Sydlig elefantsäl – Mirounga leonina
Den sydliga sjöelefanten eller sydlig elefantsäl (är en av två arter i släktet sjöelefanter inom familjen öronlösa sälar (Phocidae). Den lever i havet kring Antarktis och bildar under parningstiden stora kolonier på öar och sydliga kustlinjer. Hannar kan väga fyra ton medan honor bara blir 800 kg tunga. Sälen jagades tidigare i större utsträckning och den håller nu vid flera ställen på att återhämta sig.

Hannarna av arten är de största sälarna i världen och samtidig de största nu levande medlemmar av ordningen rovdjur (Carnivora). Deras kroppslängd kan ibland vara något över 6 meter och vikten går upp till 4 000 kg.

Hannar har en stor uppblåsbar nos som liknar en snabel. Med nosens hjälp förstärks lätet under kommunikationen och en stor snabel visar dominans gentemot andra hannar. Sydlig sjöelefant är större än nordlig sjöelefant och hos den sydliga arten är storleksskillnaden mellan hannar och honor större. Snabeln är däremot i förhållande till övriga kroppen mindre. Den framskjuter bara 10 cm från ansiktet.

Angående den allmänna kroppsbyggnaden är den sydliga sjöelefanten en typisk medlem av familjen öronlösa sälar. De främre extremiteterna är omvandlade till korta fenor som används för att styra och stabilisera när djuret simmar. Individerna drivs fram med de kraftiga stjärtfenorna. Kroppen är täckt med korta styva hår. Efter pälsbytet har håren en mörkbrun till mörkgrå färg och sedan bleknar dem.

Omkring 1990 uppskattades hela beståndet med 650 000 individer och ungefär hälften av dem har sina kolonier på Sydgeorgien. I vissa regioner ökar populationen medan den vid andra ställen minskar. IUCN listar sydlig sjöelefant på grund av den jämförelsevis stora populationen och då arten har ett vidsträckt utbredningsområde som livskraftig