Vargfeber i Finland
Vargar och Björnar i Finland
Jag dröjde in i det längsta med att bestämma mig. Till slut blev dock frestelsen för stor och jag beslutade mig för att hänga med på Rovdjurslands resa till Lassis gömslen i Kuikko. Den här resan var speciellt fokus på varg. Efter inackordering i rummet och en snabb lunchmiddag bar det iväg till gömslena. Jag hade fått en plats i luxury hide. Det var kanske inte vad de flesta skulle kalla lyx men var i alla fall förhållandevist spatiöst.
Kuikka ligger i nordöstra Finland mot ryska gränsen
När vi väl fått fast stativhuvudena i bänkarna, varför ska det vara så svårt…, så fick vi sällskap av två adulta havsörnar eller åtminstone 6k+ fåglar. Trevliga pausfåglar att fördriva tiden med när vi väntar på att rovdjuren ska visa sig.
Ett adult havsörnspar håller oss sällskap och agerar pausfåglar när vi väntar på rovdjuren.
Gömslet vetter mot en stor myr som sträcker sig ungefär 300 meter rakt ut från gömslet. Myren är omgärdad av skog och c:a 40 meter från gömslet går det en ridå med torrakor. Solen lyser upp skogen i bakkanten men tyvärr drar det in moln som gör att ridån går ned en aning. Plötsligt viskar Peter –VARG! Var frågar tre andra. Alla får syn på den utom jag och när jag väl förstår var den visade sig har den försvunnit. En tyst förbannelse muttras över detta. Strax efteråt ser vi en björn passera på långt avstånd sen dyker vargarna upp igen och kliver ut på andra sidan myren.
Crooked tail och Whiteboy har klivit ut på myren och närmar sig avvaktande åteln på vår sida om myren.
De avancerar närmare men stannar ungefär på halva avståndet. Vi undrar varför men får förklaringen strax därpå när en björn kliver ut bland torrakorna och målmedvetet går fram mot grisköttet som ligger gömt i myren.
Med resoluta steg går björnen fram mot grisåteln.
När björnen går iväg med en bit mat i munnen kommer vargarna och likt labbar tar de käket från björnen. Det mesta sker tyvärr utom synhåll för oss men vi såg vad som var på väg att hända.
Det går en stund och en annan björn går ut och äter. Vargarna närmar sig och alfahannen går hela vägen fram och är alldeles bredvid björnen som fortsätter äta. Varghannen visar ett underdånigt beteende och björnen accepterar konstigt nog att vargen är så nära. Ljuset försvinner mer och mer och jag pressar min stackars kamera upp till 40000 iso för att få 1/40s i slutartid. Det blir ändå några bilder på detta häftiga möte mellan olika rovdjur.
De nordiska skogarnas giganter mäter varandra med blicken. De ger varandra ett slags respekt till slut och björnen tillåter att crooked tail tar en bit kött. Björnarna undviker helst konflikter om det går.
Jag filmer lite mellan varven och det blir förvånansvärt bra trots det magra ljuset. Till slut blir det för mörkt och vi skymtar bara djuren ute på myren. Vilken start på denna vistelse. Vi bäddar i ordning gömslet och lägger oss för att sova. En orolig natt blir det såklart på hårda britsar. Vid tretiden vaknar jag av att en björn klafsar förbi på nära håll. Vi går upp vid halvsex och gör oss i ordning för att vara beredda om det blir någon action på morgonen. Det osannolika händer. Vargarna kommer tillbaka. Det är svagt ljus men klart bättre än igår kväll så det blir några bilder på den vackra alfahonan i sin frejdiga ljusbruna päls med lite mörka stråk i.
Vargflicka (döpt av Bo Kristiansson). Alfahonan hade huvudrollen i filmen Björnen Herko och vargflicka.
Ned mot sjön syns bastun som vi besökte varje morgon efter gömslevistelsen. Härligt att dyka ned tjärnens dunkla vatten.
Vi bryter upp vid åtta och tar oss tillbaka till lodgen. Där väntar frukost och bildvisning av Lassi Rautiainen. Lassi är grundaren som också driver denna verksamhet. Han är en duktig och driven fotograf som vunnit många priser för sina fantastiska rovdjursbilder. Efter frukost blir det bastu och bad i sjöns kolsvarta och svala vatten.
Andra dagen i Paradiset
Även andra fotodagen spenderas i paradiset. Paradiset är namnet på det gömsle området där vi var igår. Denna dag utspelas på ungefär samma sätt som den förra. Det blir en hel del fågelfoto som förströelse medan vi väntar på de stora rovdjuren.
En av de adulta havsörnarna flyger förbi med jämna mellanrum och visar upp sin prakt.
Vi leker lite med långa slutartider för att få som Lassi säger: – Artistic pictures…
Två korpar formationsflyger i kvällningen.
Tyvärr dröjer det längre innan de dyker upp denna kväll. Det kommer några björnar i skymningen som är väldigt försiktiga och de drar sig undan efter en kort stund. En av björnarna blir så rädd så den sätter fart och springer genom våtmyren. Jag såg möjligheten att panorera med lång slutartid vilket ger några rätt roliga rutor.
Panorering med slutartid 1/10 ger häftiga effekter och känsla av fart.
Först när det är nästan mörkt kommer björnarna och äter på allvar. Strax därpå kommer det fyra vargar. En stor vit varg har anslutit sig till de tre och de hetsar björnarna och lyckas skickligt stjäla köttstycken från björnarna. De kretsar runt och irriterar björnarna som när de blir ouppmärksamma luras att släppa kontrollen över sin mat. Det blir en häftig sen att följa i kameran eller i kikaren. Det är för mörkt för att det ska bli några bilder men vi njuter av skådespelet ändå.
En bild med lång slutartid och högt iso som ändå visar lite av dramatiken i den finländska kvällningen. Fyra vargar som till slut lurar björnen på sin grisbog.
Per från vårt gömsle gick hem för att sova i sängen. Det skulle jag i ärlighetens namn inte ha vågat med fyra björnar och fyra vargar utanför i beckmörkret. Han erkände också i efterhand att han varit rädd. Förmodligen helt i onödan men fullt naturligt. På morgonen kom vargarna och passerade över myren men stannade aldrig därefter bröt vi upp.
Järv i Caravan
Att skogsgömslet heter caravan beror helt enkelt på att det stora gömslet står på hjul och blir alltså ett slags husvagn. Gömslet ligger en bit in från ”stora” grusvägen. Det är en glänta med en bergsknalle i mitten. Den är omgiven av tallar och gömslena omringar denna knalle. Tjejen från köket går med oss och lägger ut åteln som i detta fall består av fiskrens. Hon stoppar det under stenar drar det längs med marken och stockgar så det sprider ett doftspår. Hon sätter också upp en del av renset på spikar för att järven ska behöva klättra upp för att komma åt maten. Jag tar enmansgömslet och får i och med detta lite motljus vilket jag hoppas ska producera några läckra bilder. Det är en fin kväll och klockan är runt halvfem när vi har slamrat färdigt med stativhuvuden och annat och lugnet sprider sig i gläntan. Det är alltid en viss stress när man väntar på djur i gömslet. I detta fall vet vi att vi har c:a två timmar på oss innan det är för mörkt att fota. Det går en timme och ljuset är ganska fint. Hoppas, hoppas tänker man och strax därefter hör jag hur det det börjar klicka. Det är mina gömslegrannar som börjat ”skjuta” för fullt. Järven står bara några meter från mitt gömsle utan att jag sett den.
Den tuffa järven påminner om en liten hyena med inslag av björn och apa. En häftig tuff krabat som t o m kan döda en älg om snön ligger djup med skare.
Den springer upp på knallen och börjar leta efter mat. Tyvärr är det ganska slitet i området kring berget så man hoppas att den ska röra sig ut i den orörda lite finare vegetationen men den håller sig mest kring berget. Det blir dock en del fina bilder med lite ljusreflexer från den sista solen i bakgrunden. Den gör också några klättringar och får sig några smakbitar.
Järven klättrar upp för att leta efter gömd mat i den slitna furan.
Den försvinner mellan varven bakom en gran men man hör hur den äter. Den hämtar mer mat några omgångar men lämnar oss efter en stund. Jag känner mig ganska nöjd då jag både fått mina första bilder på järv och dessutom njutit av att betrakta den på nära håll. Det är häftigt att denna lilla krabat kan fälla både ren och t o m älg under vissa förhållanden.
Den vanliga menyn är dock mindre djur som skogsfågel och gnagare. En timme efter att solen går ned går ”supermånen” upp. Den ger ett kallt vitt lyster över gläntan. Järven kommer tillbaka åtskilliga gånger under natten och jag hör hur den äter och klättrar i träden. Jag provar att fota lite men det ger inget. Till min förfäran ser jag att jag glömt min sovsäck. Detta är första klara natten och det blir rejält kallt. Jag tar på mig alla kläder jag har men vaknar ideligen av att jag är stelfrusen och får köra ett träningspass med situps och benspark för att få upp värmen igen. Äntligen ringer klockan så att man kan börja röra sig och förbereda en önskad återkomst av järven på morgonen. Solen lyser med sin frånvaro. Ett kallt dis ligger över berget. Vid sjutiden dyker den plötsligt upp igen och bjuder på några klättringar innan det är dags att gå tillbaka mot bilen igen. Nu är det bara en natt kvar.
Järven ställer sig mot en stock och tittar mig rakt in i själen. Jag blev tydligen godkänd för den jagade vidare.
Åter till Paradiset
Vi trodde att vi var färdiga med Paradise-området som är namnet på det ställe vi var först men det dök upp en möjlighet att få en natt till där då en annan grupp stuvat om i sitt program. Jag tvekade en kort stund då jag var sugen på att se Lake-området också. Frestelsen att spendera en natt till med mina nya kompisar, vargarna, blev dock för stor. Sista natten fick jag dela med mina rumskompisar Sverker och Micke. Vistelsen började dåligt för Sverker som vid ankomst upptäckte att han glömt kameran. Rätt viktig detalj på en fotoresa. Efter en logistikövning var dock allt på plats och spänningen steg ju mer vi nalkades oss mörkrets inbrott. Plötsligt ser jag ett välbekant vitt ansikte på andra sidan myren. Det är ”whiteboy” som sticker ut sin vita nuna bakom tallgrenarna. Han står och lyssnar och nosar en stund innan han ropar fram Crooked Tail och Vargflicka, alfaparet. De går en bit ut på myren och vi kan se hur de viftar på svansarna och myser med varandra.
Man känner sig varm i hela kroppen och vill för allt i världen förena sig med dem. Efter en stund är lekarna slut och de börjar målmedvetet sicksacka sig fram över myren. Vi är upprymda då klockan inte är mer än sex så det finns fortfarande fotomöjligheter kvar. De har spritt ut sig och håller avstånd.
Crooked tail, alfahannen tar täten och leder de andra sicksackande över myren.
Alfahannen tar täten och kommer hela vägen fram till åteln. Han stannar och poserar för oss. Kort efter ansluter de andra och kalasar på grisen som bjuds. Då är det slut på leken och svansviftande. Då ser man att det är vilda djur och inga tamhundar.
Trion är samlad vid köttet och ger oss ett ögonkast.
De sliter loss stora bitar kött och lägger en bit ifrån för att senare ta med sig till nattlegan. Det skymmer snabbt och ljuset försvinner vilket gör att vi tvingas använda långa slutartider och höga iso-värden för att fota. Vargarna gör sorti och efter en stund kommer björnarna. En stark måne gör oss också sällskap och ger oss möjlighet till lite experimentell fotografering. Det blir en del rätt intressanta bilder när björnarna blir avbildade som mörka små bilar som åker runt på myren.
Björnarna åker över myren som mörka bubblor (VW)
Vi sitter och njuter av ljuden och det vi kan skymta med våra blotta ögon och i kikaren i flera timmar. Vi vill suga ut det sista av vistelsen och lagra in allt vi ser i våra minnen att plocka fram sega dagar på kontoret. Men det är inte sista gången jag kommer att besöka de mäktiga rovdjuren i Finland. Det är säkert.
Här hittar du fler bilder på järv, varg, björn eller havsörn.
Här kan du titta på en femminutersfilm på vargarna
Om du vill prenumerera på mina blogginlägg kan du teckna en prenumeration här
