Taggarkiv: Qonques

Bland gamar i Pyrenéerna

Weekendskådning i Pyrenéerna
Knappt var sista ordet sagt på den sista föreläsningen för dagen förrän jag kastade mig in i en taxi och lämnade kongresscentret. En hyrbil väntade på Flygplatsen och jag påbörjade en ganska behaglig resa på A2, den stora motorvägen som styr åt Nordväst upp mot bergen. Efter tiotalet mil svängde man av från motorvägen och kom in på mindre vägar. Vägarna tog mig genom ett vackert landskap med små byar och branta klippor som ledde de sista 3-4 milen fram till målet Casa Ramona i den lilla byn Conques.

Det hade börjat regna när jag kom fram och jag knackade på dörren. Inte ett liv. Vid sidan om fanns en porttelefon som jag ringde på. Efter en stund svarade en dam på spanska att hon var på väg. Det tog 5-6 minuter sen kommer en bil och patronan stiger ur och släpper in mig. Efter att hon visat mig till rummet börjar hon laga mat. Jag är som ni förstått den enda gästen på pensionatet och vi pratar samtidigt när hon lagar mat. Plötsligt dyker de spanska orden upp i huvet när man inte längre kan ta den enkla utvägen att prata engelska eftersom hon inte förstod ett ord. Hon slänger snabbt ihop en omelett och en fräsch sallad. Sen tänder hon en brasa i spisen där hon sen grillar kött. Helt otroligt. På två timmar har man gjort en resa i både tid och rum. Hon visar mig hur jag ska fixa frukost och ordnar en picniclunch åt mig och lämnar sen pensionatet. En lite speciell känsla att vara helt ensam på ett pensionat i en liten bergsby i Spanien.

På morgonen kör jag 30 minuter till en liten by där jag möter Jorvi på en bensinmack. Jag åker efter honom någon mil då vi svänger av på en grusväg som slingrar sig upp på ett berg. Vägen slutar vid ett tegelhus. Man ser inte så mycket av omgivningarna då det är dimma men huset omges av mandelodlingar och det betar två hästar på en äng bredvid huset. Jag parkerar bilen och får skjuts till gömslet som ligger bara en bit bort från huset. Jag går in i gömslet och och ordnar med utrustningen Jorvi vräker ut kött överallt på marken. Jag blir alldeles förskräckt. Hur kul bilder blir det med gamar som vadar runt i ett kötthav.

Grågam, Spanien - 2016

En grågam cirklar över bergsidan som är täckt med snö som kom under natten.

1600pyreneerna7

Den här utsikten har man från gömslet.

Det tar en stund sen kommer precis som i Sverige några korpar och tar för sig av det dukade bordet. Strax därefter kommer en svart rödstjärt, rödhake och en hona sammetshätta. Strax dyker även hanen upp. Jag jagar den med linsen i det obefintliga ljuset och får några ej prisvinnande bilder.

Dimman lättar allteftersom och plötsligt visar sig magnifika klippor bakom huset. Precis bredvid gömslet ligger en klippkant där det stupar rakt ned. Gömslet är för övrigt rymlig och har inga luckor utan en glasruta. Samtliga gömslen i pyrenéerna har glas istället för luckor. Jag var skeptiskt till detta från början men det funkar förträffligt. Man stör fåglarna mindre och man förlorar ungefär ett bländarsteg i ljus och det kan man faktiskt leva med. Det kan ju vara lite bökigt med imma etc. men det funkade över förväntan.

Gåsgam, Spanien 2016

Ett par gåsgamar landar på stupkanten.

Jag hinner inte fundera så mycket mer för plötsligt dyker det upp ett stort gäng gåsgamar. Ett par sätter sig utanför mig men de flesta flyger vidare till ett klippsprång rakt nedanför mig. De två som landade utanför mig sitter vackert på klippkanten och tittar inte ens på maten. Min oro för att fota kött verkar överdriven för under hela dagen sitter gamarna bara på kanten. Möjligen är det så att de inte riktigt får ro då Jorvi jobbar uppe på gården. Det ljusnar alltmer och det kommer fler och fler gåsgamar. Plötsligt dyker det upp ett par smutsgamar som lyser i sin vita skrud.

Smutsgam, Spanien - 2016

En smutsgam flyger in mot gömslet.

Därefter även en grågam och lammgam. Jag har med andra ord fyra arter av gamar här. Efter ytterligare någon timme när solen behagar titta fram en stund dyker det upp både röd glada och brun glada. Det är nog 20-25 av varje sort som flyger runt.

Brun glada, Spanien - 2016

En brun glada letar efter något ätbart.

Jag konstaterar att gladorna aldrig sätter sig utan den är extremt skickliga på att i flykten snappa åt sig små köttstycken och slurpa i sig det lite som man ser lärkfalkar äta trollsländor. Det förklarar det som jag undrat över nämligen varför det inte finns kommersiella gömslen att hyra för röd glada. Förmodligen för att de är svåra att få ned på marken helt enkelt.

Lammgam, Spanien - 2016

Lammgam på engelska heter bearded vulture vilket man lätt kan förstå när man tittar lite närmare på den.

Det blir en bra dag tycker jag. Lite odramatiskt möjligen. Gamarna satt mest stilla så det blev artporträtt rätt och slätt. Efter lunch försvinner alla gamarna och börjar cirkla på termiken. Jag väntar länge med ger upp vid femtiden då Jorvi hämtar mig. På vägen ned stannar jag och fotar lite av scenerierna och förmodligen lyckas jag i denna manöver tappa mina progressiva glasögon. Dyrt besök blev det.

Proceduren blir densamma på Casa Ramona. Ramona lagar mat och vi småpratar om ditt och datt. Härlig dam som man gillar på en med detsamma. Efter middagen är jag åter själv på pensionatet. Det visar sig att jag nästan är själv i hela byn. Det bor nämligen bara 17 själar i hela byn. Många hus står med andra ord tomma.

Upp 0500 igen. Efter frukost åker jag åt samma håll igen men inte fullt lika långt. I Tremps möter jag Jaume som ska ta mig till dagens gömsle som går under beteckningen Egyptian vulture and Red kite hide. Även idag åker vi på en slingrig stig uppför ett berg. En hel del snö kom under förra natten som ligger kvar lite här och där. Jaume har en jeep och på ratten en knopp som han håller i med högerhanden för att styra med. Jag undrar varför och efter en stund går det upp för mig att vänsterhanden är av plast.

Röd glada, Spanien - 2016

En röd glada kretsar över de blå bergen före soluppgången.

Det ljusnar snabbt och är en fantastisk utsikt och ett härligt blått ljus. Äntligen en morgon som uppfyller det jag sett på näthinnan innan jag åkte ned. Även detta gömsle är rymligt. Jag konstaterar dock att glasrutorna sitter väl högt upp men det får gå. Värre är att de sitter på fel sida. I alla fall om man vill fota lite motljusbilder. Jag hittar ett att lösa detta så det blir några bilder.

Gåsgam, Spanien 2016

Gåsgam, Spanien 2016

Vyn är fantastiskt vacker. Snötäckta berg i fonden och däremellan en vidsträckt dal med kullar som blir härligt blå i morgonljuset. Gömslet ligger i en ganska brant sluttning. Det är redan dryga hundra gåsgamar på plats. De flyger lite fram och tillbaka. Men efter en stund landar hela skocken utanför mig och börjar käka kaninkött som Jaume slängt ut. Smutsgamarna kommer lite senare men det har varit ett par stycken någon vecka. De dyker strax upp men ju längre dagen går blir de fler och fler och till slut är det tio stycken. Det dyker även upp fyra grågamar. Sen kommer gladorna. Det är kul att stilstudera hur de snappar upp slamsor i flykten mitt framför snopna gamar.

1600rodglada12

En röd glada på väg ned i ett dyk för att snappa åt sig en köttbit framför näbben på gamarna.

De är som sjakaler mellan lejonen. Jag står upp och fotar hela tiden så jag blir helt slut efter tre timmar stående och springande mellan de olika fönstren för att inte missa något. Jag experimenterar en del med panoreringar och långa slutartider och tycker jag får in ungefär rätt inställningar på kameran för att få det jag är ute efter.

Gåsgam, Spanien 2016

Långa slutartider ger en skön rörelse och fart i bilderna. (Tycker jag)

Efter en lite förmiddagslur när ljuset blivit för skarpt ringer jag Jaume och säger att vi kan bryta upp. Han har nämligen berättat om att de set en murkrypare på kyrkan i en by nedanför berget. Jaume, som är en duktig fotograf visar mig några ruskigt bra bilder han tagit förra året på samma kyrka. När det kommer snö på berget flyger den ensamma murkryparen ned och äter spindlar på kyrkan. Det kan med andra ord vara läge efter snöfallet häromnatten. En drömart helt klart. Ovanlig och snygg, Vi åker ned och tar några varv runt kyrkan men tyvärr är det tomt. Det står en dörr på glänt och Jaume pekar på en uppstoppad tornuggla. Jag säger glatt att det är en svår art i Sverige. Jaha, säger han, jag kan visa dig en fem minuter härifrån. Sagt och gjort vi åker till en bondgård en kort bit därifrån. Efter någon minut får jag se min första tornuggla flaxa iväg in i ett hål och försvinna. Nåja, ett livskryss blev det i alla fall. Sverigekrysset får komma på Gotland i sommar. Eter det frågar han om jag vill åka till ett annat gömsle där det är en massa småfåglar. Visst säger jag och ser framför mig häcksparvar och andra coola arter. När jag kryper in i gömslet börjar han berätta att han har både talgoxe, blåmes och nötväcka. Jag hade svårt att spela entusiastisk och berättar att de är typ de vanligaste arterna i Sverige. Vi packar ihop och jag tackar Jaume och rör mig mot Montesonis där jag ska tillbringa nästa natt.

Det tar en halvtimme att åka till Montsonis. Det är en riktig medeltidsidyll. Inga bilar får parkera i byn utan måste lämnas innan man kommer in i byn. Då jag var tidig kontaktar jag Birding Spain för att se om jag kunde få tillgång till Minervaugglegömslet redan ikväll eftersom det var hyfsat väder. Efter lite fixande så ordnar det sig och jag möter upp Florinda, Steves fru, på en bensinmack. På väg till gömslet dyker det upp fyra stycken tjockfotar eller tjockfötter? Jag får några bilder på den häftiga arten.

1600tjockfot1

En tjockfot blev en bonus på en annars misslyckad tur för att fota minervauggla.

Gömslet ligger c:a 5 meter från en stenhög. Det ser måttligt roligt ut men tydligen så är några minervaugglor väldigt stationära där. Jag tyckte dock att gömslet var på tok för nära. Det fanns inga variationsmöjligheter alls. Nu dök det inte upp någon uggla så jag ”slapp” problemet. Jag hade besök av ett par svarthakad busksvätta i alla fall. Hem till pensionaten och en riktigt god middag.

Lite sovmorgon blev det eftersom det var regnprognos. Denna morgon var jag inbokad i hökörnsgömslet. Gömslet ligger bara någon kilometer från pensionatet upp på berget bakom byn. Vi parkerar bilen och går några hundra meter till ett litet gömsle. Även detta gömsle har glas. Det har dessutom en liten speciell feature nämligen en anordning med en aluminiumlåda som man stoppar in värmeljus i. De motverkar kondens på insidan av glaset. Fiffigt värre. Vi tar farväl och jag tittar rakt ut i ett vitt intet. Tjock dimma är verkligen det absolut sämsta man kan tänka sig. Fem timmar sitter jag och tittar i rakt ut i det vita. Sen plötsligt dyker det upp ett vackert berg bakom dimman. Det äts dock raskt upp av dimman igen. Successivt ger sig dimman och regnet upphör. Fåglarna börjar kvittra igen. Jag får besök av en svart rödstjärt och en brandkronad kungsfågel. En kort stund senare ser jag en rovfågel över berget. Den försvinner och jag undrar vad den tog vägen. Plötsligt dyker den upp rakt framför mig och jag får en serie bra bilder. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att ta ett 70-200 objektiv för inflygningsbilder och det var klokt val. Sen när den sitter och äter byter jag till 500 mm linsen och tar till och med några porträttbilder med konverter. Jag var nöjd då jag t o m hann med att underexponera eftersom hökörn är alldeles vit på bröstet.

Hökörn, Spanien - 2016

En hökörn på väg att sätta klorna i en tamduva som används som åtel för örnarna.

Hökörn, Spanien - 2016

När den andra hökörnen kom var jag beredd och hade fokus på den hela vägen även genom träden.

Hökörn, Spanien - 2016

Mycket fjädrar blir det när man tillreder maten.

Hökörn, Spanien - 2016

Ett litet stopp på en gren innan man tar sig ett skrovmål

Nöjd med dagen blir jag hämtad av Ramon och ser fram emot en god middag igen.

Den sista morgonen tillbringas i ”the pool hide”. Två timmar satt jag där utan ett enda besök. Det myckna regnandet har tagit bort dragningskraften från vattenhålet. Det var annars en fin miljö som borde gett fina porträtt av blandade arter. Jag avslutar och packar ihop och begär mig ändå nöjd med helgen tillbaka mot Barcelona. Regionen gav mersmak. I april finns det goda möjligheter att fota och skåda bland annat rödfalk, mindre trapp, blåkråka, biätare mm. Det får nog bli ett besök nästa år också.

Fler bilder från Spanien kan ni se under fliken senaste bilderna.

Här kan ni också se en lite filmsnutt från resan.

En kommentar om hökörnsgömlset:
Jag blev chockad när jag satt mig i gömslet och ser Ramon knyta fast två stadsduvor i ena benet levande. Det var jag inte beredd på och det kändes olustigt. Jag diskuterade detta med guidebolaget och fick till förklaring att duvorna skänktes till dem istället för att gasas ihjäl av staden Lleda. De har använts för att mata hökörn i många år och de har genom detta lyckats vända en nedåtgående trend till att hökörnen nu häckat framgångsrikt fem år i rad i Montsonis. Det kändes kanske inte bättre men de använder alltså duvorna för utfordring på detta sätt enligt ett bestämt schema vare sig det sitter fotografer eller inte. Det är alltså ett matningsprojekt där fotografer åker snålskjuts.