Varanger 5-9 mars 2015

This post is also available in: Engelska

Varanger 5-9 mars 2015
Så kom vi då äntligen iväg på vår resa till Varanger där vi planerat en rutt som inkluderar Hornöya, Båtsfjord och Pasviksdalen. Det kändes inte helt självklart eftersom Norwegian strejkade. Som tur var hade vi valt SAS men de hade också hotat med sympatistrejk. När vi kommer till Arlanda ser vi att avgång Oslo inställd… Det tar några oroliga sekunder innan vi förstår att det är Norweigans flight. SAS går enligt plan. Vi landar på Kirkenes flygplats och bara efter en halvtimme är vi på väg därifrån i en hyrbil. Det är c:a 25 mil att köra från Kirkenes till Vardö. Halvvägs kommer vi till Varangerbotn. Där äter vi en helt ok lunch och handlar en spartansk frukost för Hornöya. Vi har lite småbråttom för att hinna med färjan. Det gör riktigt ont när vi åker förbi det ena finare fotoläget än det andra. Vi ser en jaktfalk just innan vi åker ned i tunneln till Vardö. Det är en fantastisk kväll och vi känner oss lite stressade av att hinna ut medan det finns något kvällsljus kvar. Vi får 20 minuter med riktigt bra ljus och en timme till med helt ok ljus.

Hornöya
Hornöya är cirka 900 meter lång och 650 meter bred och är ett naturreservat på grund av sitt rika fågelliv. Den högsta höjden är på cirka 60 m ö.h. och ligger på öns norra del. På höjden finns även den cirka 20 m höga fyren där vi också spenderar natten. Fyren fungerar som vandrarhem. Det kostar 350:- NOK att bli skjutsad över och 350 NOK/ natt att bo i fyren. Boka i tid då det kan bli fullt. Det gör du här.

Toppskarvarna är otroligt vackra med sin tofs, gröna ögon och gula mungipa. Här kan du se fler bilder på toppskarv.

Toppskarv som njuter av sista solstrålarna på Hornöya

Riktiga AIK:are. Tyvärr lyser Lunnefåglarna (Djurgårdarna) med sin frånvaro. Berget är däremot fullt av sillgrisslor 10-tusentals sillgrisslor flyger fram och tillbaka till havet i ett ordnat kaos. Vi ser inga rovfåglar men lite då och då utbryter panik och de flyr berget likt forsande . Ibland glömmer man bort att fota då man bara står och njuter av skådespelet.

En sillgrissla söker sig tillbaka till fågelberget på Hornöya för att spendera natten tätt tillsammans med sina kompisar.

Magnus Martinsson, min trevliga reskamrat står mitt i strömmen av återvändande grisslor.

Norrsken
Vi fotar på tills ljuset ger upp och går över till andra sidan ön för att gå upp till fyren där vi ska bo. Ett stilla ishav med fullmåne. Man tror ju inte att det kan bli mycket vackrare men det kan det. När vi  är på väg upp mot fyren brakar norrskenet loss. Det tar en stund för oss att komma upp eftersom vi ideligen måste stanna och fota.  Vi upplever sen en helt fantastisk kväll. Det var verkligen vad som måste vara en nattfotografs våta dröm.

Fyren på Hornöya (Vardö fyr) och norrsken (aurora borealis)

I huset längst till höger i bild bodde vi fint med tillgång till kök och sköna sängar. Inte minst hade vi en fantastisk utsikt från fönstret .

På morgonen viner vinden ordentligt och Hornöya har bytt skepnad. Snörök och mulet. Det kommer dock luckor i molnen mellan varven så soluppgången tränger igenom en glugg i molntäcket. Vi fotar toppskarvar, sillgrisslor och tretåiga måsar i växlande väder. Vi skulle bli hämtade redan klockan tolv då de varslat hårt väder. Det börjar dock redan vid 1100. Vinden tar i och det blåser efter en stund kuling. Därefter börjar det snöa rejält. Hemresan blir lite äventyrlig då vi måste gå till läsidan och balansera ut på våta klippor som normalt är under vattenytan. Vi blir hämtade av en ribb som tar oss ut till en större hyttbåt. På vägen in ser vi en flock praktejdrar och kaptenen upplyser oss om att det ligger flockar uppemot 30000 stycken i havet utanför Vardö.

Vi tar en lunch då vår spartanska matsäck vi tagit med till Hornöya är slut sedan länge.  Vi åker därefter mot Varangerbotn för att därefter åka vidare mot Båtsfjord.  På vägen dit kommer solen fram lite då och då mellan molnen och det blir en del fina fotolägen. Vi hittar en sandstrand där det springer runt en flock skärsnäppor. Vi ser en del renar som gör sig fint mot havet och bergen i bakgrunden.

En flock skärsnäppor låter sig villigt fotas på en strand strax utanför Vardö.

Det är häftigt att se renar längs med varangerfjordens stränder med hav och höga berg i fonden.

Båtsfjord
Vi är lite nervösa för hur färden mot Båtsfjord ska gå. Vägen går nämligen över fjället och om det blåser blir det snödrev och den kan i värsta fall stängas av. Om det inte är storm men snödrev kör man i kolonn bakom en plogbil och en bil som är utrustad med en stor snöslunga. Vinden har dock avtagit markant så när vi anländer till bommen för kolonnkörning står den öppen och vi kan fortsätta till Båtsfjord.

På hotellet träffar vi Anders Blomdahl som är där med en grupp inom Avifaunas arrangemang. Vi äter en middag med vin och går sen förväntansfulla och lägger oss inför morgondagens gömslevistelse.

Avfärd 0515. Vi åker en ribb en bit i fjorden mot gömslet som ligger i en hamnbassäng mitt emot en fiskfabrik. Fiskfabriken är hela anledningen till varför alförrädarna och praktejdrarna befinner sig just där. Den släpper regelbundet ut fiskavfall som drar till sig kräftdjur som sen äts av fåglarna. Det finns ett stort och ett litet gömsle.

Tre hanar praktejder före soluppgången utanför gömslet i Båtsfjord

En hane praktejder med reflekterandeljus från snö och flata klippor i bakgrunden.

En hane alförrädare skakar loss morgonstelheten

Det är mäktigt att få en flock alförrädare med fjäll i bakgrunden. Just här hade solen gått i moln. (två halva alförrädare är bortklonade)

Jag och Magnus har fått det lilla vilket är skönt då vi får det för oss själva och kan kasta oss emellan fotogluggarna, beroende på var fåglarna befinner sig. Fåglarna är jättenära men vi fotar ändå med våra 500 linser för att få diffusa bakgrunder. Vi använde t o m 1,4 konverter ibland. Arktiska fåglar mot bryggor eller fiskfabriker blir inte så vackert så det är bra med ett femhundra även om fåglarna ofta är innanför närgränsen. De arter som vi ser utanför gömslet är alförrädare, praktejder, ejder, alfågel, vittrut, vitvingad trut.

När vi fotat på i fyra timmar blir vi hämtade för att fota flygande fågel i fjorden. Det går till så att man gör sakta med vinden och fotar flygande flockar som lyfter och flyger förbi oss mot vinden. Vi tar några svängar upp och ned och sen är det dags för lunch.
Jag mår dock dåligt och hoppar över både lunch och eftermiddagens båttur. Prognosen var 26 m/s på fjället och även om det inte kommer ned i full kraft till fjorden var det blåsigt… Jag var rätt nöjd att jag istället kom ikapp med sömnen och mår bra igen.

Vi driver med vinden i ribbåtar för att fota flygande fågel som rör sig i fjorden. Det funkar utmärkt och ribben tar bort kraften i vågorna så det går bra att fota trots hård vind.

Förutom alförrädare, praktejder, ejder och alfågel är det också en hel del vitfågel i fjorden. Det som gör oss mest upphetsade är såklart de arter vi normalt inte ser hemma (Stockholm) som vitvingad trut, vittrut och tretåig mås.

En 2K vitvingad trut på startbanan

En tretåtig mås avtecknar sig mot de branta klippsidorna som kantar båtsfjord.

En 2K vittrut håller sig precis på vattenytan så det ser ut som den dansar.

Vid femtiden åker vi ut för andra dagens sittning. Trots att vi fick en hel del bra bilder kändes det som att fler bilder blev dåliga än vad vi trott. Så vi var rätt peppade på en andra dags sittning ändå. Tur var väl det. Det var bra ljus och samarbetsvilliga fåglar. Inte minst alförrädarna som gick upp på land och det dök upp både vittrut och vitvingad trut som piggade upp. Vi lämnade gömslet vid tio och tog en fantastisk lunch som bestod av bland annat kungskrabba. Det hade varit smartare att satsa på den till middag så man hade kunnat komplettera med ett gott vin till den. Vi njöt dock i fulla drag ändå. Efter lunch körde vi en tur på fjorden igen. Det blev en del alförrädare och praktejder men även vittrut, vitvingad trut och tretåig mås. Kul!

Pasvik
Sjukt nöjda åker vi tillbaka och checkar ut snabbt för att börja resan mot Pasviksdalen. Pasviksdalen ligger rakt söderut från Kirkenes. Det är en liten kil som är inklämd mellan Finland och Ryssland. Vi offrade alltså en natt på Polar hotell och satsade istället på att få ytterligare en upplevelse. Vi fick nys på Birk Huskeys av en holländare vi träffade på Hornöya. Han berättade om detta ställe och att de hade en matning mitt i skogen med tallbit, lappmes och lavskrika.  Jag fick numret och bokade boende. Utan förväntningar letade vi oss fram till platsen och blev mäkta förvånade när det vi trodde skulle vara någon halvsunkig hytta var en superfräsch anläggning som dessutom serverade riktigt bra mat. En burk öl kostade dock 85 NOK. Det konstaterade vi när vi betalade… 🙂

I vanlig ordning var det purrning före 0500. Efter en snabb frukost och packning var vi på väg. Enligt vägbeskrivningen följde vi en timmerväg in i skogen c:a 15km. Där kom vi fram till en liten gård som de hade som utgångspunkt för turer med hundspann. Där utanför en veranda hade de en matning.

En hona tallbit i blek morgonsol i Pasdalen, Norge.

En gråsiska. Släktingen snösiska finns i området och vi såg åtminstone två riktigt vita individer men fick inga bra bilder på dem.

De hade placerat den fint vid några gamla furor. Tallbitar och gråsiskor var redan där och åt i gryningen. Vi satte oss bekvämt på verandan och fotade i godan ro. Vi hörde en dalripa som skrattade nedanför matningen. Vi såg dock aldrig till den. Vi fick ungefär tre timmars fotografering därefter var det dags att ta oss mot flygplatsen för att åka hem till Sverige igen. Vi hade på dessa fyra och ett halvt dygn verkligen lyckats klämma in det mesta och var supernöjda. Varangerhalvön erbjuder verkligen mycket för en fågel/naturfotograf/skådare eller bara en naturnjutare i största allmänhet.

En lappmes som väntar på att solen ska gå upp.