Dvärgskarv – Microcarbo pygmaeus
är en art inom familjen skarvar. Dvärgskarven skiljer sig ifrån sina större släktingar genom sin proportionellt långa stjärt och korta näbb. Den är annars, som sina släktingar, tecknad i svart med mörkgrön och brun glans och i adult häckningsdräkt har den vita prickar på huvud och hals. Icke-häckande fåglar saknar de vita prickarna och har ett ljusare bruntonat bröst. Juveniler är mattare och brunare i färgen. Den är förhållandevis liten med en längd på 45-55 centimeter och ett vingspann på 75-90 centimeter.

Eftersom arten saknar hakar på fjäderpennorna blir fågeln vid dykning genomblöt, för att pressa ut all luft som kan dra upp fågeln mot ytan. På land ser man därför ofta fågeln torka sina vingar.

Arten häckar på spridda platser i sydöstra Europa och så långt österut som till Kazakstan, och söderut till Iran och Irak. Den Nordafrikanska populationen är utdöd. I Europa häckar den exempelvis i Ungern, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Makedonien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Grekland, Moldavien, Ukraina och Ryssland. I Asien häckar den i de sydvästra delarna i exempelvis Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan, Irak och Iran. Vissa delar av populationen är flyttfåglar och medan andra är stannfåglar. Den övervintrar i exempelvis Kroatien, Österrike och Israel.

Dvärgskarv har ett antal gånger påträffats utanför sitt huvudsakliga utbredningsområde, bland annat i Mellanöstern i Afghanistan, Kuwait och Pakistan, men också i centrala och norra Europa som Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Polen. 1913 sköts en hane utanför Ljungbyholm i Småland, som dock blev först känt bland ornitologer 1946.

Vid en utgrävning av en befästning i centrala Spanien hittade man fyra ben från en dvärgskarv som härstammar från sen medeltid vilket indikerar att arten häckade i dessa områden vid denna tiden.

Den låter såhär
Inspelning av Marco Dragonetti från Xeno canto