Sädgås – Anser fabalis
är en grå gås som häckar i norra Eurasien. Dess taxonomiska status är under diskussion och ibland behandlas den som två distinkta arter tajgasädgås och tundrasädgås, exempelvis av American Ornithologists’ Union (AOU) sedan 2007. I Sverige häckar sädgåsen från norra Dalarna och nordvästra Hälsingland till nordligaste Lappland. Merparten häckar i skogsområdena från Ångermanland till Torne lappmark. Under sina årliga flyttar påträffas de i alla delar av södra Sverige. Vårflyttningen mot norr genom Sverige sker under andra hälften av april och de anländer de svenska häckningsplatserna i slutet av april- början av maj. De lämnar dessa häckningsplatser i september och observeras på de svenska rastplatserna, tillsammans med östligare populationer, i slutet av samma månad för att senare dra vidare till sina vinterkvarter i Nordvästeuropa. En viktig sådan rastplats i Sverige är Tåkern där man i oktober 1988 räknade in så många som 49600 sädgäss. Andra viktiga rastplaster i Sverige är Kvismaren och Östen.

Sädgåsen är den näst största av de grå gässen med en längd på 69-88 centimeter och ett vingspann på 140-174 centimeter, men olika populationer varierar i storlek (se nedan). Den är ganska mörk och långvingad i jämförelse med de andra grå gässen. Dess huvud och hals är gråbruna. Överkroppen är mörkt brunaktig med gråvita fjäderkanter. Bröstet är ljusgrått, buksidan vitaktig. Fötterna är gulröda. Näbben är delvis svart och har mörk nagel. Övernäbbens lameller är tydligt synliga. Kring näbben finns ett orangefärgat band. Hos nominatformen är näbbens höjd vid basen mindre än halva näbbens längd.

Den låter såhär
Inspelning av Eetu Paljakka från Xeno canto