Taggarkiv: Tallbit

En fantastisk vecka på Varangerhalvön

Ett hoppfullt gäng bordade färjan mot Hornöya på morgonen. Rapporter om sen vår och att lunnefåglarna inte kommit gjorde mig orolig. När vi kom ut var det tomt på berget. Alla grisslor låg i vattnet i kylan. Det går 2-3 timmar sen kommer plötsligt hela gänget iland. Till vår förtjusning även ett par hundra lunnefåglar som förmodligen just anlänt.

LUNNEFÅGLAR

Vi får en fantastisk dag med varierande väder. Snö och sol om vartannat. 3600 bilder på kortet vittnar om en bra dag. Jag har bara skrapat på ytan och ställt ett par bilder. På kvällen kör jag en bildvisning för deltagarna.

SILLGRISSLOR

En Tordmule lyfter för att flyga ut till havet och skaffa ett mål mat.

Kraftiga vindar med snöfall under kvällen och natten. Lite kvarvarande vind men från rätt håll för att kunna åka ut till Hornöya även dag 2. Solen sken på morgonen när vi tuffade ut mot Hornöya. Det var dock tomt på berget när vi kom ut förutom en del toppskarvar. En del grisslor flög runt ön men inga mängder. Då det var lågvatten kunde vi dock passa på att fota skärsnäppor på stranden. Som alltid i arktis växlar vädret i ungefär var femte minut så plötsligt började det snöa ymnigt. Det gav en del spännande bilder på skärsnäpporna. Sen spenderade jag en del tid vid kolonin med tretåiga måsar. Snöfall och mörk bakgrund blir ofta intressant.

SKÄRSNÄPPOR

Båten kom tillbaka vid 13 och fortfarande inga alkor på land. Vi bestämde oss för att hänga kvar till sista båten (17). Vid tretiden tilltog vinden och växte snabbt i styrka. Det blev white out med det samtidiga snöfallet och sikten blev i den närmaste noll. Efter att chocken lagt sig fotade jag så gott det gick. Fingrarna blev såklart iskalla och fick värmas i dunvantarna ofta men det blev en del bilder som jag blev nöjd med. Alla som var kvar på ön samlades i lä av hyttan och vi försökte nå hamnkontoret för att de skulle hämta oss tidigare men ingen svarade på en timme men till slut kom de iaf ut och kärde hem oss. Dp vi var många fick de köra två vändor. Det var skönt att komma till Vardö hotell och ta en varm dusch och sen äta en god torskmiddag nedsköljd med en isbjörnspils. Efter middagen gav jag deltagarna lite redigeringstips.

sillgrisslor flyger i snön och solen lyser svagt igenom och synliggör flingorna.

Tidig frukost och utcheckning för avfärd mot Båtsfjord. Det hade rapporterats många hökugglor på vägen upp från Varangerbotn mot Båtsfjord. Framförallt vid Tana Bru. Vi kör långsamt men ser bara en som flyger iväg lagom till vi går ur bilen. När vi åker upp på fjället börjar det snöa och det blåser en del så snön drevar. Minibussen jag kör är definitivt inte bästa bilen för ändamålet så det blir en försiktig tur över fjället men det går bra trots att det är rät mycket nysnö på vägen på sina ställen. Efter en sen lunch gör vi en båttur och får en del bilder på tobisgrisslor och änder. Middagen äts i ”nattklubben” på Polar Hotell. Gröna och röda lampor i taken för tankarna till något ekivokt ställe men maten smakar bra och vi går tidigt till sängs då vi ska samlas 0330 imorgon bitti.

En tobisgrissla lyfter från vattnet i Båtsfjord.

Vi spred ut oss och öppnade luckorna i gömslet. De är lite för stora i mitt tycke då jag tycker att fåglarna skyggar för gömslet en smula. Vi fick dock många lägen i fint ljus på morgonen. Det var gott om ejder, praktejder, alförrädare och några alfåglar. Ganska snart blev dock ljuset hårt så halvnio avbröt vi för att åka hem. Efter en ganska lång siesta/bildredigeringspaus åkte vi ut med båten för att fota flygande fågel. Till en början ganska svag vind men nästan direkt vred någon runt vindkranen på full öppning så en isande vind svepte ned från fjället. Det blev några bilder och ingen klagade på att turen blev kort. Alla var ganska nöjda med att komma till värmen på hotellet. Det är en fantastisk norrskensprognos. Det kan dock bli en utmaning med 16m/s och lite tunna moln. Men vi får se.

En hane praktejder i blåtimmen med fjällen som inramar Båtsfjord som bakgrund.

Sista morgonen i gömslet i Båtsfjord. Vi bjöds på fantastiskt fint ljus. Sen dumpade snöplogen snö i hamnen och snön/isen flöt och blev ett fint täcks om vi kunde använda som förgrund för att komponera bilder. Dessutom bröt isen solen så det blev intressanta effekter när vi fotograferade i motljus. Sista timmen är ofta seg. Vi blir hämtade nio men båda morgnarna hade vi gärna slutat åtta då ljuset blivit ganska kasst.

Lagom tills vi sätter oss för att åka mot hotellet börjar det snöa. Eftersom vägen över fjället alltid känns som ett hot bestämde vi oss för att snabbt checka ut och köra över fjället innan vädret förändrades och blev ännu sämre. Vi var alla raska och vi kom iväg efter 30-40 minuter. Dessutom han hotellet fixa lunchpaket. Rainer som han heter är väldigt serviceminded och hjälper till med det mesta. T ex att hjälpa oss tina upp en fruse baklucka.

Ikke no probleme säger han ofta.

Det är med stor anspänning jag kör de fem milen över fjället. En minibuss med små och smala däck är verkligen inte den optimala bilen att åka på isvägar. I branta backar känner jag hur fästet släpper ideligen. Men det går bra utan incidenter och det är skönt att komma ned i skogslandet igen. Vi kör sakta och letar efter hökugglor. Vi hittar tre i dalen men två av dem flyger när vi går ur bilen. Den tredje sitter kvar på en elledning av alla ställen.

Vi hittar också lite renar och dalripor på väg till Pasvik. Skönt att komma fram efter en lång körning. Middag och en pilsner sen säger en av personalen att det är väldigt starkt norrsken. Vi går ut och blir hänförda. Norrskenet är rakt över huvudet och åt alla sidor och syns trots ganska stark belysning runt husen. Jag min idiot hade glömt min 11-24 (och sålt min 14mm) och har bara 24-70 och inget stativ. En utmaning men med kameran liggande på mina vantar blir det ändå några skott. Sen får jag låna en gästs 16-35 och stativ och får några bilder men då hade det klingat av en smula.

Ett mäktigt norrsken bjöds vi på. Bilden är tagen alldeles nedanför boendet som ligger vid en älv. Man ser lite sjörök i nederkanten.

Sista fotodagen blir vi upphämtade av skoter för att köra till en skogsmatning. Det snöar lätt och är ett fint dis. Efter visst problem i början då skotern inte orkar dra oss kommer den igång och vi kommer fram till den lilla stugan i skogen. Det är bra fart på lappmesar, tallbitar, och andra mesar och efter en stund kommer även ett par lavskrikor och förgyller dagen för oss. Vi kör på många timmar tills ljuset är hårt och vi är nöjda med dagen.

Jag har bestämt att jag kör en resa till Varanger även nästa år. Det kommer bara att släpas 4-5 platser så passa på. Jag vill ha en liten grupp för att kunna leverera en hög kvalitet. För att nå högsta kvalitet har jag i min resa minst två dagar på Hornöya, dessutom en reservdag om vi har problem att ta oss ut någon av dagarna. Vi bor på de bästa hotellen för att ha bästa logistik och komfort på resan. Det innebär att vi har 75 meters promenad från hotellet till färjan. Jag har ett förmöte via Zoom för att anpassa workshops efter önskemål och behov. Allt för att göra denna vecka så bra som möjligt för deltagarna.

Om du vill hänga med nästa år mailar du info@niclasahlberg.se och preliminäranmäler dig. Vi syns!

Här kan du se en film från Varangerveckan 2023

2019 – ett intensivt år med en del prövningar

Det blev en tidig start på året med en sparvuggla som dök upp i Tyresö slottspark. Den var såklart tvungen att avbildas
Sen blev det ett antal turer under vintern för att fylla på med bilder för mitt pågående bokprojekt om Gotland. Det blev en del bra turer tidigt.

Sen kom några fina vinterdagar där man fick passa på att fota på hemmafronten. Jag fick låna en kamrats skogsmatning och fotade lite mesar.


På sportlovet åkte familjen till Fuerteventura för lite surf och sol. Jag gjorde gryningsräder i st stenöknarna omkring och hittade en del mattnyttigt att fota. Dvärglärkor, kragtrappar, spanska sparvar, kornsparvar och annat.

I mars blev det för andra året i följd ett besök vid Tysslingen. En trevlig tradition som kommer att fortsätta även 2020.

Det har väl inte gått många förbi att 2019 varit ett bra år för oss nere i syd vad det gäller lappugglor. Vi hade bl a en som uppehöll sig i närheten av Haninge golfklubb. Den besökte jag ett par-tre gånger. Det var trevligt men jag känner samtidigt att jag blir mer och mer folkskygg. Svårt att koppla av och njuta av situationen när det är mycket andra fotografer och skådare på plats. Men en del trevliga möten och nya bekanstskaper blir det ju ibland.


En annan uggla, dök upp i Uppsalatrakten, nämligen en slaguggla. Den hade jag dessutom turen att få se mitt under ett snöoväder som nog blivit mitt favoritväder.


Våren börjar göra sina första framstötar och mycket ledig tid spenderas på Gotland bland doppingar, vadare och andra bevingade besökare i vikarna.

I maj hade jag sedan länge bokat in en tur till Rumänien och Donaudeltat. Mer om detta kan ni läsa här  

Hela våren gick jag och drog på en hosta som jag inte riktigt tog tag i. Efter Ungern gick det inte att nochalera detta längre. Efter fyra antibiotikakurer som inte hjälpte hamnade jag till slut på akuten och därifrån vidare till lungkliniken där jag fick stanna nästan två veckor. Jag hade fått en interstitiell lungsjukdom som heter COP (Inte att förväxla med COOP) En sjukdom som inte är bakteriell utan där kroppen på ett sätt som liknar autoimmunitet angriper lungorna och förosakar en inflammation som behandlas med kortison med syftet att trycka ned immunförsvaret. Dessvärre är jag fortfarande på högdos kortison men det finns hopp om vändning. Jag har nu ungefär 70% av min gamla lungkapacitet vilket gör att jag blir trött fort och orkar inte med samma tempo som jag är van vid. otroligt frustrerande men fostrande.

Hannibal the Cannibal…..

Jag blev utskriven lagom till midsommar och påbörjade en låååång rehab/återhämtning. Allt detta har blivit en stor prövning inge bara för mig utan för hela familjen. De har ställt upp till 100% och haft förståelse för mina perioder av total utmattning. I början kunde jag bara gå 100 meter men jag stretade på och kom snart runt hela Sysneudd och morgonrutinen blev att promenera denna väg med kikaren i gryningen. Detta gjorde nytta för både kropp och skäl. När det gäller fotograferingen så anpassades den till lite lättare utrustning och mindre strapatser. Fokus blev på fjärilar och annat i närheten.

När styrkan kommit tillbaka en smula blev det en utflykt till Stora Karlsö med Jonathan och Matilda. En fantastisk plats som måste besökas åtminstone en gång per år. Jag hoppas många av er besöker Stora Karslö nästa år då jag och Torsten Gren Petersen ställer ut i restaurangen under hela sommaren. Mer om detta framåt.

Styrkan kom i små portioner tillbaka och i juli kunde jag och Matilda tälta på Norsholmen och jag kom upp på surfbrädan igen. Ett delmål jag kämpat mot. Norsholmen dessutom en av de finaste platserna på ön.

Efter ”sommarlovet” och en stunds jobb blev det ett återbesök där jag och Sanna hade en fantastisk helg på Östergarnsholm. Vi har bara en och en halv timmes paddling från ”vår” vik till detta paradis där vi njöt av stillheten som börjat lägga sig efter att turisterna lämnat ön.

Sommaren viker undan så sakteliga för hösten men värmen dröjer sig kvar. Vi får en välkommen invasion av besökare från öst. Aftonfalkar i stor mängd, framförallt årsungar dyker upp över hela landet. Även på Gotland dyker de upp. Bland annat 6 stycken på Torsburgen. De bjuder på sig själva och jag spenderar många timmar för att försöka få lite bilder av den vackra arten.

En annan falk dök upp på Sysneudd. En ung stenfalk hade flyget in från havet och vilade sig och spanade in andra rastande fåglar på udden. När jag fotat den ett tag skickar jag ut ett meddelande att den är stationär och ganska oskygg. Jag sitter i bilen när jag gör detta och plötsligt hör jag en stenskvätta som varnar i panik och flyge förbi mig rakt in i bilen. När jag tittar op stenskvättan på vindrutan känner jag att någon sätter sig på låret. När jag vrider på huvudet möter jag ögonen av en stenfalk som tittar förvånat på mig innan den flyger vidare. Utan tvekan årets närkontakt!

Hösten förflyter med regelbundna besök på Gotland och några turer till Horssten.

Som alla andra går jag och hoppas på en vit jul med snö och kyla men regnet och fyra nyanser av grått håller oss sällskap nu i december. Ett välkommet avbrott var besökarna från norr. Tallbitarna och sidensvansarna. På hösten har det också blivit en hel del föredrag för fågelklubbar och andra föreningar. Hör av er om ni vill att jag ska besöka er. Kontakta mig

Tallbiten kan ju vara en bra symbol för julen med sin tomteröda färg bland oxelns lika röda bär. En riktig God Jul önskar jag er alla.

MEN till sist en liten tankeställare inför nyår. Som ni ser har det blivit en del flyg för mig under året. Min sista resa gjorde jag till Rumänien i maj. Då bestämde jag mig för att stanna på marken åtminstone 2020. Förmodligen längre. Det är såklart allas val och jag tänker inte lägga skuld på er utan ber er iaf att tänka till. Om man går i försvar kan man nog alltid hitta någon rationell ”bort”förklaring till varför man nog kan flyga med lite bättre samvete än många andra men jag hade svårt att rättfärdiga det för mig själv. OM vi vill rädda den här planeten får vi nog alla försöka med alla medel vi kan. Uppenbarligen lyckas politikerna i Madrid inget vidare. Vi världsmedborgare kan ju visa att vi tillsammans har mer förnuft och ett sätt kan vara att vi tillsammans bestämmer oss för att stanna på marken 2020. Jag kommer inte att stanna på marken för evigt men jag gör ett uppehåll och kommer vara mycket mer selektiv i mitt resande på lång sikt. Jag hoppas att jag kanske åtminstone kan plantera en tanke hos er om att kanske göra det samma. Det finns så himla mycket fint i Norden och i Europa som ju går utmärkt att nå med bil eller tåg.

Ett riktigt Gott Nytt 2020 önskar jag er alla. Jag tror det blir ett grymt år! Håll bla utkik efter ett boksläpp på vårkanten.

Varanger 5-9 mars 2015

Varanger 5-9 mars 2015
Så kom vi då äntligen iväg på vår resa till Varanger där vi planerat en rutt som inkluderar Hornöya, Båtsfjord och Pasviksdalen. Det kändes inte helt självklart eftersom Norwegian strejkade. Som tur var hade vi valt SAS men de hade också hotat med sympatistrejk. När vi kommer till Arlanda ser vi att avgång Oslo inställd… Det tar några oroliga sekunder innan vi förstår att det är Norweigans flight. SAS går enligt plan. Vi landar på Kirkenes flygplats och bara efter en halvtimme är vi på väg därifrån i en hyrbil. Det är c:a 25 mil att köra från Kirkenes till Vardö. Halvvägs kommer vi till Varangerbotn. Där äter vi en helt ok lunch och handlar en spartansk frukost för Hornöya. Vi har lite småbråttom för att hinna med färjan. Det gör riktigt ont när vi åker förbi det ena finare fotoläget än det andra. Vi ser en jaktfalk just innan vi åker ned i tunneln till Vardö. Det är en fantastisk kväll och vi känner oss lite stressade av att hinna ut medan det finns något kvällsljus kvar. Vi får 20 minuter med riktigt bra ljus och en timme till med helt ok ljus.

Hornöya
Hornöya är cirka 900 meter lång och 650 meter bred och är ett naturreservat på grund av sitt rika fågelliv. Den högsta höjden är på cirka 60 m ö.h. och ligger på öns norra del. På höjden finns även den cirka 20 m höga fyren där vi också spenderar natten. Fyren fungerar som vandrarhem. Det kostar 350:- NOK att bli skjutsad över och 350 NOK/ natt att bo i fyren. Boka i tid då det kan bli fullt. Det gör du här.

Toppskarvarna är otroligt vackra med sin tofs, gröna ögon och gula mungipa. Här kan du se fler bilder på toppskarv.

Toppskarv-Hornöya foto:Niclas Ahlberg

Toppskarv som njuter av sista solstrålarna på Hornöya

Riktiga AIK:are. Tyvärr lyser Lunnefåglarna (Djurgårdarna) med sin frånvaro. Berget är däremot fullt av sillgrisslor 10-tusentals sillgrisslor flyger fram och tillbaka till havet i ett ordnat kaos. Vi ser inga rovfåglar men lite då och då utbryter panik och de flyr berget likt forsande . Ibland glömmer man bort att fota då man bara står och njuter av skådespelet.

Sillgrissla Hornöya foto:Niclas Ahlberg

En sillgrissla söker sig tillbaka till fågelberget på Hornöya för att spendera natten tätt tillsammans med sina kompisar.

 

Sillgrissla Magnus Martinsson foto:Niclas Ahlberg

Magnus Martinsson, min trevliga reskamrat står mitt i strömmen av återvändande grisslor.

Norrsken
Vi fotar på tills ljuset ger upp och går över till andra sidan ön för att gå upp till fyren där vi ska bo. Ett stilla ishav med fullmåne. Man tror ju inte att det kan bli mycket vackrare men det kan det. När vi  är på väg upp mot fyren brakar norrskenet loss. Det tar en stund för oss att komma upp eftersom vi ideligen måste stanna och fota.  Vi upplever sen en helt fantastisk kväll. Det var verkligen vad som måste vara en nattfotografs våta dröm.

Hornöya norrsken aurora borealis foto:Niclas Ahlberg

Fyren på Hornöya (Vardö fyr) och norrsken (aurora borealis)

Hornöya norrsken aurora borealis foto:Niclas Ahlberg

I huset längst till höger i bild bodde vi fint med tillgång till kök och sköna sängar. Inte minst hade vi en fantastisk utsikt från fönstret .

På morgonen viner vinden ordentligt och Hornöya har bytt skepnad. Snörök och mulet. Det kommer dock luckor i molnen mellan varven så soluppgången tränger igenom en glugg i molntäcket. Vi fotar toppskarvar, sillgrisslor och tretåiga måsar i växlande väder. Vi skulle bli hämtade redan klockan tolv då de varslat hårt väder. Det börjar dock redan vid 1100. Vinden tar i och det blåser efter en stund kuling. Därefter börjar det snöa rejält. Hemresan blir lite äventyrlig då vi måste gå till läsidan och balansera ut på våta klippor som normalt är under vattenytan. Vi blir hämtade av en ribb som tar oss ut till en större hyttbåt. På vägen in ser vi en flock praktejdrar och kaptenen upplyser oss om att det ligger flockar uppemot 30000 stycken i havet utanför Vardö.

Vi tar en lunch då vår spartanska matsäck vi tagit med till Hornöya är slut sedan länge.  Vi åker därefter mot Varangerbotn för att därefter åka vidare mot Båtsfjord.  På vägen dit kommer solen fram lite då och då mellan molnen och det blir en del fina fotolägen. Vi hittar en sandstrand där det springer runt en flock skärsnäppor. Vi ser en del renar som gör sig fint mot havet och bergen i bakgrunden.

purple sandpiper skärsnäppa Varanger foto:Niclas Ahlberg

En flock skärsnäppor låter sig villigt fotas på en strand strax utanför Vardö.

 

Reindeer ren Varanger fot:Niclas Ahlberg

Det är häftigt att se renar längs med varangerfjordens stränder med hav och höga berg i fonden.

Båtsfjord
Vi är lite nervösa för hur färden mot Båtsfjord ska gå. Vägen går nämligen över fjället och om det blåser blir det snödrev och den kan i värsta fall stängas av. Om det inte är storm men snödrev kör man i kolonn bakom en plogbil och en bil som är utrustad med en stor snöslunga. Vinden har dock avtagit markant så när vi anländer till bommen för kolonnkörning står den öppen och vi kan fortsätta till Båtsfjord.

På hotellet träffar vi Anders Blomdahl som är där med en grupp inom Avifaunas arrangemang. Vi äter en middag med vin och går sen förväntansfulla och lägger oss inför morgondagens gömslevistelse.

Avfärd 0515. Vi åker en ribb en bit i fjorden mot gömslet som ligger i en hamnbassäng mitt emot en fiskfabrik. Fiskfabriken är hela anledningen till varför alförrädarna och praktejdrarna befinner sig just där. Den släpper regelbundet ut fiskavfall som drar till sig kräftdjur som sen äts av fåglarna. Det finns ett stort och ett litet gömsle.

King Eider Praktejder Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Tre hanar praktejder före soluppgången utanför gömslet i Båtsfjord

King Eider Praktejder Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En hane praktejder med reflekterandeljus från snö och flata klippor i bakgrunden.

Stellar's Eider Alförrädare Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En hane alförrädare skakar loss morgonstelheten

Stellar's Eider Alförrädare Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Det är mäktigt att få en flock alförrädare med fjäll i bakgrunden. Just här hade solen gått i moln. (två halva alförrädare är bortklonade)

Jag och Magnus har fått det lilla vilket är skönt då vi får det för oss själva och kan kasta oss emellan fotogluggarna, beroende på var fåglarna befinner sig. Fåglarna är jättenära men vi fotar ändå med våra 500 linser för att få diffusa bakgrunder. Vi använde t o m 1,4 konverter ibland. Arktiska fåglar mot bryggor eller fiskfabriker blir inte så vackert så det är bra med ett femhundra även om fåglarna ofta är innanför närgränsen. De arter som vi ser utanför gömslet är alförrädare, praktejder, ejder, alfågel, vittrut, vitvingad trut.

När vi fotat på i fyra timmar blir vi hämtade för att fota flygande fågel i fjorden. Det går till så att man gör sakta med vinden och fotar flygande flockar som lyfter och flyger förbi oss mot vinden. Vi tar några svängar upp och ned och sen är det dags för lunch.
Jag mår dock dåligt och hoppar över både lunch och eftermiddagens båttur. Prognosen var 26 m/s på fjället och även om det inte kommer ned i full kraft till fjorden var det blåsigt… Jag var rätt nöjd att jag istället kom ikapp med sömnen och mår bra igen.

Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

Vi driver med vinden i ribbåtar för att fota flygande fågel som rör sig i fjorden. Det funkar utmärkt och ribben tar bort kraften i vågorna så det går bra att fota trots hård vind.

Förutom alförrädare, praktejder, ejder och alfågel är det också en hel del vitfågel i fjorden. Det som gör oss mest upphetsade är såklart de arter vi normalt inte ser hemma (Stockholm) som vitvingad trut, vittrut och tretåig mås.

 

Iceland Gull Vitvingad trut Båtsfjord Varanger foto:Niclas Ahlberg

En 2K vitvingad trut på startbanan

Kittiwake Tretåig mås Båtsfjord Varanger foto:Niclas Ahlberg

En tretåtig mås avtecknar sig mot de branta klippsidorna som kantar båtsfjord.

Vittrut Glaceous Gull Varanger Båtsfjord foto:Niclas Ahlberg

En 2K vittrut håller sig precis på vattenytan så det ser ut som den dansar.

Vid femtiden åker vi ut för andra dagens sittning. Trots att vi fick en hel del bra bilder kändes det som att fler bilder blev dåliga än vad vi trott. Så vi var rätt peppade på en andra dags sittning ändå. Tur var väl det. Det var bra ljus och samarbetsvilliga fåglar. Inte minst alförrädarna som gick upp på land och det dök upp både vittrut och vitvingad trut som piggade upp. Vi lämnade gömslet vid tio och tog en fantastisk lunch som bestod av bland annat kungskrabba. Det hade varit smartare att satsa på den till middag så man hade kunnat komplettera med ett gott vin till den. Vi njöt dock i fulla drag ändå. Efter lunch körde vi en tur på fjorden igen. Det blev en del alförrädare och praktejder men även vittrut, vitvingad trut och tretåig mås. Kul!

Pasvik
Sjukt nöjda åker vi tillbaka och checkar ut snabbt för att börja resan mot Pasviksdalen. Pasviksdalen ligger rakt söderut från Kirkenes. Det är en liten kil som är inklämd mellan Finland och Ryssland. Vi offrade alltså en natt på Polar hotell och satsade istället på att få ytterligare en upplevelse. Vi fick nys på Birk Huskeys av en holländare vi träffade på Hornöya. Han berättade om detta ställe och att de hade en matning mitt i skogen med tallbit, lappmes och lavskrika.  Jag fick numret och bokade boende. Utan förväntningar letade vi oss fram till platsen och blev mäkta förvånade när det vi trodde skulle vara någon halvsunkig hytta var en superfräsch anläggning som dessutom serverade riktigt bra mat. En burk öl kostade dock 85 NOK. Det konstaterade vi när vi betalade… 🙂

I vanlig ordning var det purrning före 0500. Efter en snabb frukost och packning var vi på väg. Enligt vägbeskrivningen följde vi en timmerväg in i skogen c:a 15km. Där kom vi fram till en liten gård som de hade som utgångspunkt för turer med hundspann. Där utanför en veranda hade de en matning.

Tallbit Pine grosbeak Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En hona tallbit i blek morgonsol i Pasdalen, Norge.

Redpoll Gråsiska Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En gråsiska. Släktingen snösiska finns i området och vi såg åtminstone två riktigt vita individer men fick inga bra bilder på dem.

De hade placerat den fint vid några gamla furor. Tallbitar och gråsiskor var redan där och åt i gryningen. Vi satte oss bekvämt på verandan och fotade i godan ro. Vi hörde en dalripa som skrattade nedanför matningen. Vi såg dock aldrig till den. Vi fick ungefär tre timmars fotografering därefter var det dags att ta oss mot flygplatsen för att åka hem till Sverige igen. Vi hade på dessa fyra och ett halvt dygn verkligen lyckats klämma in det mesta och var supernöjda. Varangerhalvön erbjuder verkligen mycket för en fågel/naturfotograf/skådare eller bara en naturnjutare i största allmänhet.

Siberian tit Lappmes Pasvik Norway foto:Niclas Ahlberg

En lappmes som väntar på att solen ska gå upp.

 

 

 

 

Taggarkiv: Tallbit