Rapphöna – Perdix perdix
är en fågel inom familjen fasanfåglar. Rapphönan blir 28–32 cm[3] lång och har ett vingspann på 45–48 cm. Den adulta hanen är grå, vattrad med fina, vågiga och svarta tvärstreck. På ovansidan har den rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och buken är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga i grått och svart. Benen är ljusgrå. Den adulta honan har svarta (i stället för rödbruna) tvärband på ryggen och övergumpen samt otydligare, eller ingen bröstfläck. Juvenilen är gulbrun, med bleka spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, och svartbrun med gulaktiga och vita längdstreck på huvudet, samt har gulaktiga ben.Rapphönan löper snabbt och flyger upp bullrigt. Den flyger snabbt med hastiga vingslag, men sällan långa sträckor. På marken gömmer den sig skickligt, och även när den trycker på en fullkomligt öppen och kal plats kan den vara svår att upptäcka.Rapphönan är en historiskt sett sentillkommen art i Sverige. Tidigare har det ofta beskrivits att den inplanterades i Sverige under Gustav Vasas tid men det är lika troligt att den invandrat söderifrån. Säkert är i alla fall att den inte trivs på andra ställen än där jordbruket fått en viss omfattning. Först på 1800-talet började den förekomma i större mängd i Sverige, tidigast i Skåne och på Västgötaslätten. Först på 1820–30-talen började den bli någorlunda allmän i mellersta Sverige, och inte förrän under 1860–70-talen började den förekomma inom de sydligare norrländska länen i någon större mängd. Rapphönan häckade under 1930-talet och 1940-talet allmänt i Götaland och Svealand, sparsammare i Norrland ända upp till Norrbotten och förekommer någon gång ännu längre i norr. Sedan 1950-talet har populationen minskat och rapphönan nästan försvunnit i norra Sverige.Den låter såhär
Inspelning av Luis Gracia från Xeno canto