Taggarkiv: Skäggdopping

Ett besök på välkänd fotolokal

/0 Kommentarer/i , /av

Häromdagen var det dags för min första ”all in”-fotosession sedan jag blev sjuk. Jag och en kompis skulle till en välkänd sjö i Stockholmstrakten – en sådan där plats som det duggar tätt med bilder från på våren. Trots att den är så pass välkänd har jag aldrig varit där. Jag brukar inte lockas av lokaler som drar till sig mycket folk, men bestämde mig för att göra ett försök.

Jag var lite nervös. Även om jag är på bättringsvägen har jag långt ifrån den energi jag haft tidigare.

Vi bestämde träff vid 04.00. Ganska snabbt konstaterade jag att det inte var helt enkelt att ta sig ner till vattnet med flytgömslet, men till slut hittade vi en liten ränna där det gick att komma i. Efter några meter blev det plötsligt djupt och det blev lite smått panikartat. Till slut hittade jag fotfäste, tog mig upp på en vassrugge och kunde ankra gömslet där. Pulsen var redan i taket, glasögonen immade igen och jag var genomsvettig efter den lilla simturen.

Morgonen var fin, med ganska tät dimma. Det var bara någon plusgrad i luften, säkert över tio graders temperaturskillnad mot vattnet, och trots rejäl med kläder var det kallt. Min enda möjliga plats låg i medljus, så det var ganska mörkt till en början.

Ett par svarthakedoppingar höll till nära mig, och från vassen hörde jag en rörhöna kackla. Ett par grågäss kom inflygande och landade en bit bort. Fågelsången i träden var fantastisk – koltrastar, rödvingetrastar, svarthätta, gärdsmyg, rödstjärt med flera bjöd på konsert.

Eftersom jag inte kunde välja plats hade jag en del skräp i vägen, men det fanns ändå en liten lucka att fotografera genom. Åtminstone två par brunänder rörde sig runt. På deras beteende verkade parbildningen inte helt klar – kanske var det en sent ankommen hane som försökte övertyga en hona om att han var ett bättre val. Allt gick dock lugnt till.

Överlag var det ganska stilla på sjön. Så här i början av maj har mycket av dramatiken lagt sig. Inga spelande doppingar och inga sothöns som bråkar, men det var ändå härligt att vara ute med kameran igen. Det blev några stämningsbilder på brunänder och annat. Grågässen var, som så ofta, tidiga – ett par hade redan 10–12 gässlingar som simmade runt med sina föräldrar.

Plötsligt hörde jag ett ljud som lät som en kulspruta. Det visade sig vara mina tänder som hackade mot varandra. I ivern att vara ute igen hade jag stängt av kroppen, men nu kände jag att jag var rejält nedkyld och fick ge upp. Självklart simmade ett brunandspar in och lade sig precis där jag legat bara minuter efter att jag gått upp.

Men jag var så kall att jag mest längtade efter bilens värme. När jag kom fram till parkeringen kände jag mig helt slut, helt utan energi.

Väl hemma somnade jag direkt och sov 3–4 timmar, men kände mig ändå inte utvilad. Jag gick och lade mig tidigt på kvällen och sov ytterligare elva timmar. Först på eftermiddagen dagen efter började energin så smått komma tillbaka.

Sjukt vad livet kan förändras snabbt. Tyvärr verkar det inte gå lika fort åt andra hållet.

2019 – ett intensivt år med en del prövningar

/4 Kommentarer/i , /av
  • Redan på nyårsdagen dök det upp en sparvuggla i Tyresö slottspark. Trevlig start på året

Det blev en tidig start på året med en sparvuggla som dök upp i Tyresö slottspark. Den var såklart tvungen att avbildas
Sen blev det ett antal turer under vintern för att fylla på med bilder för mitt pågående bokprojekt om Gotland. Det blev en del bra turer tidigt.

Sen kom några fina vinterdagar där man fick passa på att fota på hemmafronten. Jag fick låna en kamrats skogsmatning och fotade lite mesar.


På sportlovet åkte familjen till Fuerteventura för lite surf och sol. Jag gjorde gryningsräder i st stenöknarna omkring och hittade en del mattnyttigt att fota. Dvärglärkor, kragtrappar, spanska sparvar, kornsparvar och annat.

I mars blev det för andra året i följd ett besök vid Tysslingen. En trevlig tradition som kommer att fortsätta även 2020.

Det har väl inte gått många förbi att 2019 varit ett bra år för oss nere i syd vad det gäller lappugglor. Vi hade bl a en som uppehöll sig i närheten av Haninge golfklubb. Den besökte jag ett par-tre gånger. Det var trevligt men jag känner samtidigt att jag blir mer och mer folkskygg. Svårt att koppla av och njuta av situationen när det är mycket andra fotografer och skådare på plats. Men en del trevliga möten och nya bekanstskaper blir det ju ibland.


En annan uggla, dök upp i Uppsalatrakten, nämligen en slaguggla. Den hade jag dessutom turen att få se mitt under ett snöoväder som nog blivit mitt favoritväder.


Våren börjar göra sina första framstötar och mycket ledig tid spenderas på Gotland bland doppingar, vadare och andra bevingade besökare i vikarna.

I maj hade jag sedan länge bokat in en tur till Rumänien och Donaudeltat. Mer om detta kan ni läsa här  

Hela våren gick jag och drog på en hosta som jag inte riktigt tog tag i. Efter Ungern gick det inte att nochalera detta längre. Efter fyra antibiotikakurer som inte hjälpte hamnade jag till slut på akuten och därifrån vidare till lungkliniken där jag fick stanna nästan två veckor. Jag hade fått en interstitiell lungsjukdom som heter COP (Inte att förväxla med COOP) En sjukdom som inte är bakteriell utan där kroppen på ett sätt som liknar autoimmunitet angriper lungorna och förosakar en inflammation som behandlas med kortison med syftet att trycka ned immunförsvaret. Dessvärre är jag fortfarande på högdos kortison men det finns hopp om vändning. Jag har nu ungefär 70% av min gamla lungkapacitet vilket gör att jag blir trött fort och orkar inte med samma tempo som jag är van vid. otroligt frustrerande men fostrande.

Hannibal the Cannibal…..

Jag blev utskriven lagom till midsommar och påbörjade en låååång rehab/återhämtning. Allt detta har blivit en stor prövning inge bara för mig utan för hela familjen. De har ställt upp till 100% och haft förståelse för mina perioder av total utmattning. I början kunde jag bara gå 100 meter men jag stretade på och kom snart runt hela Sysneudd och morgonrutinen blev att promenera denna väg med kikaren i gryningen. Detta gjorde nytta för både kropp och skäl. När det gäller fotograferingen så anpassades den till lite lättare utrustning och mindre strapatser. Fokus blev på fjärilar och annat i närheten.

När styrkan kommit tillbaka en smula blev det en utflykt till Stora Karlsö med Jonathan och Matilda. En fantastisk plats som måste besökas åtminstone en gång per år. Jag hoppas många av er besöker Stora Karslö nästa år då jag och Torsten Gren Petersen ställer ut i restaurangen under hela sommaren. Mer om detta framåt.

Styrkan kom i små portioner tillbaka och i juli kunde jag och Matilda tälta på Norsholmen och jag kom upp på surfbrädan igen. Ett delmål jag kämpat mot. Norsholmen dessutom en av de finaste platserna på ön.

Efter ”sommarlovet” och en stunds jobb blev det ett återbesök där jag och Sanna hade en fantastisk helg på Östergarnsholm. Vi har bara en och en halv timmes paddling från ”vår” vik till detta paradis där vi njöt av stillheten som börjat lägga sig efter att turisterna lämnat ön.

Sommaren viker undan så sakteliga för hösten men värmen dröjer sig kvar. Vi får en välkommen invasion av besökare från öst. Aftonfalkar i stor mängd, framförallt årsungar dyker upp över hela landet. Även på Gotland dyker de upp. Bland annat 6 stycken på Torsburgen. De bjuder på sig själva och jag spenderar många timmar för att försöka få lite bilder av den vackra arten.

En annan falk dök upp på Sysneudd. En ung stenfalk hade flyget in från havet och vilade sig och spanade in andra rastande fåglar på udden. När jag fotat den ett tag skickar jag ut ett meddelande att den är stationär och ganska oskygg. Jag sitter i bilen när jag gör detta och plötsligt hör jag en stenskvätta som varnar i panik och flyge förbi mig rakt in i bilen. När jag tittar op stenskvättan på vindrutan känner jag att någon sätter sig på låret. När jag vrider på huvudet möter jag ögonen av en stenfalk som tittar förvånat på mig innan den flyger vidare. Utan tvekan årets närkontakt!

Hösten förflyter med regelbundna besök på Gotland och några turer till Horssten.

Som alla andra går jag och hoppas på en vit jul med snö och kyla men regnet och fyra nyanser av grått håller oss sällskap nu i december. Ett välkommet avbrott var besökarna från norr. Tallbitarna och sidensvansarna. På hösten har det också blivit en hel del föredrag för fågelklubbar och andra föreningar. Hör av er om ni vill att jag ska besöka er. Kontakta mig

Tallbiten kan ju vara en bra symbol för julen med sin tomteröda färg bland oxelns lika röda bär. En riktig God Jul önskar jag er alla.

MEN till sist en liten tankeställare inför nyår. Som ni ser har det blivit en del flyg för mig under året. Min sista resa gjorde jag till Rumänien i maj. Då bestämde jag mig för att stanna på marken åtminstone 2020. Förmodligen längre. Det är såklart allas val och jag tänker inte lägga skuld på er utan ber er iaf att tänka till. Om man går i försvar kan man nog alltid hitta någon rationell ”bort”förklaring till varför man nog kan flyga med lite bättre samvete än många andra men jag hade svårt att rättfärdiga det för mig själv. OM vi vill rädda den här planeten får vi nog alla försöka med alla medel vi kan. Uppenbarligen lyckas politikerna i Madrid inget vidare. Vi världsmedborgare kan ju visa att vi tillsammans har mer förnuft och ett sätt kan vara att vi tillsammans bestämmer oss för att stanna på marken 2020. Jag kommer inte att stanna på marken för evigt men jag gör ett uppehåll och kommer vara mycket mer selektiv i mitt resande på lång sikt. Jag hoppas att jag kanske åtminstone kan plantera en tanke hos er om att kanske göra det samma. Det finns så himla mycket fint i Norden och i Europa som ju går utmärkt att nå med bil eller tåg.

Ett riktigt Gott Nytt 2020 önskar jag er alla. Jag tror det blir ett grymt år! Håll bla utkik efter ett boksläpp på vårkanten.

Taggarkiv: Skäggdopping