Svarthätta – Sylvia atricapilla
Svarthättan är 13 till 15 centimeter lång och har ett vingspann på 20 till 23 centimeter. Den väger mellan 15 och 22 gram. Ovansidan är mörkgrå och undersidan ljusgrå. Hanen har en karakteristisk svart hätta. Honan har en rödbrun hätta. Svarthättan kan bli upp till 10 år och 9 månader gammal.

Locklätet är ett hårt smackande ”täck” som vid oro upprepas i långa serier, ibland med inslag av mer utdragna hesa ”schrää”. Sången är kraftig och högljudd och brukar beskrivas som vacker och vemodig. Sången börjar småtjattrande likt trädgårdssångaren och blir sedan flöjtande melodisk. Ibland härmas andra fåglar.

Svarthättan förekommer i västra palearktis och häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna i norr, till norra Afrika i söder och västra Sibirien i öst. I Väst- och Sydeuropa är den stannfågel, men i norra och östra Europa, och i Asien är den en flyttfågel som övervintrar i västra och södra Europa, runt Medelhavet, i Nordafrika och i tropiska Afrika, så långt söderut som till Zambia och Malawi. Ett växande antal individer från Mellaneuropa flyttar till Storbritannien och Irland på vintern. Den häckar allmänt i södra och mellersta Sverige men även utmed Norrlandskusten. Tillfälligtvis uppträder den även i övriga delar av Norrland. Den flyttar oftast i september-oktober och återkommer i slutet av april till slutet av maj. Enstaka fåglar kan stanna i Sverige in på vintern. Vissa delar av den svenska populationen flyttar ungefär 600 mil till östra Afrika medan andra bara flyttar halvvägs till centrala och östra Medelhavsområdet.

Sången låter såhär
Inspelning av José Carlos Sires från Xeno Canto