Morkulla – Scolopax rusticola
Morkulla är en fågel inom familjen snäppor som förekommer över stora delar av de tempererade och subarktiska områdena av palearktis. Morkullan är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt på ovansidan, undertill vitaktig, med rostgul anstrykning och bruna, vågiga streck. Näbben är blekt köttfärgad, med svart och rund spets. Ögonen är stora och ligger mycket långt bak i huvudet. Huvudets och nackens svarta teckning är tvärgående. Vingpennorna är svartbruna, med rödbruna och rostgula tvärfläckar. Första vingpennan är längst. Stjärten består av 12 pennor med skaft som är böjda inåt. Den är svart, med rödbruna tvärfläckar och grå spets benen brungrå. Hela underbenet är befjädrat. Baktåns klo är trubbig. Kroppen är mycket kraftig och muskulös. Kroppslängden kan uppgå till 38 cm, inklusive den upp till 7 cm långa raka näbben. Vingspannet blir 56-60 cm. Den väger ungefär 300 gram. Morkullan häckar i hela Sverige, men är vanligare i de mellersta delarna. Det svenska beståndet är flyttfåglar och endast enstaka individer försöker övervintra i södra Sverige vissa vintrar. Till Skåne återkommer den mot slutet av mars, och till mellersta Sverige anländer den i början av april. På senhösten, i oktober och november, flyttar den åter till sydligare breddgrader.

Morkullan är en nattaktiv, revirhävdande fågel, som under dagen ligger gömd i buskar och snår. Den lever i skogs- och buskmark, både i löv- och barrskog.

Morkullan är polygam och en dominant hane parar sig med flera honor i sitt revir. Reviret hålls bland annat genom spelflykt, det så kallade ”morkulledraget” då hanen flyger i skymningen flera gånger fram och tillbaka över reviret och låter höra sin lockton, som betecknas som ”knispning” och ”knorpning”. De ställen, där morkullorna passerar under spelet kallas morkullssträck. Honan lägger fyra gråaktigt rödgula ägg med leverbruna och askgrå fläckar. De läggs i en grop som är bäddad med några löv, strån eller mossa. Morkullan äter insekter, maskar och mindre snäckor. Under vintern födosöker den nattetid.

Den låter såhär
inspelning av Romuald Mikusek från Xeno canto