Varfågel – Lanius excubitor
är en fågel i familjen törnskator. Varfågeln beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné i tionden upplagan av hans Systema Naturae, under artens nuvarande vetenskapliga namn Lanius excubitor. På latin betyder lanius ”slaktare” och excubitor ”vakt”, vilket refererar till två av artens mest typiska beteenden, att lagra byten genom att spetsa dem på taggar, och att sittande spana från en väl exponerad gren eller stolpe för att upptäcka eventuella byten. Varfågeln mäter 22–26 centimeter. Ovansidan av dess fjäderdräkt är ljust askgrå, med en svart ögonmask som går från näbben till örontäckarna. Ovanför och under denna mask är den vitaktig. Skulderfjädrarna är vita, och vingarna är svartvita med en eller två vita handbasfläckar. Den långa stjärten är svartvit. Undersidan är mestadels vit men skiftar svagt i grått. Näbben är i det närmaste svart men undre näbbasen är ljusare. Benen är svartgrå. Honans underdelar är gråare och svagt vattrade i gråbrunt. Juveniler är gråbruna med otydlig vattring på ovansidan och tydlig vattring på undersidan. Varfågeln påträffas på sommaren i skogstrakter i norra Sverige. I de sydligare landskapen häckar endast ett eller annat par. När vintern närmar sig drar större delen av populationen söderut i landet. Många övervintrar i södra Sverige, medan några flyttar ned på kontinenten.

Den låter såhär
Inspelning av Tero Linjama från Xeno canto