September – Naturen förbereder sig för mörkrets ankomst

Jag hade pratat med ett gäng kajt kompisar om att vi skulle ta en tripp till Gotland och njuta av höstens vindar. Det såg länge hyfsat ut i prognoserna men dagarna innan skruvades vindstyrkan ned rejält. Likt tio små negerpojkar föll kamraterna ifrån en efter en tills jag blev helt ensam. Nåja, det går ju inte direkt någon nöd på mig. Det finns ju annat att göra. Första kvällen bjöd Fredrik, en skådarkompis på korv på Närsholmen. Ett tunnsått sträck men lite umgänge i solnedgången. Mattias och Mattias var också på plats. På vägen dit hade jag rekat lite på mina vanliga fotoställen och såg bland annat två ägretthägrar. Jag bestämde mig för att göra ett försök morgonen därpå trots det höga vattenståndet.

Nu när höstmörkret så smått börjat infinna sig blev det ju en veritabel sovmorgon. Klockan var ställd på 0420 och jag var på plats i gömslet runt 0510. Efter några minuter börjar vattnet stiga. Snabbt ut med alla grejer och flytta till torrare mark. Ingen bra början. De fåglar som börjat landa stack nu långt därifrån och det var i princip fågeltomt hela gryningsperioden. Ingenting i sikte.

Det är lite typiskt september. Det kan variera mycket från ena dagen till den andra. Fåglar samlar ihop sig och rastar och kan bli många till antalet. När sen sträckvädret blir bra så sticker allihop och det blir märkligt ödsligt och tyst i markerna.

1600tofsvipa1

Gäss och tofsvipor samlas i flockar för att tillsammans flytta söderut mot ljuset.

1600tofsvipa2

Tofsvipor är de enda fåglar som rör sig i närheten första timmen i gömslet.

Det rastar lite gäss på avstånd och flockar med tofsvipor och starar gör svep över viken. Ingen skymt av ägretterna. Jag lägger mig ned och slumrar till några minuter och vaknar av att jag hör en ägretthäger. Jag tittar ut i sidofönstret och ser inte en utan åtta ägretthägrar. Det är på 15-20 meters håll. Försiktigt smyger jag ut objektivet genom sidoluckan, ställer slutaren på tyst läge och knäpper några bilder. Jag lyckas klämma in 5 av de åtta ägretterna i samma ruta. Det är en ganska unik bild ändå. Förmodligen kommer den dock att bli allt vanligare. Solen har gått i moln och en efter en flyger ägretterna därifrån till bara en är kvar. Då kommer solen fram och ljuset är fortfarande ganska mjukt. Jag får några ganska fina porträtt i mitt tycke.

1600a%cc%88grett4

Jag vaknar hastigt av att jag hör en ägretthäger utanför gömslet. När jag tittar ut så möts jag av denna blick.

1600a%cc%88grett3

Inte en, inte två utan åtta ägretthägrar samtidigt framför kameran. De var för nära för att få i fokus allihopa.

1600a%cc%88grett1

En efter en lyfter de och flyger iväg men en av ägrettterna dröjer sig kvar och solen kikar fram med ett milt behagligt ljus.

Nöjd packar jag ihop och åker hem för att jobba undan fredagsbestyren. Det tar längre tid än väntat så jag äter lunch innan jag packar in kitegrejerna i bilen och beger mig till Lausvikens norra del.
1600kite1 1600kite11 1600kite12

Skönt häng och ett antal tinmar på vattnet gör att fredagen blir en riktig kanondag på alla sätt. När det börjar kvällas tar jag lite bilder på de andra som orkar kämpa vidare i den mojnande vinden.

Jag hade en idé om att få kajtare i den uppgående fullmånen. Ingen orkar dock ställa upp som modell så jag åker till Närsholmen för att kanske få en gåsflock eller något i la Luna. Det är en hel del moln men månen kommer upp fint i en glipa men inga fåglar kommer. Det börjar bli svårt att se. Jag spanar av med handkikaren åt höger och vänster. Efter ett svep till höger ser jag att en prutgåsflock passerat väldigt snyggt rakt genom månen. Käftsmäll… Månen bäddar sen in sig för natten i molnen. Så är det. Det är inte bara att gå ut och hämta bilderna. Man får slita för dem. Trött efter dagen stupar jag i säng och bestämmer mig för att inte ställa klockan.

1600bla%cc%88sand1

En flock bläsänder muntrar upp kvällen

Vid sju vaknar jag och ser att en kompis ringt. Han berättar att de har en prärielöpare vid Klase fiskeläge. Snabbfrukost och iväg på rarrisjakt. När jag kommit en bit berättar han att den stuckit och inte återfunnits. Jag åker ändå dit med svikande förhoppningar. Vi letar en stund på de omgivande stränderna. Jag sätter mig sen och väntar på en stock för att se om den återkommer till sin favoritplats. Det flyger förbi små grupper med brushanar men jag ser inte till prärielöparen. Plötsligt ser jag en ensam vadare gå runt på andra sidan en liten vattensamling. Det är den. Jag såg den aldrig flyga dit. Kom den upp genom jorden? Jag får sällskap av en fotografkollega, Torsten och vi sjunker ned sida vid sida i geggan och väntar på att prärielöparen ska närma sig. Den går en cirkel fram och tillbaka och kommer aldrig speciellt nära. Det går en timme och en stund till men den går obekymrat runt för sig själv. Ytterligare en fotograf kollega har anlänt, Jörgen. Vi går runt vattnet och får ljuset i ryggen och lägger oss ned och kryper sakta närmare. Prärielöparen är väldigt oskygg och kommer närmare och närmare och ger oss en fin serie bilder. Efter en god stund verkar den ha ätit sig mätt och lyfter och flyger norrut.

Prärielöpare, Gotland - september 2016

Prärielöpare, Gotland – september 2016

Prärielöpare, Gotland - september 2016

Prärielöpare, Gotland – september 2016

Utan kikare ser vi den inte gå ned men förmodligen gick den ned i lagunen strax norr om platsen där i befann oss. Vi packar ihop och rör oss hemåt. Resten av dagen blir en dag fylld av nyttor. Gräsklippning, nedpackning av studsmatta, utemöbler till garaget, nedplockning av utställningen från i somras och det hela avslutas med en trevlig middag hos en av fotografkollegorna.

Sista morgonen chansar jag på att åka till Närsholmen för att se om det ska dyka upp något spännande. Det blir en vädermässigt spännande morgon. Dramatiska moln som ger en mörk bakgrund.

1600na%cc%88rsholmen3

Det blir ett spännande ljus med de mörka molnen som lyses upp bakifrån av den uppgående solen. Närsholmens fyr lyser i fjärran.

Tyvärr ganska tomt på fågel men jag får till slut sällskap av en ung kustpipare som ger några hyfsade bilder.

 

1600kustpipare19

En ung kustpipare landar och bjuder upp till dans en kort stund innan korna förstör morgonen.

Ljuset är bra och jag har tålamod men blir strax bryskt bortjagad när Närsholmens ligister, kvigorna kommer och jagar bort inkräktaren, mig från deras halvö. De har redan ett söndertrampat gömsle på sitt samvete så jag törs inte chansa på att ligga kvar med risk för att bli nedtrampad. En ganska oglamorös död. Jag går mot bilen där hela skocken spärrar vägen för mig och bjuder mig på en tveksam biltvätt med sina slemmiga tungor.

1600kossor1

Här är de! Närsholmens omutliga väktare som jagar bort alla inkräktare. Otaliga gånger har man fått avbryta sina fotopass för att inte riskera att bli nedtrampad.

Vid den här tiden ser man ofta stora flockar med steglitser som hänger ihop och äter av fröna i tistlar och gammal raps som står kvar i åkerkanterna.På väg hem passerar jag en flock.

1600steglits3

Likt förrymda burfåglar kommer steglitsflocken svepande och de gula vingbanden lyser kontrasterar mot de vissnande fälten.

Resten av dagen spenderas på sudret i sällskap med Freddy. Vi börjar på Barshage där jag ser en ung pilgrimsfalk. Tyvärr alltför sent då den suttit på marken inom bra skotthåll för kameran men jag njuter av den när den flyger iväg genom kikaren. Strax därpå larmas en svarthuvad mås från Rivet (sydligaste udden på Gotland). Där står Lars Johnson, den duktige fågelmålaren och spanar vitfågel.

1600kno%cc%88lsvan3

Med tunga ljudliga vingslag pumpar ett knölsvanspar förbi oss på Rivet.

Han pekar ut ett par kaspiska trutar för oss och även en ljusmantlad silltrut. Den svarthuvade måsen har dock gjort sig osynlig. Jag har aldrig sett någon i vinterdräkt så lite besviken blev man allt. Lasse åker mot Vamlingbo för att jobba men kommer strax tillbaka för att meddela att han sett måsen på hällarna. Vi hastar dit och får se den. Väldigt lik en skrattmås men med svarta ben och en svag banditmask.

1600svarthuvad2

En ganska ovanlig besökare, svarthivad mås. Detta är en ungfågel i vinterdräkt men känns igen på de svarta benen och en antydan till banditmask vilket skiljer den från släktingen skrattmåsen.

Vi rör oss upp mot ringmärkarboden där det finns några oxlar som brukar vara intressanta för tättingar. Mycket riktigt så hittar vi ett par taigasångare där och en hel de andra tättingar som grupperar sig för att vid lämpligt tillfälle lämna Gotland och fortsätta söderut.

1600taigasa%cc%8angare1

En av tre olika taigasångare som vi fick nöjet att se nere på rivet, det allra sydligaste på Gotland.

Vi passera Muskmyr för att se om det kommer några kärrhökar. Efter en stund dyker en honfärgad blå kärrhök upp men den går ned i vassen och försvinner. Vi åker vidare mot Faludden och hittar lite tättingar längst ut vid fyren. Jag får några bilder på grönfinkar och en trädkrypare.

1600tra%cc%88dkrypare2

Den lilla trädkryparen skruvade sig upp på karaktäristiskt sett uppför stammen i sin ivriga jakt på mat.

1600gro%cc%88nfink1

I en lövtunnel flyger en flock grönfinkar i ett fint motljus.

1600gro%cc%88nfink2

Jag åker ned och avslutar vid Haubjärge bodar. Klockan är runt fem på eftermiddagen. Östersjön ligger nästan blank. Det kommer små flockar med gäss. En sen gluttsnäppa ropar sitt bekanta läte. Det är fortfarande runt 20 grader i luften och nästan lika varmt i vattnet. Jag måste strax bege mig mot färjan men dröjer mig kvar lite för länge. Det blir svårare och svårare att lämna Gotland för varje besök.

1600ro%cc%88dra%cc%88v2

En vacker räv får mig att tvärnita och slänga mig ut genom fönstret. Den blir en fin avslutning på en härlig helg på Öjn.

Någonstans halvvägs till Visby tvärnitar jag så tavlor, surfbrädor etc hamnar i en enda röra. En vacker räv står fint ganska nära vägen så jag hänger mig ut genom fönstret och får iväg några bilder innan jag hastar vidare.

 

Svalbard – isbjörnarnas sköra kungadöme

Här hittar du ett längre klipp från resan

Svalbard
Svalbard är en ögrupp som ligger på 78 grader nordlig breddgrad. Ögruppen har c:a 2800 invånare och tillhör Norge. Longyearbyen är huvudstaden och Svalbard styrs av Sysselmannen. Det finns ett traktat, Spetsbergstraktatet som innebär att Svalbards landområden och territorialhav tillhör Norge, men att de anslutna staternas medborgare har rätt att där bedriva näringsverksamhet samt ägna sig åt jakt och fiske på samma villkor. Norska lagar gäller, men Norge får inte ta ut mer skatt än vad som krävs för Svalbards lokala behov. Enligt avtalet skall Svalbard vara neutralt och en permanent demilitariserad zon.

Färdvägen
Färden startade i Longyearbyen i Isfjorden. Vi åkte norrut hela natten upp mot packisen utanför nordvästra öarna. Därifrån åkte vi till Fuglefjorden, Smeerenburgfjorden till isen i Biscayahuken vidare till Sörgattet. Därifrån vidare till Magdalenafjorden till Kongsfjorden, Blomstrandshalvöya till Hornsund och Samarinbukta. Gnållodden passerades på väg ut på vägen till Bellsund där vi stannade vid Rechercher breen. Därifrån vidare till Van Keulenfjorden förbi akselöya och in i Van Mijenfjorden. Sita dagen åkte vi in i Isfjorden och in i Nordfjorden. Därifrån vidare in i Ekmanfjorden och Dicksonfjorden och vidare tillbaka till Longyearbyen. Jag mästrade på Origo 11 april och anlöpte Longyearbyen igen den 19:e april.

Karta med resväg inplottat.

 

Dålig start
Ett försenat plan (SAS) från Arlanda gjorde att jag missade anslutningen i Oslo till Longyearbyen. Natten spenderades på SAS Radisson istället för Anne-Maries Polarrigg. Där jag skulle ha bott första natten. Nåja, nya tag dagen efter. Vi flyger via Tromsö men runt två är vi framme och jag kvitterar ut min hyrbil på flygplatsen, en fyrhjulsdriven Toyota pickup. Perfekt på de vägar som finns runt Longyearbyen. Jag installerar mig på hotellet och gör en snabb rekognosceringstur till en plats jag fått tips om som regelbundet håller både ren, ripa och fjällräv. Jag konstaterar att alla djuren är på plats och beger mig sen till Wildphoto’s introduktion och middag. Det var trevligt men det kliar i fingrarna att komma iväg och fota. Jag bryter upp och åker tillbaka till det ställe jag var tidigare och fotar både ripa och ren. Fjällrävarna hör jag upp på bergssidan.

De ropar åt varandra. Det är parningsperiod så det är förmodligen både kärleksord och svordomar beroende på om de riktar sig till honorna eller en inkräktande hanne. Efter en stund kommer Daniel. En trevlig Islänning som är med på resan. En duktig fotograf som försörjer sig som Naturguide och skriver och illustrerar en hel del böcker. Han tipsar om ett ställe på en annan väg där det ligger två renkadaver. Jag åker upp men hittar inte platsen men Daniel kommer och visar mig var det ligger. Klockan har blivit mycket så jag åker till hotellet men ställer klockan på 0300 för att komma upp före soluppgången. Egentligen hade man kunnat fota hela natten. Det är ett behagligt mjukt ljus som dessutom får hjälp av fullmånen.
Jag åker raka vägen upp till renkadavret och där är mycket riktigt en fjällräv som sliter i renen. Se alla bilder på fjällräv här.

En fjällräv sliter i renkadavret och har inget emot att jag tittar på från lite avstånd. Han t o m flirtar lite med mig.

De är underbara varelser. Vackra i sin vita päls och de ger ett gulligt intryck då de som de flesta djur i arktis har lite näpna drag. Kort nos, kortare öron än vanliga rävar och kortare ben. De är dock uthålliga som få och snabba. Strax ansluter Daniel och två andra gäster på resan.

En ung hane blir bortjagad från renkadavret av den dominanta hanen så snön yr.

Jag åker till det ställe där jag fotat på kvällen för att se om jag kan få fler bilder på ripa och ren. Det blir lite motljusbilder på ren och några ripbilder men inte så mycket. Jag åker till hotellet för att äta frukost. Min otur fortsätter. När jag ska checka ut upptäcker jag att mina skor är borta. Mina dyra, stora och varma Sorel är borta. Det kanske är någon som tagit dem av misstag men det hjälper inte mig i detta läge. Jag behöver ju skorna när man är i Arktis.

Jag har mina låga kängor som får duga tills vidare. I bästa fall kanske de kommit till rätta när jag kommer tillbaka men det vore en överraskning. Vi träffas på Wildphoto där vi provar ut överlevnadsdräkter och skor och beger oss därefter till båten.

Vi mönstrar på M/S Origo
Vi tuffar ut och besättningen presenterar sig. Hela besättningen är svensk, vilket såklart är trevligt. Annars är jag den enda Svensken bland gästerna. Vi lämnar Longyearbyen och tuffar först västerut för att när vi lämnat fjorden styra norrut upp mot packisen. Landskapet och kvällen gör mig alldeles knäsvag. Ljuset blir bara bättre och bättre och vi står alla på lite olika ställen på däck och fotar och pratar och myser till sent på natten.

En Stormfågel sveper förbi båten i nattens mjuka ljus.

Jag vaknade tidigt och gick ut på däck. Solen var uppe men syntes inte bakom bergen. Däremot lyste den igenom dalarna och träffade den dimma som samlats runt bergen och belyste denna. Det blev en snygg effekt.

En flock alkekungar svärmar runt ett berg i den solbelysta morgondimman

En blek morgonsol markerar bergens konturer

Efter frukost hade dimman kopplat greppet om båten. Det var väldigt tjockt och man såg bara konturer. Att hitta en isbjörn som var på lite avstånd var mer eller mindre omöjligt. Det såg bra ut i packisen och vi hittade en hel del spår men ingen björn. Vi såg dock annat. Vittrut, alkekung, spetsbergsgrisslor, tretåiga måsar, tobisgrisslor och till slut kom även en ismås. En art som jag aldrig sett och hoppats mycket på att få se. Jag hann inte få någon bild på den i dimman.

En blandad flock med ejder och praktejder passerar i dimman

En praktejderflock passerar ganska nära och jag har turen att vara på rätt sida av båten när det sker.

Vi såg även en del säl. Plötsligt lättar dimman en aning och ur dimman framträder ett fantastiskt landskap. Packisens oregelbundna yta inramad av magnifika bergsidor som stupar rakt ned i havet. Man tröttnar inte på sceneriet. Utan upprepar tillsammans med amerikanerna på båten. Amazing….

En til praktejderflock passerar och jag lyckas få några bilder i medljus när de är rejält upplysta på de underifrån och ovanifrån så de syns i hela sin prakt.

Ett märkligt sken kommer underifrån några isblock. Det måste vara solen som på något sett bryts genom det blå isblocket.

Plötsligt dyker det upp ett blågrönt sken i packisen. Några block med blå glaciäris har lagt sig på varandra och på något sätt lyser solen igenom och ger ett nästan overkligt sken i det annars kritvita landskapet. Jakten går vidare. Vi ser mer spår av både isbjörn, fjällräv och säl men ingen björn. Före lunch blir jag sömnig och kryper till kojs en timme. När jag vaknar har vi gått in i en fjord där vattnet är helt spegelblankt och det ligger en glaciär som rinner ned i en bukt.

Jag vaknar upp efter en timmes nap i hytten och möts av denna utsikt. Jag tror fortfarande att jag drömmer.

Vi tar på oss överlevnadsdräkterna och hissar ned zodiakerna för att se om vi kan få närkontakt med några djur. Vi styr mot glaciären och vi ser i kikaren att en gräddvit klump rör sig därinne. Isjörn!

Martin tar upp kikaren och får syn på en isbjörn inne vid glaciären, äventyret är i full gång.

En ”yellow blob” rör sig inne vid glaciären. Som ni kan se är en isbjörn inte vit utan vaniljgul. Den syns ganska väl i det annars vita landskapet.

Vi smyger in i sakta mak och Roy, vår guide säger åt oss att vara tysta och göra kontrollerade rörelser så vi inte skrämmer björnen. Den rör sig till en början ifrån oss men går sen ned i vattnet och simmar mot oss.

Smygande simmar isbjörnen mot oss ibland nästan med bara nosen över ytan. Det finns sälar runtom som upptäckt honom (trots att han balanserar en isbit på näsan) och provokativt simmar i närheten.

Isbjörnen går upp och skakar ur vattnet ur pälsen c:a 30 meter ifrån oss.

Den förföljs av några sälar som känner sig trygga när de befinner sig i vattnet. Sakta rör den sig emot oss tills den tar ett kliv upp på isen och skakar pälsen. Därefter njuter vi av isbjörnen i runt två timmar. Den rör sig längs med stranden. Vi åker i förväg en bit och väntar in björnen som ofta passerar precis bredvid oss.

Isbjörnen passerar oss på som närmast 10-15 meters avstånd. Man hör hur det knastrar i snön när den sätter ned sina mäktiga ramar med knivskarpa klor.

Den tittar lite nyfiket på oss men bestämmer sig för att ingen i båten är tillräckligt fet för att vara intressant och går sen vidare. Trots att jag är fokuserad på att fota hinner jag ändå ta in ögonblicket och njuter av den här stunden tillsammans med ett av världens mest coolaste och hotade rovdjur. Den passerar som närmast ett tiotal meter ifrån vår gummibåt. Det vi får bevittna är den perfekta bilden av en isbjörn. En frisk välnärd isbjörn i ett landskap som skulle gjort Kung Bore helnöjd. Mäktigt!

Landskapet längs kustremsan där isbjörnen går är helt fantastiskt med sina stora drivor av snö och is som väller ned i havet.

Björnen rör sig helt perfekt för oss och går från kusten in på en platå under mäktiga berg och kommer därefter tillbaka mot oss över en kam med spetsiga toppar i bakgrunden. Jag skiftar mellan brännvidderna 500mm, 70-200mm och 11-24mm. Detta för att få så stor variation av detta möte som möjligt.

En isbjörn under dessa mäktiga berg är en syn som fullständigt tar andan ur en.

Isbjörnen kommer över en ås och har en häftig bergstopp i bakgrunden.

Till slut når vi fjordis som ligger och där blir det stopp för oss medans björnen fortsätter inåt.

Björnen passerar oss i ljuset från den nu lågt stående solen och rör sig mot fjordisen.

Alla i båten ler och känner sig ödmjuka inför det vi just upplevt. Att få vara nära en vild isbjörn i sitt verkliga habitat som är starkt hotat av klimatförändringarna är både underbart men samtidigt tragiskt när man tänker på att vi alla flugit dit för att se den med egna ögon. I bästa fall kanske allas våra bilder kan få upp ögonen på folk (Ni som läser detta) så att de tar sig i kragen och drar sitt strå till stacken för att minska klimatförändringarna. Se alla bilder på isbjörn här!

Det sista vi ser av björnen är att den går över isen mot bergen. Kanske för att ta sig över till nästa fjord för att prova jaktlyckan där.

Vi åker med zodiakerna mot solnedgången in i packisen och letar efter sälar, valrossar eller andra isbjörnar. Vi ser en valrosshona och en storsäl och såklart en del fågel men känner oss efter en stund väldigt nöjda och beger oss tillbaka till båten där Bella gjort glögg till oss.

 

Jakten på motiv fortsätter efter björnupplevelsen. Vi hittar en storsäl och lite tobisgrisslor och en alkekung.

Medan de andra går in och dricker glögg är jag tvungen att ta tillfället att få några bilder av stormfåglar mot den solglödda ytan.

Det är den nya påskdrycken helt klart. Den sitter som ett smäck efter en kväll i Zodiaken i -15 grader. Det här var dag 2. Vad ska det bli dag 3?

Vår minsta alka simmar fram mellan isbitarna i kvällsljuset.

Jag försover mig och är sist till frukost. Skönt trotsallt att få sova ut. Vi har tuffat på några timmar och rör oss söderut igen in i en fjord där det tidigare legat ett valkadaver. Ett sånt kan försörja många levande väsen i flera år. Där hade de haft en björn förra veckan. Vi lägger oss mot isen och stänger av motorn och spanar av hela fjorden men förutom några sälar och någon valross så är det tomt. En vacker plats dock med många fina sidor som ropar efter en skidåkare. Jag fick höra att båten senare på säsongen även gör skidturer. Efter lunch rör vi oss norrut igen. Planen är att köra så långt norrut det går och sen västerut längs iskanten och leta efter djurliv. På väg upp kom en häftig snöby och jag och en Alain en schweizare från franska delen fotar stormfågel i snö.

Det blev många bilder i snöbyarna för att få till en som jag blev nöjd med. Här var det en rejäl snöby som gjorde avtrycket i bilden som jag ville ha.

Det är roligt att det är varierande väder så man kan få variation i bilderna. Vi letar i packisen en god stund. Vi ser några enstaka valrossar, en ismås men ingen björn.

Min första ismåsbild blev kanske inte vad jag hoppades på men det måste ju finnas något kvar att hämta nästa gång man åker till Svalbard.

Jag roar mig med att göra lite panoreringar med långa slutartider för att försöka få med den blå färgen som finns på en del isflak som sticker upp. Jag inbillar mig att det kan bli en fin effekt. Vi passerar 80:e breddgraden vilket är både kul men samtidigt tragiskt då det egentligen vid denna tid borde vara mer is. Isläget är bättre än förra året i alla fall. Efter en varm höst kom kylan och det repade sig en aning. Vi vänder söderut igen och styr mot det ställe där vi såg en del spår tidigare. Vi har en lite ljusare klump på isen som vi ägnar en halvtimme åt tills vi till slut bestämmer oss för att det var något annat. Jag går och lägger mig och vaknar när motorn stängs av och ankaret släpps. Jag tittar ut och vi ligger i en vacker fjord med en glaciär.

Vinden friskar i och river upp snön från bergssidorna i Magdalenafjorden.

De fastfrusna isflaken ger ett spännande grafiskt uttryck

Fjorden är smyckad med vackra isflak och det har börjat frysa ihop mellan dem. Jag spenderar någon timme med vidvinkel och fotar is i alla dess former. Det är minus tjugo grader men det går förvånansvärt bra. Det är ett fantastiskt fotogent motiv med oändliga variationer. Vi ser en fjällräv i blå morf som springer rakt upp för en fjällsluttning med gott och väl 30 graders lutning. Vinden kommer och det ryker vackert om alla fjälltoppar runt fjorden.

En vittrut glider över ett jungfruligt landskap som just berörs av morgonens första solstrålar.

Vi hittar inget liv förutom några grönlandssälar som ligger och simmar ryggsim framför båten. Vi svänger nu runt hörnet på Alberti Land och sätter kurs söderut för att ta oss in i Kongsfjorden där det historiskt sett varit väldigt intressanta möten med allt möjligt djurliv. På havet ligger en kallrök och jag kämpar för att få en stormfågel över dimmorna men det går halvbra.

Det är en ganska lång tur och jag passar på att ta det lugnt i hytten. På väg in i Kongsfjord dyker det upp en Vikval. Den går upp i ytan 5-6 gånger så vi hinner se den. Det är en ganska liten val men ändå runt tio meter. I Kongsfjord finns en by där det alltid är forskare på plats. Man gör studier på allt möjligt som klimat, meteorologi, glaciologi, etc. Vi tuffar framåt och når snart den stora glaciären längs in i fjorden. På vägen in passrar vi en flytande glasbit. Det är det intrycket jag får av det slipade isberget som släppts från glaciären.

Ett slipat isberg ser mot den mörka bakgrunden och när den är upplyst av solen ut som en stor glasbit.

Den är bred och har malt sönder landskapet så det är nästan platt där den kommer fram. Norr om den syns tre spännande bergstoppar som ser ut att ha varsin pyramid på topparna. De kallas de tre kungarna och skall representera Sverige, Danmark och Norge.

Sista ljuset lyser på pyramidformade topparna som pryder två av de tre bergen som man kan se på bilden.

Efter middag hoppa vi i Zodiakerna för att undersöka vad det finns för djur i området. Ganska snart hittar vi en samarbetsvillig valross. En ganska stor hanne som ligger och snarkar på ett isflak. Han tittar lite förstrött och rör sig lite makligt då och då. Han lägger ena framlabben över ögonen som för att säga: – Låt det vara en dålig dröm som jag snart vaknar upp ur.

Den stackars valrosshannen tror inte sina ögon när vi närmar oss honom på sitt isflak.

När jag tar bort labben är de färgglada människorna med långa apparater i händerna borta.

I det allt finare ljuset poserar valrossen vackert mot de tre kungarna i bakgrunden.

Det är gott om tobisgrisslor runt oss. De håller på med parritualer och vi får t o m se en parning. Jag tar säkert 1000 bilder av tobisgrisslor i olika ljus då det är en av mina favoritfåglar. Jag tycker den ser ut som en liten lom och den är tjusig i sin svarta dräkt med vita vingfläckar och sina röda fötter och insidan av munnen.

Lite förspel i det fina kvällsljuset som lyser upp den lugna vattenspegeln.

Förspelet följs upp av lite pardans med halva kropparna över vattenytan cirklandes med öppna munnar.

Efter förspelet och pardansen sker parningen i den kyliga sängen i form av ett isflak.

På en bergsida står några renar och vid ett stup cirkulerar en flock tretåiga måsar. Något har gjort dem upprörda. Mycket riktigt hittar jag en fjällräv som cirkulerar under boplatserna för att se om den kan hitta något ätbart.

Glaciären släpper kontinuerligt loss bitar av sig själv och ger till havet. När de slipats av vattnet blir de veritabla konstverk. När solen lyser igenom ser det nästan ut som stora jadestycken som flyter runt i det kalla vattnet.

Vi åker in i glaciärens juvelavdelning och beundrar turkoser och smaragder som flyter omkring i fjorden.

När vi kommer ombord startar vi omedelbart för att åka söderut. Det blir en lång båtresa på närmare 17 timmar förbi Longyearbyen och ännu längre söderut. Det är ganska kraftig sjögång så både frukost och lunch blir en utmaning för personalen. Vi passerar genom ett stort bälte av pannkaksis.

Pannkaksisen bildar ett fantastiskt pussel av isbitar så långt ögat når. När vägorna rör isen läggs pusslet om i ett annat mönster.

Fantastiskt häftig struktur. Isen varierar hela tiden så vi springer ut och in hela tiden. Vi tuffar in i fjorden och stöter på en flock med vitvalar. De är tyvärr en bra bit bort men vi kan se de blänka som guld när solen träffar de vita blanka kropparna samtidigt som de blåser ut luft och andas. Vi bryter oss in genom den tunnare isen fram emot fjordiskanten. Vi parkerar mitt på en isbjörnshighway Det går ett spår där en eller flera isbjörnar gått upprepade gånger åt båda håller så det verkar vara en rutt den tar regelbundet.

En eller flera björnar har patrullerat iskanten där vi parkerat åtskilliga gånger. Troligen det senaste dygnet.

Vi håller bevakning hela tiden och det blir en vacker kväll men kall. Ned mot minus 25 grader. Kallröken över det öppna vattnet blir till guld i solnedgången. Jorden är en vacker plats om man tar sig tid att njuta av den.

Kallröken från vattnet lyses upp av den nedgående solen. Isbjörnsspår syns till vänster i bilden.

Det blir ingen björn på denna plats heller. Trots att det på spåren såg ut som att den rörde sig fram och tillbaka regelbundet dök den inte upp. På morgonen följde vi spåren längs kusten men kunde inte lokalisera björnen. Dagen spenderades med båten i rörelse för att jobba oss framåt mot Bellsund. Det tog längre tid än beräknat att tugga sig genom isen. När vi kom fram till Rechercher fjorden sågs en isbjörn som jag inte hann se innan den försvann ned bakom en moränhög. Vi stannade över natten men björnen dök inte upp igen. På morgonen lättar vi ankar och åker norrut mot Isfjorden. Vi passerar Gnålludden med ett mäktigt fågelberg där mycket fågel börjat samlas i det öppna vattnet mellan isflaken. Vi passerar en flock tretåiga måsar på en intressant linjerad is.

Tretåiga måsar linjerar upp sig längs kanterna på de ihopfrusna isflaken.

Dagen spenderades med båten i rörelse för att jobba oss framåt mot Bellsund. Det tog längre tid än beräknat att tugga sig genom isen. När vi kom fram till Rechercher fjorden sågs en isbjörn som jag inte hann se innan den försvann ned bakom en moränhög. Vi stannade över natten men björnen dök inte upp igen. På morgonen lättar vi ankar och åker norrut mot Isfjorden.

Det gråmulna vädret tar fram och betonar linjer på bergen.

Det har blivit mycket båtåkande sista dagarna och ljuset är svårt så det blir mest äta och spana som gäller. Det börjar bli lite segt men det är så det är. Man kan inte förvänta sig att isbjörnarna ska stå på rad och vänta på oss. Vädret har inte tillåtit att vi sjösatt Zodiakerna och då är det svårt att få till några bra bilder. Mitt i denna period av antydan till tristess blir jag väckt av ”Polarbear on the ice”. Snabbt på med kläderna och ut med kameran.

Det är gråmulet men i dimman har Josh fått syn på en isbjörn på en bergssida. Det är tyvärr hårda vindar och snö så det går inte att komma nära stranden för att få några bilder men vi ser att den äter på något. Kanske en ren. Det passerar några renar förbi den ätande björnen och de tar ett varv runt av nyfikenhet vilket kan synas ganska dumt.

En hane passerar ganska nära båten men tämligen ointresserad fortsätter han förbi.

 

Vi ser björnen vandra bort över fjordisen mot en glaciär som leder mellan bergen till nästa fjord.

En hanne kommer gående mot oss från långt håll. Han går längs iskanten och är på väg rakt emot oss. När han närmar sig tar han en liten sväng runt oss och fortsätter på andra sidan. En typisk hanne menar någon. Han bryr sig inte om oss utan fortsätter rakt fram. ”Doing his thing” Vi avvaktar en stund för att se om han ska komma tillbaka men han traskar iväg runt fjället. Vi tar oss vidare till nästa fjord och ”polarbear on the ice” hörs ånyo.

Det är samma björn som kommer gående. Vi känner igen honom då han har ett brunt streck på pälsen. Något smuts han rullat sig i. Han lägger sig ned på stort avstånd och blir liggande. Vi sjösätter Zodiakerna och närmar oss. När vi ligger vid iskanten är vi drygt hundra meter ifrån honom. Han lyfter på huvudet, tittar på oss hastigt och byter sen position och somnar om.

Vi ägnar säkert två – tre timmar åt att titta på sovande björn. Här är ett axplock av lite olika positioner. Det fanns åtskilliga. Favoriten var när tungen åkte ut. Vi var alla nyfikna på om den skulle frysa fast i isen men den klarade sig. Kanske har glykol i sig.

Vi ligger i gott och väl två timmar och tittar på en sovande björn. Under tiden dyker det upp en storsäl. Den är rädd men nyfikenheten tar över och den lägger sig till slut på isen och låter sig fotas en god stund.

En bearded seal (Storsäl) tittar nyfiket på oss men är samtidigt rätt och spattig.

Till slut tar nyfikenheten över och storsälen lägger sig på isen och låter sig fotas en god stund.

Isbjörnen rör sig lite då och då men bara för att direkt somna om igen. Vi bryter för lunch och toabesök. En och en halv timme senare ligger björnen fortfarande kvar där vi lämnat honom. Han ställer sig upp till hälften och sträcker på sig men lägger sig sen ner och somnar igen. Vi ligger kvar och väntar och väntar. Till slut reser han sig upp och går lojt iväg mot en grupp sälar som ligger på isen ett stycke bort. Han gör ett utfall och alla sälar hoppar i vattnet. Kanske gör han detta för att sen lägga sig på lur vid ett andningshål. Vi är kalla och nöjda och åker hem för att äta en Farewell dinner. Det hette tidigare Captains dinner. Men Emil som är kapten är ingen kille som svassar runt i uniformen utan vill helst hålla det informellt. Det blir en trevlig middag och vi anländer kajen i Longyearbyen. Vi spenderar natten ombord och skiljs åt efter frukost. Jag tar farväl av min hytt och tittar ut på den gryende morgonen.

Sista soluppgången genom hyttfönstret

Jag har en hyrbil som väntar och har ytterligare två dagars fotograferande i området runt Longyearbyen. Mer ripa, fjällräv och ren. Kanske också lite svärmande alkekungar som har börjat komma till boplatserna.

En Svalbardsripa (underart till vår fjällripa) födosöker på strandbrinken i solnedgången. Ett stilla snöfall börjar medan solen fortfarande lyser.

Jag börjar med att leta efter mina Sorelkängor på hotellet och på skoteruthyrningsfirmorna men inget resultat. Jag köper till slut ett par vinterstövlar och ger mig efter en kvällsnap ut och har en lyckad natt med fjällrävar, renar och ripor.

Svalbardsrenen är en egen underart. Den är kraftigare och mer satt än den vi ser i Sverige.

Man ser renar överallt runt Longyearbyen och de är tämligen oskygga.

Den sista dagen spenderar jag tillsammans med Sophie från Wildphoto och Josh från båten. Vi har en fantastisk stund tillsammans med fjällrävarna och de kommer riktigt nära i fint ljus, snöfall och blåst i en skön kombination.

Efter ett par dagar tillsammans med fjällrävarna ser man tydligt skillnad på individerna. Min gissning är att detta är en hane. Den var lite större och hade ett litet spetsigare uttryck.

Fjällräven får en gloria när den nedgående solen lyser i den fluffiga pälsen.

Fjällräven stannar ofta upp och lyssnar för att höra djur under snön. Det finns inga lämmlar men andra gnagare har följt med båtar till Svalbard och byggt upp en population runt Longyearbyen.

Det blir mycket bilder och alla är nöjda. De andra åker till hotellet. Jag hänger kvar en stund till och njuter av stunden. Solen har gått ned men lämnar som ett spår kvar då den hänger precis under kanten för att snart gå upp igen.

Solens märkliga ljus får mig att tänka på ett rymdskepp som strålar upp människor för abduktion.

Dagen för hemresan går åt till 500 väntande mail i datorn och diverse annat fix. Hemresan går enligt plan och det är härligt att komma hem till familj och vårfåglar. Svalbard är nog det ställe som hittills väckt starkast känslor hos mig. Jag är omåttligt förtjust i det karga med arktis och tundran. Det blir återbesök med garanti.

Äventyret är slut för mig. För de som landar med det här planet ska det just börja.

 

På sälarnas skär

Här hittar du alla gråsälsbilderna från dagen.

Här är en liten filmsnutt

I februari/mars går gråsälshonorna upp på land för att föda sina kutar. De diar kutarna 2-3 veckor. Därefter lämnas kutarna kvar på skäret. Kutarna ligger sen kvar på land några veckor tills de blir så hungriga att de behöver ta sig i vattnet och själv skaffa mat. De behöver också bli av med sin ulliga päls innan de går i vattnet. Att ta sig ut på de yttersta skären och träffa de här mysiga djuren har länge varit en dröm.

Förra året fick jag en förfrågan men var redan uppbokad. I år såg jag till att hålla kalendern öppen för detta. 0430 lämnade vi kajen för att vara på plats längst ute i havsbandet vid gryningen. Med radar och GPS-plotter går det bra att köra i beckmörkret. Vi har medsjö och utresan går bra. Vi närmar oss skären där sälarna brukar hålla till. När ljuset kommer så sakteliga blir jag förvånad att det är mulet. Prognosen hade sagt motsatsen. Det finns en glipa i molnen längst i öster och lite av gryningsljuset kommer fram men i övrigt är det mulet.

När vi är på väg in lyfter havsörn efter havsörn från ön. Det är nog ett femtontal som rastat på skäret. Varför blir vi snart varse.

Jag kastar mig iland för att hinna ta några bilder mot den strimma av ljus som snart kommer att försvinna.

Vi lägger till båten och vi ser redan många kutar som tittar nyfiket på oss. Jag har bråttom. Det finns bara några minuter kvar för att få några bilder med den lilla strimman ljus och jag letar lägen för att få några sälar med gryningen i bakgrunden. Jag hittar en vit ullig kut med lite rosa i bakgrunden. Sen försvinner ljuset. Bittert tänker jag först men det finns ljus som är av ett annat slag. Ett blekt, svagt vårljus som med rätt exponering ändå kan plocka fram detaljer och nyanser i sälarnas päls som man kanske inte sett annars.

Den här kuten har hittat en fin plats med egen pool. Där kan den i lugn och ro träningssimma i det lite varmare vattnet innan den känner sig mogen att lämna ön för gott.

 

Det är fascinerande vad olika kutarna ser ut. De är i olika faser. En del har den ulliga vita pälsen kvar. Andra är grå en del är svarta. Mångfald får en ny innebörd.

 

Sälkutarna är väldigt oskydda. Om man kommer för nära fräser de lite och visar tänderna och då är det bara att backa.

Kutarna är inte speciellt rädda. De tittar på oss och verkar förstå att vi inte vill dem något ont. Om vi kommer för nära så fräser de och visar tänderna.

Jag går runt och fotar många olika individer för att inte stanna för länge på någon speciell individ om de skulle bli stressade. Förmodligen var sälarna mer stressade av att 15 havsörnar på ön.

De kalasade på resterna av sälkutarnas bröder och systrar. Det var många som inte klarat av sina första veckor i livet. Jag vet inte om örnarna skulle kunna döda en sälkut men gissningsvis skulle de kunna göra det om kuten är i dåligt skick.

Det går inte bra för alla. Det var många kadaver av sälkutar som inte klarat sig. Kanske har mammans mjölk inte gett tillräcklig näring för att den skulle klara sig. Det finns studier som visar att sälarnas fettlager är mindre.

Några vuxna sälar cirkulerar runt ön som dagmammor för att se hur kutarna ska klara sig. Utan att ha räknat dem skulle jag uppskatta antalet till någonstans 250-300 individer på den relativt lilla ön.

Lugn och ro på skäret. Sälarna ser ut att ha en harmonisk tillvaro. Men det är inte alla som är så välmående som de här knubbisarna.

Var man än tittar så ligger en kut i någon klippskreva. Här hade de klumpat ihop sig och kurade i den hårda vinden.

Tittut! Den här lilla sötnosen tittade plötsligt upp ur en skreva.

Jag sätter mig efter en stund högst uppe på skäret och tar en smörgås och en kopp kaffe. Jag ler för mig själv när jag ser sälkutar överallt runt om mig.

Det sträcker förbi några sångsvanar. En skärpiplärka lockar i flykten. En grupp bofinkar sträcker in från havet och en stationär gärdsmyg knarrar ilsket för att hålla dem borta från sitt revir. En fjolårsunge havsörn flyger plötsligt upp från ön. Den har suttit bakom ett klippblock och förmodligen inte sett att vi kommit i land. Jag får några bilder bär den flyger iväg.

En 2k havsörn flyger plötsligt upp bakom ett klippblock. Den har förmodligen inte sett oss komma.

Det är såna här dagar som fyller mig med energi och lycka. Att få ta del av naturens mirakler som pågår runtom oss hela tiden medan vi sitter på jobbet eller står vid sidan av en hockeyrink. Alla behöver bli påminda om detta ibland. Insikten och förståelsen för hur vacker och skör naturen är kanske skulle ge människor en större respekt för hur vi bör bete oss för att bevara den.

Vinden har ökat. Det blåser nog 10-11 m/s. Vi går mot båten. Där vi lagt till båten ser vi en jättegryta med en perfekt slipad sten. Ett naturens konstverk som för tankarna mot någon Japansk meditationsträdgård.

Naturlig stenkonst på högsta nivå. Zenkänsla

Vi tuffar iväg. Vi åkte 24 knop ut men nu puttrar vi på i 6 knop i vågorna. På väg hem passerar vi Horssten och hör av oss till Anders för att höra om de haft något spännande. Till vår förtjusning har de just haft en brandkronad kungsfågel. En art som jag inte sett på Horssten. Vi ändrar kurs och svänger in till Horssten. Vi ser några som står och tittar på fågeln i sydostdungen. Plötsligt går de iväg och tittar åt ett annat håll. Den har flugit iväg. Vi går västerut för att se om vi kan hitta den. Dumt nog sprider vi på oss. Jag går till läsidan där jag tycker att den borde vara. Då ringer telefonen och de har hittat den i mellandungen. Jag hinner se Rickard som går med kameran och fotar den innan den försvinner när jag är 20 meter ifrån den. Rickard visar bilden på displayen. Vad kul….säger jag som just dippat Brandkronad kungsfågel två gånger inom en timme. Nåja, vad är väl ett Horsstenskryzz…

Det hade såklart varit en perfekt avslutning på en lyckad dag men jag låter mig inte nedslås av detta utan gläds åt jag har fått uppleva ett av naturens skådespel och fått ett minne för livet.

Här kan du se många fler gråsälsbilder

 

1:a Advent i fåglarnas värld

1:a Advent i fåglarnas värld
Advent betyder (Herrens) ankomst men jag kan tycka att begreppet låter bra och passar för att beskriva den förväntning som vi fågelnördar börjar känna i mars. Det är då art efter art gör entré på svensk mark. Många arter kommer ju inte förrän april/maj men nu i mars är säsongen igång på allvar och det går nästan inte en dag utan att man kan glädjas åt att en art av våra bevingade vänner anländer till vårt uppvaknande land. Det är också advent för ljuset. Helt plötsligt har vi dagar där solen går upp före 0600 och ned tolv timmar senare. Kroppen fylls med energi och tillförsikt om vad som komma skall.

Gryning vid Gnisvärd. Handhållet med 500 med lång slutartidär lite okonventionellt men kan bli rätt bra.

Ett av många sevärda skådespel som äger rum i mars är ejdersträcket. De som orkar stå i många timmar från soluppgång kan räkna in tusentals ejdrar på väg till sina häckningsplatser i norr. Jag ägnade några morgnar åt att försöka få några bra sträckbilder men fick inte till någon bild som jag tycker speglar själva upplevelsen. Antingen var ljuset fel eller så kom de för lång ut eller för nära eller inte alls. Dagarna innan jag anlände var det bättre tryck på sträcket. Men otålig som jag är av naturen tyckte jag ändå att jag var ganska duktig som höll ut ett par timmar.

Flockarna kom ganska glest och på ganska stora avstånd. Jag kan ha missat guldkorn i form av praktejder i flockarna men tror inte det.

Den här flocken siktade högt och närmade sig den nedgående månen.

Men det är ju inte bara ejdersträck i mars. En härlig vårkonsert är storspovarnas spelande. Närsholmen är en bra lokal för detta. Jag åkte dit första kvällen och 3-4 par storspovar flög runt holmen på ganska långa avstånd och lite fel i förhållande till den dalande solen. Jag hade en bild på näthinnan med två spelflygande storspovar mot den nedgående solen. Den uteblev dock första kvällen. Morgonen efter var det mulet och det passade alldeles utmärkt att sova ut och hinna fixa det jobb som måste göras. Mitt i arbetet plingar telefonen till och jag ser att det är ett Birdalarm från Gotland. En nilgås har sett tillsammans med grågäss åt Slitehållet. När jag jobbat färdigt bestämmer jag mig för att offra en del av dagen för ett försök att hitta Nilgåsen. Det är en art jag aldrig sett förutom i Tanzania. Det är ett kryss som är omdiskuterat då det finns en falang som inte tycker man ska få kryssa arten då den finns som tamfågel i diverse dammar runt Europa. Men det finns också en population av vilda Nilgäss som etablerat sig i Europa varför den är kryssbar. (Kategori C) När jag kommer till platsen har faraonen lämnat åkern och flugit mot Bogeviken. Jag åker runt och tar fram tubkikaren för att kolla igenom gåssgrupperna efter den ljusa gåsen. På ett skär mitt ute står 30 skärfläckor och vilar. När jag som bäst njuter av deras ankomst ser jag en ensam fågel som simmar förbi skärfläckorna och jag upptäcker att det är Nilgåsen. Kul!

Jag ringer en kompis jag träffade som också letar efter gåsen och han blir glad över att få se den.

Jag passar på att luncha i Slite och åker därefter mot Visby för att plocka upp frun som anländer med båten. Jag åker ned till kusten och konstaterar att det är dött på sträckfronten. Det mest spännande och lite otippade var en kråka som jagade en strömstare i  Visby hamn. Men efter att ha plockat upp frun bestämmer vi oss ändå för att åka söderut mot Gnisvärd där ejdrarna brukar komma ganska nära om det blåser.

Det kommer faktiskt en del flockar i kvällningen och jag hänger kvar tills solen går ned. När ljuset är som bäst passar kompisar på att ringa så jag missar de bästa lägena. Tyst läge på telefonen är nog ingen dum ide om man heter Nicke Nyfiken.

En spelflygande storspov flyger i bågflykt mot den stigande solen.

I gryningen efter är jag åter på plats vid Gnisvärd för att försöka få några vettiga ejderbilder. Lite glesare än på kvällen innan och den svagare vinden gör att ejdrarna kommer längre ut. Jag ger upp efter någon timme och tar på mig vadarbyxorna för att fiska av ett rev där jag fått många öringar förr när mitt nördande ägnades framförallt åt fiske. Blåsten har fyllt vattnet med ålgräs och annat skräp och gjort vattnet grumligt. Det känns inte så lovande och det blir heller ingen fisk. På kvällen mulnar det på och regnar en hel del. Enlig SMHI skulle det dock klarna upp på morgonen och prognosen stämmer. Molnen har dragit bort i ost och ligger fint som en liten mjuk sordin för den uppgående solen. Den agerar mjukgörare och gör att jag faktiskt får till några hyfsade bilder i motljus på gravänder och storspovar. En härlig morgon blir det. Det blir kanske inte så stor variation på bilder då det mest är fåglar i rörelse på väg norrut. På ostsidan är det knappt några ejdrar. De tar västsidan norrut men kommer på ostsidan på hösten när de ska söderut igen. Jag vet inte varför. Jag hittar ingen logik i det. Det är dock inte allt som är logiskt. En del är bara som det är.

Tre kajor kommer målmedvetet pumpandes i motvinden när solen går upp.

 

Två gravänder kommer flygande precis ovanför molnkanten som blir en fin inramning. Kanske är det ett gammat strävsamt par som ska säkerställa artens fortlevnad.

En flock skarvar flyger förbi och passar en buske som blir till ett behagligt filter.

När solen kommer över molnkanten blir det dock hårt och trist ljus så det är bara att åka hem. Man kan inte tala om mars utan att nämna alla sånglärkor som sjunger över fälten. Det är härligt att veva ned rutan och njuta av konserten på väg hem.

Till synse outtröttlig drillar sånglärkan strof efter strof.

Vi gör en utflykt till Sysne och träffar där på en flock snösparvar och skärsnäppor som trots det hårda ljuset ändå bjuder på några bilder. Vadarbyxorna åker på och gör det möjligt att närma mig snäpporna i lite bättre läge för solen.

Det är svårt att ta några roliga bilder i fullt soljus mitt på dagen. här försökte jag i alla fall fånga solglittret som omringade skärsnäppsflocken.

 

Det är tuffa fåglar skärsnäpporna som alltid står i skvalpet och trängs.

 

En snösparvshona tar plats på en sten täckt av gul lav som mycket väl skulle kunna vara en sten på en fjälltopp.

Ett snösparvspar poserar snällt för mig och det blir det sista skottet med kameran innan det åter är dags att lämna paradiset.

Det är tveksamt om jag hinner tillbaka till Gotland innan jag ska åka på äventyr till Svalbard. Det blir ett spännande men också nedstämt möte med en natur i gungning. Stay tuned.

 

 

Vinter på Gotland

Februari, årets kortaste månad. Det kanske är skönt då kylan ofta kommer i februari nuförtiden. När jag var på Gotland i januari var det 8 grader och soligt men nu har ”rysskylan” kommit och med vindens och vattnets hjälp smyckat kusterna med spännande isformationer. Min förhoppning är också att kanske hitta några skärsnäppor i detta landskap och jag när också en dröm om att kanske få bilder av en revirsjungande berguv i ett bistert snöfall. Men säkert blir det något helt annat men kanske lika spännande ändå. Oftast blir det något som man inte funderat på men som kanske gör en lika nöjd ändå. Varför inte en svarthalsad trast eller någon annan exotisk besökare från öst. Fotograferingen blev starkt lidande av att jag vid detta tillfälle även skrev kontrakt på en drömtomt där tanken är att bygga pensionärsboendet med promenadavstånd till all njutning på Gotland. När pappersjobbet var avslutat gasade jag mot Närsholmen för att se om det fanns några fåglar på plats. När jag svängde ut träffar jag två kungsörnar som möjligen uppvisningsflyger  som en del av parbildning över talldungen.

Kungsörnarna spelflyger över talldungen. Kanske går de till häckning om några månader.

Det var dock som jag hoppades fina isformationer och dessutom en fullmåne som förvisso var vacker men dödade all möjlighet till fotografering av stjärnhimlar. En njutbar afton blev det i alla fall.

Hårda vindar och kyla från öst har modellerat stenarna så landskapet påminner om arktis. Den här isbjörnen hittade jag på Närsholmen där den lapade månljus i sin ensamhet.

 

Delar av viken vid Glasskär var täckt av pannkaksis. Häftiga geometriska mönster.

 

Fullmånen lyser över ruinen på Närsholmen.

Dålig planering gör att jag missar soluppgången morgonen efter och det ganska fina ljuset som bjöds. Jag beslöt mig för att dra norrut och kommer fram till Slite när solen redan kommit upp över havet.

Några gräsänder flyger in i den uppgående solen.

Havet glittrar som guld i soluppgången.

Ibland kan det vara gott om fågel där den lilla strömmen rinner ut från Bogeviken. Det är gott om sothöns och en del vigg men inget mer upphetsande. Jag åker ut på Asunden. Jag tar en rejäl promenad men det är ont om fågel. Jag njuter av den fina februaridagen och det lugn som råder den här årstiden. En havsörn bråkar med några kråkor. Flockar av gräsänder lyfter en bit framför mig. Även hr är finns det spännande isformationer som fångar mitt intresse.

Jag går mot bilen. På vägen upp passerade jag Gothemsån och det slog mig att det borde finnas strömstare där nu. Sagt och gjort så åkte jag dit och när jag åker över bron ser jag en strömstare på en gång. Det är mycket ris och lite tråkigt ljus men jag får några bilder ändå. Den här strömstaren åkte till och med under isen och letade mat. Jag kunde se den sitta under isen och guppa på sitt vanliga manér.

Strömstaren letar mat under iskanten

 

Ett hundratal sothöns ligger i hamnbassängen. En sothöna får tag på en spigg och blir genast attackerad av sina kompisar.

Hungern gör sig påmind och jag åker in till down town slite för att äta lunch. Efteråt tar jag en svång förbi hamnen för att se om det kanske ligger något spännande där. Förutom ett hundratal sothöns så var det tomt.

Det känns som man är mitt i Narnia i isdrottningensrike när man står mitt bland istapparna. I det svaga ljuset ser det spökligt ut. Som ett stort skelett.

Ingen salskrake eller något annat spännande tyvärr. Jag drar vidare längs med kusten. Jag känner till en häckningsplats för berguv och med lite tur borde de sitta och ropa åt varandra i skymningen. Jag rör mig mot platsen och spanar av men det är inga på plats men det är några timmar kvar tills solen går ned. Jag riggar spöt och fiskar av en kuststräcka i närheten. Inga öringar ger sig till känna. Däremot var det en del spännande isformationer som ficks sig en dust med kameran.

Jag fastnar lite för länge med detta för då jag kommer tillbaka sitter en berguv på en klippkant. Jag borde ha kommit tidigare inser jag. Som de flesta ugglor är den relativt orädd men jag håller ändå behörigt avstånd och fotar med 700mm.

När jag kommer till platsen sitter en berguv på klippan och spanar.

 

Berguv, Gotland – februari 2017

Berguven är lugn och trygg och jag hinner fota den från lite olika vinklar och vrår

Med 700 mm kommer man ganska nära utan att vara nära. Berguven är en hotad art och ska behandlas med erfoderlig respekt.

När mörkret faller ropar både honan och hanen mot varandra.

Plötsligt hörs hanen och honan som jag har framför mig svarar. Honan flyttar sig till lite olika platser och de ropar kärleksfullt till varandra i februarimörkret som obönhörligt lägger sig över Gotland. Elaka moln har också dragit in som omöjliggör min bildvision att använda fullmånen på något sätt i bilden. Det får vänta till ett annat år. Hade jag haft tid hade jag gärna spenderat flera kvällar på raken med de underbara berguvarna men storstan och levebrödet ropar befallande västerifrån.

Här hittar du en liten filmsnutt från helgen

Duvhökar, kyla och snö

Det är 27 minusgrader när jag går upp till kojan 0700. Jag sätter igång heatpalen (värmare som går på T-röd) riggar upp kamerorna och fixar i ordning åtelplatserna. Marie och Emma har fixat det mesta innan men jag småpiffar lite med snövallar för att möjliggöra några bildidéer jag haft i förväg. Jag går in i kojan. Det är nog redan uppe i minus 15 inomhus…Brrr

Vid åttatiden kommer småfåglarna. Talgoxe, blåmes, domherre, nötväcka, Större hackspett, en svartmes och en tofsmes. Det är rejäl fart trots kylan. De behöver mycket energi för att hålla värmen i sina små kroppar. I gryningen kommer en gråspettshane på blixtvisit. Han är misstänksam och tar bara en snabb tugga av späcket och flyger iväg.

En hane gråspett hastar förbi och tar en mun full med speck och flyger sen iväg.

Jag fixar med något i matsäcken och när jag tittar upp sitter en duvhök på det närmaste bordet som bara är c:a 2 meter från kojan. Det är knappt något ljus att jobba med ännu. Jag knäpper några bilder trotsallt men släpper den sen för att inte störa den. Den flyger iväg strax efter och jag hoppas att den ska komma tillbaka. Småfåglarnas ätande ökar i intensitet. Nötskrikorna ansluter i festandet på ister och späck. Jag hör en skata och blir glad när en hel grupp på sex individer samlas på utfodringsplatsen längst ifrån gömslet. Det är tydligt att kråkfåglar är mycket smartare och misstänksammare än vad de andra fåglarna är. En och annan av skatorna gör små snabba utfall mot borden närmare gömslet och jag får några bilder.

Ett gäng skator uppehåller sig en god bit från gömslet men gör ett och annat utfall lite närmare gömslet och jag lyckas få några flyktbilder på denna coola smarta fågel.

Skata kanske känns som en trivial art men alla som fotar fåglar vet att det är knepigt att få bra bilder av denna vackra monokroma fågel. Den är svår att fota exponeringsmässigt eftersom den är både svart och vit. Det är lätt att bränna ut (överexponera) de vita ytorna för att få de mörka ytorna tillräckligt ljusa. En rejäl utmaning med andra ord. Skatorna håller mig sysselsatt flera timmar tills plötsligt en duvhök dyker ned i T-tallen. Det är det optimala stället den ska landa på. Då får man tid att förbereda sig på vad den ska göra.

Duvhöken landar i T-tallen. Den sitter en stund och hoppar sen ned på marken rakt under tallen där det finns lite kött.

Duvhöken startar från marken och jag får en hyfsad serie flygbilder när den är på väg rakt emot mig.

Eftersom jag råkar ha konvertern på tar det inte lång stund innan duvhöken fyller upp hela sökaren. Den landar sedan på ett bord till höger om gömslet.

Den flyger straxt ned till rådjuret som ligger rakt under tallen. Den tröttnar snart och flyger rakt emot mig från marknivå och jag får en hyfsad serie flygbilder innan den landar på bord två. Jag hade konvertern på då jag fotat skator precis innan det gör att jag fyller upp hela sökaren med duvhöken och får vinkla kameran på högkant för att få plats. Det blir ganska ointressanta porträttbilder.

Duvhöken landar på ett av borden och blänger lite åt mitt håll. Det är en adult hona såvitt jag kan bedöma. En ganska liten individ.

Den flyger till sist vidare till bord 1. Jag plockar snabbt bort konvertern och får de bilder som jag spetsat in mig på att ta. En ”frilagd” duvhök i snö. Det blev ganska precis som jag hoppats så jag var klart nöjd.

Jag känner mig nöjd då jag fått det jag ville ha. En duvhök inbäddad i ett moln.

Till slut räcker duvhöken ut tungan åt mig och flyger därifrån.

Eftermiddagen förflyter som förmiddagen. Småfåglar, nötskrikor och skatorna håller mig sysselsatt. I skymningen kommer en duvhök och äter i en timme. Det känns dock som jag är färdig för dagen. Ljuset blev aldrig det bästa även om duvhökarna samarbetade. Väderprognosen för morgondagen såg bra ut så jag bestämde mig för att övernatta i kojan för att i bästa fall få lite finare ljus på duvhökarna under morgondagen. Det skulle även bli betydligt varmare annars hade man förmodligen inte vaknat överhuvudtaget om kaminen skulle lägga av. Marie kom och på min begäran och skrämde iväg duvhöken så jag kunde bryta. Sen åt vi en lång och trevlig middag på den lokala pizzerian. Snabb bunkring med frulle och lunch på Ica Maxi sen tillbaka till kojan. En Corona och en påse blandade nötter blir fredagsmys i min ensamhet. Efter nio timmars sömn som en bebis vaknar jag före klockan. Drickyoughurt och köpemacka var ingen drömstart men får duga. Jag går snabbt ut och kollar linserna så det inte blivit imma eller is på dem. De ser rena och fina ut så snabb in i kojan igen. Hoppas nu att vädret blir vad de lovat. Med gryningen kommer småfåglarna igen. En korp kraxar, gråspetten kommer ned och äter en stund.

Gråspetten sitter på tallstammen och kollar att allt är lugnt innan den går ned och äter av istret vi ordnat till den.

Scenariot från dagen innan repeteras och jag njuter av skogens lugn. Solen börjar lysa på grantopparna och det lovar gott, Nu gäller det bara att huvudpersonen ska komma i rätt tid också. Jag börjar tyvärr känna mig lite krasslig. Huvudvärk och lite illamående. Jag petar i mig min lunch, kycklingspett och nudlar och mår lite bättre men fortfarande hängig. Jag tar några Ipren och det blir en smula bättre. Då sitter plötsligt en duvhök på bord två som är på min högra sida ungefär tio meter bort.

En duvhök landar på bordet till höger om mig.

Jag startar kameran som jag har riktad på det bord som är närmast gömslet. Jag hoppas få en inflygning på film. Jag tar några porträttbilder i lite bättre ljus än igår. Strax flyger duvhöken mycket riktigt till bord ett. Yes, det borde ha blivit med på filmen. Vi får se.

Duvhöken flyger och landar på bordet bara några meter ifrån mig. I bästa fall fick jag det på film.

Jag mår sämre och sämre. Jag packar ihop och städar ur kojan och möter upp Marie nere vid en å som ligger i närheten som ör omfamnad av en vacker kölddimma. Jag tar några snabba bilder på en knipa i ån men måste sen köra iväg i tvivelaktig kondition.

En knipa simmar i ån och kölddimman börjar bädda in landskapet i kvällningen

 

Rimfrosten gnistrar som diamanter i motljuset

Jag blir dock tvungen att stanna snabbt när jag åker förbi en gärdsgård i solnedgången och knäppa ett par snabba bilder.

Solen går ned och lyser upp dimmorna som lagt sig över ängarna.

Jag ska hem och fira min mammas 81 års-dag. Det går hyfsat att köra men tiden går extremt långsamt. Innan Enköping måste jag stanna och hämta luft. Jag åker vidare men jag inser att jag fått en migränattack och måste stanna och försöka sova. Jag stannar och somnar direkt men vaknar efter en halvtimma stelfrusen och mår marginellt bättre och kör vidare. Jag kommer till Stockholm och väljer Essingeleden. (Om du är kräsmagad, sluta läsa nu.) Dumt beslut… Efter en liten bit börjar jag svettas och saliven rinner till i munnen. Min trogna lovikamössa som jag fått av svärmor fick det trista uppdraget som spypåse. Jag gör en snabb exit på Essingeöarna för att hämta andan och slänga mössan. Jag tar mig den sista milen hem och jag har sällan varit så glad att återse min säng. Jag somnar direkt och sover tretton timmar på raken. Mammas födelsedagsmiddag blev satt på vänt. Det kostar på att att fota fåglar ibland…

Här är en liten filmsnutt från dagarna

Fler bilder på duvhök hittar du här

Nyckfulla örnar

Nyckfulla örnar
Att fota örn är inte någon lätt och självklar syssla. Det är många bitar som ska falla på plats för att örnarna ska komma och leverera det som fotografen i gömslet önskar. Man är lite som en regissör som har riggat scenen för en tagning men skådespelarna (örnarna) kan vara riktiga divor och om inte scenarbetarna (korparna) krattar manegen och smakar av maten så är det inte säkert att det blir någon tagning. Det tar ofta några gånger i ett gömsle innan man lärt sig hur ljuset rör sig, var örnarna gillar att sitta och var de flyger in mot åteln i olika vindriktningar. Det är också praktiska arrangemang som man måste få att funka i gömslet. Man måste få fast stativhuvuden, sätta på kaminen, ställa i ordning alla saker man kan behöva i ett skarpt stressat läge.

Idag var jag för första gången i Birdsafari Swedens örngömsle i Västmanland. Den ligger mitt i brandområdet i Svartådalen. Jag anlände strax efter sju och promenerade de 200 metrarna från bilen till kojan med hjälp av en pannlampa. Jag öppnade luckorna för kamerorna och lade ut en trafikskadad räv på ett som jag tyckte lagom avstånd från kojan. Väl inne pysslade jag en stund med att rigga upp kamerorna. I samma stund som jag var färdig hörde jag de första korparna. Jag spanar av myren och ser en stor flock korp och en kungsörn som sitter en bra bit från gömslet. Nä det ljusnat lite till ser jag ytterligare fyra örnar. Vad jag kan se är åtminstone tre av dem havsörnar. Det här känns ju väldigt lovande sa jag högt för mig själv.

2000notskrika1

En nötskrika var den första gästen vid gömslet som ställde upp på bild i det fina morgonljuset..

Dessvärre så lyfte korpar och örnar och försvann ganska omgående. Jag fick nöja mig en stund med att fota en nötskrika och några talgoxar.

2000kungsorn6

En inflygande kungsörn

Värmen sprider sig i gömslet och jag tar en kopp alkoholfri glögg. Faktum är att det börjar bli så varmt så jag behöver dra ned värmen. Jag går bort till gasbrännaren och drar ned den ett snäpp. När jag vänder mig om sitter en kungsörn alldeles bredvid räven. Jag knäpper några försiktiga bilder på silent mode. Till en början verkar den lugn men flyger sen plötsligt iväg efter bara någon minut. Den sätter sig i en tall i närheten men flyger snart ner igen och ställer sig bakom en liten buske och kikar fram.

2000kungsorn5

Som en anka hoppar kungsörnen fram och gömmer sig bakom en buske där den kikar fram lite då och då.

Den hoppar sen lite försiktigt framåt men flyger iväg igen och sätter sig i tallen. Där sitter den i tre timmar och glor. Jag glor tillbaka. Man inte hjälper det. Den är mentalt starkare än mig. Jag sitter beredd med handen på avtryckaren för att vara beredd på flygbilder men när jag smiter iväg 5 sekunder på toaletten har den flugit. Smartass…

-Varför?
Nu börjar man ställa sig hundra frågor för att försöka förstå varför den bara flög iväg och inte kom till ro.
Varför kommer inte korparna? kan de ha hört när jag riggade stativen?
Borde jag ha kommit ännu tidigare?

Hmmm, örnfotografering är nyckfullt. Ibland stämmer ingenting och ibland är örnarna där och bryr sig inte även om man tappar en kaffekopp i golvet.

2000kungsorn7

Kungsörnen sätter sig i en torraka innan den hoppar ned till köttet.

Klockan har blivit två. Ljuset är så fint nu så det gör ont och ingen örn vill befinna sig i rampljuset. Så är det ibland. Jag börjar ge upp och inse att det inte kommer att bli några bilder. Solen är bara kvar på trädtopparna i bakgrunden.

2000kungsorn1

Den nedgående solen lyser upp träden så det blir en höstkänsla istället för januarifeeling. Detta är också den bild som jag blir mest nöjd med för dagen.

Då kommer Kungsörnen tillbaka. Den sätter sig och äter i godan ro och jag börjar knäppa bilder. Då hör jag plötsligt en bil som närmar sig. En bil?? Det åker inga bilar här. Självklart blir örnen störd och flyger iväg igen. Nåväl, jag hann i alla fall få några rutor och inser att jag får åka tillbaka igen. Vilken tur 🙂

900kungsorn

Kungsörnen är verkligen vacker med sin lejonman. Denna individ är förmodligen född förra våren eller möjligen året innan. Efter kommentar från experten så blir den spikad till 3K. Alltså född våren 2015.

Några havsörnar kommer och sitter i skogsridån och hoppet tänds igen för att det ska bli action men de flyger iväg i skymningen.

2000havsorn1

En havsörn sätter sig i skogsridån i det falnande lila kvällsljuset.

Jag inväntar mörkret och beger mig tillbaka till bilen, storstan och stressen.

Här hittar du fler bilder på kungsörn

Här är ett kort klipp från dagen.

Adjö 2016, välkommen 2017

Kära vänner ett år är blott ett ögonblick i vår planets historia men de senaste ögonblicken har varit omskakande för vår gamla planet. Trots att det finns en stor awareness om vad som behöver göras är det få om någon som agerar för att vända den negativa trend med värmerekord som de tre senaste åren medfört. Vi börjar närma oss point of no return. Dvs den punkt när det inte längre är möjligt att vända uppvärmningen åt rätt håll. Det blev inte ljusare när Donald Trump vann valet och utnämner en oljemagnat till energiminister. Jag vill verkligen inte påstå att jag föregår med gott exempel eftersom jag det senaste året nog varit utomlands fler gånger än någonsin. Att flyga är det absolut värsta man kan göra när det gäller utsläpp och det är dessutom förhållandevis billigt. Det har också varit ett år där främlingsfientlighet och rasism tagit stora kliv framåt i många länder runtom oss och i Sverige fortsätter Sverigedemokraternas frammarsch. Nu är det inte meningen att denna nyårshälsning ska bli en politisk manifestation men det finns en anledning att lägga in en gnutta allvar för det är verkligen allvar nu. Imorgon när ni står där vid tolvslaget och funderar på vad ni ska lova. Tänk i denna riktning. Ät mer vegetariskt, minska era fossila utsläpp, fundera över era val av resmål, älska din nästa såsom dig själv oavsett hudfärg.

Jag är inget helgon när det gäller dessa frågor. Jag räknade ut min klimatpåverkan på http://www.klimatkontot.se/Jag har i år bidragit med 8,7 ton CO2. Det är i paritet med medelsvensken. Vem vill vara en medelsvensk? Klart man måste bättre sig till nästa år. Gör en mätning du med och sätt ett mål på att förbätta nästa års värde med x%. I mitt fall är värdena bra på alla parametrar förutom resande. Det skär i själen när jag inser att jag måste resa mindre.

Nu tänkte jag bara i bilder återspegla året som gick.
Året började med några dagar i Skåne tillsammans med några glada kryzzarvänner. Fyra nya livskryzz blev det. Bland annat denna Stäppörn som sitter i det döda trädet som avtecknar sig mot den mörka bakgrunden.

Stäppörn, Skåne - 2016

Stäppörn, Skåne – 2016

I slutet av januari bar det iväg till Japan på en efterlängtad resa till Hokkaido och den legendariska snön. Våra föhoppningar infriades och vi hade en fantastisk vecka med snö i överflöd och träffade dessutom på en japansk rödräv. (vulpes Vulpes Schrenckii)

Furano, Japan - 2016

Furano, Japan – 2016

Japansk Rödräv - Vulpes vulpes schrencki, Hokkaido - 2016

Japansk Rödräv – Vulpes vulpes schrencki, Hokkaido – 2016

På sportlovet blen det en tur upp till Idre med lite skidåkning och en del snökajt på fjället. Jag träffade också ett gäng mysiga lavskrikor som jag blev bra kompis med.

Städjan, Idre - 2016

Städjan, Idre – 2016

Lavskrika, Nipfjället - 2016

Lavskrika, Nipfjället – 2016

I mars åkte jag till Barcelona för att deltaga i en kongress och passade då på att förlänga vistelsen med några dagar i Pyrenéerna där jag njöt av gåsgamar, grågamar, smutsgamar, bruna, och röda glador och inte minst den vackra hökörnen.

Hökörn, Spanien - 2016

Hökörn, Spanien – 2016

Gotland fick såklart stå ut med regelbundna besök av mig och gav mig ett flertal magiska upplevelser på favoritplatserna.

Skärfläcka i vårljus

Skärfläcka i vårljus

Det svaga försiktiga ljuset som man möter i mars och de bleka tvekande färgerna uppskattar jag mer för varje år. På hemmaplan har lommarna samlats för sin årliga vårdans. Denna fågel som andas vildmark och tidlöshet är en av favoriterna.

Storlom, Uppland - april, 2016

Storlom, Uppland – april, 2016

Några andra som typer som också sätter igång med dansen är orrarna. Jag upplevde en härlig morgon på en myr i Västmanland. Äntligen fick jag några hyfsade bilder efter en lång radda misslyckade turer.

Orre, Västmanland - april 2016

Orre, Västmanland – april 2016

April är en månad då man ständigt har brått. Allt vaknar. Inte bara fåglarna. Amfibierna har också sin primetime. Jag fotade både grodor och paddor. Det kommer att bli mer av den varan under 2017. De är otroligt fotogena med sina stora ögon.

Vanlig padda, Uppland - april 2016

Vanlig padda, Uppland – april 2016

Vanlig groda, Södermanland - april 2016

Vanlig groda, Södermanland – april 2016

Maj är inte mindre upptagen utan man slits mellan det ena och det andra som händer i naturen. Gotland fick sin beskärda del men jag fotade även en del på hemmaplan.

Jorduggla, Gotland - maj 2016

Jorduggla, Gotland – maj 2016

Storspov, Gotland - maj 2016

Storspov, Gotland – maj 2016

1600enkelbeck1

I juni bar det av upp för en solitär vecka i våra underbara fjäll. En tur som gick från dalarna till Härjedalen och avslutades i Jämtland. En lisa för själen och en hel del härliga möten med bevingade väsen. Fjällpipare, jaktfalk och dubbelbeckasin tex. Vill ni läsa mer så finns det ett blogginlägg om fjällturen.

Fjällpipare, Dalarna - juni 2016

Fjällpipare, Dalarna – juni 2016

Jaktfalk, Dalarna - juni 2016

Jaktfalk, Dalarna – juni 2016

Dubbelbeckasin, Jämtland - juni 2016

Dubbelbeckasin, Jämtland – juni 2016

Vid midsommar checkades det in på Gotland. Jag bevakade ön 46 dygn med ett kort avbrott för Gothia Cup. Det blev såklart många morgnar i gömsle.

Gluttsnäppa, Gotland - juli 2016

Gluttsnäppa, Gotland – juli 2016

Apollofjäril, Gotland - juni 2016

Apollofjäril, Gotland – juni 2016

Jag och tjejerna förlängde sommaren med en tur ned till Biarritz för lite surf. Tyvärr passade jag på att bli magsjuk men det blev några vågor trotsallt.

Medelhavstrut, Biarritz - augusti 2016

Medelhavstrut, Biarritz – augusti 2016

Biarritz - aug 2016

Biarritz – aug 2016

Hösten gjorde sitt intåg alltmer. Gotlandsbesöken fortsatte men det fanns också tid för lite fotouftflykter i närområdet.

Smalnäbbad nötkråka, Södermanland - september 2013

Smalnäbbad nötkråka, Södermanland – september 2016

Ägretthäger, Gotland - september 2015

Ägretthäger, Gotland – september 2016

Årets stora resa gjorde i oktober och gick denna gång till Sri Lanka. Ett underbart land som som har mycket att ge. Läs mer om ni vill i ett tidigare blogginlägg.  De största minnena därifrån är nog mötet med leopard i Yala nationalpark samt vistelsen i Sinharajas regnskog.

1600leopard3

Skogsbäcken i regnskogen

Skogsbäcken i regnskogen

Hemma har hösten kommit en bra bit på väg ochdet blir lite fotografering på hemmaplan. Jag lyckas fånga ett vacker norrsken ute på Värmdö och lite hjortar och harar.

Norrsken, Uppland - september 2016

Norrsken, Uppland – november 2016

Fälthare, Uppland - september 2016

Fälthare, Uppland – november 2016

Det blev också några svängar till Torö med kajtnördarna.

Torö - Novemver 2016

Torö – Novemver 2016

Torö - Novemver 2016

Torö – Novemver 2016

En sista tur till Gotland blev det också för att stänga av vattnet och för att ta sista chansen att kryzza några rariteter som gäckat mig denna raritestyngda höst. Jag lyckades skapligt iaf.

Sibirisk Järnsparv, Gotland - november 2016

Sibirisk Järnsparv, Gotland – november 2016

Bergstajgasångare, Gotland - November 2016

Bergstajgasångare, Gotland – November 2016

Svart rödstjärt (phoenicoroides), Gotland - November 2016

Svart rödstjärt (phoenicoroides), Gotland – November 2016

December kom med en förhoppning om vinter. Den blev dock kortvarig. Det har dock funnits is, till mångas förvåning. Det har varit många roliga turer till de få frusna sjöarna som finns runt Stockholm. Det dök också upp en hökuggla som relativt samarbetsvilligt lät sig avporträtteras.

Icekite, Fysingen - december 2016

Icekite, Fysingen – december 2016

Iceboarding, Ältasjön - december 2016

Iceboarding, Ältasjön – december 2016

Hökuggla, Värmdö - december 2016

Hökuggla, Värmdö – december 2016

Jag har i slutet av året investerat i ett undervattenshus som jag hoppas ska kunna ge mig en dimension till i mitt fotograferande. Dimensionen under ytan. Jag har bara skrapat på ytan ännu och hunnit konstatera att det är väldigt svårt och kommer att krävas mycket tålamod och en hel del tur för att lyckas med mina bildidéer. Här är en bild på en knölsvan som var bland de första modellerna.

2000kno%cc%88lsvan4

NU är det bara ett dygn kvar på 2016. Ett bra år på ett personligt microplan men ett år som i ett större globalt, universellt perspektiv också för med sig onda aningar. Det är bara vi som tillsammans kan få bort de onda aningarna och vända trenden. Nu kör vi!

Ett gott slut och ett Gott Nytt År till er alla gamla, nya, nära och mer avlägsna bekanta.
Vi syns 2017!

Sri Lanka – lite som Indien de Lux

Avfärden går från Arlanda 18:10 med Quatar airways via Doha. Vi anländer Sri Lanka, Colombo 09:30 lokal tid. Efter diverse immigrationrutiner möter vi den chaufför som vi i förväg beställt för att köra oss till Hikkaduwa. Smilla blev dålig i magen och illamående under flygningen och är svag och hängig. Vi stannar och äter frukost på en restaurang på vägen och Smilla får i sig en banan och mår successivt bättre. Vi åker på lokala vägar till en början.  Efter en stund åker vi förbi en damm där vi ser darter, spotted bill pelican och diverse hägrar. Vi åker snart upp på motorvägen och tempot blir jämnare. Sanna och Smilla sover strax sött därbak. Jag studerar landskapet som är lummigt, kuperat och grönt. I risodlingarna födosöker kohägrar och en del ägretter och man ser parakeeter och biätare flyga över vägen och några brahminyglador på avstånd. Efter ett par timmar kommer vi fram till Hikkaduwa där vi ska bo två nätter på Hotel Coral Sands. Vi får en drink som vi tror är stjärnfruksjuice. Lite annorlunda smak men det smakar spännande. Efter en kort tur på rummet för ombyte till badkläder går vi ned till stranden. Det är ganska hård vind och mycket vågor. Inga surfvågor tyvärr men hade varit fint för kitesurf. Vi går någon kilometer efter stranden och studerar omgivningarna. Hotellet ligger innanför några klippor som skyddar ett korallrev. Det ligger många dykbåtar inne då det nog inte är bra dykförhållanden på grund av blåsten och grumligt vatten. Vi rekar lite surf men hittar bara en kille som har fyra brädor för uthyrning. Vi badar i vågorna en stund och går tillbaka till hotellet för en stunds vila och en sen lunch. Inget spännande på menyn utan västanpassad mat typ tandoori submarine sandwich. Men det går bra när det sköljs ned med en lokal öl som heter Lion.

Möte med 100-kilos sköldpadda
Solen går ned redan före 18 så jag skyndar mig ut för att testa dykhuset i solnedgången. Då kommer Smilla springande och berättar att det är sköldpaddor lite längre bort på stranden. Vi skyndar dit och spenderar 20 minuter med tre Green turtles (soppsköldpaddor).

1600greenturtle5

De stannar inte uppe länge när de andas så man får vara snabb om man ska få en bild.

1600greenturtle4

Tyvärr är det på väg att bli mörkt och det är grumligt i vattnet men det blir ändå några bilder som minnen av detta häftiga möte.

1600green-turtle1

En till på en hungrig soppsköldpadda.

Under tiden jag fotar får jag en riktig knallhuvudvärk men härdar ut tills det blir mörkt då jag vill ha lite bilder med mig på dessa häftiga djur. Väl hemma på hotellet kräks jag och går och lägger mig.

1600solnedgang1

Dykbåtarna utanför hotellet blir en fin siluett i solnedgången

Morgonpromenad i Hikkaduwa
Jag vaknar när klockan ringer vid fem. Efter en titt genom fönstret konstaterar jag att det spöregnar ute och går och lägger mig igen. Jag somnar dock inte och efter en kort stund så slutar regnet och jag tar en promenad med kameran. Jag går efter huvudgatan i Hikkaduwa och svänger efter en stund in på en mindre väg som går igenom ett villaområde med djungelliknande trädgårdar. Det hörs en hel del fågel men jag är inte påläst på lätena så det som inte syns kan jag inte artbestämma. Ett hetsigt upprepande läte lyckas jag till slut artbestämma till Indisk palmekorre.

1600palmsquirrel1

Palm Squirrel har ett högfrekvent lockläte som jag trodde var en fågel innan jag till slut upptäckte att det var denna ekorre. Den är vanlig och fanns i små grupper överallt.

Det flyger en del parakeeter och biätare över huvudet på mig men jag hinner inte se vilka arter det är. Jag ser dock en White-bellied drongo, common Taylorbird, redvented bulbul, Brownheaded barbet, yellowbilled babbler, spotted doves och några andra arter. Efter frukost börjar det regna igen. Vi tar en autoriksha till Galle där enligt uppgifter vågorna skulle vara finare än i Hikkaduwa. Det stämde verkligen. Långa fina vågor på en sandstrand i en bukt skyddad från vinden. Det spöregnade så det var perfekt att ägna dagen åt surfing.

Chaufören som skjutsade oss till Galle visade oss en indisk restaurang men riktigt bra local food. Efter lunch körde vi ett pass till i regnet sen skyndade vi hem för att titta på sköldpaddorna igen. Tyvärr var det fortfarande grumligt vatten och solen på väg ned och det gav tyvärr väldigt korta tider vilket jag inte upptäckte förrän jag kom hem. Med det nya vattenhuset behöver man ha ganska höga ison och gärna sol och klart vatten förstås. Det är svårt att se inställningarna i vattnet pga att mina ögon är kassa. Men det kommer att bli bättre det finns potential att ta riktigt coola bilder med lite tålamod. Vid sköldpaddorna dök det också upp en havsorm som var ljus med ett blått skimmer. Efter ett snabbt ombyte åt vi middag på Mamas Restaurant som låg nästan vägg i vägg med hotellet. Helt ok mat där. Vi var alla möra efter fyra timmars surf så det blir tidig kväll.

Båttur på Maduganga omgiven av mangrove
0540 blir jag hämtad av Wimal i hans autoriksha. Det hade såklart varit enklare att ta en taxi men jag blev lite förtjust i honom efter gårdagen då han berättade om sin familj och sin situation. Inte på ett beklagande sätt utan bara informativt. Klart annorlunda liv iaf. Anyway, we åkte i full speed till floden Maduganga och hoppade i en båt. En platt farkost med stolsrader för gott och väl 15 personer. Det var dock bara båtföraren, jag och Wimal. Solen hade gått upp för en stund sedan men ljuset var mjukt och fint. Vi tuffade sakta upp för floden genom mangroven. Det var fantastiskt lummigt och vackert. Man kan förstå att mangroven är en viktig biotop för fiskar, fåglar och allt mittemellan då den erbjuder skydd och näring och hindrar erosion. Det flög en del storkar på höjd och ett antal kungsfiskare white-breasted kingfisher, stork-billed kingfisher och vanlig kungsfiskare.

1600storkbilled-kingsfisher1

Storkbilled kingfisher är en saftig pjäs. En väldigt kraftig näbb och den kan bli närmare 35-38 cm lång.

 

1600smyrna1

Whitebreasted kingfisher (Smyrnafiskare) ser man överallt. Runt risfälten, i trädgårdarna och lite varstans. Men den är ju vacker så man tröttnar inte på den.

Vi såg en grupp apor av arten purple-faced leafmonkey som är en endemisk för Sri Lanka. De åt frukost i ett träd.

1600purple-faced-langur

Två Purple-faced langur (Trachypithecus vetulus) eller purple-faced leaf monkey som den också kallas. En endemisk art för Sri Lanka.

Diverse hägrar som kohäger, ägretthäger, rishägrar och såklart mangrovehäger satt lite här och där i mangroven.

Logiskt nog hittar man en mangrovehäger i mangroven.

En rishäger hittade en fin fiskeplats i mangroveskogen.

Det var dock inga mängder av fåglar. Det var inte bara fåglar som fiskade utan lokalbefolkningen hade olika fasta redskap ute i floden och på lagunen. Lite här och där såg man också folk som metade.

1600hikkaduwa2

En man med metspö var ett vackert inslag i floden.

En varan simmade längs mangroven och försvann in bland bladverket.

1600bandvaran3

En bandvaran (Asian water monitor) smakade sig fram i vattnet på jakt efter något ätbart.

Vi tuffade vidare och floden vidgade sig och blev till en sjö med större och mindre mangroveholmar. Vi tuffade runt någon timme men såg inte så mycket mer än Indian och little cormorant, en Shikra, en Indian Cuckoo, brahminy glador och en white-bellied sea eagle. Precis på slutet när vi tuffade nedåt igen vaknade djurlivet till liv. Det dök upp några biätare, och en crested serpent eagle och strax före vi drog upp båten igen sprang en whitebreasted waterhen förbi på stranden.

En Indisk gök försökte göra sig osynlig på en pinne men gjorde ett ganska dåligt jobb.

1600indisk-skarv1

Den indiska skarven är snygg med sina smaragdgröna ögon.

En little cormorant är verkligen en liten plutt i skarvfamiljen. Den ser gullig ut med sin korta näbb och mjukare form.

1600crested-serpent-eagle1

En crested serpent eagle bidrog till att det blev dålig stämning bland parakeeter och biätare.

1600shikra2

Den sparvhöksliknande Shikran tog en paus i en palm.

På vägen hem stannade vi på några ställen och spanade av. Jag såg en purpurhöna och en yellow bittern och en rödflikvika samt en liten orm som simmade i ett dike.

1600bittern1

En juvenil Yellow bittern bjöd på en fin obs vid ett stop vid en liten vattensamling intill vägen.

Hemma hade tjejerna dragit till revet och snorklade för fullt. Jag anslöt badarna efter en snabb frukost.

Mot Yala
Vi packade ihop och hoppade in i minibussen som vi bokat via en ”broker” på stranden. Med det menar jag en man som förmedlar tjänster på stranden. Han får sen provision på de tjänster han förmedlar. Vi åkte mot Tangalle men planen var att stanna på vägen för att surfa någon timme. Vi stannade i Willigama och surfade riktigt fina vågor.

1600smillasurf2

Willigama hade en fin våg och det fanns gott om plats framförallt en bit ut.

Stela och trötta kroppar gav dock upp ganska snart och efter en god lunch tuna burger och våffla med kolasås och vaniljglass på ett nyöppnat ställe så åkte vi vidare. Vi passerade stick-fishermans i Mirissa men chauffören sa att detta var fejkfiskare som bara satt där för att bli fotade för pengar så det lockade inte. Efter lite telefonsamtal och väganvisningar kom vi fram till Eva Lanka hotel. Det visade sig vara en riktig höjdare. Lugn och skönt och beläget på en höjd med en makalös utsikt över en riktig paradislagun.

1600tangalle1

Den här stranden hade vi helt för oss själva. Den kantades av rev som höll ett rikt bestånd av allehanda fiskarter.

Bungalows inbäddade i en vacker trädgård med blommande träd och buskar. Synd att vi bara skulle bo här en natt tyckte alla. Vi slängde in grejerna på rummet och sprang ned till stranden för att ta ett dopp i solnedgången. Efter det tog vi en drink och ”internettade” en stund innan middagen serverades. Vi kör vidare på Sri Lankan specialities. Idag blev det pilaffris med kyckling, auberginröra och potatis samt en fruktsallad till dessert. Kaffe är tyvärr knappt värt att beställa. Det är t om svagare än Norskt kaffe.

Morgonskådning i trädgården
Morgonen därpå går jag upp tidigt för att se vad hotelträdgården har att erbjuda. Det rör sig en hel del fågel bland buskarna. Bl a Purple-rumped och Loten’s sunbird, Asian paradise flycatcher, Yellow-billed babblers, common taylorbird, Black headed oriole, lesser goldenback mm.

common-taylorbird1

Common taylorbird stötte på man på lite här och där. Den är ganska orädd och syns ofta i urbana miljöer.

2000koel2

En hane av arten Koel.

1600lotens-sunbird1

Den här snyggingen är en hane av arten Loten’s sunbird. En rejäl krok att stoppa in i långa blomtrattar för att komma åt nektaren.

2000lesser-goldback2

En lesser goldback är en vacker hackspett som är något större än större hackspett. Jag såg bara en ytterligare art av hackspett i Sri Lanka.

2000spotted-dove1

Det finns många snygga duvor på Sri Lanka. Det här är en Spotted dove som är väldigt vanlig i landet.

1600tickels3

Tickel’s blue flycatcher var en snygg flugsnappare som dök upp utanför vår bungalow.

2000yellow-billed-babbler1

Yellow-billed babbler är en av de vanligaste och oskyggaste fåglarna på Sri Lanka. Babbler är ett väldigt bra och beskrivande namn på denna högljudda pippi.

1600purplerumped5

Purple-rumped sunbird gillade buskarna som omgav vår bungalow. En riktigt snygg kavaljer.

Efter frukost ansluter jag mig till familjen på stranden och njuter av den fantastiska stranden. Jag provar återigen mitt undervattenshus men har svårt med inställningarna. Dels för att man är halvblind och dels för att knapparna inte funkar optimalt. Jag måste ta ett snack med aquatech när jag kommer hem.

Vi drar ill Yala
Vi packar , betalar, kollar mailen och börjar röra oss mot Yala. Kari, vår chaufför ringer till hotellet och upptäcker att lodgen vi ska till ligger betydligt längre bort än han trott då det finns två ingångar till parken. Det blir en stressig bilresa som slutar med att vi får börja safarin med vår packning i bilen. Det går bra trotsallt men vi förlorade lite safaritid.

Efter en kort stund stöter vi på en grupp med sri lanka elefanter. De betar löv och är väldigt lugna och harmoniska. De är betydligt mindre än både afrikansk och indisk elefant men påminner starkt om indisk elefant.

1600lankesisk-elefant2

En liten unge av arten lankesisk elefant äter löv alldeles bredvid jeepen.

2000lankesisk-elefant4

Den lankesiska elefanten är väldigt lik den Indisiska men betydligt mindre.

Gröna dvärgbiätare blir den första arten av fågelsläktet som jag fotar. Jag märker efter en stund att de är väldigt talrika.

Den här juvelen är en grön dvärgbiätare. Jag har sett den i Oman tidigare men här fanns den i stor mängd. Man tröttnar av förståeliga skäl inte på den.

Det är ganska gott om fågel och det blir en del hyfsade fotolägen. Fokuset är dock helt klart inställt på leopard. I bilen har vi förutom chauffören en ung zoolog som heter Danulo. En glad och positiv kille som pratar bra engelska och en positiv inställning till allt. Vi har även en naturvårdare från regeringen som följer med för att se att naturturismen går rätt till. Han tar rollen som ett slags andreguide och hittar en del fåglar och ödlor som vi raskt fotar av. Chauffören går under namnet Mr Lizzard vilket vi snart förstår. Han stannar och pekar på en mängd olika ödlor men hittar också mycket annat.

2000oriental-garden-lizard2

Här är en Oriental garden lizzard. Den är lite som en kameleont och kan anpassa färgerna till underlaget.

1600land-monitor1

Här är en ung land monitor som varit på ett ovälkommet besök i en termitstack.

Vi kommer fram till ett hett ställe där det står ett antal jeepar. De har haft leopard för 20 minter sedan men den hade försvunnit in i buskarna. Vi hänger kvar ett tag men tycker strax att det känns trist att stå med de andra jeeparna och börjar ta oss runt själva. Vi kommer till slut till en fantastisk strand där vi tar en eftermiddagsfika. Vi sitter och fikar på grunden till en vila som sveptes bort av tsunamin. Dessvärre med en turistfamilj i den. Vågen gick tre kilometer in i parken. Djuren hade redan känt på sig katastrofen och försvunnit så de klarade sig bra trotsallt. Danulo berättade att han kommer från staden Galle där vi surfade och han och hans familj bor på ett berg med utsikt mot viken där vi surfade. Han såg vågen komma in och svepa med sig många av hans vänner och bekanta. Hans pappa var på arbete i Mattara som ligger 3-4 mil därifrån och hördes inte av på flera dagar förs han helt sonika kom inpromenerandes till allas lycka. Alla kommunikationer hade varit nedlagda och eftersom han är en vänlig man hade han hjälpt folk på vägen att ta hand om sina döda. Minnena från den ödestigra julhelgen kommer tillbaka. Det blev otroligt starkt att höra berätelsen från ett ögonvittne.

Vi åker vidare och det trillar in några fågelarter till. Vi möter flera jeepar som ger tummen upp och pekar bortåt det håll de tidigare såg leopard så vi speedar dit men förgäves. Leoparden har stuckit redan. Vi kör runt en stund till men rör oss till campen då mörkret faller snabbt. Det är ett fint ljus i kvällningen och jag letar efter något att få i sökaren. Det får bli några spotted deers och en vattenbuffel.

2000sptteddeer2

Spotted deer är det vanligaste bytet för leoparden. De finns i riklig mängd i Yala så det är ingen tillfällighet att leoparderna trivs.

2000vattenbuffel2

En vattenbuffel har vattenhålet för sig själv och njuter i solens sista strålar av sitt gyttjebad.

Efter en timmes after safari går vi till en barbecue utomhus. Det är charmigt att sitta vid ett bord på en liten äng med upplysta facklor runtom MEN när det dimper ned någon singalesisk variant på bärfis i maten hela tiden försvinner charmen en smula. Vi äter upp maten och går in i vårt tält där vi ligger rätt tajt alla tre och svettas under ett moskitnät. Imorgon ska vi ha en heldagssafari då tusan ska vi väl få se en leopard.

13 timmar i jeepen
Väckning 0500 och en snabb kopp te för att vara vid gaten innan de öppnar 0630. Vi åker in som andra jeep och är förväntansfulla. Vi ska ha en heldagssafari idag vilket betyder 13 timmar i en jeep. Hurra tycker jag, not quite so mycket hurra tycker de andra… Det börjar ganska långsamt och det verkar som att djuren är på kongress någon helt annanstans. Vi åker och åker och börjar snart känna igen oss. Yala är indelad i fem zoner och vår arrangör har bara tillträde till zon 1 men å andra sidan finns det enligt senaste inventeringen 33 leoparder inom det området. Vi åker in på några nya vägar och kommer till ett vackert område med riktiga sockertoppsklippor inlindade i frodig grönska. Där hade varit ballt att få ett leopardmöte. Vi träffar dock bara några grå langurer och några fjärilar.

1600common-indian-crow1

Det var ganska ont om fjärilar men denna Common Indian crow såg man i riklig mängd.

Vi åker vidare och kommer så småningom fram till en vacker flod där vi äter lunch. Det visar sig vara inte helt oproblematiskt då ett femtiotal toque macaque (ceylonmakak) håller oss sällskap på ett irriterande sätt.

2000ceylonmakak4

Låt er inte luras av den väna uppsynen. De har full koll på vad vi gör med vår mat. Vände vi ryggen till så var de inne i jeepen och röjde runt.

2000ceylonmakak3

De här två var mer intresserade av av varandra. Honan ser verkligen ut att njuta av att bli avlusad.

De får tag i matpåsen men Danule får ta på den precis innan den försvinner upp bland träden. En vattenbuffel badar i floden och en ägretthäger fiskar i dess sällskap. Smyrnafiskare och biätare flyger fram och tillbaka och en forsärla stannar som hastigast innan den flyger vidare utmed floden. Det var en riktigt god lunch med red rice och ett antal olika curries och papadum. Smaskigt värre.
Turen går vidare och vi åker tillbaka mot området där det setts leopard kvällstid nästan varje dag på kvällarna senaste veckan. Solen blir svagare och det börjar bli ett fint eftermiddags ljus men också en del moln. Det är ungefär två timmar kvar av hela vsitelsen i Yala och jag börjar få dåliga tankar. Plötsligt får jag syn på något genom snåren som inte känns som siluetten av en spotted deer utan jag säger till Danule att det kan ha varit en leopard. Sanna och Smilla får också syn på den och vi åker bredvid den där den skymtar vagt genom buskaget.  Plötsligt känner jag Danules händer vrida mitt huvud bakåt viskandes – Another
leopard!

2000leopard5

På vägen står en ung leopardhane. Den leopard vi såg först i snåren var hans mamma.

Mitt på vägen står en leopard som visar sig vara en subadult hane som går mot vår jeep längs ena vägsidan och passerar oss så nära så den till slut inte går att ha hel i sökarfältet.

1600leopard3

Den går längs med vägkanten mot mig och jag hänger mig ut så långt jag kan ur jeepen för att få bästa kameravinkel. Den lyser nästa i det lite gråljuset som råder för stunden. Ett magnifikt djur.

2000leopard6

Den lankesiska leoparden (Panthera pardus kotiya) är den största av nio underarter av leopard. Det beror på att den på Sri Lanka är toppredator och kan ta större byten som den äter i lugn och ro utan att vara rädd för att lejon eller tigrar ska komma och ta deras byte.

Ett underbart djur. Lika plötsligt som de kom var det över. Vi försöker de sista timmarna innan det blir becksvart att hitta dem igen men mörkret kommer tillsammans med ett regn och vi tvingas dra ned sidorna på jeepen så det inte går att se ut längre. Vi beger oss hemåt till en väntande middag. Nöjda med dagen njuter vi av en härlig middag denna gång under tak så vi slipper få bärfissläktingar i maten.

Morgonskådning med dålig planering
Det blir tidig morgon för mig igen. Jag har bestämt med Danule att vi tar en morgontur med jeepen till en sjö som ligger nära. På vägen dit ser vi en del nya arter bl a en indian roller, en Jacobin Cuckoo och en whitebrowed fantail.

1600indian-roller1

En indisk blåkråka sitter inom hyfsat räckhåll bedvid vägen och avtecknar sig fint mot den gröna bakgrunden.

Påfåglar är en vanlig syn och de är rejält ljudliga. De överröstar det mesta med sina gälla rop på uppmärksamhet.

Efter diverse felkörningar kommer vi ned till dammen som är tom. Det ser ut som savann då den ät helt tom på vatten. Vi går ned men det är ganska klent med fågel och vi åker strax hem mot väntande frukost.

En jeeptur i ett blekt Bundala
Trots idiotisk planering bestämmer jag mig för ett snabbt besök i Bundala natonal park samtidigt som tjejerna åker till en fin närbelägen strand. Jag bannar mig själv som inte tänkte på att åka till Bundala direkt i gryningen istället för att åka runt i närheten av campen. Bundala är ett vidsträckt område med grunda, stora dammar som kan hålla oerhörda mängder av vadare och andra fåglar. Väl i Bundala plockar vi upp en kompis till Danule som ska vara bra på fåglar. Han är hyfsad men det kändes som att jag hade bättre koll på vadarna då det är många bekantingar där. Småsnäppor, rödspovar, gluttsnäppor, spovsnäppor, styltlöpare och ett flertal andra arter. Den roligaste arten tycker jag var en mindre vadarsvala men den fick jag tyvärr inga bra bilder på. Vi åker runt ett par timmar och det blir som väntat inga bra bilder i det hårda ljuset men en parning mellan roseringed parakeets var rolig att få på bild.

1600roseringed-parakeet1

Först blir det lite gos och hångel..

2000roseringed-parakeet2

Sen blir det full aktivitet för att säkra artens fortlevnad.

Vi åker ut ur parken för att möta chauffören Kari och tjejerna i stan. Viss dramatik infinner sig när Sannas kort blivit uppätet av en bankomat. Det visar sig att en restaurang lyckades trycka in fel kod för många gånger så att kortet spärrats. Så de var tvungna att behålla kortet. Bra då att jag hade ett kort som vi kunde ta ut pengar på.

Mot regnskogen i Sinharaja
Nu började en lång bilresa till Sinharajas regnskog. Vi passerade på vägen Udawalawe national park där det fanns mycket elefanter. Vi såg en vuxen elefant som gick alldeles vid vägen och betade. Jag misstänker att den matats in av lokala försäljare eftersom många bilar stannade för att fota och blev då erbjudna att köpa olika saker. Jag själv köpte en påse mango. Så det funkade med andra ord. Vi åkte strax av från den ganska bra vägen på en annan väg som blev sämre och sämre för att till slut bli en väg där den stackars minibussen fick klättra över bäckar, men det gick utmärkt. Mörkret föll men vi hann fram till Denyaya där vi sen svängde av för att åka sista biten mot regnskogen. Vägen gick fram till en bro som var för smal för att åka över så där packades väskorna om till en autoriksha som körde över bron. Själva promenerade vi över och fick skjuts på andra sidan av en jeep som han tydligen körde över bron på dagtid men han inte vågade åka med i mörkret. Vi blev visade våra rum som var fantastiska. Det visade sig att jag bokat the luxury sweet på Sinharaja Forest Edge som var en lägenhet med två sovrum och ett jätte häftigt badrum. Inredningen var i polerad betong. Väldigt häftigt och modernt, helt olikt allt annat i Sri Lanka. Ägaren var en före detta lankesisk aktiemäklare som köpt tomten då han såg affärsmöjligheten. Efter vi installerat oss åt vi middag på verandan som vette rakt mot ingången till regnskogen. Jag kan verkligen rekommendera Sinharaja Forest Egde.

1600forest-edge1

Vi bodde i den gröna kåken och hade hela undervåningen för oss själva. Längan till vänster var helt nybyggd och en övervåning skulle dit härnäst.

forest-edge2

Badrummet i polerad betong som var sammetslen att gå på och ett berg i dagen i duschbadkaret. Några varma bad var dock inte att tänka på eftersom varmvattenberedaren är den lilla lådan på väggen….:-)

Supertrevlig familj som driver det och närheten till regnskogen med apor som vrålar och alla andra regnskogsljud. Vi åt en god middag i sällskap med en fransman och två israeler och hade en skön kväll utan wifi eller mobiltäckning.

Många nya fågelarter
Vid 0545 träffade jag Hemal. Han och jag skulle utforska området runt lodgen för att se vad vi kunde hitta för fåglar. Vi gick lite fram och tillbaka mellan stigarna och teplantagerna och såg bl a den färgglada scarlet minivet och black bulbul, Sri Lanka hanging parrot och par Sri Lanka swallows. Enligt Hemal var det två Frogmouths som verkade förbereda häckning då de regelbundet synts i ett apelsinträd nära till. Vi klättrade upp och glodde in i trädet i säkert en kvart men hittade inga små grodmunnar nu. Vi fortsatte och hittade en flock med munias. Både scaly-breasted munias och white-rumped munias samt blackthroated munias flög runt i en större flock i ett gräsbestånd intill vägen och vi njöt av dem en stund.

2000scaly-breasted-munia1

Flockar av munias flög runt i byn och åt av frön i gräset.

Vi kom till till slut ett träd med mycket saftiga bär. Vi gick upp i en teplantage som slutade ned mot trädet så vi kom på ungefär samma höjd som kronan. Det var perfekt då det flög fåglar fram och tillbaka hela tiden för att mumsa i sig av bären. T ex Green imperial pigeon, Sri Lankan green pigeon, golden-fronted leafbird, hanging parrot, Yellow-fronted barbet, Crimson-fronted barbet, Sri Lankan Hill Myna, White-faced starling, Legge’s flowerpecker och många fler. Många av dessa arter är endemiska för Sri Lanka vilket ju gjorde det hela ännu roligare.

1600yellowfronted-barbet1

Yellow-fronted barbet är en endemisk art för Sri Lanka. Just det här exemplaret verkligen poserade framför kameran och gjorde miner och apade sig.

1600crimsonfronted-barbet1

Ännu en endemisk barbet som heter Crimson-fronted barbet.

1600goldenfronted-leafbird1

Ännu en grön endemisk fågel. Denna heter Golden-fronted leafbird.

Regnskogspromenad bland ormar och blodiglar
Vi var snart sena till frukost och skyndade tillbaka. De andra var redan packade och klara för en regnskogsvandring. Jag slängde i mig frukosten och gjorde mig klar för avfärd. För att försvåra för blodiglarna så hade jag regnbyxor med fotbollsstrumpor ovanpå och dessutom allt insmort med ett rejält lager salt. Redan efter en kort bit in i djungeln säger Hemal ”Snake.” Det är en Green pit viper som vilar på en gren intill stigen. De är nattaktiva och därför orörlig. Den försöker hitta lite morgonvärme i det dunkla regnskogsljuset. Vi går vidare och hittar en kangaroo lizzard. Planen var att gå en promenad på c:a 14 km. Det finns en ganska bra stig men vi väljer att gå upp en annan lite mer svårtillgänglig stig. Enligt Hemal så finns det bättre chanser att se fler fåglar och djur efter den stigen. Efter en bit till hittar vi ytterligare ett exemplar av Green pit viper.

1600greenpiviper

En green pit viper var en vacker orm. Som de flesta varelser i regnskogen är den grön för att inte synas.

Strax efter bryter Hemal av en liten pinne och pillar lite under en sten och ut kommer en skorpion och tar tag i pinnen och kör in sin gadd i den. Vi travar på och njuter av det vi ser oc att vara i regnskogen. Jag har mitt 70-200 på kameran och det räcke oftast utmärkt. Eftersom jag aldrig kan välja bort har jag dock med mig mitt 500 och 16-35 i ryggsäcken. Det är tungt…

Vi kommer fram till en bäck där vi ska få fotmassage. Inte av vilken massös som helst utan av fiskar i bäcken. Vi tar av oss våra skor och strumpor.

1600vatenfall1

Vid detta lilla vattenfall fick vi fötterna rensade från gamla liktornar av fiskar som tuggade i sig. Alla satt med fötterna i vattnet och fnissade.

Jag har som jag misstänkte ett par iglar som tagit sig in trots mina motmedel och jag blöder ymnigt på fotlederna. Jag kör ned fötterna i det svalkande vattnet och strax kommer ett antal fiskar och börjar kalasa på gammal hud. Mums! Vi äter vår medtagna lunch som består av nudlar och curry. Det flyger en del riktigt vackra, stora fjärilar runtom men de är allt för svåra att få på bild. Vi tar på oss skorna och vandrar vidare igen. När vi passerar en gammal bro ser Hemal lycklig ut.

1600frogmouth1

En hona av Sri Lankan frogmouth stirrar på mig med sina stora ögon. Grodmunnar är ett eget släkte vars närmaste släktingar är nattskärrorna.

Han tar mig åt sidan och visar mig en hona frogmouth som sitter i en buske alldeles nära. Den ser ut som en lite mogwai, ni som sett filmen gremlins fattar. Den tillhör ett eget släkte men är närmast nattskärrorna. Jag knäpper en del bilder. Den sitter lite avigt men det blir några bilder. Vi knallar på och njuter av den häftiga känslan att gå i regnskogen. Jag är helt genomblöt av både svett och vatten. Vi passerar ett speciellt träd där det läcker kåda som klibbat ihop sig. Hemal berättar att humlorna använder det för att bygga sina kupor då det är som klister. Han tar en klick på en pinne och vi konstaterar att det också är väldigt lättantändligt. Det flammar som fotogen när man tänder eld på det. Där är ett djur säger Smilla plötsigt och pekar på något burrigt inne bland träden. Det burriga visar sig vara en jätteekorre som nu klättrar upp i ett träd men sitter och tittar tillbaka på oss och undrar vad vi är för filurer.

1600giant-squirrel1

En Grizzled giant squirrel är stadig pjäs 25-50 + lika lång svans.

Efter någon halvtimme kommer vi fram till ett vattenfall med en härlig uppsamlingspool nedanför. Vi tar oss ett uppfriskande bad och njuter av det friska sötvattnet.

1600regnskog3

I det här vattenfallet svalkade vi oss efter en lång svettig vandring. När vi tog oss tillbaka öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.

När vi badat färdigt och ska ta på oss kläderna öppnar sig himlen och vi förstår varför det kallas regnskog. Som tur är har jag tagit med en vattentät säck som jag packar ned kameragrejerna i. Jag har inga regnkläder men det spelar ingen roll eftersom man redan är dyngsur och det är varmt.

1600regn1

Regnskogen gör skäl för sitt namn.

Jag och Hemal spanar vidare efter Sri Lanka Blue Magpie. Den vore ju kul att få se. Vi passerar vår vän grodmunnen igen och lämpligt nog är det en bro i närheten där jag lägger ryggsäcken under tak och tar några bilder till på sötnosen eftersom hon nu vridit på huvudet så man ser henne rakt framifrån. Regnet upphör en smula och plötsligt stannar Hemal. Han har hört skatan. Han visslar en strof och två skator dyker upp. Jag hinner få några bilder på den ena sen försvinner de.

1600srilankabluemagpie1

En Sri Lanka Blue Magpie dök till slut upp. Signaturfågeln för Sinharaja och Sri Lanka.

Efter en stund kommer en tillbaka med en groda i munnen och sätter sig i skuggan och äter i godan ro en bit ifrån. Härligt att jag fick se den också.

1600sri-lankabluemagpie2

Ceylonblåskatan kom tillbaka med en saftig groda som den åt med god aptit ett stycke ifrån oss.

Regnet tilltar igen och det vräker ner. Stigen är som en bäck och det är inte längre någon ide att försöka gå på sidan och hoppa mellan pölarna eftersom det bara är en stor pöl nu. Strax ser vi restaurangen bakom lövverket. Skönt! Time for a cup of tea. Ceylon tea off course. När jag sitter och dricker min kopp te. Tycker jag att det känns lite skavigt under strumpan. Jag tar av mig på fötterna och jag har 7 blodiglar utspridda på fötterna och några andra påpekar att jag har blodfläckar på t-shirten. Mycket riktigt sitter det ett antal iglar på rygg och mage också. Några är feta och belåtna. Jag tar bort en och vips har den borrat in tänderna i köttet mellan fingrarna. Man får en liten flashback till alienfilmerna. Vi äter ånyo en god middag, typ samma som igår, men det var ju gott så vi klagar inte. Sen somnar vi gott.

Ännu en skådarmorgon i Sinharaja
Jag har bokat in Hemal även denna morgon för en stunds skådning på morgonen. Han frågade kvällen innan om det var någon speciell art som jag ville se.  Jag talade om för honom att det vore kul om vi kunde hitta en Indian pitta. En speciell och snygg fågel som förvisso inte är en endem men en art jag aldrig sett och men hört talas om. De brukar tydligen hålla till precis i början av regnskogen så vi tar en promenad in i mörkret. Det är mulet så gryningsljuset är svagt och inne i skogen är det i princip obefintligt. Oddsen för att hitta en Indian pitta blir extra små då hotellhunden och dess två valpar springer efter oss och vägrar gå tillbaka. Allt liv inom ett par hundra meters radie försvinner utom synhåll. Vi vänder och går ned mot byn där vi hade bra med fågel häromdagen. Jag hör en fågel ropa och tittar på Hemal. Han ser glad ut: -Indian pitta, säger han och vi närmar oss ljudet och får snart syn på den där den sitter och morgonkacklar. Någon sång är det inte utan mer som ett skrik. Det är nästan magiskt vilken tur jag haft med de arter jag velat se. Det finns mycket kvar att hämta i Sinharaja såklart men jag känner mig ändå nöjd.

1600indian-pitta1

En Indian pitta sjöng upp sig i ett träd och vi njöt av den en god stund. Tyvärr var det mulet och mörkt men några bilder blev det.

1600indian-pitta2

Jag hörde en fabel berättas av Danule i Yala om att Indian pitta lånade ut sina fjädrar till påfågeln men han fick dem aldrig tillbaka. Därför är Indian pitta nu skygg och håller sig inne bland buskarna då han skäms medans påfågeln däremot visar upp sig så mycket han kan. Jag tycker dock Indian pitta inte har något att skämmas för.

Det är betydligt mindre fågel i farten än igår och det är även sämre ljus och regn i luften. Vi ser dock en black-headed bulbul och flera arter barbets och annat trevligt. Ett par Alexandreen parakeet som också är en ny art för mig. Kul. Det börjar dugga och Hemal säger att det kommer att regna rejält snart. Han får rätt. Jag packar ned kameran i den vattentäta säcken jag har i ryggan och vi knallar hemåt för en väntande frukost. Som de flesta semestrar har jag inte sovit längre än till 0500 en enda dag. Det är så underbart att få morgonen för sig själv och njuta av naturens uppvaknande. Efter frukost packar vi ihop och får skjuts över bron till vår väntande chaufför. Jag har varit nyfiken på att se hur det skulle se ut med chefens stora pickup på bron men det jag får se är helt vansinnigt. När den åker upp är det utan överdrift inte mer än en centimeter på var sida bilen mot pelarna. Skulle han hamna snett finns ingen marginal att manövrera på något sätt.

Väl nere från bron i trygghet träffar vi Kari och hoppar över i hans bil. Efter diverse strul med bankomaterna gör vi oss skuldfria och åker vidare mot Bentota. Det är en stad som ligger ganska nära Colombo som Kari snackat sig varm för. Det känns dock mycket som Gran Canaria när vi kommer fram. Vi hittar dock ett rev som ger lite vågor och de hyr ut brädor på stranden. Jag och Smilla surfar en timme men det är knepiga vågor i den hårda blåsten och de har bara korta longboards så det går inget bra för mig. Vi bestämmer oss för att satsa opå morgondagen och hoppas att vädret ska vara bättre. Vi åker hem och äter middag och går sen och lägger oss. Vi vaknar alla tidigt och jag tittar ut och ser till min besvikelse att det blåser hårt och strax börjar det även regna. Inget bra läge för surf med andra ord. Hela dagen fördrivs som en enda lång väntan på att åka till flygplatsen. Lite mat, lite mobilsurf, mera mat, mera surf och nu sitter vi här på flygplatsen i Colombo och här slutar äventyret och hemma väntar snöglopp, båtupptagning, avstängning av sommarhus etc. Back to Reality.

Sri Lanka – Fåglar

1 Påfågel, Pavo cristatus
2 Ceylondjungelhöna, Gallus lafayettii    
3 Smådopping, Tachybaptus ruficollis  
4 Asiatisk gapnäbbsstork, Anastomus oscitans      
5 Mindre adjutantstork, Leptoptilos javanicus   
6 Småskarv, Microcarbo niger   
7 Indisk skarv, Phalacrocorax fuscicollis
8 Indisk ormhalsfågel, Anhinga melanogaster
9 Fläcknäbbad pelikan, Pelecanus philippensis
10 Kinesisk dvärgrördrom, Ixobrychus sinensis
11 Gråhäger, Ardea cinerea
12 Purpurhäger, Ardea purpurea
13 Ägretthäger, Ardea alba
14 Silkeshäger, Egretta garzetta
15 Kohäger, Bubulcus ibis
16 Rishäger, Ardeola grayii
17 Mangrovehäger, Butorides striata
18 Orientibis, Threskiornis melanocephalus
19 Skedstork, Platalea leucorodia
20 Fiskgjuse, Pandion haliaetus
21 Orienthjälmörn, Spilornis cheela
22 Variabel hökörn, Nisaetus cirrhatus
23 Ghatshökörn, Nisaetus kelaarti
24 Shikra, Accipiter badius badius
25 Brahminglada, Haliastur indus
26 Vitbukig havsörn, Haliaeetus leucogaster
27 Vattenhöna, Amaurornis phoenicurus
28 Gråhuvad purpurhöna, Porphyrio poliocephalus
29 Indisk tjockfot, Burhinus indicus
30 Styltlöpare, Himantopus himantopus
31 Kustpipare, Pluvialis squatarola
32 Sibirisk tundrapipare, Pluvialis fulva
33 Gulflikvipa, Vanellus malabaricus
34 Rödflikvipa, Vanellus indicus
35 Svartbent strandpipare, Charadrius alexandrinus
36 Mindre strandpipare, Charadrius dubius
37 Storspov, Numenius arquata
38 Rödspov, Limosa limosa
39 Roskarl, Arenaria interpres
40 Spovsnäppa, Calidris ferruginea
41 Kärrsnäppa, Calidris alpina
42 Småsnäppa, Calidris minuta
43 Sibirisk beckasin, Gallinago stenura
44 Drillsnäppa, Actitis hypoleucos
45 Skogssnäppa, Tringa ochropus
46 Gluttsnäppa, Tringa nebularia
47 Dammsnäppa, Tringa stagnatilis
48 Grönbena, Tringa glareola
49 Rödbena, Tringa totanus
50 Bandad springhöna, Turnix suscitator leggei
51 Mindre vadarsvala, Glareola lactea
52 Småtärna, Sternula albifrons pusilla
53 Sandtärna, Gelochelidon nilotica
54 Skräntärna, Hydroprogne caspia
55 Tofstärna, Thalasseus bergii
56 Klippduva, Columba livia
57 Turkduva, Streptopelia decaocto
58 Pärlhalsduva, Streptopelia chinensis
59 Asiatisk smaragdduva, Chalcophaps indica
60 Orangebröstad grönduva, Treron bicinctus
61 Ceylongrönduva, Treron pompadora
62 Grön kejsarduva, Ducula aenea
63 Sirkeermalkoha, Taccocua leschenaultii
64 Blåmaskad malkoha, Phaenicophaeus viridirostris
65 Jakobinskatgök, Clamator jacobinus
66 Asiatisk koel, Eudynamys scolopaceus
67 Indisk gök, Cuculus micropterus
68 Ceylongrodmun, Batrachostomus moniliger
69 Alpseglare, Apus melba
70 Stubbstjärtseglare, Apus affinis
71 Asiatisk palmseglare, Cypsiurus balasiensis
72 Tofsträdseglare, Hemiprocne coronata
73 Härfågel, Upupa epops
74 Rajanäshornsfågel, Anthracoceros coronatus
75 Kungsfiskare, Alcedo atthis
76 Storknäbbskungsfiskare, Pelargopsis capensis
77 Smyrnakungsfiskare, Halcyon smyrnensis
78 Gråfiskare, Ceryle rudis
79 Grön dvärgbiätare, Merops orientalis
80 Blåstjärtad biätare, Merops philippinus
81 Rosthuvad biätare, Merops leschenaulti
82 Indisk blåkråka, Coracias benghalensis
83 Ceylonbarbett, Psilopogon rubricapillus
84 Brunhuvad barbett, Psilopogon zeylanicus
85 Gulpannad barbett, Psilopogon flavifrons
86 Mahrattaspett, Dendrocopos mahrattensis
87 Svartgumpad flamspett, Dinopium benghalense psarodes
88 Alexanderparakit, Psittacula eupatria
89 Halsbandsparakit, Psittacula krameri
90 Ceylonhängpapegoja, Loriculus beryllinus
91 Indisk juveltrast, Pitta brachyura
92 Parkiora, Aegithina tiphia
93 Eldminivett, Pericrocotus flammeus
94 Brun törnskata, Lanius cristatus
95 Orientgylling, Oriolus xanthornus ceylonensis
96 Svart drongo, Dicrurus macrocercus
97 Vitbukig drongo, Dicrurus caerulescens
98 Vitbrynad solfjäderstjärt, Rhipidura aureola
99 Indisk paradismonark, Terpsiphone paradisi
100 Ceylonblåskata, Urocissa ornata
101 Huskråka, Corvus splendens
102 Stornäbbad kråka, Corvus macrorhynchos
103 Mindre sånglärka, Alauda gulgula
104 Ladusvala, Hirundo rustica
105 Ceylonsvala, Cecropis hyperythra
106 Ceylonbulbyl, Pycnonotus melanicterus
107 Rödgumpad bulbyl, Pycnonotus cafer
108 Indisk bulbyl, Pycnonotus luteolus
109 Svart bulbyl, Hypsipetes leucocephalus
110 Långstjärtad skräddarfågel, Orthotomus sutorius
111 Askprinia, Prinia socialis
112 Ceylonglasögonfågel, Zosterops ceylonensis
113 Ceylontimalia, Pellorneum fuscocapillus
114 Ljushuvad skriktrast, Turdoides affinis
115 Brunbröstad flugsnappare, Muscicapa muttui
116 Indisk shama, Copsychus fulicatus leucopterus
117 Orientshama, Copsychus saularis ceylonensis
118 Vitgumpad shama, Copsychus malabaricus
119 Tickellflugsnappare, Cyornis tickelliae
120 Isabellastenskvätta, Oenanthe isabellina
121 Fläckvingad trast, Geokichla spiloptera
122 Orangehuvad trast, Geokichla citrina citrina
123 Ceylonbeostare, Gracula ptilogenys
124 Ceylonstare, Sturnornis albofrontatus
125 Brun majna, Acridotheres tristis
126  Indisk bladfågel, Chloropsis jerdoni
127 Guldpannad bladfågel, Chloropsis aurifrons insularis
128Bleknäbbad blomsterpickare, Dicaeum erythrorhynchos ceylonense
129 Violettgumpad solfågel, Leptocoma zeylonica zeylonica
130 Purpursolfågel, Cinnyris asiaticus asiaticus
131 Långnäbbad solfågel, Cinnyris lotenius lotenius
132 Gulärla, Motacilla flava
133 Forsärla, Motacilla cinerea
134 Orientpiplärka, Anthus rufulus rufulus
135Gråsparv, Passer domesticus indicus
136 Vitgumpsmunia, Lonchura striata striata
137 Svartstrupig munia, Lonchura kelaarti kelaarti
138  Fjällig munia, Lonchura punctulata punctulata
139  Tamduva, Columba livia var. domestica
Lite blandade bra/dåliga bilder på djur/fågellivet på Sri Lanka.

Hur sammanfattar man en sommar?

Jag anlände till Gotland 20 juni och färjan är bokad till 13 augusti. Snacka om sommarlov. Förutom ett kort avbräck på två dygn till Gbg har jag varit Gotland trogen hela tiden. Det har blivit en hel del morgnar i gömsle men också en del annat fotograferande och en hel del kitesurfing då det förutom ett par vindstilla veckor i juli har blåst med jämna mellanrum.

När man anländer i juni är längtan stor efter vadarna. I juni är dock urvalet begränsat och man får hålla tillgodo med de trogna gluttsnäpporna, rödbenorna, en och annan brushane och de alltid närvarande skrattmåsarna. Gluttsnäppor och skrattmåsar har räddat många morgnar med fint ljus när de mer rampljusskygga primadonnorna håller sig undan. Det är lustigt vad olika ljuset kan vara trots att man är på samma ställe med samma stenar, samma fåglar men olika uppsättningar moln som bryter solens strålar på olika sätt.

1600gluttsnäppa1

Denna morgon var rosa och purpur och gluttsnäppan kom fint vid ett grafiskt snyggt rev.

 

1600gluttsnäppa10

Den här morgonen var en gul morgon. Kanske den vanligaste färgen nere i Lausviken. Gluttsnäppan intar en välbalanserad position i min komposition av stenar.

 

1600gluttsnäppa8

Den här morgonen var det ett svalare blått ljus som ger en krispig skön känsla tycker jag.

Många morgnar gick till Lausviken men även Närsholmen fick sig några besök. Fokus var att få lite bilder av skärfläckor och då framförallt de nya unga representanterna för arten.

1600skäris10

Oroliga föräldrar håller efter sina nya representanter för arten.

 

1600skäris17

Skärfläckan är verkligen en karaktärsfågel för Gotland. Vacker och iögonfallande med den speciella näbben.

För något år sedan hittade jag ett tillhåll för trädlärkor i skogen bakom huset. Jag har haft en ambition att få till någon bra bild av arten. Det har varit knepigt. Det är svårt att få någon annan bakgrund än himmel då de nästan alltid sitter i en trädtopp eller spelflyger högt upp i skyn. Det blev inga kanonbilder men väl lite typiska bilder av arten.

1600trädlärka2

Efter många försök fick jag kanske inte precis vad jag hoppats på men ändå en bild som är ganska typisk för artens beteende.

En morgon i Lausviken bjöd silvertärnorna upp till dans. Ett par hade en dispyt som jag lyckades få på bild. Den stackars hanen blir rejält utskälld för att han just kommit hem från Laus holmar där han spenderat hela natten tillsammans med storskarvarna. Eller något sånt.

1600silvertärna1

Vad har du varit hela natten? Du skulle vara hemma vid midnatt!

En annan art som gäckat mig många år och som aldrig singlat ned framför gömslet är den mindre strandpiparen. En kamrat gav mig ett tips på en häckning i ett grustag på ön och jag planerade in ett besök men redan morgonen därpå när jag åter befann mig i Lausviken hör jag plötsligt en mindre strandpipare locka alldeles i närheten. Jag får en serie bilder innan den försvinner iväg till okänd ort. Märkligt, det var precis som att jag önskade fram den genom att börja prata om den. Jag har provat med större gulbena, styltlöpare och lite annat men det har inte funkat ännu. Juni försvann i ett huj.

MIndre strandpipare, Gotland - juni 2016

En mindre strandpipare singlade plötsligt ned inom räckhåll för kameran.

Den 1:a juli blev lite speciell då jag hade vernissage till min första utställning. Det var pirrigt men blev en lyckad och trevlig tillställning. En hel del bekanta men även en del obekanta ansikten.

Min mamma var på besök och vi gjorde en utflykt upp i skogen med våra kameror för att ha en liten ”workshop” som det ju populärt heter i fotokretsar. Jag håller på att avvänja mamma från automat läget. Planen var att fota någon av apollofjärilarna som flyger runt uppe på hällmarken i skogen. Vi skuttade runt bland enbuskarna och skrämde iväg den ena fjärilen efter den andra utan några vidare bilder. Till slut hittar vi dock ett exemplar som är samarbetsvillig och låter sig fotas i alla möjliga vinklar. Jag får en idé när jag ser de transparenta vingarna och gör en rejäl överexponering mot himlen. Det blir en häftig effekt när bakgrunden bränns ut och vingarna blir transparenta och visar alla detaljer i klartext mot den vita bakgrunden. Fjärilen satt sig på en stängel av brudbröd som gjorde scenen i mitt tycke perfekt. Det är nog en av de bilder som jag är mest nöjd med i sommar. Kul att mamma var med. Hon fick för övrigt också fina bilder med samma teknik.

Apollofjäril, Gotland - juni 2016

Ett experiment med teknik blev lyckat på apollofjärilen. En överexponering mot himlen tog fram detaljer på fjärilen som man sällan ser i vanligt ljus.

I början av juli rastar de första arktiska vadarna på sin resa mot söder på de gotländska stränderna. Först kommer kärrsnäpporna. Lite senare dyker det upp några spovsnäppor i kärrflockarna. Att fota en alldeles nyankommen spovsnäppa var också ett fotomål jag hade. Det lyckades jag med en morgon vid Djaupdy. De är vackra med sin mustiga röda färg. De förlorar snabbt sin röda färg och ruggar in ljusare.

1600spovsnäppa2

Den här spovsnäppan har nog kommit ganska nyligen från tundran. De förlorar ganska snabbt sin färg när de ruggar in ljusare fjädrar i det vita.

Efter några morgnar med fågelfoto har jag fått tips av en dam i byn att hon har flera igelkottar på regelbundet besök i trädgården. Det blir en kul omväxling och vilka charmtroll de är kottarna. De verkar dock inte vara så himla bra kompisar när de träffas kring ostbitarna på gräsmattan. Det grymtas och frustas och när de puttar på varandra hör man taggarna rassla mot varandra.

1600igelkott15

I skymning kommer igelkottarna för att ta för sig av smörgåsbordet som dukats upp i trädgården. De är till en början ganska skygga men det går ganska snabbt över när de väl börjat äta.

1600igelkott9

Flera stycken kommer från olika håll.

1600igelkott18

Det är tydligt att de är enstöringar. Det är sällan kärleksfulla möten utan det gruffas och puffas när de möts över godbitarna.

Dagarna flyger iväg i rask takt och det är åter dags för lite fågelfoto. En kvällstur till Närsholmen ger lite bilder på unga Kentska tärnor, gravand och skärfläcka. Det är lustigt att se hur olika de juvenila fåglarna kan se ut jämfört med sina föräldrar. Om man inte har koll på detta är det lätt att missta ungfåglarna för någon annan exotisk art. Jag vet att jag själv när jag var färsk inom skådningen bläddrade i fågelböckerna och landade på nilgås när jag såg en ung gravand.

1600gravand8

en ung gravand tog jag för en nilgås när jag var ny inom skådningen.

1600skäris29

En ung skärfläcka letar mat i skymningen. Den har blivit ganska lik en vuxen fågel men näbben ska bli längre och de duniga fjädrarna på ryggen ska bytas mot vita och svarta fjädrar innan den får adultens monokroma utseende.

1600kentsk tärna2

De unga kentska tärnorna är nästan vackrare än adulten. Den har spräckliga fjädrar som påminner om grizzlyfjädrar (flugbindningssnack)

En av de stora fördelarna med att vara fågelfotograf på Gotland jämfört med tex Öland är att det inte är någon trängsel. Sällan slåss man om utrymmet utan ofta har man många mil mellan skådare/fotograf. En morgon när jag klev ur bilen och plockade ihop mitt gömsle upptäckte jag till min förfäran att det låg ett annat gömsle precis där jag hade för avsikt att sätta upp mitt. Jörgen hade haft samma tanke som jag och var en kvart tidigare än jag denna morgon. Nu lär det dröja 10 år till innan det händer igen…

1600gömsle1

Jörgens fina gömsle i soluppgången

Ett permanent högvatten har varit ett gissel hela sommaren då de normalt så fina vadarbottnarna i tex Lausviken nu ligger för djupt för de flesta arter att födosöka i.

Det har blåst en sydvästlig vind hela sommaren som fyllt på vattnet i Östersjön och tryckt upp det i Bottenviken. Några dagars lite lugnare väder hade gjort att vattnet sjunkit något när jag rekade ett ställe på kvällen och jag bestämde mig för att ta en tidig morgontur. När jag anlände insåg jag att vattnet stigit igen men jag klämde mig ned på en torr tuva och hoppades på det bästa. Dött sa Bill…Tomt sa Bull..

Till slut dyker det i alla fall upp en enkelbeckasin som går vackert i fint medljus med en fin spegling. Det räddar dagen. Oftast händer det något som ändå gör att det känns värt att offra många timmars sömn. Några hägrar kommer också lite närmare än vanligt och får sig en salva med Canonen.

1600enkelbeckasin3

En enkelbeckasin räddar morgonen och bjuder på en fin spegling denna stilla morgon.

1600gråhäger3

Gråhägrar är förutom i urban miljö (typ Råstasjön) ganska skygga och svåra att komma nära. Den här morgonen kom de åtminstone inom hyfsat räckhåll för kameran.

Det myckna blåsandet förstör fotograferandet men jag blir inte sur för det eftersom denna sommar gett mig många härliga timmar på vattnet bakom en kajt. Det är ett härligt sätt att motionera på. Man är ute timme efter timme och märker inte förrän morgonen därpå att man faktiskt genomfört ett rejält träningspass. Att man nu dessutom kan göra det tillsammans med sina härliga döttrar gör inte saken sämre.

1600tobas4

Det är sjukt svårt att fota sig själv så en kompis (Tobas) fick ställa upp som modell innan jag själv hoppade i vattnet för att njuta.

Vid en kvällstur ser jag ett par Egretter i Lausviken. Jag har många år förväntat mig att de ska dyka upp framför gömslet men det har inte hänt. Jag bestämmer mig för att chansa morgonen därpå och se om de är kvar.

Förväntningarna är stora när morgonen gryr och jag sitter i gömslet och spanar genom gluggarna. Jodå, det flaxar till över vassen och ett par vita hägrar syns kort. Efter en stund kommer det ut fyra stycken Egretthägrar som börjar fiska en bit ifrån mig. De fiskar sig närmare och närmare och hoppet stiger. Då kommer en havsörn och hela viken lyfter med ett dån.

1600egretthäger6

Kul! Två ägretthägrar dyker upp i ett fint morgonljus och fiskar sig sakta närmare gömslet tills hela viken lyfter med ett dån när en havsörn gör ett svep.

Hägrar och egretter lyfter och flyger söderut. Jag är rädd att det stuckit vidare söderut. Efter en halvtimme eller så landar en häger en bit från gömslet och strax därpå ännu närmare landar en egrett. Jag får fina lägen i c:a 10 minuter får en serie bilder som jag känner mig nöjd med. Det har blivit lite för sent på morgonen för det allra bästa ljuset men det är fortfarande ganska mjukt och fint ljus så jag känner mig nöjd med dagen.

1600egretthäger3

En av ägretterna landar ganska nära gömslet och även om morgonen hunnit en bit så är ljuset fortfarande inte jätteskarpt utan jag får en serie med helt ok bilder.

I år fyller min kära hustru femtio. Hon har haft den goda smaken att välja Gotska Sandön som plats för sitt uppvaknande denna morgon mitt i livet. Jag blev ju inte direkt besviken över detta eftersom det är en plats som ligger mig varmt om hjärtat. Hela familjen packade sig iväg denna gång. Det är alltid en liten chansning att åka med Jonathan men havet var ganska lugnt och det visade sig att han trivdes alldeles utmärkt på ön så det var inte sista familjeresan dit. Vi hade underbart väder och vi njöt alla av kvällar och morgnar på Bredsand. Nåja, morgnarna var det väl kanske mest jag som njöt av i alla fall i vaket tillstånd.

Det var mycket vitfågel på Bredsand. Många hundra silltrutar, fiskmåsar och tärnor (silver-, fisk- och kentska) inväntade rätt tid för att sträcka söderut. Lite vadare var på plats. Några kustsnäppor, en kustpipare, några myrspovar, kärror och större strandpipare. Roligast var kanske sandlöparna som kom nära. När jag såg dem springa mot mig en bit bort lade jag mig ned med kameran på ryggsäcken. Så länge jag låg stil brydde de sig inte utan sprang rakt innanför närgränsen i en faslig fart. Sandlöpare är verkligen ett passande namn. På Bredsand är de verkligen i sitt rätta element där de kan löpa fritt i sanden.

1600myrspov1

Första kvällen rastade en grupp myrspovar på bredsansand. Kontrasten mellan de röda fåglarna och det turkosa vattnet utanför bredsand gav en exotisk känsla i bilden.

1600sandlöpare2

Sandlöpare är en härlig fågel. Den hastar fram och följer vågens rörelse upp på stranden och plockar smådjur som sköljts upp på land.

1600sandlöpare21

Det var inte så mycket olika arter på plats på bredsand men 5-6 sandlöpare höll sig inom räckhåll för kameran så det blev ganska många bilder.

1600sandlöpare5

Ännu en sandlöparbild

1600silvertärna17

SIlvertärnor och fisktärnor lyfter i solnedgången för att kanske påbörja resan söderut eller bara ta sig en kvällsspigg.

Av någon anledning har jag för dåligt tålamod för landskapsfotografering men jag tog några bilder på Bredsand i skymningen. Sen sist jag var där hade udden flyttat sig en god bit österut. Det syntes tydligt hur den stadiga sydvästan tuggat i sig av stranden på västsidan som sen transporteras runt udden och släpps ut på andra sidan. Underbart är kort så efter bara två nätter var det dags för hemfärd igen. Vi lyckades komma in i Fårösund innan ett långvarigt blåsande började.

1600gotska2 1600gotska4 1600gotska8 1600gotska10 1600gotska15 1600gotska17

Det blev 4-5 dagars ihärdigt blåsande med kulingvindar. Hopp och lek i våtdräkt med andra ord. Familjen lämnade ön 9:e augusti och min plan var att ihärdigt fylla minneskort fram till den 13:e. Det blev dock ganska klent med detta eftersom vattnet fortfarande var högt och vinden ihärdig. Nu sitter jag i vemod på färjan och skriver detta och konstaterar att Gotlandsvistelsen är slut efter 54 dygn på ön.

Jag känner mig ändå nöjd och utvilad. Det har varit en fantastisk sommar på alla sätt. Hösten bjuder också på många spännande händelser i fåglarnas värld så stay tuned J