Talltita – Poecile montanus
är en liten fågel som tillhör familjen mesar. Talltitan beskrevs som en egen art först 1827 av Conrad von Baldenstein och har traditionellt placerats i det stora messläktet Parus. Detta stora släkte har delats upp i ett antal släkten varför talltitan placerats i släkte Poecile.

Talltitan är känd för att hybridisera med en rad närbesläktade arter som lappmes, svartmes och entita. En förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita observerades och ringmärktes i Gällivare år 2000 vilket ytterligare belyser släktskapsproblematiken bland dessa mesar.

Tidigare kategoriserades amerikansk talltita som underart till talltita men den är endast avlägset släkt. Även sichuanmes (P. weigoldicus) urskiljs numera som egen art. Å andra sidan betraktas taxonet songarus numera allmänt som del av talltitan.

I Sverige förekommer den allmänt i nästan hela landet, förutom på Gotland och i delar av Skåne.

Talltitan är 11–14 centimeter lång och väger 8–14 gram.[6] Den har gråbrun rygg, vitaktig buk och mattsvart hjässa och haklapp. Den har en kort knubbig och vass näbb som är svart, svart iris och grå ben. Könen är lika och juvenilen liknar de adulta individerna.

Talltitan är mycket lik sin nära släkting entitan, men skiljs från den i fält då talltitans hjässa är matt svartbrun i stället för glänsande blåsvart och att den svarta hakfläcken ofta är större och vidgar sig nedåt. Huvudformen skiljer sig också genom att talltitan ofta har en kraftigare nacke, som brukar beskrivas som en ”tjurnacke”. Vidare sträcker sig det vita på kinden hos talltitan ända upp till nacken där entitan istället är brunsolkig och talltitans armpennor har en ljus kant vilket skapar en ljus vingspegel på ovansidan av den hopfällda vingen. Talltitans fjädrar på hjässan är också längre än hos entitan, men detta går inte att avgöra i fält.

Den låter såhär
Inspelning av David Pennington från Xeno canto