Duvhökar, kyla och snö

Det är 27 minusgrader när jag går upp till kojan 0700. Jag sätter igång heatpalen (värmare som går på T-röd) riggar upp kamerorna och fixar i ordning åtelplatserna. Marie och Emma har fixat det mesta innan men jag småpiffar lite med snövallar för att möjliggöra några bildidéer jag haft i förväg. Jag går in i kojan. Det är nog redan uppe i minus 15 inomhus…Brrr

Vid åttatiden kommer småfåglarna. Talgoxe, blåmes, domherre, nötväcka, Större hackspett, en svartmes och en tofsmes. Det är rejäl fart trots kylan. De behöver mycket energi för att hålla värmen i sina små kroppar. I gryningen kommer en gråspettshane på blixtvisit. Han är misstänksam och tar bara en snabb tugga av späcket och flyger iväg.

En hane gråspett hastar förbi och tar en mun full med speck och flyger sen iväg.

Jag fixar med något i matsäcken och när jag tittar upp sitter en duvhök på det närmaste bordet som bara är c:a 2 meter från kojan. Det är knappt något ljus att jobba med ännu. Jag knäpper några bilder trotsallt men släpper den sen för att inte störa den. Den flyger iväg strax efter och jag hoppas att den ska komma tillbaka. Småfåglarnas ätande ökar i intensitet. Nötskrikorna ansluter i festandet på ister och späck. Jag hör en skata och blir glad när en hel grupp på sex individer samlas på utfodringsplatsen längst ifrån gömslet. Det är tydligt att kråkfåglar är mycket smartare och misstänksammare än vad de andra fåglarna är. En och annan av skatorna gör små snabba utfall mot borden närmare gömslet och jag får några bilder.

Ett gäng skator uppehåller sig en god bit från gömslet men gör ett och annat utfall lite närmare gömslet och jag lyckas få några flyktbilder på denna coola smarta fågel.

Skata kanske känns som en trivial art men alla som fotar fåglar vet att det är knepigt att få bra bilder av denna vackra monokroma fågel. Den är svår att fota exponeringsmässigt eftersom den är både svart och vit. Det är lätt att bränna ut (överexponera) de vita ytorna för att få de mörka ytorna tillräckligt ljusa. En rejäl utmaning med andra ord. Skatorna håller mig sysselsatt flera timmar tills plötsligt en duvhök dyker ned i T-tallen. Det är det optimala stället den ska landa på. Då får man tid att förbereda sig på vad den ska göra.

Duvhöken landar i T-tallen. Den sitter en stund och hoppar sen ned på marken rakt under tallen där det finns lite kött.

Duvhöken startar från marken och jag får en hyfsad serie flygbilder när den är på väg rakt emot mig.

Eftersom jag råkar ha konvertern på tar det inte lång stund innan duvhöken fyller upp hela sökaren. Den landar sedan på ett bord till höger om gömslet.

Den flyger straxt ned till rådjuret som ligger rakt under tallen. Den tröttnar snart och flyger rakt emot mig från marknivå och jag får en hyfsad serie flygbilder innan den landar på bord två. Jag hade konvertern på då jag fotat skator precis innan det gör att jag fyller upp hela sökaren med duvhöken och får vinkla kameran på högkant för att få plats. Det blir ganska ointressanta porträttbilder.

Duvhöken landar på ett av borden och blänger lite åt mitt håll. Det är en adult hona såvitt jag kan bedöma. En ganska liten individ.

Den flyger till sist vidare till bord 1. Jag plockar snabbt bort konvertern och får de bilder som jag spetsat in mig på att ta. En ”frilagd” duvhök i snö. Det blev ganska precis som jag hoppats så jag var klart nöjd.

Jag känner mig nöjd då jag fått det jag ville ha. En duvhök inbäddad i ett moln.

Till slut räcker duvhöken ut tungan åt mig och flyger därifrån.

Eftermiddagen förflyter som förmiddagen. Småfåglar, nötskrikor och skatorna håller mig sysselsatt. I skymningen kommer en duvhök och äter i en timme. Det känns dock som jag är färdig för dagen. Ljuset blev aldrig det bästa även om duvhökarna samarbetade. Väderprognosen för morgondagen såg bra ut så jag bestämde mig för att övernatta i kojan för att i bästa fall få lite finare ljus på duvhökarna under morgondagen. Det skulle även bli betydligt varmare annars hade man förmodligen inte vaknat överhuvudtaget om kaminen skulle lägga av. Marie kom och på min begäran och skrämde iväg duvhöken så jag kunde bryta. Sen åt vi en lång och trevlig middag på den lokala pizzerian. Snabb bunkring med frulle och lunch på Ica Maxi sen tillbaka till kojan. En Corona och en påse blandade nötter blir fredagsmys i min ensamhet. Efter nio timmars sömn som en bebis vaknar jag före klockan. Drickyoughurt och köpemacka var ingen drömstart men får duga. Jag går snabbt ut och kollar linserna så det inte blivit imma eller is på dem. De ser rena och fina ut så snabb in i kojan igen. Hoppas nu att vädret blir vad de lovat. Med gryningen kommer småfåglarna igen. En korp kraxar, gråspetten kommer ned och äter en stund.

Gråspetten sitter på tallstammen och kollar att allt är lugnt innan den går ned och äter av istret vi ordnat till den.

Scenariot från dagen innan repeteras och jag njuter av skogens lugn. Solen börjar lysa på grantopparna och det lovar gott, Nu gäller det bara att huvudpersonen ska komma i rätt tid också. Jag börjar tyvärr känna mig lite krasslig. Huvudvärk och lite illamående. Jag petar i mig min lunch, kycklingspett och nudlar och mår lite bättre men fortfarande hängig. Jag tar några Ipren och det blir en smula bättre. Då sitter plötsligt en duvhök på bord två som är på min högra sida ungefär tio meter bort.

En duvhök landar på bordet till höger om mig.

Jag startar kameran som jag har riktad på det bord som är närmast gömslet. Jag hoppas få en inflygning på film. Jag tar några porträttbilder i lite bättre ljus än igår. Strax flyger duvhöken mycket riktigt till bord ett. Yes, det borde ha blivit med på filmen. Vi får se.

Duvhöken flyger och landar på bordet bara några meter ifrån mig. I bästa fall fick jag det på film.

Jag mår sämre och sämre. Jag packar ihop och städar ur kojan och möter upp Marie nere vid en å som ligger i närheten som ör omfamnad av en vacker kölddimma. Jag tar några snabba bilder på en knipa i ån men måste sen köra iväg i tvivelaktig kondition.

En knipa simmar i ån och kölddimman börjar bädda in landskapet i kvällningen

 

Rimfrosten gnistrar som diamanter i motljuset

Jag blir dock tvungen att stanna snabbt när jag åker förbi en gärdsgård i solnedgången och knäppa ett par snabba bilder.

Solen går ned och lyser upp dimmorna som lagt sig över ängarna.

Jag ska hem och fira min mammas 81 års-dag. Det går hyfsat att köra men tiden går extremt långsamt. Innan Enköping måste jag stanna och hämta luft. Jag åker vidare men jag inser att jag fått en migränattack och måste stanna och försöka sova. Jag stannar och somnar direkt men vaknar efter en halvtimma stelfrusen och mår marginellt bättre och kör vidare. Jag kommer till Stockholm och väljer Essingeleden. (Om du är kräsmagad, sluta läsa nu.) Dumt beslut… Efter en liten bit börjar jag svettas och saliven rinner till i munnen. Min trogna lovikamössa som jag fått av svärmor fick det trista uppdraget som spypåse. Jag gör en snabb exit på Essingeöarna för att hämta andan och slänga mössan. Jag tar mig den sista milen hem och jag har sällan varit så glad att återse min säng. Jag somnar direkt och sover tretton timmar på raken. Mammas födelsedagsmiddag blev satt på vänt. Det kostar på att att fota fåglar ibland…

Här är en liten filmsnutt från dagarna

Fler bilder på duvhök hittar du här

3 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *