Bergtajgasångare – Phylloscopus humei
Bergtajgasångare är en art inom familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare. Arten delas upp i den västliga underarten humei och den östliga mandellii. Tidigare behandlades dess båda underarter som delar av den närbesläktade arten tajgasångare men delas idag upp baserat på skillnader i morfologi, läten och DNA. Häckningsutbredningen för den västliga nominatformen av bergtajgasångaren överlappar med tajgasångarens i västra Sajanbergen utan att hybridisera. Uppdelningen mellan dessa båda arter uppskattas ha skett för cirka 2,5 miljoner år sedan, och för humei och mandelli skedde uppdelningen för ungefär 1 miljon år sedan. Den observeras sällsynt i Västeuropa, främst under höstflytten. I Sverige påträffades den första gången 1975 i Smygehuk, Skåne. Fram till och med 2014 har den observerats 70 gånger, oftast i månadsskiftet oktober-november.

Bergtajgasångaren är en av de minsta sångarna med en längd på 9-10 centimeter. Som merparten av lövsångarna har den grönaktig ovansida och vitaktig undersida. Med sitt långa kraftigt gulfärgade ögonbrynsstreck och gulkantade ving- och armpennor påminner den om tajgasångaren (P. inornatus). Men till skillnad ifrån denna art har den enbart ett tydligt ljust vingband och det andra vingbandet är bara en svag antydan och den är överlag dovare färgad och har en mindre kontrasterande fjäderdräkt. Till skillnad från tajgasångare har den också mörk undre näbbhalva och mörk tars. Till skillnad från kungsfågelsångaren saknar tajgasångarna ett tydligt gult centralt hjässband, men kan ha ett svag antydan av ett centralt band på bakre delen av hjässan. I flykten skiljs de båda tajgasångarna ifrån kungsfågelsångare på att den senare har en tydlig vit övergump.

Den låter såhär
Inspelning av Joost van Bruggen från Xeno canto