Bivråk – Pernis apivorus
är en rovfågel som trots sitt namn inte är nära besläktad med vråkarna. Den är en långflyttare som häckar i Europa och delar av Asien och övervintrar i tropiska Afrika. Bivråken lever främst av larver och puppor av bin, bland annat humlor, samt getingar, och av fullt utvecklade bin, getingar och termiter. Den minskar i antal globalt, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Bivråken mäter 46–58 centimeter på längden och har ett vingspann på 113–135 centimeter. Den är större och mer långvingad är den morfologiskt liknande ormvråken (Buteo buteo). I förhållande till denna är bivråken mer långhalsad, har mindre huvud och glidflyger på mjukt nedåtkupade vingar. Bivråkens stjärt är också längre, ungefär lika lång som vingbredden. Stjärten är också mer bandad än ormvråkens, både på ovan och undersidan, ofta med ett till tre tunnare mörka tvärband vid basen, ett obandat mittparti och en bred mörk vingbakkant. Denna bandning går också igen på vingarna.

Bivråken har variabel fjäderdräkt, både som juvenil och adult, och förekommer i mörk, mellan, ljus och rödbrun morf. Könen går att skilja åt genom fjäderdräkten vilket är mycket ovanligt för så här stora rovfåglar. Hanen har blågrått huvud medan honans är brunt. Honan är också något större och mörkare än hanen. Den adulta bivråkens iris är lysande gul medan juvenilens är mörk.

Den låter såhär
Från Xeno canto av brickegickel

För att se skillnad mot Ormvråk se här