Backcountry i Japan!

Jag tänkte chocka lite med ett blogginlägg som inte handlar om fåglar eller möten med djur. Här kommer mina intryck från en skidresa till det fantastiska Japan. Resan till Japan gick via Helsingfors. Efter en lång sömnlös resa som fördrevs med att titta på fyra långfilmer landade vi äntligen i Tokyo. (Narita) Ett litet stressmoment var att jag därifrån skulle ta mig till Haneda airport där inrikesflyget till Hokkaido skulle avgå. Det gick dock ett tåg från Narita direkt till Haneda som tog 1,5 timme så det löste sig smidigt. Första intrycket av Japan var positivt. Alla människor ler och är vänliga. De hjälper gärna till så gott de förmår på knagglig engelska. Jag hade ett antal timmars väntan på Haneda innan flyget. Leif som var i backen hetsade med att det var midjedjup fresh pow i backen. Spara lite åt mig…

1600tåg

På transfertåget till Haneda liknade allt Sverige. Alla tittade in i mobilerna. Det som möjligen var olika var att en hel del hade munskydd på sig för att motverka infektioner. En lite märklig syn.

Jag blir hämtad av Leif på Asahikawa’s flygplats. Det är ungefär en timmes körning till Furano som är första målorten på resan. Vi checkar in på Ashitaya där vi välkomnas av Hitoshi. En superkille som fixar det mesta. Ett verkligt trevligt litet pensionat med supergod mat. Det ligger några kilometer från backen. Inga problem att somna efter att bara ha sovit en timme på planet.

1600furano1

Utsikten från fönstret på pensionatet där vi bodde ho HItoshi eller Jimmie som han valt att kalla sig.

Första dagen i Furano är helt ok. Man upptäcker systemet som är väldigt lättöverskådligt. Det består av två sidor; en Furano sida och en Kitanomine sida. Furano har en kabin som kompletteras med en topplift och Kitanomine har en gondollift som går till toppen. Mellan de två delsystemen finns en Premiumzone som består av två bowles och några ridges som nås när man hajkar upp c:a 100 höjdmeter. En promenad som oftast belönas med ett kalasåk. Det mesta var uppåkt denna första dag i systemet men dag två visade sig bli något helt annat.

1600leif1

Leif tar sig ned i fin lutning i midjedjup iskall nysnö. Bättre än såhär blir det inte.

Vi stod först i kön till kabinen och när vi sätter oss i toppliften åker vi upp på ett berg som är täckt av 30-40 cm fjäderlätt puder. Det är fortfarande orört av skidåkare och mitt och Leifs ansikten spricker upp i fåniga grin. Vi åker ett par löjligt bra åk rakt under liften och kastar oss sen iväg för att komma bort till Premium zone när de öppnar 10:30. Det öppnas senare för att det säkras av pistörer varje morgon. Det är ett ganska digert gäng med pudernördar som står och väntar. När staketet dras åt sidan är det ivriga personer som klafsar fram genom halvmetern lössnö i pjäxor.

1600leif4

Genom en 20-30 minuters pjäxpromenad kommer man åt två bowles och en ås med fin gles skog. Området kallas passande för Premium zone. Det öppnas lite senare än resten av systemet för att pistörerna ska hinna lavinsäkra området.

De rutinerade avvaktar lite för att få en upptrampad fin gata att promenera. Väl uppe blickar vi ut över en gigantiskt orörd yta men spåren dyker upp i rask takt allteftersom snowboardåkare och skidåkare försöker stilla sin omättliga abstinens av färsk snö. Vi åker ett åk och snabbar oss upp igen och kör ett andra åk. Redan då har solen legat på så att snön är lite tyngre. Vi börjar då leta nordsidor både av säkerhetsskäl och för att få kall snö.

1600niclas4

Undertecknad som njuter av att ta sig ned i en skön brant mättad med snö. (Foto: Leif Stävmo)

Vi hittar en del fickor som lämnats orörda och njuter resten av eftermiddagen. Vi ger upp vid tre då vi har knappt två timmar att köra från Furano till Asahidake som är vårt nästa mål. Solen går ned och de sista strålarna träffar vulkanen när vi ser den i en svacka mellan två kullar.

1600Asahidake

Vulkanen Asahidake skymtar i en dalsänka precis när de sista solstrålarna belyser toppen med ett smörigt kvällsljus.

Väl framme på det ganska lyxiga hotellet slänger vi på oss våra Yukator och och skyndar oss ned till det Onsen som finns på hotellet. Det är de varma källorna som bildas runt vulkanen som ger möjlighet till dessa härliga Japanska spas som liknar Yasuragi i Stockholm. Enormt skönt för våra trötta kroppar att glida ned i de varma baden. Maten på hotellet är spännande och riklig. Det är mycket snabbmat….dvs råa prylar… Sashimi, saltinbakad abalon, picklade grönsaker, etc.etc… Vi äter oss mätta och går upp och lägger oss.

1600pistmaskin

Snö är ingen bristvara på Hokkaido. Vissa orter får upp till 18 meter snö under en säsong. Här har man just hittat pistmaskinen under en meter snö.

Vi vaknar dessvärre till vindtjut. Det blåser 20m/s så kabinen upp till vulkanens fot är stängd. Vi chillar lite och efter några timmar skymtar vi solen och ser på träden att vinden lagt sig en smula. Kabinen är fortfarande stängd så vi bestämmer oss för att gå upp med hudar och ta ett åk. Det är c:a 500 höjdmeter upp till liftstationen. Det tar oss ungefär 1,5 timme. Väl uppe kommer vi in i ett öde lifthus men med de relativt vanliga automater som innehåller det mesta i dryckesväg. Vi köpte ett par olika varma drycker på burk. Riktigt smarrig med sött, mjölkigt kaffe på burk efter den tuffa klättringen. Vi byter ut lite svettiga kläder och funderar lite på vart vi ska åka ned. Blåsten har gjort många brantare partier riskabla då det drivit in mycket snö som packats på en glidyta. Vi hittar ändå en del säkra partier vinpackat snö som ändå är rät skön att åka på. Vulkanen har format berget som terasser med korta branter och däremellan platta partier som man bara transporterar sig fram på. Vi åker två sådana terasser och vi kommer ned strax nedanför toppen på den tredje branten.

1600leif12

Leif i ett skönt parti ungefär tio svängar innan vi hamnar i bäcken.

Vi knatar upp en bit med pjäxorna för att komma åt hela det partiet. Det blir ett riktigt skönt avslutningsåk som slutar nere i en bäck med varmvatten. Det blir lite lätt vadning i pjäxor och en klättring upp till transportsträckan som gör oss svettiga. Men de sista svängarna var värda besväret.

1600niclas6

SIsta biten fick vi hoppa oss ned på snötäckta stenar. De branta kanterna gjorde att vi fick gå lite nedströms innan vi hittade ett lämpligt ställe att ta oss tillbaka till parkeringen.

1600leif11

Leif som ju arbetar inom flugfiskebranschen kan nu lägga in sina pjäxor i varukatalogen som vadarsäkra touringpjäxor för komboaktiviteter…

Vi tar en sen lunch på liftstationen och åker tillbaka för lite mer spanjutning. Efter spa blir det middag med sammanlagt tretton rätter, eller rättare sagt tolv då servitören förtvivlad frågade om vi ville ha den skål med ris som han glömt att ta fram. Vi var proppmätta efter typ åtta så det var lugnt.

När vi vaknade och den fjärde dagen i Japan kunde vi konstatera att det snöat ungefär 30 cm under natten. Vi skippade frukost och satte oss i bilen för att köra ungefär två timmar till ett skidområde, på andra sidan Asahikawa, som heter Kamui. Där träffade vi Takaya Haeda som skulle guida oss idag. Efter några uppvärmningsåk klev vi under repen och åkte ned på baksidan av berget. Inte ett spår var gjort. Första åket var ganska flackt men härlig snö. Vi slutade nere på en travers som tog oss tillbaka mot backen men en bit nedanför. Vi fick gå ungefär 10 minuter med hudarna för att ta oss tillbaka. Vi körde fyra åk i området och såg till några andra än vi. Vi hittade varierande terräng med en del riktigt fina branta partier med lagom gles skog. Nöjda med dagen åkte vi tillbaka och tog på oss våra Yukataor för att gå ned till Onsen och mjuka upp våra gamla gubbvader.

1600Takaya1

Vår guide Takya Maeda fotad med lite längre slutartid hade en härlig stil och med sina japanska skidor som hade konvex undersida flög han ur svängarna.

1600takya3

På vägen ned hittade vi en del småbranter och stenar vi kunde leka lite på. Takaya tar lite luft.

1600Leif14

Leif i ännu en njutbar brant i detta underbara land. Som ni ser är det inte många bilder med sol. Det snöar helt enkelt för det mesta.

Väderprognosen gjorde att det öppnade sig en möjlighet att åka på Asahidake. Takaya hämtade oss på hotellet vilket gjorde att det blev en lite lugnare morgon än vi räknat med. Det var mycket folk som väntade på första kabinen. Mycket nysnö, svaga vindar och bra sikt gjorde förhållandena gynnsamma. Vi började med en kort hajk för att komma åt en brant en bit ifrån de vanliga rutterna. Efter en del åkandes kors och tvärs på platten kom vi fram till en brant med en liten bowl som såg helt magisk ut. Jag fick äran att åka först och den höll vad den lovade. Bästa åket hittills med helt perfekt knädjup snö. Vi gör längre och längre turer och får det ena fantastiska åket efter det andra.

1600leif15

Efter 20 minuters klättring tar Leif av sina nya stighudar som envisades med att sitta stenhårt på skidorna.

1600vulkanen

Leif och jag vid vulkankratern där det ständigt kommer upp svaveldoftande ånga.

Efter tre åk kastar vi i oss en snabblunch bestående av korv inbakad i vad som smakar som doughnut. Inte helt tokigt efter en rätt rå meny senaste veckan. Vi kör ett åk till i högt tempo och hinner med sista kabinen upp för att få njuta av det sista ljuset på vulkanen. Vi hajkar upp en halvtimme förbi ångspruten ur vulkanen över till en ganska flack couloir. Det är inget superåk med skön snö. Plötsligt drar det in moln med snö och allt blir vitt och vi bestämmer oss för att dra oss ned mot kabinen och följa den enkla vägen ned för att inte fastna i mörkret och kylan som lägger sig över vulkanen. Vi åker ned på transporten och är en av de sista bilarna som lämnar parkeringen.

1600asahidake2

Att åka skidor på en vulkan adderar onekligen en dimension till skidåkningen och gör det till en större upplevelse än ”bara” en halvmeter lössnö.

Vi betalar Takaya och konstaterar att det varit två superdagar. En guide ger verkligen mervärde. Visst hade vi kunnat hitta dessa ytor själva men det skulle tagit betydligt mer tid och det är oftast något man inte har. En annan aspekt är såklart säkerheten där Takayas erfarenhet och snökunskap säkert räddar oss från onödiga risker.

Sista morgonen på hotellet i Asahidake. Lite rått och smått till frukost som vanligt men ingen stress. Idag är planen att åka till Tokachidake för att gå en topptur. Vi köper lite lunch på en 7-23 på vägen och åker ganska högt upp på en serpentinväg till en Onsen som ligger nedanför vulkanen. Från parkeringen ser man en ångpelare som sträcker sig mot skyn mot en gulaktig fond. Svavel som utsöndrats på snön. Efter en snabblunch tar vi på hudarna och börjar vår promenad. Det är dessvärre inte det fina vädret som utlovats utan den annalkande varmfronten har nog kommit tidigare med dis som gör det svårare att se konturer i den högalpina terrängen. Vi knatar på och möter efter en stund ett tjoande gäng japaner. De har hittat en fin yta som de åker på ett par svängar. Vi går upp i deras spår men fortsätter förbi mot kratern. Vi ser dock efter att vi gått en bit till att vi inte tjänar så mycket åkning på att gå ända upp till vulkanen utan nöjer oss när vi hitta ett par fina fält med bra snö. Vi tar ett åk ned till parkeringen och äter lite mer mat och bestämmer oss för att gå en sväng till på en annan ås. Vi följer en upptrack som går upp i skogen i ganska flack terräng men med lite fina branter. Skogen är häftig med granarna som är helt skulpterade med snö och rimfrost. Vi kommer upp till en platå där vi har bra översikt över topografin och nöjer oss med den c:a 400 höjdmetrarna. Det blir ett ok åk i bra snö men lite flack terräng. Dagen gick inte till historien som den bästa skidmässigt men det blev ett bra motionspass och vi är supernöjda ändå. Vi hoppar in i bilen och åker mot Furano där vi ska spendera den sista natten. På vägen ned från vulkanen passerar vi en räv men i den branta lutningen kunde vi inte stanna. Bara hundra meter nedanför dyker det upp en till och läget är bättre. Vi stannar och jag får stilla abstinensen att fota något med fjädrar eller päls. Räven visar sig vara en Vulpes vulpes Schrencki. En underart till vår rödräv. Lite trubbigare nos och kompaktare som helhet. Leif sammanfattar det bra med att säga att den ser ut som en blandning av fjällräv och rödräv.

1600rodrav1

Schrencki rödräv (Vulpes vulpes Schrencki) som förgyllde vår sista skiddag med sin närvaro.

1600rrodrav3

Leifs påse med nötter gjorde att vi kunde hålla kvar den runt bilen helt nära. Jag hade bara ett 70-200 objektiv så det behövdes lite rävsnask för att få den att samarbeta.

Planen var att åka halvdag men den oväntade värmen som drabbat Japan gör att det regnar och all snö är förstörd. Det är inte hela världen för oss som haft en kanonvecka men trist för de som kommer nu. Dessutom ska det bli rejält kallt om några dagar och allt kommer att bli stenhårt. Efter frukost rullar vi mot Asahikawa och flygplatsen. Kvällen spenderas i Tokyo med en god middag och avslutas i en futonsäng på ett billigt hotell i närheten av Haneda. Äventyret i Japan är över. Tack Leif för bra förarbete med rekning och inte minst för trevligt sällskap.

Här kan ni se en en alldeles för lång skidfilm från veckan.
Man inser att man skulle ha filmat mer med den vanliga kameran och mer med staven än kameran på hjälmen då men det får bli nästa gång…

 

 

 

4 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *