Rostsångare – Curruca iberiae
är en nyligen urskild fågelart i familjen sylvior inom ordningen tättingar som förekommer i sydvästra Europa och nordvästra Afrika. Arten är kortflyttare som vintertid rör sig söderut så långt som till ett band strax söder om Sahara, från Senegal till Niger. Tillfälligt påträffas den sällsynt norr om sitt utbredningsområde, bland annat med tre säkerställda fynd i Sverige. Rostsångaren är mycket lik och nära släkt med moltonisångaren (C. subalpina) och rödstrupig sångare (C. cantillans). Fram tills nyligen behandlades de som en och samma art. Rostsångaren är mycket lik framför allt rödstrupig sångare (Curruca cantillans), men också den likaledes nyligen urskilda arten moltonisångaren (Curruca subalpina). Likt dessa har hanen blyfärgad ovansida, rödaktig undersida, ett vitt mustaschstreck och rosafärgade ben medan honan är mer brungrå ovan och ljus under med svagt röd anstrykning. Till skillnad från rödstrupig sångare är hanen rödorange över hela buken, inte bara bröstet. Den saknar också den rödstrupiga sångarens diagnostiska vita kil på näst yttersta stjärtpennan, en egenskap som den dock delar med moltonisångaren.

Fågeln lockar likt ärtsångaren ett ”tek” eller ”tett”, inte lika tjockt som rödstrupig sångare och väl skilt från moltonisångarens stjärtmes- och gärdsmygslika smatter.

Endast tre fynd i Sverige har med säkerhet artbestämts till rostsångare, alla tre ringmärkta individer: en hona 28 maj 2015 på Eggegrund i Gästrikland, en ung hane bestämd till underarten iberiae 20 maj 2016 vid Hoburgen på Gotland samt ytterligare en hane 28 maj 2018, även den på Hoburgen. Dessutom var jag med och hitade den första på Gotska sandön men den blev av någon anledning inte godkänd.

Den låter såhär