Nyckfulla örnar
This post is also available in: Engelska
Nyckfulla örnar
Att fota örn är inte någon lätt och självklar syssla. Det är många bitar som ska falla på plats för att örnarna ska komma och leverera det som fotografen i gömslet önskar. Man är lite som en regissör som har riggat scenen för en tagning men skådespelarna (örnarna) kan vara riktiga divor och om inte scenarbetarna (korparna) krattar manegen och smakar av maten så är det inte säkert att det blir någon tagning. Det tar ofta några gånger i ett gömsle innan man lärt sig hur ljuset rör sig, var örnarna gillar att sitta och var de flyger in mot åteln i olika vindriktningar. Det är också praktiska arrangemang som man måste få att funka i gömslet. Man måste få fast stativhuvuden, sätta på kaminen, ställa i ordning alla saker man kan behöva i ett skarpt stressat läge.
Idag var jag för första gången i Birdsafari Swedens örngömsle i Västmanland. Den ligger mitt i brandområdet i Svartådalen. Jag anlände strax efter sju och promenerade de 200 metrarna från bilen till kojan med hjälp av en pannlampa. Jag öppnade luckorna för kamerorna och lade ut en trafikskadad räv på ett som jag tyckte lagom avstånd från kojan. Väl inne pysslade jag en stund med att rigga upp kamerorna. I samma stund som jag var färdig hörde jag de första korparna. Jag spanar av myren och ser en stor flock korp och en kungsörn som sitter en bra bit från gömslet. Nä det ljusnat lite till ser jag ytterligare fyra örnar. Vad jag kan se är åtminstone tre av dem havsörnar. Det här känns ju väldigt lovande sa jag högt för mig själv.
En nötskrika var den första gästen vid gömslet som ställde upp på bild i det fina morgonljuset..
Dessvärre så lyfte korpar och örnar och försvann ganska omgående. Jag fick nöja mig en stund med att fota en nötskrika och några talgoxar.
En inflygande kungsörn
Värmen sprider sig i gömslet och jag tar en kopp alkoholfri glögg. Faktum är att det börjar bli så varmt så jag behöver dra ned värmen. Jag går bort till gasbrännaren och drar ned den ett snäpp. När jag vänder mig om sitter en kungsörn alldeles bredvid räven. Jag knäpper några försiktiga bilder på silent mode. Till en början verkar den lugn men flyger sen plötsligt iväg efter bara någon minut. Den sätter sig i en tall i närheten men flyger snart ner igen och ställer sig bakom en liten buske och kikar fram.
Som en anka hoppar kungsörnen fram och gömmer sig bakom en buske där den kikar fram lite då och då.
Den hoppar sen lite försiktigt framåt men flyger iväg igen och sätter sig i tallen. Där sitter den i tre timmar och glor. Jag glor tillbaka. Man inte hjälper det. Den är mentalt starkare än mig. Jag sitter beredd med handen på avtryckaren för att vara beredd på flygbilder men när jag smiter iväg 5 sekunder på toaletten har den flugit. Smartass…
-Varför?
Nu börjar man ställa sig hundra frågor för att försöka förstå varför den bara flög iväg och inte kom till ro.
Varför kommer inte korparna? kan de ha hört när jag riggade stativen?
Borde jag ha kommit ännu tidigare?
Hmmm, örnfotografering är nyckfullt. Ibland stämmer ingenting och ibland är örnarna där och bryr sig inte även om man tappar en kaffekopp i golvet.
Kungsörnen sätter sig i en torraka innan den hoppar ned till köttet.
Klockan har blivit två. Ljuset är så fint nu så det gör ont och ingen örn vill befinna sig i rampljuset. Så är det ibland. Jag börjar ge upp och inse att det inte kommer att bli några bilder. Solen är bara kvar på trädtopparna i bakgrunden.
Den nedgående solen lyser upp träden så det blir en höstkänsla istället för januarifeeling. Detta är också den bild som jag blir mest nöjd med för dagen.
Då kommer Kungsörnen tillbaka. Den sätter sig och äter i godan ro och jag börjar knäppa bilder. Då hör jag plötsligt en bil som närmar sig. En bil?? Det åker inga bilar här. Självklart blir örnen störd och flyger iväg igen. Nåväl, jag hann i alla fall få några rutor och inser att jag får åka tillbaka igen. Vilken tur 🙂
Kungsörnen är verkligen vacker med sin lejonman. Denna individ är förmodligen född förra våren eller möjligen året innan. Efter kommentar från experten så blir den spikad till 3K. Alltså född våren 2015.
Några havsörnar kommer och sitter i skogsridån och hoppet tänds igen för att det ska bli action men de flyger iväg i skymningen.
En havsörn sätter sig i skogsridån i det falnande lila kvällsljuset.
Jag inväntar mörkret och beger mig tillbaka till bilen, storstan och stressen.
Här hittar du fler bilder på kungsörn
Här är ett kort klipp från dagen.
Mäktiga bilder
Tack Lalle!
Syns på Boovallen 🙂
Du fick ju många fina bilder ändå 🙂
Tack, jo några bilder blev det till slut 🙂
Har varit där tre gånger med blandat resultat, men inte några direkta kanonbilder. Största problemet med detta gömsle är placeringen. Om solen skiner har man sidoljus hela förmiddagen, och örnarna kommer gärna tidigt på morgonen. Ljuset blir så klart bra på eftermiddagen, då de kan återvända efter några timmars siesta på dagen. Ett annat problem är att den första kungsörnen kan dyka upp redan innan det är ljust och då slafsa i sig en hel del av maten. Det kan bli många timmars väntan utan örn på eftermiddagen! Jag har haft alla mina sittningar i slutet av februari och då är det många timmar att sitta där innan det blir mörkt.
Det är nyckfullt som du säger och visst vänder man alltid ryggen till när det händer något. Jag tror det mesta är tillfälligheter och vilket humör de är på. Visst kan de vara lättstörda, med de kommer tillbaka förr eller senare, tyvärr kan senare vara en annan dag än när man sitter där. Läser man i loggboken så har ju allt från skoteråkare, skidåkare, skällande hundar och bilar varit störningsmoment.
Men det är ju nyckfullt med vanliga småfåglar också vid matningar. Jobbar med domherre nu hemma, men det är inte lätt. Ena dagen 10 st som inte är allt för lättstörda, nästa dag minus 10 grader och de borde vara fart på dem, men nej, hur tröga som helst och glest mellan besöken.
Ha det gott! //Anders
Hej Anders, Det kanske är svårare senare på säsongen med ljuset. Jag tycker ljuset var kanon hela dagen men bäst som du säger på eftermiddagen. Nu går solen upp såpass långt bakom så det blir nästa medljus hela dagen.
jag tycker att det är bra då man har så vid spaningsyta. Man hinner se vad som händer i god tid och blir inte överraskad om de inte kommer rakt bakifrån gömslet.
Ja, precis, jag har insett att bäst tid är nog fram till max någon vecka in i februari. Med placeringen tänket jag mest på att man kanske skulle ha vridit gömslet lite mer åt väster när man byggde det, hade räckte med några grader bara. Men det är ju oftast bra med örn här och själv upplever jag kungsörnarna som mest framfusiga medan havsörnarna kan vara fega och tröga.
Hej Anders,
visst går allt att förbättra men oavsett hur gömslet är vridet beror det ju sen på när örnarna kommer. Jag tycker nog att det är bra som det är. Alla örnarna jag såg hade jag dessutom på högersidan av gömslet. 🙂
En helsida i lokaltidningen vlt (Västerås/Västmanland) – snyggt!
Tack! Ja, det var kul 🙂