Alfågel – Clangula hyemalis

Alfågeln är en ganska liten and som är 39–47 cm lång, har ett vingspann på 65–82 cm och väger 600–1000 gram. Utöver detta har de adulta hanarna förlängda smala centrala stjärtpennor som mäter 10–15 cm. Den har ett rundat huvud och en kort knubbig näbb. De helmörka vingarna är ganska smala och spetsiga. När den flyger håller den ofta vingen ganska bakåtvinklad och den flaxar med smidiga snabba vingslag som mest sker under horisontalplanet. Detta ger alfågeln en arttypisk jizz vilken ibland beskrivs som fladdermuslik.

Alfågeln har en komplicerad ruggningsstrategi vilket gör att den har minst tre urskiljbara dräkter under året. I alla dräkter är den brokig i vitt, brunt och svart, och har helmörka vingar.

I Sverige häckar den i Norrlands och Jämtlands fjällregioner. De Skandinaviska populationerna lämnar fjällen i oktober-november för att övervintra i Atlanten och Östersjön och återvänder under mars–maj, då den passerar genom Östersjön till häckningsplatserna. Östersjön hyser vintertid flera miljoner individer och är en mycket viktig övervintringsplats för Skandinaviens och Rysslands alfågelsbestånd. Uppskattningsvis 25 procent eller mer av Europas häckningspopulation av alfågel övervintrar i svenska östersjövatten.

De livnär sig på musslor, blötdjur, kräftdjur samt vattenlevande insekter och insektslarver. I häckningsbiotopen födosöker de oftast nära ytan men vintertid dyker de ofta ned till 35 meters djup och kan dyka ned till 50–60 meters djup.

Det främsta hotet mot det europeiska beståndet är fartygs illegala oljeutsläpp ute till havs. Årligen dör, bara i Östersjön, tiotusentals, och vissa år hundratusentals, oljeskadade alfåglar. En annan vanlig dödsorsak vintertid är att de fastnar i fiskenät och drunknar. Den hotas även lokalt av jakt under flyttningen. Globalt kategoriseras numera arten som sårbar. I Sverige kategoriseras den som starkt hotad (EN).

Den låter såhär
Inspelning av Stein Ř. Nilsen från Xeno canto