställd den dag vi egentligen skulle ha åkt men det visade sig ju vara tur för oss eftersom vi hade bilbekymmer.

Det var en ganska lång promenad med packningen till hotellet som ändå låg ganska nära. Man kan mot betalning får packningen körd till hotellet.  Det var en tjänst vi utnyttjade på hemvägen.

Efter en lunch som hade räckt för fyra personer promenerade vi upp till Überland. Det är en skaplig klättring upp till själva platån på ön. Framförallt om man har svårt att välja bort objektiv…. Jag konkade med mig 11–24 f/4, 85 f/1,2, 24-70 f/2,8, 100-500 och sist och störs 400 f/2,8.  Jag använde alla. Men nästa tur upp tog jag bara 100–500 och ett extra batteri i fickan. Det funkade också bra. 

Vi var ganska tidigt uppe, typ 1500. Det innebar att det var ganska lång tid innan det blev finare ljus. Jag nötte dock på med underexponeringar, vattenblänk och annat som man kan göra i starkt solljus men sen la jag mig i gräset och småsov en stund.

Helgoland ligger c:a 7 landmil utanför den tyska kusten. Det bor 1300 personer permanent därute. Ön är c:a 1 km lång och mittemot huvudön ligger en annan ö som mest består av sand som heter Dune. Den är ungefär 700 meter lång.

Runt hela ön har de gjort en promenadväg av tegelstenar. Man såg många som drog rullväskor och skrindor för att slippa bära.

Efter min lilla tupplur blev ljuset lite bättre och jag försökte variera objektiv så mycket som möjligt. Jag träffade ett par danska fotografer men annars var det nästan uteslutande tyskar där. Kolonin var utspridd på 4-5 ställen med lite olika förutsättningar så jag rörde mig emellan dessa lite beroende på hur ljuset ändrades. På ett ställe var de så nära som en halvmeter, på ett annat 4-5 meter och många par häckade på en monolit ”Lange Anna” där man fick ett fin motljus på kvällen men på ganska långt avstånd.

De olika ställena bäddade för olika typer av bilder närbilder av detaljer, beteende, siluettbilder, flygbilder i motljus och medljus. Man får en ganska bred portfölj med havssulebilder helt enkelt. Förutom havssulor finns det gott om sillgrisslor. De hamnar dock i skymundan. Sillgrisslekolonierna är ganska lång ned på bergen så det är svårt att få några bra bilder av dem. Måsar och tretåiga måsar häckar också med många par på ön. I grässlandskapet är det väldigt gott om ängspiplärkor.

Det blev en sen kväll. Jag fotade ända fram till tio på kvällen och utnyttjade det fina ljuset in i det sista.

Efter några timmars sömn ringde klockan 0500. Det var gott om fotografer på kvällen så det var en skön kontrast att vara helt ensam. Det är bättre ljus på kvällen men tack vare vinden i ryggen så fick man inflygningar i fint medljus rakt framifrån.

Det häckar c:a 1000 par havssulor, 3000 par sillgrisslor, 5000 tretåiga måsar, 50 par tordmule och ungefär lika många stormfåglar. Ser man alla fem får man en Helgoland Big Five. Jag missade Tordmule men nog mest för att jag inte letade utan var så inne i fotandet.

När solen vart uppe en stund gick jag tillbaka till hotellet och sov en extra timme. Tyvärr gör min sjukdom att jag måste vila då och då. Efter frukost åkte vi (jag hade på denna tur med min fru Sanna) ut till den mindre ön Dune. Där finns en koloni med knubbsäl och en koloni med gråsäl. Jag hittade några gråsälskutar som ville vara med på bild.


Man får inte gå närmare än 30 meter så här hade man nytta av stor lins och konverter för att kunna variera lite bilder. Det fanns också gott om orädda roskarlar, ejdrarna var också ganska oskygga. I sanddynerna häckade många par silltrutar. Man fick lite Gotska Sandön feeling. Ljuset påminde också om Sandön med den breda sandstranden (det var lågvatten). Vi gick runt hela ön vilket var en trevlig promenad och det fanns saker att fota hela varvet. Det var mulet men då och då ett soldis så ljuset var mjukt och fint.

På den längsta stranden var det gott om gråsäl. Jag vet inte hur många men det var en rejäl hög. Plötsligt hörde jag ett bekant strävt läte. Kentska tärnor i hundratal. De var dessvärre inte lika oblyga men det blev ändå en del fina bilder av flocken. Lagom tills vi kom fram till färjeläget började det regna.

Det regnade sen ihållande hela kvällen. Det hade säkert blivit fina regnbilder på kvällen men jag valde mat, aperol spritzer och ett glas vin eller två i stället. Inte fel det heller. Tidig sänggång och jag vaknade av mig själv vid halvsju och klädde på mig.

Jag bestämde mig för att ta första färjan ut till Dune (0730) för att nöta på med lite bilder av roskarlar och sälar ett par timmar. Fint morgonljus genom moln. Tyvärr klarnade det upp strax efter jag kom dit så det blev inte mer än 1,5 timmes foto men nöjd ändå. På väg till båten landar en vackert utfärgad stenskvättehanne på sanden så det blir några bilder av den också.

Raka vägen in till frukostbuffén på hotellet sen en dusch och utcheckning. De stora väskorna fick vi transporterade till båten men kameraväska och dator fick vi släpa med oss. Vi bestämde oss att trots hårt dagsljus ta en promenad upp på ön igen. Vi testade att åka den hiss som går mellan Unterland och Überland. Man sparar ett antal höjdmeter men det är fortfarande 1,5 km promenad till Havssulekolonin.

Något man reagerar på är att all information är endast på tyska. De flesta talar inget annat än tyska. Just denna helg var det en punkrocksfestival så redan på färjan över var det party. Det konsumerades sjuka mängder öl. Folk kom med pirror fulla med ölflak och vart man gick i stan kom det folk med en ölburk i var hand eller t om shoppingvagnar som de drog ölen i. Det var lite roligt att se folk i 40-70 årsåldern i punkmunderingar. De flesta var redigt fulla och samtliga rökte. Fördelen med att de dagsfestade var att det trotsallt var ganska lugnt på kvällen/natten.

Efter en långlunch med efterrätt och flera koppar kaffe rör vi oss till ”Fair Lady” för hemfärd i fint väder och 5-7m/s. Kul att resan blev av till slut. Det var meningen att jag skulle åkt dit 2020 men pandemin satte som bekant stopp för alla resor då.

Om du är intresserad av att hänga med mig till Helgoland nästa vår maila din intresseanmälan till info@niclasahlberg.se

Rovfågelbonanza i Pyrenéerna

/0 Kommentarer/i , , /av

Tidig avresa till Barcelona men flyget gick smidigt. Väl i Barcelona var det dags att hitta hyrbilen. Inte enkelt. Det blev en transferbuss till annan terminal, en lång promenad, en transferbuss till biluthyraren och sen tog de rejält med tid på sig för att förbereda kontraktet, såklart med lite extra kostnader som man trodde var betalda redan. Men sen är vi på väg i bussen och stämningen är god. På vägen till Senterada stannar vi till i Montsonis för att ta en dricka och få en briefing om dagarna här av den lokala guiden Jordi.

Efter en halvtimme åker vi vidare den sista timmen till Senterada och vårt hotell. Vi är ganska möra efter resan men jag kör ett pass med workshop. Sen bryter vi för middag och äter katalanska specialiteter. Lammbiffar med ris. Det låter helknasigt men var riktigt gott med en sallad och ugnsstekta grönsaker. Efter middagen kör vi ett kort pass till för att alla ska vara laddade och kanske få nya idéer inför första sittningen i gömsle.  Vi delar upp oss i två lag där den ena gruppen kör till ett gömsle lite längre ned i dalen och de andra till ett i bergen. Vi får med oss en god picnic lunch.

Casa Leonardo ett supermysigt hotell
En god picnic i hållbart material. Det genomsyrar allt i hotellet.

På morgonen åker tre av oss en halvtimme till ett gömsle nära Senterada. Jag och två andra åker först taxi till en by och sen vidare med två guider från jordbruksdepartementet en timme på en slingrig väg upp i bergen. Vi placerar oss i ett sexkantigt bekvämt gömsle med spyglass.


Guiderna fördelar kött runtomkring gömslet och gåsgamarna är redan på marken och guiderna får skrämma iväg dem. När jeepen försvinner är det som en sekvens ur någon Zombiefilm. 200 gåsgamar, ett antal grågamar, lammgamar och smutsgamar springer runt så dammet ryker. Det är en riktig feeding frenzy och vi fotar till höger och vänster men det är svårt att få till det i massan av fåglar. Det lugnar successivt ned sig och gamarna fördelar sig över området.

Det är en fin utsikt ned i en del genom en av luckorna. Tyvärr ligger vinden fel så gamarna flyger in från ett annat håll. Vi har att göra hela tiden och plötsligt kommer det hästar promenerande upp på en stig.

Det är fem stycken individer av Przewalskis häst. En art som härstammar från Asien och är något av en urhäst. Man har planterat ut de hästar som funnits på Zoo bland annat i Pyrenéerna i ett rewilding Europe projekt. 

När vi blir hämtade ur gömslet är det sjuka mängder gamar ovanför huvudet. Jag killgissar
4-500 stycken. Efter hotellet vi bor på är otroligt gemytligt och hemtrevligt.

Dagen efter byter vi gömsle. Jag och mina gömslekompisar åker till det närbelägna gömslet och de andra till det som ligger längre bort. Gömslet är riktigt modernt och fräscht. Det är nedgrävt så vi sitter med näsan i markhöjd. En fantastisk utsikt och en bra landningsplats för gamarna.

När vi kommer står gamarna beredda på en liten höjd. De är hungriga och har väntat på oss. Guiderna rullar ut kött och får schasa iväg dem. När de åker iväg springer hela gänget ned från kullen och hoppar över kanten och tar några vingtag för att landa på ytan framför gömslet. En overklig scen. Zombie apokalypsen börjar igen. Lätena från gåsgamarna låter som Zombies gör på TV eller dinosaurier i jurassic park. De är i och för sig väldigt lika flygödlor eller drakar när de ligger och vilar på sina armbågsben i vingarna.

Första kvarten fotar vi helgalna gåsgamar. Det är svårt att hitta bra vinklar men vi fotar järnet för att förhoppningsvis kunna dokumentera detta. Sucessivt lugnar det ned sig och många gåsgamar flyger iväg ned i dalen.

Röda och bruna glador ansluter till festen och visar vad otroligt flygskickliga de är när de dyker ned och snappar åt sig små munsbitar av köttbuffén. Några gåsgamar flyger in. De är nog den mest aggressiva gamarten verkar det som. De andra flyttar sig när de kommer småjoggande med swag. Ett par smutsgamar ansluter också och det visar sig att de inte bara har mat i sinnet utan strax efter ankoms så blir det parning.


Ljuset är fint om än lite från sidan. Det finns goda möjligheter att variera bilderna med närbilder, interaktioner mellan gamar eller att söka motiv i fjärran mot de snötäckta topparna. Efter en snabb scanning av området får jag ett par bildidéer i huvet som jag jobbar på. Stämningen i gömslet är god.

Med de nya kamerorna är det nästan ingen match längre att få serier på inflygningar, slagsmål etc. Tiden går och det lugnar sig en aning. Då kommer den Spanska räven på besök. Den rör sig försiktigt som att den anar att vi sitter där bakom vår spegelglasskiva i gömslet. Plötsligt tappar någon ett linsskydd (ingen nämnd ingen glömd…) och räven blir orolig och försvinner från vårt synfält.

Den spanska räven

Vi håller oss sysselsatta med korpar och en och annan glada sen ser vi att lammgamar börjar kretsa. De är lite försiktigare än gåsgamar och grågamar och kommer när festen nästan är slut. De har den unika förmågan att kunna tillvara ta ben. Det ser helt makabert ut när de sväljer ben och fötter hela. De har en specialdesignad tarm för att kunna tillvarata näring som finns i benmärgen. En smart ekologisk nisch som en tagit. Lammgamen har varit hotad men läget ser bättre ut nu om än skört.

Plötsligt börjar det snöa. På vägen upp frågade vi guiderna om hur vanligt det var med snö. Väldigt ovanligt även på vintern nu för tiden och i april i princip obefintlig chans. Jag misstänker att jag på något sätt fått med mig snöväder från Varanger ned till Spanien. Vi får en timme kanske med snöfall. Inte kraftigt men tillräckligt för att med rätt bakgrund kunna visualisera snöfallet. Det blir ett antal arter med snö i bakgrunden till samlingen. Det är något speciellt med snö, i alla fall tycker jag det.

Supernöjda kommer vi tillbaka till hotellet. Vi tankar ned bilderna och packar bilen för att åka och hämta det andra gänget som varit i det andra gömslet. Vi rullar sedan mot etapp två på resan som utgår från den fantastiska byn Montsonis. En medeltida by med stenlagda gator och ett mysigt hotell/restaurang.

Här blir dagen uppdelad i för-/eftermiddagspass. På förmiddagen kör det ena gänget Hökörnsgömsle och det andra gänget rovfågelspoolgömlset. På eftermiddagen finns det flera möjligheter beroende på säsong. Just nu var det minervauggla, rödfalk och blåtrast på menyn. På hösten/vintern hinner man inte med båda men å andra sidan får man då både morgonljus och kvällsljus i gömslet vilket ju är bra.

Min första dag är i Hökörnsgömslet. Efter en ganska kort stund ser vi hökörnen sitta på en klippa kanske 150 meter bort. Dess ljusa bröst lyser klart mot klippan så att t o m jag ser den utan glasögon. Det går en halvtimme så flyger den plötsligt mot oss. Då kommer en tornfalk och attackerar örnen så den kommer av sig och landar i ett träd 100 meter bort. Där blir den sittande en stund för att sen lyfta och flyga åt andra hållet. Typiskt! Dagen fortsätter lite i samma anda. Den byte ställe ungefär en gång i halvtimmen och hoppet stiger men den väljer något annat ställe. Men vid ungefär 13-tiden dyker den plötsligt upp på sittpinnen utanför gömslet. Den kom rakt bakifrån så vi fick aldrig med inflygningen och landningen men vi får iaf lite porträttbilder på en vacker fågel. Det är hannen som sitter ungefär 10-12 meter från oss. Konstigt nog verkar den ointresserad av kaninen som den bjuds på och flyger ned mot klippan igen.

Det är en lite rörig tid nu. Honan ligger på ägg sen en kort tid tillbaka och det verkar som att allt kanske inte står rätt till. Vi bryter upp och beger oss till hotellet för en stunds vila och byte av gömsle. Jag tar det lugnt och fotar i gömslet närmast hotellet och låter mina gäster ta de mest attraktiva platserna. Vid nio äter vi middag och diskuterar dagens erfarenheter i gömslena och ger tips till de andra inför morgondagens äventyr.

Den sista fotodagen ska jag till ett gömsle med ett vattenbad framför glasrutan som ligger i marknivå. Guiden har spritt ut kött på området så att det blir rovfåglar med spegelbild i vattnet. Ljuset är fint och bra bakgrunder ger flera möjligheter till kompositioner. Redan innan guiden har åkt kretsar glador över gömslet. Det dröjer inte länge förrän en brun kärrhökshane landar. Den är jättesnygg men ser inte ut som den ska. Det visar sig vara en melanistisk individ som har ett mörkbrunt huvud istället för ljust. Den ser nästan ut som en korsning mellan ormvråk och kärrhök. Framförallt när den är lite upprörd och reser på huvudfjädrarna. Strax kommer ett stort gäng skator och irriterar kärrhöken.

Några glador kommer. Både brun och röd glada på bara 7-8 meters avstånd. Jag fotar med mitt 400 f/2,8 och det blir fina porträtt men jag ångrar att jag av någon konstig anledning lyfte ut mitt 100-500 ur ryggsäcken. Det hade varit perfekt för att få bilder av de många bråk som uppstår på mellan de olika intressenterna till köttstyckena. Guiden var smart och hamrade fast köttbitarna med kraftiga spikar ned i den hårda marken. Fåglarna kan då bara slita loss små bitar i taget så att det räcker längre.

Plötsligt flyger en gåsgam över gömslet. Det hade varit häftigt att få bilder av den när den dricker. Den landar en bit bort men bestämmer sig sen för att flyga vidare. Det är full fart ett par timmar men därefter avtar aktiviteten ganska mycket. Men det gör inte så mycket eftersom vi har utnyttjat det bästa ljuset.

Runt lunch kontaktar jag guiden och ber att bli hämtad. Två minuter före ankomst ser vid dock en smutsgam och gåsgam cirkla lågt över oss så jag skriver snabbt till guiden att avvakta until further notice. Kort därefter går smutsgamen ned och rör sig försiktigt mot vattnet. Det vore superhäftigt med bild av den när den dricker. Den går lite fram och tillbaka men bestämmer sig till slut för att flyga därifrån. Jag kontaktar guiden och vi åker nöjda och glada därifrån.

Vi kommer hem och för första gången har jag ett par timmar för att ta det lugnt. Jag kör ett träningspass och tar en dusch. Det kändes att kroppen saknat att röra på sig efter allt stillasittande. Endast ett pass återstår. Jag och en kamrat åker till en närbelägen by där vi blir hämtade för vidare transport till ett gömsle som är byggt på en byggställning. Mittemot står en intressant byggnad som är del av ett projekt för att stöta bland annat rödfalk. Det är som ett putsat torn med rader av bohål. 48 stycken om jag minns rätt. En del har tagits i besittning av kajor. Det finns dessutom en tornuggla som häckar där men den visar sig aldrig förrän mitt i natten så hoppet är inte stort att få en skymt av den.

Vi ser tio rödfalkar jaga tillsammans över fälten. Det blåser kraftigt. 10-13m/s skulle jag uppskatta det till. Det tjuter och brusar i gömslet och skakar lite grand. Det gör nog att rödfalkarna inte gärna sitter på pinnarna vid gömslet utan kanske hellre flyger till någon skogsdunge för att vila. Vi ser dem komma närmare men sen försvinner de igen. Vi roar oss så länge med kajorna. Det är kul att se hur de kämpar för att hålla sig kvar på taket i vinden. Klorna glider på teglet så att de till slut får flyga därifrån.

Tiden går och ljuset blir finare och finare. Vi har nu bara en timme kvar innan vi ska bli upphämtade. Jag meddelar guiden att vi gärna sitter ytterligare en halvtimme för att ta alla möjligheter vi kan få. Då plötsligt kommer hela gänget. Vi har vinden och solen i ryggern vilket gör att vi får dem flygandes med huvet rakt emot oss. Perfekt med andra ord. Vi får både bilder när de flyger in och när de sitter på lite olika ställen och på både honor och hanar. Det är nog bara där 5-6 minuter sen flyger de iväg igen. Vi hoppas de ska komma tillbaka i det sista fantastiska ljuset men vi är ändå nöjda med att vi fått fina bilder på en otroligt vacker liten falk. Vi beger oss hemåt för den sista måltiden…

Det blir en trevliga och uppslupen middag med som vanligt god mat. Även på detta ställe är chefen en härlig patrona som får oss att känna os som hemma. Eftersom det är sista kvällen bjuder de på en Katalansk specialitet ”poron” det är en slags dryckeskärl av glas med en smal pip som ger en tunn stråle. Man dricker den genom att fälla den som en vattenkanna och i bästa fall hamnar dessertvinet som smakar lite som sherry i munnen och för en del i mustaschen.

Vi går och lägger oss nöjda med veckan och vi har alla fulla minneskort med många tusen bilder att ta oss igenom. Resan till flygplatsen går utan incidenter och vi kommer alla med våra olika flighter.

Det var som helhet en fantastiskt lyckad resa vilket alla instämde i. Det resulterar i att jag nu planerar för en ny resa med samma upplägg i november. Det kommer att vara några arter som saknas (smutsgam, rödfalk, brun glada) men å andra sidan är det fler individer av många arter som övervintrar i Spanien. Rovfåglarna är mer aktiva under senhösten vintern. Jag återkommer med specifika datum men det kommer som sagt att ske i november så om du vill ta en av de fem platser som erbjuds kan du skicka en intresseanmälan så du får första tjing när resan läggs ut på Zooms webbsida.

Här hittar du resan hos Zoom

Här hittar du en film på Youtube

En fantastisk vecka på Varangerhalvön

/3 Kommentarer/i , /av

Ett hoppfullt gäng bordade färjan mot Hornöya på morgonen. Rapporter om sen vår och att lunnefåglarna inte kommit gjorde mig orolig. När vi kom ut var det tomt på berget. Alla grisslor låg i vattnet i kylan. Det går 2-3 timmar sen kommer plötsligt hela gänget iland. Till vår förtjusning även ett par hundra lunnefåglar som förmodligen just anlänt.

LUNNEFÅGLAR

En lunnefågel har just anlänt till Hornöya och blickar ut överBarents hav
När Lunnefåglarna anlänt händer det ofta att hannarna bråkar lite när testosteronnivåerna ökar.
Att få lunnefågel på snö är ett svårt vågspel. Är man för tidig är det inga lunnar och är man för sen blir det ingen snö. Det kan ta flera år för att få till det.
En lunnefågel vivtar vingarna i nysnön som kommit.

Vi får en fantastisk dag med varierande väder. Snö och sol om vartannat. 3600 bilder på kortet vittnar om en bra dag. Jag har bara skrapat på ytan och ställt ett par bilder. På kvällen kör jag en bildvisning för deltagarna.

SILLGRISSLOR

Trettiotusen sillgrisslor häckar på Hornöya. Det är en mäktig scen när de flyger in från havet för att packa ihop sig på klippan.
Inkommande sillgrisslor landar i det krafiga snöfallet.
Sillgrisslor myser i snön på Hornöya.
En dispyt eller kanske inledande romans.
Snöfall är bästa elementet för att få bra bilder. (enligt mig)

TORDMULAR
Två tordmular visar varandra vårkänslor.
En grupp tordmular visar upp sin fantastiskt grafiska fjäderdräkt.
En Tordmule lyfter för att flyga ut till havet och skaffa ett mål mat.

Kraftiga vindar med snöfall under kvällen och natten. Lite kvarvarande vind men från rätt håll för att kunna åka ut till Hornöya även dag 2. Solen sken på morgonen när vi tuffade ut mot Hornöya. Det var dock tomt på berget när vi kom ut förutom en del toppskarvar. En del grisslor flög runt ön men inga mängder. Då det var lågvatten kunde vi dock passa på att fota skärsnäppor på stranden. Som alltid i arktis växlar vädret i ungefär var femte minut så plötsligt började det snöa ymnigt. Det gav en del spännande bilder på skärsnäpporna. Sen spenderade jag en del tid vid kolonin med tretåiga måsar. Snöfall och mörk bakgrund blir ofta intressant.

SKÄRSNÄPPOR

En skärsnäppa tar igen sig på en sten i snöfallet.
Skärsnäppor i arktiskt landskap.

Båten kom tillbaka vid 13 och fortfarande inga alkor på land. Vi bestämde oss för att hänga kvar till sista båten (17). Vid tretiden tilltog vinden och växte snabbt i styrka. Det blev white out med det samtidiga snöfallet och sikten blev i den närmaste noll. Efter att chocken lagt sig fotade jag så gott det gick. Fingrarna blev såklart iskalla och fick värmas i dunvantarna ofta men det blev en del bilder som jag blev nöjd med. Alla som var kvar på ön samlades i lä av hyttan och vi försökte nå hamnkontoret för att de skulle hämta oss tidigare men ingen svarade på en timme men till slut kom de iaf ut och kärde hem oss. Dp vi var många fick de köra två vändor. Det var skönt att komma till Vardö hotell och ta en varm dusch och sen äta en god torskmiddag nedsköljd med en isbjörnspils. Efter middagen gav jag deltagarna lite redigeringstips.

En sillgrissla tittar förvånad in i kameran.
En grupp sillgrisslor flyger i snöfallet runt Hornöya.
sillgrisslor flyger i snön och solen lyser svagt igenom och synliggör flingorna.
Ett kall blick från en toppskarv.
En knappt synlig toppskarv i snöyran.
En toppskarv flyger i snöfalet.
En uppsättning toppskarvar i snöyran. De andra fotograferna stod i lä bakom rasthyttan.
Men som fotografkollegan Jari Peltomäki uttryckte det, ”extreme weather gets you extreme pictures.
Tretåig mås i kraftigt snöfall
Tretåiga måsar väntar ut snöfallet.

Tidig frukost och utcheckning för avfärd mot Båtsfjord. Det hade rapporterats många hökugglor på vägen upp från Varangerbotn mot Båtsfjord. Framförallt vid Tana Bru. Vi kör långsamt men ser bara en som flyger iväg lagom till vi går ur bilen. När vi åker upp på fjället börjar det snöa och det blåser en del så snön drevar. Minibussen jag kör är definitivt inte bästa bilen för ändamålet så det blir en försiktig tur över fjället men det går bra trots att det är rät mycket nysnö på vägen på sina ställen. Efter en sen lunch gör vi en båttur och får en del bilder på tobisgrisslor och änder. Middagen äts i ”nattklubben” på Polar Hotell. Gröna och röda lampor i taken för tankarna till något ekivokt ställe men maten smakar bra och vi går tidigt till sängs då vi ska samlas 0330 imorgon bitti.

En tobisgrissla lyfter från vattnet i Båtsfjord.

Vi spred ut oss och öppnade luckorna i gömslet. De är lite för stora i mitt tycke då jag tycker att fåglarna skyggar för gömslet en smula. Vi fick dock många lägen i fint ljus på morgonen. Det var gott om ejder, praktejder, alförrädare och några alfåglar. Ganska snart blev dock ljuset hårt så halvnio avbröt vi för att åka hem. Efter en ganska lång siesta/bildredigeringspaus åkte vi ut med båten för att fota flygande fågel. Till en början ganska svag vind men nästan direkt vred någon runt vindkranen på full öppning så en isande vind svepte ned från fjället. Det blev några bilder och ingen klagade på att turen blev kort. Alla var ganska nöjda med att komma till värmen på hotellet. Det är en fantastisk norrskensprognos. Det kan dock bli en utmaning med 16m/s och lite tunna moln. Men vi får se.

En ejderhona landar med en krasch utanför gömslet.
En grupp ejdrar radar upp sig i mjukt vinterljus.
En hane praktejder i blåtimmen med fjällen som inramar Båtsfjord som bakgrund.

Sista morgonen i gömslet i Båtsfjord. Vi bjöds på fantastiskt fint ljus. Sen dumpade snöplogen snö i hamnen och snön/isen flöt och blev ett fint täcks om vi kunde använda som förgrund för att komponera bilder. Dessutom bröt isen solen så det blev intressanta effekter när vi fotograferade i motljus. Sista timmen är ofta seg. Vi blir hämtade nio men båda morgnarna hade vi gärna slutat åtta då ljuset blivit ganska kasst.

Lagom tills vi sätter oss för att åka mot hotellet börjar det snöa. Eftersom vägen över fjället alltid känns som ett hot bestämde vi oss för att snabbt checka ut och köra över fjället innan vädret förändrades och blev ännu sämre. Vi var alla raska och vi kom iväg efter 30-40 minuter. Dessutom han hotellet fixa lunchpaket. Rainer som han heter är väldigt serviceminded och hjälper till med det mesta. T ex att hjälpa oss tina upp en fruse baklucka.

Ikke no probleme säger han ofta.

Det är med stor anspänning jag kör de fem milen över fjället. En minibuss med små och smala däck är verkligen inte den optimala bilen att åka på isvägar. I branta backar känner jag hur fästet släpper ideligen. Men det går bra utan incidenter och det är skönt att komma ned i skogslandet igen. Vi kör sakta och letar efter hökugglor. Vi hittar tre i dalen men två av dem flyger när vi går ur bilen. Den tredje sitter kvar på en elledning av alla ställen.

En ren med Varangerfjorden i bakgrunden.
En hökuggla på sämsta tänkbara ställe.

Vi hittar också lite renar och dalripor på väg till Pasvik. Skönt att komma fram efter en lång körning. Middag och en pilsner sen säger en av personalen att det är väldigt starkt norrsken. Vi går ut och blir hänförda. Norrskenet är rakt över huvudet och åt alla sidor och syns trots ganska stark belysning runt husen. Jag min idiot hade glömt min 11-24 (och sålt min 14mm) och har bara 24-70 och inget stativ. En utmaning men med kameran liggande på mina vantar blir det ändå några skott. Sen får jag låna en gästs 16-35 och stativ och får några bilder men då hade det klingat av en smula.

Ett mäktigt norrsken bjöds vi på. Bilden är tagen alldeles nedanför boendet som ligger vid en älv. Man ser lite sjörök i nederkanten.

Sista fotodagen blir vi upphämtade av skoter för att köra till en skogsmatning. Det snöar lätt och är ett fint dis. Efter visst problem i början då skotern inte orkar dra oss kommer den igång och vi kommer fram till den lilla stugan i skogen. Det är bra fart på lappmesar, tallbitar, och andra mesar och efter en stund kommer även ett par lavskrikor och förgyller dagen för oss. Vi kör på många timmar tills ljuset är hårt och vi är nöjda med dagen.

Jag har bestämt att jag kör en resa till Varanger även nästa år. Det kommer bara att släpas 4-5 platser så passa på. Jag vill ha en liten grupp för att kunna leverera en hög kvalitet. För att nå högsta kvalitet har jag i min resa minst två dagar på Hornöya, dessutom en reservdag om vi har problem att ta oss ut någon av dagarna. Vi bor på de bästa hotellen för att ha bästa logistik och komfort på resan. Det innebär att vi har 75 meters promenad från hotellet till färjan. Jag har ett förmöte via Zoom för att anpassa workshops efter önskemål och behov. Allt för att göra denna vecka så bra som möjligt för deltagarna.

Om du vill hänga med nästa år mailar du info@niclasahlberg.se och preliminäranmäler dig. Vi syns!

Här kan du se en film från Varangerveckan 2023

Riktig Gotlandsvinter

/1 Kommentar/i , , /av

Nu är vi en bit in i mars och vårfåglarna börjar trilla in så jag tänkte passa på att sammanfatta vintern. För det blev ju faktiskt en riktigt vinter till slut.

I februari kom det en rejäl köldknäpp och vintern kopplade sitt grepp över hela landet. Något som jag längtat efter. Det snöade mycket och det var rejält kallt. Så kallt att vindrutan sprack i kylan när jag satte på värmen i bilen. Dyrt….

Snö och kyla gav möjlighet till lite nya bilder. Ljuset, och landskapet förändras direkt när det bäddas in i snö. Det fanns inte så många fåglar så man fick ta det som bjöds.

Jag trivs väldigt bra där jag bor. Men ibland måste jag liksom tvinga iväg mig själv för att få lite andra intryck. Jag bestämmer mig för att ta en tur norrut till Furilden. En härlig ö på nordöstra Gotland med rikt fågelliv. Det finns en gammal kalkfabrik som byggts om till restaurang. Jag har tyvärr inte provat den men det ska vara riktigt bra mat. När jag passerar fabriken ser jag en kungsörn som sitter på en av grushögarna. Den lyfter med vindkraftverken på andra sidan viken som fond. En bild som är lite laddad. Vindkraften ger oss möjlighet att lämna fossila bränslen men de är också anledning till en hel del olyckor med örnar som blir träffade av bladen. Jag hoppas man hittar sätt att skydda örnarna då det viktigaste är att överge fossila bränslen.

Kungsörn
Kungsörn, Gotland – januari 2021

Det finns en hel del hus på ön men jag ser ingen annan därute. Jag börjar bli folkskygg. Okända homosapiens är det enda djur jag inte vill träffa.

  • Furilden, Gotland – januari 2021
  • Furilden, Gotland – januari 2021

Jag fotar och filmar en del med drönaren. Snön som ligger tillsammans med grusbankarna på sydudden ger lite fina grafiska mönster.
Medan jag fotar udden ovanifrån kommer en liten familj med sångsvanar och passera rakt under. En lycklig slump.

En sångsvansfamilj passerar Suderudd på Furilden.

Jag ger mig hemåt igen i skymningen.

Det blir 2-3 veckor med snöbyar och kallt väder. Vattnet fryser till is längs stränderna och det låga vattnet gör att man kan promenera med vadarbyxor på isen en bit utanför stranden. Då kan man få ett fint motljus i kvällningen. Jag talar såklart om Sysneudd. Den plats där jag fotar nästan varje dag.

  • Sysneudd, Gotland – februari 2021
  • Sysneudd, Gotland – februari 2021
  • Sysneudd, Gotland – februari 2021
  • Sysneudd, Gotland – februari 2021
  • Sysneudd, Gotland – februari 2021
  • Sandviken, Gotland – februari 2021
  • Sysne, Gotland – februari 2021
  • Sysneudd, Gotland – februari 2021

Det rastar en grupp knölsvanar som får agera fotomodeller. En gråhäger flyger in och landar.

  • Knölsvan
    Knölsvan, Gotland – februari 2021
  • Knölsvan
    Knölsvan, Gotland – februari 2021
  • Knölsvan
    Knölsvan, Gotland – februari 2021

Ett antal tillfällen åker jag ut på udden iklädd mina neoprenvadare och min neoprenjacka och lägger mig på en sten längst ut på udden. Efter en stund så accepterar fåglarna mig och viggar och alfåglar kommer ganska nära och letar mat.

  • Vigg
    Vigg, Gotland – februari 2021
  • Vigg
    Vigg, Gotland – februari 2021
  • Vigg
    Vigg, Gotland – februari 2021
  • Alfågel
    Alfågel, Gotland – februari 2021
  • Alfågel
    Alfågel, Gotland – februari 2021
  • Alfågel
    Alfågel, Gotland – februari 2021

Jag tar ett beslut att testa ett projekt som jag funderat på länge. Jag har länge velat ha bilder på havsörn i dess rätt element, vid havet. Jag har många gånger suttit i kommersiella gömslen och fotat örn och det är alltid fascinerande och visst får man fina bilder men jag har alltid velat ha bilder med havsörnar i dess rätta biotop, HAVET. Sagt och gjort jag snickrar ihop ett gömsle som jag efter att ha pratat med markägaren placerar på en udde i närheten av där jag bor. Jag lyckas få tag på örnmat i närheten och sätter igång. Det blir en prövning av tålamodet. De första gångerna få jag nöja mig med kråkor, trutar och korp. En ormvråk kommer förbi, kul!

Det tar fem försök innan jag får ned örn första gången. Men jag får en serie som jag ändå blir nöjd med. Is, snö, vågor och havsörn. Bistert och rått. Målbilden är dock en havsörn som kommer precis i soluppgången och dessutom flyger rakt emot mig med genomlysta vingar. På det 23 försöket kommer det en havsörn strax efter solnedgången. Den har dessutom med sig egen mat. Den har tagit en vigg i närheten och sätter sig på en häll och äter rakt utanför gömslet. Märklig slump. Den var inte intresserad av mitt kött alls men hamnar ändå precis där det var meningen. Jag gör slut på det kött jag har och konstaterar att jag spenderat många timmar i min lilla låda. Det hade inte varit möjligt om jag inte haft den så nära

Jonte (sonen) tycker att det är kul när jag flyger med min drönare så vi gjorde en utflykt till Histilles i närheten av Kräklingbo. Jag hade en förhoppning att det skulle finnas is att fota och det gjorde det. Jag fick lite bilder och Jonte stod och hejade på helikoptern (drönaren). Alla nöjda och glada. Det rinner en fin liten bäck ut i viken. Ibland sitter det strömstarar på isen men tyvärr inte idag.

  • Histilles, Gotland – februari 2021
  • Histilles, Gotland – februari 2021
  • Histilles, Gotland – februari 2021
  • Histilles, Gotland – februari 2021

Nu börjar det trilla in vårfåglar. Sånglärkor har kommit i småflockar och spelfigur på udden. Gravänder, större strandpipare och strandskator har också just anlänt. Men mer om vårens fåglar och ljus längre fram. Nu blir det en tur till fastlandet. Jag och min son Jonathan har fått vår första coronaspruta (Jonathan är inom LSS). Det ska bli underbar att få träffa döttrarna för första gången sen i julas. Helt sjukt

Filmen GOTLANDSVINTER

Här hittar du postershopen

och här hittar du min bok.

Vågsurf

Första månaden

/2 Kommentarer/i , /av

Jag tänkte att jag skulle försöka vara lite mer regelbunden med inläggen i alla fall ett varannan månad. Så risken för spam är ganska liten 

Efter en fin julafton med familjen blev det ett välkommet snöfall på juldagen som äntligen gav känslan att det faktiskt är vinter.

Några dagar senare dök det upp en dvärgmås i Sandviken alldeles hemma. Ett trevligt avbrott i julstöket.

Dvärgmås
Dvärgmås, Gotland – december 2020

Det blev ett modest firande på nyårsafton. VI passade på att elda upp rishögen som skulle ha eldats på valborg och skålade i champagne med grannarna. Vi släppte iväg ett par ljuslyktor och efter viss möda och oro, de höll på att krascha på vårt tack, så gick det bra och de försvann i rätt riktning enligt plan.

Efter nyår försvann familjen och den veckan var nog bland de längsta jag upplevt. Vädret var miserabelt så inget som drog ute. Folk var fortfarande lediga så det fanns inget jobb att ta tag i heller. Räddningen var vinterstudion och Tour de ski.

Årsskiftet betyder också att man som skådare börjar om med sina listor. Det betyder att plötsligt är första gråsiskan, sjöorren, alfågeln etc. mycket intressantare än de var den 31 december. Fullständigt onödigt och barnsligt såklart men ger små, små kickar av upptäckarglädje. Kanske något gammalt arvsanlag från då man var samlare och jägare. Det är trotsallt ett slags jakt på kryzzen.

Fördelen med att bo så nära havet är att man snabbt kan utnyttja ljusförhållandena när de dyker upp. Det är inte alltid det blir något. Även om ljuset är fint vill man ju gärna ha något levande i fokus också. Men även om det inte blir några bilder kan man i alla fall få sig lite själslig tillfredställelse och njutning.

Efter en vecka av gråväder sprack det plötsligt upp i kvällningen och jag kastade mig ut. Jag hade tur och hittade ett par alfåglar som rastade på en kalksten ute i vattnet och fick några bilder. Några viggar flög förbi i fint ljus och bjöd på några skapliga bilder.

Några dagar senare blev det åter en fin kväll och jag var med några surfbekanta på en annan del av ön och kvällen bjöd på fantastiska vågor och underbart ljus. Ett knä som gick sönder vid senaste kajtsessionen gjorde mitt deltagande i vattnet tyvärr omöjligt men jag var ganska nöjd med att få ta lite bilder och låta de andra njuta av vågorna.

Folk kom tillbaka till jobbet och vardagen var tillbaka. Men det kom också några dagars kyla med snöfall. Som jag har sagt vid flera tillfällen är nog kraftigt snöfall mitt favoritväder att fota i. I samma veva som det började snöa fick jag ett mess från en kompis som hittat en flock skärsnäpppor i närheten. Jag hängde med dessa ett par timmar och fick ett antal bilder som jag blev riktigt nöjd med. På vägen hem passerade jag hamnen och fotade skarvarna där. Jag fick en deja vu och kom att tänka på när jag besökte Hornöya i Nordnorge för några år sedan och fotade toppskarvar i liknande väder. Härligt!

En tanke jag haft i flera år har varit att fota skogshare i vinterdräkt på Östergarnsholm. Jag försökte övertyga skepparen att ta mig ut en helg men han var tyvärr upptagen. Men några dagar senare löste det sig och jag och ett antal kompisar tog oss ut. Det var inte så mycket snö på marken där ute men hararna var vita och fina. Det var inte så lätt som jag hoppats. Det blev många rumpbilder på ivägspringande skogsharar men några bilder blev det iaf. Förhoppningsvis kanske det blir något tillfälle till innan vintern är slut.

Vädret ändras, vinden kommer och går. Varje dag är unik. Väder, vind, ljus är olika för varje dag. När man tar den dagliga turen runt Sysne kan vad som helst dyka upp. Det gör det ju såklart inte varje dag men det finns alltid förväntningar och hopp.

Det kommer mer snö och hittar 7 skärsnäppor. Dessutom dyker det upp en ung pilgrimsfalk som jag får några bilder av. Den är ringmärkt och det ska bli spännande att se var den kommer ifrån. Den är född förra året så mycket kan jag själv utläsa av fjäderdräkten men var kommer den ifrån?
En tripp med bilen till Ljugarn slutar i diket…. Det är ingen halkbekämpning på Gotland så det var snorhalt och det går som det går och jag hamnar i diket. Till slut hittar jag via Youtube, Tesla, etc. till slut bogseröglan och var den ska sitta och blir uppdragen ur diket av en snäll medtrafikant. Inga större skavanker på bilen, skönt.

Igår var det min födelsedag. Ensam. Lite speciellt men kanske inte något som jag lider av. Jag har alltid varit dålig på att bli firad. Fint ordnat med paket från familjen och facetime. På kvällen hör världens bästa grannar av sig och bjuder på fika (med whiskey) i växthuset. En trevlig avslutning på födelsedagen. Snart är januari slut och årets kortaste månad och den sista vintermånaden februari är allt som är kvar till våren och ljusets återkomst.

Coronaflykting igen….

/8 Kommentarer/i , , /av


Eftersom jag förra våren drabbades av en lungsjukdom (COP) så tog jag det säkra före det osäkra när pandemin drabbade Sverige och flydde till Gotland. Det var en underbar vår med mycket foto och till slut förenades jag med familjen och vi hade en fin sommar tillsammans. I september när allt såg lugnt ut åkte jag hemåt igen. Tyvärr kom den berömda andra vågen och slog till med stor kraft igen. I kombination med en coronatrötthet i Stockholm blev den en stor smittspridning igen. Familjen ville inte ha mig hemma längre så jag blev på nytt förpassad till Gotland i mitten av november. Det var betydligt enklare att härda ut ensamheten i våras då det var fågelkvitter, solsken och grönskande marker.

Till en början hade jag sällskap med Jonte som inte fick vara kvar på sin dagliga verksamhet pga svårighet med social distansering. Det var mysigt att hänga med honom några veckor. Första tiden visade sig solen lite då och då och jag kunde smita iväg och fota lite grand. Mest landskap men en och annan fågel som dök upp.

Efter ett par veckor var Jonte välkommen tillbaka till sin dagliga verksamhet då det visade sig att fortfarande hade antikroppar kvar och jag blev åter ensam i Gotlandsmörkret. Solen gjorde ett välkommet avbrott och som tur var tajmade detta perfekt med att en liten grupp skärsnäppor dök upp i skymningen när det var ett härligt vintrigt ljus.

December kom och solen försvann mer eller mindre helt och hållet. Nu är det ”oljust” hela dagen, det lilla av dygnet som överhuvudtaget räknas som dag. Som tur är har jag mycket arbete denna tid av året så veckodagarna går åt till jobb. Sen blir det mycket Netflix och fix med bilder på kvällarna.

Det började blåsa rejält från SO.Under fyra dagar blåste det 12-16m/s. Vad gör man då? Leker i vågorna såklart. Ett antal likasinnade kajtkompisar dök upp på min hemmaspot Sandviken. Det blev ett par härliga dagar som kröntes med att solen bröt igenom när jag just avslutat ett utmattande men kul surfpass. En snabb rush till bilen för att hämta kameran och sen lite fotande på kompisarna som fortfarande hade energi kvar,

En annan rolig sak som hände när det blåste hårt från sydsektorn var att en smålom sökte skydd bakom bryggorna i Sysne. Den var dessutom relativt oskygg, nästan nyfiken. Ljuset då…Njä.. Den här tiden OM solen syns går den upp i SO och ned i S så den hittar knappt in där bakom fiskeläget i Sysne.

Gråvädret begravde återigen Gotland i ett fuktigt täcke. Bristen på ljus och fotoobjekt gjorde dock att kreativiteten fick jobba en smula. Jag började snegla på drönaren som jag aldrig riktigt blivit kompis med. Tycker inte jag lyckats något vidare men nu i höst har vår relation tinat en smula. Sagt och gjort jag tog en tur förra helgen för att reka lite nya fotoplatser och hittade några intressanta kandidater. Ute i viken låg en flock med knölsvanar. Jag skickade upp drönaren och tog några skott. Jag blev positivt överraskad med resultatet. Både av den fantastiska ”leopardbotten” som visade sig ur detta perspektiv och även om man underexponerade och fick bilden mer grafiskt blev det intressant. Det ska bli mer experimenterande med drönaren framöver.

Nu dimper snart familjen ner för att fira jul och förgyller tillvaron med sin närvaro. Tänk att man kan sakna vardagligt familjekaos men det gör man verkligen. Jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Coronafritt 2021.

Höstlov på Gotland

/7 Kommentarer/i , /av

Höstlov finns knappt kvar i familjen längre eftersom alla utom ett av mina barn har slutat skolan, men jag tyckte att det för egen del var dags att åtminstone flytta arbetsplatsen till Gotland för en dryg vecka. Meningen var att familjen skulle ansluta men dålig framförhållning med färjebokning ledde till att jag blev själv på ön istället.

Här kommer en liten sammanfattning av vad som skedde fotografiskt.

Det mesta i fågelväg har lämnat landet men det är fortfarande mycket gäss i rörelse. Det är mao få arter men många individer man ser denna tid. Man måste granska varenda liten tätting man ser. Chansen att det ska vara en raritet är stor denna tid på året.

En första tur runt Sysne udd ger fina observationer av prutgäss. Den i mitt tycke vackraste gåsen. Jag gör flera turer dit under veckan för att försöka få till något bra med prutgässen. De är ganska samarbetsvilliga. Utmaningen den här tiden är att också ha tur med ljuset. Det är oftast ganska grått. Det kan förvisso bli vackert också. Men som ni kanske vet gillar jag motljus och utan ljus blir det varken med- eller motljus. Men till slut får jag både fint kvälls- och morgonljus på dem.

Anledningen att familjen inte fick plats på färjan heter Gotland Grand National och är en av världens största endurotävlingar. (motorcykel) Runt 3200 deltagare har tävlingen så nu med färjor som pga corona inte tar mer än 2/3 av normalt antal passagerare så bir det många båtar fulla av förare som dessutom de flesta har släpkärror eller mindre lastbilar.

Hursomhelst, jag har länge tänkt att det vore intressant att besöka detta så jag fixade presskort för att kunna fota eventet. Jag var där i på fredagen men det visade sig vara ganska torrt så de bilder man sett med människor helt täckta av lera blev det inget av. Istället blev det lite panoreringar och motljusbilder nedanför målgången.

På kvällen började det surra ett rykte om att det var norrsken på gång. Gotland är såpass mörkt att det går att fota norrsken om det brakar till ordentligt. Jag gjorde ett försök på kvällen men det blev inget speciellt. Men lite grönt ljus kan man iaf skönja. Det är mycket som ska stämma för att det ska bli några bra bilder. Först och främst ska norrskenet vara tillräckligt starkt. Om det samtidigt är starkt månsken eller moln blir det pannkaka iallafall.

Stilla morgnar med smöriga soluppgångar växer inte på träd på höstarna så den morgon som bjöds tog jag vara på. Min plan var att fota vitkindade gäss som rastar i stora mängder i Lausviken. Redan när jag parkerade bilen i mörkret hörde jag att det var gott om gäss i viken vilket bådade gott. De var dock en god bit ifrån mig men de brukar vara ganska rörliga, inte minst tack vare havsörnar som jagar upp flockarna lite då och då. Till slut fick  jag lite lägen och fick en del bilder som jag blev nöjd med där man iaf fick en liten känsla av den stora mängden fåglar. När en flock på 10-20000 gäss lyfter är den inte ljudlöst utan det är ett rejält buller. Även när de ligger på vattnet kacklar de med varandra och plaskar och har sig. Det var även en hel del sångsvanar och mindre sångsvanar som rastade som bidrog med kompletterande stämmor i kören. 

När jag gjorde mig beredd att bryta upp kommer plötsligt en flock ljungpipare och kärrsnäppor och landar nära gömslet. De är fantastiskt fina i sitt guldskimmer såhär års. Det är inte för inte de på engelska heter golden plovers. Plötsligt börjar det regna och jag bryter upp.

Jag fick ett ärende söderut och bestämde mig för att ta en dag på sudret. Det var bara att konstatera att det är mer fågel där. Just denna dag var det dock ingen vidare fart. Jag passerade ett hygge, där det setts en pilgrimsfalk regelbundet senaste veckan, tre gånger utan att den var på plats. Medan jag var och fikade hos en kompis i Hamra hittades en brunsångare på Muskmyr. Jag hade lämnat mobilen kvar i bilen och såg när jag fikat färdigt att jag missat larmet med en timme. Jag var snabbt på plats men brunsångaren hade gjort sig osynlig. På väg hem passerade jag hygget en sista gång och voila, där satt den. Jag tog några bilder och meddelade de andra som letade brunsångaren att pilgrimsfalken, eller ”pillen” som den kallas på skådarslang var stationär. De anslöt strax efteråt.

När jag kom hem blev det en glipa i molntäcket och solen kom fram just innan den gick ned. Jag skyndade mig ut på Sysne udd och såg hur glipan sakta slöt sig igen. Jag letade desperat efter en liten flock snösparvar jag sett tidigare eller prutgässen som varit samarbetsvilliga, men det var tomt på udden. Molnen slukade solen och det blev grått igen.

Morgonen skulle vara mulen men när jag vaknade vid soluppgången var det en strimma där den uppgående solen visade sig så jag kastade mig ut för att göra nåt av den. Sju snösparvar rastade på Sysne udd. Säkert samma som häromdagen då jag räknade dem till sex. De var nervösa och inte alls samarbetsvilliga. Till slut la jag mig ned och väntade. De födosökte åt mitt håll och planen såg ut att gå i lås. Snart skulle de komma i fint motljus med vågor som bröt bakom. Men just då flög de iväg och det blev inget av den prisvinnande bilden jag tänkt mig…. Nu heller….

Det blåste och började gå fina vågor i Sandviken så jag gled i våtdräkten och lekte mig trött med några kajtkompisar. Bästa motionen och humörhöjaren. Efter lite jobb tog jag en koll på några svampställen. Helt tomt. Kollade också en av bäckarna som håller havsöring men det var dåligt med vatten och svårt för fisken att ta sig upp i ån för att leka. Det behövs mer regn. Istället för svamp blev det ytterligare et surfpass i Sandviken.

Resten av dagen gick åt till att bland annat slå ängen med lie och kratta rent för att nästa års äng ska bli ännu finare och mer artrik. När jag går där och sliter hör jag plötsligt en flock vinterhämplingar som efter att ha flugit över huvudet bestämmer sig för att rasta en stund på tomten. De är nervösa och svårfotade men jag får några bilder och en välbehövlig paus från slitet.

Sista solnedgången lägger jag återigen på Sysne udd med prutgässen.  Olika ljus ger olika bilder.

Bäst jag ligger där blir jag inbjuden på middag av några vänner. Tredje middagsbjudningen på tio dagar. Gotlänningar är verkligen i särklass när det gäller gästfrihet. En bra avslutning på en skön dryg vecka.

2019 – ett intensivt år med en del prövningar

/4 Kommentarer/i , /av
  • Redan på nyårsdagen dök det upp en sparvuggla i Tyresö slottspark. Trevlig start på året

Det blev en tidig start på året med en sparvuggla som dök upp i Tyresö slottspark. Den var såklart tvungen att avbildas
Sen blev det ett antal turer under vintern för att fylla på med bilder för mitt pågående bokprojekt om Gotland. Det blev en del bra turer tidigt.

Sen kom några fina vinterdagar där man fick passa på att fota på hemmafronten. Jag fick låna en kamrats skogsmatning och fotade lite mesar.


På sportlovet åkte familjen till Fuerteventura för lite surf och sol. Jag gjorde gryningsräder i st stenöknarna omkring och hittade en del mattnyttigt att fota. Dvärglärkor, kragtrappar, spanska sparvar, kornsparvar och annat.

I mars blev det för andra året i följd ett besök vid Tysslingen. En trevlig tradition som kommer att fortsätta även 2020.

Det har väl inte gått många förbi att 2019 varit ett bra år för oss nere i syd vad det gäller lappugglor. Vi hade bl a en som uppehöll sig i närheten av Haninge golfklubb. Den besökte jag ett par-tre gånger. Det var trevligt men jag känner samtidigt att jag blir mer och mer folkskygg. Svårt att koppla av och njuta av situationen när det är mycket andra fotografer och skådare på plats. Men en del trevliga möten och nya bekanstskaper blir det ju ibland.


En annan uggla, dök upp i Uppsalatrakten, nämligen en slaguggla. Den hade jag dessutom turen att få se mitt under ett snöoväder som nog blivit mitt favoritväder.


Våren börjar göra sina första framstötar och mycket ledig tid spenderas på Gotland bland doppingar, vadare och andra bevingade besökare i vikarna.

I maj hade jag sedan länge bokat in en tur till Rumänien och Donaudeltat. Mer om detta kan ni läsa här  

Hela våren gick jag och drog på en hosta som jag inte riktigt tog tag i. Efter Ungern gick det inte att nochalera detta längre. Efter fyra antibiotikakurer som inte hjälpte hamnade jag till slut på akuten och därifrån vidare till lungkliniken där jag fick stanna nästan två veckor. Jag hade fått en interstitiell lungsjukdom som heter COP (Inte att förväxla med COOP) En sjukdom som inte är bakteriell utan där kroppen på ett sätt som liknar autoimmunitet angriper lungorna och förosakar en inflammation som behandlas med kortison med syftet att trycka ned immunförsvaret. Dessvärre är jag fortfarande på högdos kortison men det finns hopp om vändning. Jag har nu ungefär 70% av min gamla lungkapacitet vilket gör att jag blir trött fort och orkar inte med samma tempo som jag är van vid. otroligt frustrerande men fostrande.

Hannibal the Cannibal…..

Jag blev utskriven lagom till midsommar och påbörjade en låååång rehab/återhämtning. Allt detta har blivit en stor prövning inge bara för mig utan för hela familjen. De har ställt upp till 100% och haft förståelse för mina perioder av total utmattning. I början kunde jag bara gå 100 meter men jag stretade på och kom snart runt hela Sysneudd och morgonrutinen blev att promenera denna väg med kikaren i gryningen. Detta gjorde nytta för både kropp och skäl. När det gäller fotograferingen så anpassades den till lite lättare utrustning och mindre strapatser. Fokus blev på fjärilar och annat i närheten.

När styrkan kommit tillbaka en smula blev det en utflykt till Stora Karlsö med Jonathan och Matilda. En fantastisk plats som måste besökas åtminstone en gång per år. Jag hoppas många av er besöker Stora Karslö nästa år då jag och Torsten Gren Petersen ställer ut i restaurangen under hela sommaren. Mer om detta framåt.

Styrkan kom i små portioner tillbaka och i juli kunde jag och Matilda tälta på Norsholmen och jag kom upp på surfbrädan igen. Ett delmål jag kämpat mot. Norsholmen dessutom en av de finaste platserna på ön.

Efter ”sommarlovet” och en stunds jobb blev det ett återbesök där jag och Sanna hade en fantastisk helg på Östergarnsholm. Vi har bara en och en halv timmes paddling från ”vår” vik till detta paradis där vi njöt av stillheten som börjat lägga sig efter att turisterna lämnat ön.

Sommaren viker undan så sakteliga för hösten men värmen dröjer sig kvar. Vi får en välkommen invasion av besökare från öst. Aftonfalkar i stor mängd, framförallt årsungar dyker upp över hela landet. Även på Gotland dyker de upp. Bland annat 6 stycken på Torsburgen. De bjuder på sig själva och jag spenderar många timmar för att försöka få lite bilder av den vackra arten.

En annan falk dök upp på Sysneudd. En ung stenfalk hade flyget in från havet och vilade sig och spanade in andra rastande fåglar på udden. När jag fotat den ett tag skickar jag ut ett meddelande att den är stationär och ganska oskygg. Jag sitter i bilen när jag gör detta och plötsligt hör jag en stenskvätta som varnar i panik och flyge förbi mig rakt in i bilen. När jag tittar op stenskvättan på vindrutan känner jag att någon sätter sig på låret. När jag vrider på huvudet möter jag ögonen av en stenfalk som tittar förvånat på mig innan den flyger vidare. Utan tvekan årets närkontakt!

Hösten förflyter med regelbundna besök på Gotland och några turer till Horssten.

Som alla andra går jag och hoppas på en vit jul med snö och kyla men regnet och fyra nyanser av grått håller oss sällskap nu i december. Ett välkommet avbrott var besökarna från norr. Tallbitarna och sidensvansarna. På hösten har det också blivit en hel del föredrag för fågelklubbar och andra föreningar. Hör av er om ni vill att jag ska besöka er. Kontakta mig

Tallbiten kan ju vara en bra symbol för julen med sin tomteröda färg bland oxelns lika röda bär. En riktig God Jul önskar jag er alla.

MEN till sist en liten tankeställare inför nyår. Som ni ser har det blivit en del flyg för mig under året. Min sista resa gjorde jag till Rumänien i maj. Då bestämde jag mig för att stanna på marken åtminstone 2020. Förmodligen längre. Det är såklart allas val och jag tänker inte lägga skuld på er utan ber er iaf att tänka till. Om man går i försvar kan man nog alltid hitta någon rationell ”bort”förklaring till varför man nog kan flyga med lite bättre samvete än många andra men jag hade svårt att rättfärdiga det för mig själv. OM vi vill rädda den här planeten får vi nog alla försöka med alla medel vi kan. Uppenbarligen lyckas politikerna i Madrid inget vidare. Vi världsmedborgare kan ju visa att vi tillsammans har mer förnuft och ett sätt kan vara att vi tillsammans bestämmer oss för att stanna på marken 2020. Jag kommer inte att stanna på marken för evigt men jag gör ett uppehåll och kommer vara mycket mer selektiv i mitt resande på lång sikt. Jag hoppas att jag kanske åtminstone kan plantera en tanke hos er om att kanske göra det samma. Det finns så himla mycket fint i Norden och i Europa som ju går utmärkt att nå med bil eller tåg.

Ett riktigt Gott Nytt 2020 önskar jag er alla. Jag tror det blir ett grymt år! Håll bla utkik efter ett boksläpp på vårkanten.

Donaudeltat – dé é najs

/4 Kommentarer/i , , /av

Det är en dryg resa till Donaudeltat. Vi lyfte från Arlanda 0600 och landsteg på Mila 23 (som ön heter) ungefär 2000. Då har vi flugit via Munchen vidare till Bukarest. 4,5 timme bil till Tuona där vi embarkerade en flodbåt som tog oss en timmes färd i hög fart genom kanaler till hotellet.

Donaudeltat ligger i Dobrogea, Rumänien och i Odessa oblast, Ukraina, och är det största och bäst bevarade floddeltat i Europa, med en yta på 3446 km². Donaudeltat upptogs 1991 på Unescos världsarvslista.  Det sediment som floden Donau för med sig, gör deltat ungefär 40 meter bredare varje år. Deltat är alltså i ständig förändring. Deltat fungerar som ett melittafilter och renar vattnet från sediment men också tungmetaller och gifter. Det är bra eftersom vattnet som rinner ut i Svarta havet blir renare men dåligt då gifterna lagras i sedimentet där fåglar och andra djur söker föda.

Biotopen består av stora vassfyllda ytor, lerbankar med träd och sumpskogar. Ett riktigt paradis för många arter och olika djur.

När vi åker genom kanalerna får man en känsla för vad vi kommer uppleva. Silkeshägrar, rallhägrar och natthägrar lyfter när vi kommer genom kanalerna. Ett havsörnspar häckar i ett träd en bit in från kanalen. Trastsångare sjunger hårt och ackompanjeras av en tusenmannakör av gölgrodor. Det är nästan ett öronbedövande ljud. Det är bråttom eftersom man inte får köra båt i deltat när solen gått ned. Strax utanför hotellet ligger en vit pelikan i fint motljus och 10 kameror smattrar i stämningsfullt i skymningen…

Som för att välkomna oss ligger en vit pelikan i solnedgången rakt utanför bryggan till butiken dit vi åker in och köper önskad måltidsdryck.

Vi serveras en middag bestående av obestämbar fiskart, potatis och sallad.

Samling 0445 och omedelbar avfärd. Det är molnigt men gluggar där det kommer ett finns gryningsljus. Vi åker nu i två båtar i kolonn. Vi åker genom kanaler och kommer snart fram till en öppen lagun där stora flockar skäggtärnor fiskar. I flocken finns också några svarttärnor och vitvingade tärnor. Vi ligger där ganska länge innan vi rör oss vidare till ett annat vegetationsbälte där tärnor fiskar. Där är enormt mycket gölgrodor också. De blåser upp sina kindpåsar och får en rejäl resonans i kväket.

Här hade man kanske hellre haft hägrar som lyfte framför båten. Vi fick nöja oss med att fota den andra båten, men gott så 🙂
En skäggtärna plockar insekter runt vattenväxterna som ligger på ytan.
Skäggtärna – Chlidonias hybrida
En natthäger flyger över vasshavet i den magentafärgade gryningen.

Kikaren far runt och artlistan växer. Det flyger förbi en purpurhäger, några svarthalsade doppingar spelar en bit ut och ett par svarthuvade trutar fiskar en bit ifrån. Guiden berättar att det är resultatet av ett lyckat projekt där man först i Ukraina och sen i Rumänien byggt konstgjorda häckplatser åt trutarna. Nu har man en population på cirka 250 par svarthuvade trutar i deltat.

Svarthuvad trut – Ichthyaetus ichthyaetus en art som sågs 24/5 i Umeå.

Det är nästan roligast i kanalerna eftersom man där också hör mycket fågelsång. Plötsligt hörs ett bekant ljud. En fågel man normalt förknippar med norrland. Gråspett!! Snacka om otippad obs men de är inte helt ovanliga i deltat. Efter 2-3 timmar rör vi oss hemåt och äter frukost.

Jonas Claesson, den fantastiska fågelfotografen håller en Workshop och får efter ett par dagar över mig till att fota Manuellt istället för AV. Sjukt otippat. Men nu efteråt känns det faktiskt riktigt bra och misstag där kameran inte tänker som jag undviks i större utsträckning.  Han är enormt tekniskt kunnig och lägger man till detta en stensäker bildkänsla då har man en komplett fågelfotograf.

De första fyra dagarna förflyter ungefär på samma sätt. En tidig morgontur för att fota i soluppgången och sen hem till frukost. Kvällsturen brukar börja vid 1600 och erbjuder ungefär detsamma men med kvällsljus. Här erbjuds deltagarna också att fota kungsfiskare från gömsle. Jag hoppar dock över detta då jag har en del bild på arten redan och jag gillar den mer opportunistiska typen av fotografering där man i förväg inte vet vad som dyker upp. Ögat söker hela tiden efter intressanta utsnitt och fåglar dyker plötsligt upp i oväntade situationer. Man kanske råkar överraska en flock vilande pelikaner eller en dvärgrördrom sitter plötsligt i ett vasstrå

En dvärgrördrom sitter på ett vasstrå i dimman och lyfter efter en stund och dyker ned i vegetationen där den brukar hållas till.

I trädgården finns lövgrodor och en bit bort finns det gölgrodor som bräker konstant.

Lövgrodorna sitter på vårt trappräcke och äter insekter i skymningen då insekterna dras dit av lamporna. Vi hittar ett par som sitter snyggt på gröna löv och vi krälar runt och fotar dem i olika vinklar.

Lövgroda – hyla arborea
Lövgroda – hyla arborea
Lövgroda – hyla arborea

I trädgården dyker det också upp en liten snok som låter sig övertalas att stanna kvar och bli fotad en stund.

Vi är några som är intresserade av fåglar och vi får reda på att det finns Balkanspett i byn. Vi tar en promenad och hör snart ett lock som låter som en blandning av större hackspett och större korsnäbb. Det är den, Balkanspetten. I urtrist ljus och dåligt placerad får vi några bilder men här var det i första hand frågan om att få se en ny art.

Balkanspett, ett nytt livskryzz på resan.

På kvällen hör vi Minervaugglor som sitter och hoar. Det är ett glatt gäng som följt med resan. Stämningen runt bordet är på topp när vi delar med oss av våra upplevelser vi haft i de olika båtarna. Som alltid när gruppen är uppdelad är man orolig över vad man missar i den båt man inte varit med i för dagen…

Veckans uttryck blir ”dé é najs”. Att vi halkar in på det är nog delvis beroende på att Zoomresors representant på plats Magnus Mårtensson har en av de bredare varianterna av skånska som finns på hyllan. Så associationerna till det kände Youtube-klippet låg nära till hands.

I solnedgång och soluppgången brukar vi dock vara lite mer genomtänkta och lägga oss där det är finast ljus och sen vänta på att det ska dyka upp något på rätt ställe.

En fisktärna tittar efter något att stoppa i magen innan mörkret faller över Donau.
Vit Pelikan- Pelecanus onocrotalus är något av en karaktärsfågel för deltat. I flockarna finns även en och annan krushuvad pelikan.

Sista morgonen på Mila 23 är det tjock dimma. Vi tuffar försiktigt ut på sjön där planen är att fota skäggtärnor i motjus. Det finns en stor population och de är roliga att följa där de födosöker insekter på vegetationen i sjöarna. Dimman lättar inte så efter en stund tar vi beslutet att åka in i kanalerna där dimman brukar vara tunnare och de omgivande träden ger kontraster mot dimman. Det var inte ett dumt beslut. Det blir ett fantastiskt magiskt ljus i de trånga kanalerna som ger ett djup i bilden. Det är spännande tid i naturen med parbildningar och parningar. Vi hittar ett par fisktärnor där hanen kommer med en fisk för att försöka snärja honan och få henne ”sugen”…

En ritual för att stärka banden mellan hone och hane är att hanen överräcker en fisk som gåva. Inte så långt ifrån att komma hem med en blomsterkvast eller ask choklad.

Han kommer först med en fisk som hon tar.  Han får dock ingen parning och flyger iväg och hämtar en fisk till. Han närmar sig med fisken och flyger till stocken där honan sitter. Just när han ska lämna fisken bestämmer han sig för att äta den själv istället. Som en markering att hon minsann får fiska själv om han inte får något tillbaka.

På vägen tillbaka till ön genom kanalerna smattrar kamerorna. Det lyfter mycket hägrar från stränderna när vi kommer och jag letar febrilt efter utsnitt med ögonen åt alla håll. Jag har några bildidéer som jag gärna vill få på sensorn. Det blir en del bra bilder men kanske inte den med extra mos.

En silkeshäger står vackert mot grönskan och bäddas in mjukt av dimman.
Ägretthägrar, silkeshägrar och några skarvar kan hittas i dimman av den idoge betraktaren.

Nöjda åker vi hem till hotellet för frukost.  Den andra båten är inte tillbaka och vi är nyfikna på vad som gör att det dröjer. De har nog hittat något episkt. När de kommer tillbaka så får vi det bekräftat. Två krushuvade pelikaner födosökte på spegelblank vattenyta i en trång kanal med dimma och magiskt ljus.

Vi var alla mycket nöjda med dagen. Efter frukost var det packning och avresa. Vi åker genom deltat i en timme och kommer därefter fram till en liten by där vi ska bli upphämtade. Vi är lite tidiga så det blir raskt uppdukat korvar och öl. Det blir en trevlig uppsluppen stämning.

Lite korv och en kall Ursus sitter bra efter en timme i solen på båten. (Foto:Torbjörn ”TJORVEN” Arvidsson.)

Efter en kort resa når vi hotellet som drivs av samma ägare som arrangerade touren i deltat.

På programmet står nu fotografering av vadare i små dammar/sjöar. Vi åker ut i tid och rekar platser. Ni som fotar vadare från gömsle vet att man behöver ha koll på ljus och gärna var platserna är som fåglarna föredrar att vistas på. Det hela blir lite chansartat och jag misslyckas totalt första kvällen. Ljuset var fint men fåglarna uteblev.  Morgonen efter lyckas jag pga missförstånd välja den sämst tänkbara placering av mitt gömsle. Det gör extra ont då ljuset var magiskt och en titt på Jonas sensor avslöjar att det var episka förhållanden 100 meter längre bort än var jag låg. Men jag är inte bitter…eller jo det var jag.

Tillbaka på hotellet till frukost. Då får jag höra att det varit bra fart hos biätarna så istället för att sova nån timme åker jag iväg till ett grustag där det etablerats en koloni på säkert 150 par biätare. Det är ingen riktig action men det blir lite bilder och ljuset är förhållandevis snällt då det ligger ett molntäcke över solen som ger ett mjukt ljus utan skuggor. Vi fotar någon timme och får lite bilder. Bl a en snabb parning.

En skärfläcka kommer nära gömslet.

Som en räddning efter diverse misslyckanden får jag höra när jag kommer tillbaka att det är bra fart på biätarna i ett grustag i närheten. Vi åker dit och hoppar in i ett gömsle. Det blir lite action en stund men det avmattas ganska snabbt. Några bilder hinner det bli ändå.

Biätarna har fokus på något som händer åt höger.
En snabb parning hann också komma i blickfånget.

Till kvällen väljer jag en plats som är så liten att det inte går att placera sig på så många sätt. Jag och Jonas slår upp gömslena bredvid varandra. Rätt trevlig att kunna teaterviska, ta en öl och äta nötter tillsammans. Det var ju ändå lördag kväll. Det blir en bra sittning med styltlöpare, skärfläcka, turkduva och några andra arter. Tyvärr på lite långt avstånd för att jag skulle vara riktigt nöjd men ändå trevligt.

En skärfläcka drar på karaktäristiskt vis näbben sidledes i sin jakt på något ätbart.
En sädesärla hittar en smaskig skalbagge. Honan står en bit bort och väntar på att bil serverad.
En styltlöpare manövrerar sina långa ben längs den lilla strandremsan i dagen sista ljus.

När vi kliver ur gömslet ser jag en episk fullmåne insvept i lite dis som gör den lite röd i tonen. Stork i måne tänker vi båda samtidigt. Vi säger till chauffören (som inte kan engelska) att vi vill hitta ett storkbo. Med fågelguiden till hjälp och lite animerad förklaring så hittar vi först ett bo som inte funkar att komma rätt i förhållande till månen. Vi ser snart ett annat bo som passar bra och jag hoppas upp på en mur och lutar mig mot ett tak och får då precis in den ena av de två storkarna i månen. Det blir några bilder som får duga och Jonas kommer upp och vi balanserar tillsammans på muren. En syn som för en utomstående nog hade sätt lite rolig ut. Allt för konsten.

En vit stork gör sig i ordning för natten samtidigt som månen går upp i den lilla byn Murighiol i södra Rumänien.

Jag hinner med en morgon till i gömsle men det är dimma och jag får inte den där gyllne morgonen jag hoppats på men jag får en del bilder bla artbilder på rödhuvad dykand som jag inte hade tidigare så det var kul.

En rödhuvad dykand startar sin flygtur med en språngmarsch på vattenytan.
Det är en imponerande balansakt att para sig om man är styltlöpare. Att få ordning på de långa benen och hamna i rätt position är inte det enklaste. Men här gick det bra.


Tillbaks till hotellet och frukost. Sen återstår bara packning och avfärd till Bukarest igen. Bilresan går bra och vi kommer iväg något försenade. Vi möts dock av trista nyheter på planet. Vårt anslutningsflyg från Frankfurt är inställt pga av oväder. 40 inställda plan har skapat kaos i Frankfurt. Efter några timmar lyckas vi iaf få tag på ett hotell och vi blir ombokade till en fakirflight som via Billund i Danmark är på Arlanda till klockan elva.  Jag hade innan resan bestämt att jag efter den inte skulle flyga mer i år och inte heller 2020. Det kändes som en lättnad att ha tagit det beslutet efter pärsen på Frankfurts flygplats. Nu blir det roadtrips inom Norden istället. Det kommer bli episkt. Stay tuned!!

Artlista Rumänien
Jag såg totalt 111 arter varav fyra var nya lifers. Svarthuvad trut, Balkanspett, vit pelikan och krushuvad pelikan.

Grågås                                Anser anser
Knölsvan                           Cygnus olor
Årta                                    Spatula querquedula
Snatterand                        Mareca strepera
Gräsand                             Anas platyrhynchos
Rödhuvad dykand            Netta rufina
Brunand                            Aythya ferina
Vitögd dykand                  Aythya nyroca
Fasan                                 Phasianus colchicus
Smådopping                     Tachybaptus ruficollis
Gråhakedopping               Podiceps grisegena
Skäggdopping                   Podiceps cristatus
Svarthalsad dopping        Podiceps nigricollis
Klippduva                         Columba livia
Tamduva                           Columba livia var. domestica
Skogsduva                         Columba oenas
Ringduva                           Columba palumbus
Turkduva                          Streptopelia decaocto
Gök                                     Cuculus canorus
Vattenrall                          Rallus aquaticus
Rörhöna                             Gallinula chloropus
Sothöna                             Fulica atra
Tjockfot                              Burhinus oedicnemus
Styltlöpare                         Himantopus himantopus
Skärfläcka                          Recurvirostra avosetta
Kustpipare                        Pluvialis squatarola
Tofsvipa                             Vanellus vanellus
Brushane                           Calidris pugnax
Svartsnäppa                      Tringa erythropus
Gluttsnäppa                      Tringa nebularia
Grönbena                          Tringa glareola
Rödbena                            Tringa totanus
Skrattmås                          Chroicocephalus ridibundus
Svarthuvad mås               Ichthyaetus melanocephalus
Svarthuvad trut                Ichthyaetus ichthyaetus
Fiskmås                              Larus canus
Medelhavstrut                  Larus michahellis
Kaspisk trut                      Larus cachinnans
Skräntärna                        Hydroprogne caspia
Svarttärna                         Chlidonias niger
Vitvingad tärna                 Chlidonias leucopterus
Skäggtärna                        Chlidonias hybrida
Fisktärna                           Sterna hirundo
Vit stork                             Ciconia ciconia
Dvärgskarv                        Microcarbo pygmeus
Storskarv                           Phalacrocorax carbo
Vit pelikan                         Pelecanus onocrotalus
Krushuvad pelikan          Pelecanus crispus
Rördrom                            Botaurus stellaris
Dvärgrördrom                  Ixobrychus minutus
Gråhäger                           Ardea cinerea
Purpurhäger                     Ardea purpurea
Ägretthäger                       Ardea alba
Silkeshäger                        Egretta garzetta
Rallhäger                           Ardeola ralloides
Natthäger                          Nycticorax nycticorax
Bronsibis                           Plegadis falcinellus
Skedstork                          Platalea leucorodia
Brun kärrhök                    Circus aeruginosus
Ängshök                             Circus pygargus
Brun glada                        Milvus migrans
Havsörn                             Haliaeetus albicilla
Minervauggla                    Athene noctua
Hornuggla                         Asio otus
Härfågel                             Upupa epops
Kungsfiskare                     Alcedo atthis
Biätare                               Merops apiaster
Blåkråka                            Coracias garrulus
Större hackspett               Dendrocopos major
Balkanspett                       Dendrocopos syriacus
Mindre hackspett             Dryobates minor
Gråspett                             Picus canus
Tornfalk                             Falco tinnunculus
Aftonfalk                            Falco vespertinus
Lärkfalk                             Falco subbuteo
Törnskata                          Lanius collurio
Sommargylling                  Oriolus oriolus
Skata                                  Pica pica
Kaja                                    Corvus monedula
Råka                                   Corvus frugilegus
Gråkråka                            Corvus cornix
Korp                                   Corvus corax
Skäggmes                          Panurus biarmicus
Tofslärka                           Galerida cristata
Backsvala                           Riparia riparia
Ladusvala                          Hirundo rustica
Hussvala                            Delichon urbicum
Pilfink Passer montanus
Gråsparv Passer domesticus
Blåmes                               Cyanistes caeruleus
Talgoxe                              Parus major
Pungmes                           Remiz pendulinus
Stjärtmes                           Aegithalos caudatus
Gärdsmyg                          Troglodytes troglodytes
Sävsångare                        Acrocephalus schoenobaenus
Rörsångare                        Acrocephalus scirpaceus
Trastsångare                     Acrocephalus arundinaceus
Vassångare                        Locustella luscinioides
Svarthätta                         Sylvia atricapilla
Trädgårdssångare            Sylvia borin
Ärtsångare                        Sylvia curruca
Grå flugsnappare             Muscicapa striata
Näktergal                           Luscinia luscinia
Rödstjärt                            Phoenicurus phoenicurus
Stenskvätta                       Oenanthe oenanthe
Taltrast                              Turdus philomelos
Koltrast                              Turdus merula
Stare                                  Sturnus vulgaris
Sädesärla                           Motacilla alba
Ängspiplärka                     Anthus pratensis
Bofink                                Fringilla coelebs
Stenknäck                          Coccothraustes coccothraustes