Taggarkiv: Blogg

Tjäderspel – en dans på skvattram

Oftast kommer lusten att blogga när man kommer hem med fulla minneskort. Idag var det inte så…
Det här inlägget syftar an aning till att ge en inblick i hur det är mest när man jagar sina drömbilder. I fjol när jag var upp i dalaskogarna med min kompis Marie stämde allt. Det damp ned tjädertuppar som manna från himmelen och ljuset var med oss och vi njöt i fulla drag av skådespelet. Innan den gången hade jag suttit två gånger fruktlöst utan att se en enda tjäder men de nätterna liggandes som en ostbåge på en fuktig tuva var som bortblåsta. Nu var koden knäckt, tjädrarnas himmelrike funnet och hit skulle vi vallfärda år efter år och skörda idel fantastiska bilder på tjädrar.

Ni var det dags igen. Jag hade redan en målbild för ögat. En tjädertupp i siluett i det första gryningsljuset sedd snett underifrån med rök från munnen och en kalldimma som bäddar i kämpen i en diffus ram. Jag var lite standby för att passa in rätt dag. Vädret såg hyftsat ut med uppklarnande natt, morgondimma och sol. Perfekt, då var det ju bara att åka upp och ta bilden.  Sagt och gjort, jag ger mig av mot dalarna och efter några timmar i bilen möter jag upp Marie i skogen. Det snöar… Jag klafsar ut på den dyngsura myren och lägger ut min gummimatta som jag har med mig och sätter upp mitt lilla gömsle, för nu ska ju tas bilder i låga perspektiv.

1600gomsle1

Gömslet smälter väl in i miljön. Inte minst när det draperats av lite nysnö.

1600tjaderskog

Det är något trolskt över tjädermyren i det första ljuset.

Dessvärre har det hänt en del sedan förra året. Någon har förstört vår fina skog. Ett kalhygge tornar upp sig bakom en trädridå och det smyger runt amerikaner i området som prospekterar efter metallfyndigheter. Tjäderparadiset har förvandlats till Klondyke men inte mitt och Maries utan ett amerikanskt gruvbolags. Om det är dessa faktorer som gjort att tjädertupparna delvis har bytt spelplats och nu spelar i risigare terräng och inte på den öppna fotovänliga plats som ifjol kommer vi aldrig få svar på.

Vi låter oss inte nedslås av detta utan hoppet om drömbilden lever. Orrarna har hittat hygget och verkar åtminstone gilla det. De spelar för fullt ett stenkast ifrån mig. Jag kan se en tupp som tar små språng på en stubbe ivrigt kuttrande. Jag kryper ned i sovsäcken och låter orrarna och nattens ljud söva mig. Jag vaknar till en gång av en tjädertupp som ”träar” strax intill mig. Förväntansfull somnar jag om. Jag har ställt klockan på strax efter tre. Orrarna är redan igång och jag hur ett par svaga ”plopp” på avstånd. Jag äter frukost och pysslar med kamerautrustningen och försöker tänka ut en lämplig strategi. ett par timmar går och inget händer. Tupparna spelar på osynliga för både öga och kamera 70-80 meter från gömslet.

Plötsligt brakar det till 20 meter ifrån mig och ”min” tupp landar och ser sig runt. Jag smyger ut kameran ur en av sidoluckorna och knäpper några bilder, Tuppen spelar lite försiktigt dold för mig och plötsligt flyger den iväg. Ridå! Där försvann den enda möjligheten till bilden som jag drömt om. Jag väntar en timme men inget händer. Då lägger jag mig ned och somnar om igen.

1600tjader3

Det är ganska lång ifrån den bild jag visualiserat men den finns kvar på näthinnan och kanske hamnar den någon gång på sensorn.

Någon timme senare hör jag med Marie och får veta att hon inte sett en någon tjäder. Det vill sig helt enkelt inte denna säsong. Väder, vind och amerikanska gruvbolag är inte på vår sida helt enkelt. Men trots motgången i fotograferingen är jag långt ifrån missnöjd. Jag vänder ändå åter mot Stockholm och väntande jobb med ett leende. En dålig dag i gömsle är ändå en bra dag i livet. Tjäderbilden på min näthinna får vänta något år eller kanske kommer den redan nästa vecka eller kanske aldrig. Det är trots allt ovissheten som gör naturfotografering till den spännande men samtidigt rofyllda och meditativa syssla det är.

Här är förra årets bilder

Förra årets blogginlägg om tjäderspel

Vargfeber i Finland

Vargar och Björnar i Finland
Jag dröjde in i det längsta med att bestämma mig. Till slut blev dock frestelsen för stor och jag beslutade mig för att hänga med på Rovdjurslands resa till Lassis gömslen i Kuikko. Den här resan var speciellt fokus på varg. Efter inackordering i rummet och en snabb lunchmiddag bar det iväg till gömslena. Jag hade fått en plats i luxury hide. Det var kanske inte vad de flesta skulle kalla lyx men var i alla fall förhållandevist spatiöst.

Kuikka basecamp

Kuikka ligger i nordöstra Finland mot ryska gränsen

När vi väl fått fast stativhuvudena i bänkarna, varför ska det vara så svårt…, så fick vi sällskap av två adulta havsörnar eller åtminstone 6k+ fåglar. Trevliga pausfåglar att fördriva tiden med när vi väntar på att rovdjuren ska visa sig.

Havsörn- Finland 2015

Ett adult havsörnspar håller oss sällskap och agerar pausfåglar när vi väntar på rovdjuren.

Gömslet vetter mot en stor myr som sträcker sig ungefär 300 meter rakt ut från gömslet. Myren är omgärdad av skog och c:a 40 meter från gömslet går det en ridå med torrakor. Solen lyser upp skogen i bakkanten men tyvärr drar det in moln som gör att ridån går ned en aning. Plötsligt viskar Peter –VARG! Var frågar tre andra. Alla får syn på den utom jag och när jag väl förstår var den visade sig har den försvunnit. En tyst förbannelse muttras över detta. Strax efteråt ser vi en björn passera på långt avstånd sen dyker vargarna upp igen och kliver ut på andra sidan myren.

1600Varg11

Crooked tail och Whiteboy har klivit ut på myren och närmar sig avvaktande åteln på vår sida om myren.

De avancerar närmare men stannar ungefär på halva avståndet. Vi undrar varför men får förklaringen strax därpå när en björn kliver ut bland torrakorna och målmedvetet går fram mot grisköttet som ligger gömt i myren.

1600björn5

Med resoluta steg går björnen fram mot grisåteln.

När björnen går iväg med en bit mat i munnen kommer vargarna och likt labbar tar de käket från björnen. Det mesta sker tyvärr utom synhåll för oss men vi såg vad som var på väg att hända.

Det går en stund och en annan björn går ut och äter. Vargarna närmar sig och alfahannen går hela vägen fram och är alldeles bredvid björnen som fortsätter äta. Varghannen visar ett underdånigt beteende och björnen accepterar konstigt nog att vargen är så nära. Ljuset försvinner mer och mer och jag pressar min stackars kamera upp till 40000 iso för att få 1/40s i slutartid. Det blir ändå några bilder på detta häftiga möte mellan olika rovdjur.

1600varg14

De nordiska skogarnas giganter mäter varandra med blicken. De ger varandra ett slags respekt till slut och björnen tillåter att crooked tail tar en bit kött. Björnarna undviker helst konflikter om det går.

Jag filmer lite mellan varven och det blir förvånansvärt bra trots det magra ljuset. Till slut blir det för mörkt och vi skymtar bara djuren ute på myren. Vilken start på denna vistelse. Vi bäddar i ordning gömslet och lägger oss för att sova. En orolig natt blir det såklart på hårda britsar. Vid tretiden vaknar jag av att en björn klafsar förbi på nära håll. Vi går upp vid halvsex och gör oss i ordning för att vara beredda om det blir någon action på morgonen. Det osannolika händer. Vargarna kommer tillbaka. Det är svagt ljus men klart bättre än igår kväll så det blir några bilder på den vackra alfahonan i sin frejdiga ljusbruna päls med lite mörka stråk i.

1600Varg4

Vargflicka (döpt av Bo Kristiansson). Alfahonan hade huvudrollen i filmen Björnen Herko och vargflicka.

1600lodge

Ned mot sjön syns bastun som vi besökte varje morgon efter gömslevistelsen. Härligt att dyka ned tjärnens dunkla vatten.

Vi bryter upp vid åtta och tar oss tillbaka till lodgen. Där väntar frukost och bildvisning av Lassi Rautiainen. Lassi är grundaren som också driver denna verksamhet. Han är en duktig och driven fotograf som vunnit många priser för sina fantastiska rovdjursbilder. Efter frukost blir det bastu och bad i sjöns kolsvarta och svala vatten.

Andra dagen i Paradiset
Även andra fotodagen spenderas i paradiset. Paradiset är namnet på det gömsle området där vi var igår. Denna dag utspelas på ungefär samma sätt som den förra. Det blir en hel del fågelfoto som förströelse medan vi väntar på de stora rovdjuren.

1600havsörn13

En av de adulta havsörnarna flyger förbi med jämna mellanrum och visar upp sin prakt.

Vi leker lite med långa slutartider för att få som Lassi säger: – Artistic pictures…

1600korp3

Två korpar formationsflyger i kvällningen.

Tyvärr dröjer det längre innan de dyker upp denna kväll. Det kommer några björnar i skymningen som är väldigt försiktiga och de drar sig undan efter en kort stund. En av björnarna blir så rädd så den sätter fart och springer genom våtmyren. Jag såg möjligheten att panorera med lång slutartid vilket ger några rätt roliga rutor.

1600björn1

Panorering med slutartid 1/10 ger häftiga effekter och känsla av fart.

Först när det är nästan mörkt kommer björnarna och äter på allvar. Strax därpå kommer det fyra vargar. En stor vit varg har anslutit sig till de tre och de hetsar björnarna och lyckas skickligt stjäla köttstycken från björnarna. De kretsar runt och irriterar björnarna som när de blir ouppmärksamma luras att släppa kontrollen över sin mat. Det blir en häftig sen att följa i kameran eller i kikaren. Det är för mörkt för att det ska bli några bilder men vi njuter av skådespelet ändå.

1600varg15

En bild med lång slutartid och högt iso som ändå visar lite av dramatiken i den finländska kvällningen. Fyra vargar som till slut lurar björnen på sin grisbog.

Per från vårt gömsle gick hem för att sova i sängen. Det skulle jag i ärlighetens namn inte ha vågat med fyra björnar och fyra vargar utanför i beckmörkret. Han erkände också i efterhand att han varit rädd. Förmodligen helt i onödan men fullt naturligt. På morgonen kom vargarna och passerade över myren men stannade aldrig därefter bröt vi upp.

Järv i Caravan
Att skogsgömslet heter caravan beror helt enkelt på att det stora gömslet står på hjul och blir alltså ett slags husvagn. Gömslet ligger en bit in från ”stora” grusvägen. Det är en glänta med en bergsknalle i mitten. Den är omgiven av tallar och gömslena omringar denna knalle. Tjejen från köket går med oss och lägger ut åteln som i detta fall består av fiskrens. Hon stoppar det under stenar drar det längs med marken och stockgar så det sprider ett doftspår. Hon sätter också upp en del av renset på spikar för att järven ska behöva klättra upp för att komma åt maten. Jag tar enmansgömslet och får i och med detta lite motljus vilket jag hoppas ska producera några läckra bilder. Det är en fin kväll och klockan är runt halvfem när vi har slamrat färdigt med stativhuvuden och annat och lugnet sprider sig i gläntan. Det är alltid en viss stress när man väntar på djur i gömslet. I detta fall vet vi att vi har c:a två timmar på oss innan det är för mörkt att fota. Det går en timme och ljuset är ganska fint. Hoppas, hoppas tänker man och strax därefter hör jag hur det det börjar klicka. Det är mina gömslegrannar som börjat ”skjuta” för fullt. Järven står bara några meter från mitt gömsle utan att jag sett den.

Järv, Finland -2015

Den tuffa järven påminner om en liten hyena med inslag av björn och apa. En häftig tuff krabat som t o m kan döda en älg om snön ligger djup med skare.

Den springer upp på knallen och börjar leta efter mat. Tyvärr är det ganska slitet i området kring berget så man hoppas att den ska röra sig ut i den orörda lite finare vegetationen men den håller sig mest kring berget. Det blir dock en del fina bilder med lite ljusreflexer från den sista solen i bakgrunden. Den gör också några klättringar och får sig några smakbitar.

Järv, Finland -2015

Järven klättrar upp för att leta efter gömd mat i den slitna furan.

Den försvinner mellan varven bakom en gran men man hör hur den äter. Den hämtar mer mat några omgångar men lämnar oss efter en stund. Jag känner mig ganska nöjd då jag både fått mina första bilder på järv och dessutom njutit av att betrakta den på nära håll. Det är häftigt att denna lilla krabat kan fälla både ren och t o m älg under vissa förhållanden.
Den vanliga menyn är dock mindre djur som skogsfågel och gnagare. En timme efter att solen går ned går ”supermånen” upp. Den ger ett kallt vitt lyster över gläntan. Järven kommer tillbaka åtskilliga gånger under natten och jag hör hur den äter och klättrar i träden. Jag provar att fota lite men det ger inget. Till min förfäran ser jag att jag glömt min sovsäck. Detta är första klara natten och det blir rejält kallt. Jag tar på mig alla kläder jag har men vaknar ideligen av att jag är stelfrusen och får köra ett träningspass med situps och benspark för att få upp värmen igen. Äntligen ringer klockan så att man kan börja röra sig och förbereda en önskad återkomst av järven på morgonen. Solen lyser med sin frånvaro. Ett kallt dis ligger över berget. Vid sjutiden dyker den plötsligt upp igen och bjuder på några klättringar innan det är dags att gå tillbaka mot bilen igen. Nu är det bara en natt kvar.

Järv, Finland -2015

Järven ställer sig mot en stock och tittar mig rakt in i själen. Jag blev tydligen godkänd för den jagade vidare.

Åter till Paradiset
Vi trodde att vi var färdiga med Paradise-området som är namnet på det ställe vi var först men det dök upp en möjlighet att få en natt till där då en annan grupp stuvat om i sitt program. Jag tvekade en kort stund då jag var sugen på att se Lake-området också. Frestelsen att spendera en natt till med mina nya kompisar, vargarna, blev dock för stor. Sista natten fick jag dela med mina rumskompisar Sverker och Micke. Vistelsen började dåligt för Sverker som vid ankomst upptäckte att han glömt kameran. Rätt viktig detalj på en fotoresa. Efter en logistikövning var dock allt på plats och spänningen steg ju mer vi nalkades oss mörkrets inbrott. Plötsligt ser jag ett välbekant vitt ansikte på andra sidan myren. Det är ”whiteboy” som sticker ut sin vita nuna bakom tallgrenarna. Han står och lyssnar och nosar en stund innan han ropar fram Crooked Tail och Vargflicka, alfaparet. De går en bit ut på myren och vi kan se hur de viftar på svansarna och myser med varandra.
Man känner sig varm i hela kroppen och vill för allt i världen förena sig med dem. Efter en stund är lekarna slut och de börjar målmedvetet sicksacka sig fram över myren. Vi är upprymda då klockan inte är mer än sex så det finns fortfarande fotomöjligheter kvar. De har spritt ut sig och håller avstånd.

Varg - (Crooked tail), Finland 2015

Crooked tail, alfahannen tar täten och leder de andra sicksackande över myren.

Alfahannen tar täten och kommer hela vägen fram till åteln. Han stannar och poserar för oss. Kort efter ansluter de andra och kalasar på grisen som bjuds. Då är det slut på leken och svansviftande. Då ser man att det är vilda djur och inga tamhundar.

Varg - Finland 2015

Trion är samlad vid köttet och ger oss ett ögonkast.

De sliter loss stora bitar kött och lägger en bit ifrån för att senare ta med sig till nattlegan. Det skymmer snabbt och ljuset försvinner vilket gör att vi tvingas använda långa slutartider och höga iso-värden för att fota. Vargarna gör sorti och efter en stund kommer björnarna. En stark måne gör oss också sällskap och ger oss möjlighet till lite experimentell fotografering. Det blir en del rätt intressanta bilder när björnarna blir avbildade som mörka små bilar som åker runt på myren.

1600björn3

Björnarna åker över myren som mörka bubblor (VW)

Vi sitter och njuter av ljuden och det vi kan skymta med våra blotta ögon och i kikaren i flera timmar. Vi vill suga ut det sista av vistelsen och lagra in allt vi ser i våra minnen att plocka fram sega dagar på kontoret. Men det är inte sista gången jag kommer att besöka de mäktiga rovdjuren i Finland. Det är säkert.

Här hittar du fler bilder på järv, varg, björn eller havsörn.

Här kan du titta på en femminutersfilm på vargarna

Om du vill prenumerera på mina blogginlägg kan du teckna en prenumeration här

 

 

 

 

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i dalaskogarna

Tjäderspel – skogsdrakarnas kamp i Dalaskogarna

Se alla bilder från det fantastiska spelet

I fjol gjorde jag två försök att få bevittna tjädertupparnas kamp om att få befrukta hönorna. Två nätter i ett gömsle 150*150 utan att få en enda bild på spelande tjäder. För en vecka sen landade en ungtupp på Hedvig Eleonoras kyrkogård och jag kunde inte hålla mig från att åka dit och kräla runt mitt i stan i den stora samlingen skådare och fotografer.Det gav en del skapliga artportätt, men det var ju inte direkt den vildmarksupplevelse som ett tjäderspel i gammelskogen är. Nu var det dags att göra ett försök igen. Jag hade fått en inbjudan av min nyfunne vän, den duktiga naturfotografen Marie Gillander. Hon har talat sig varm för ett ställe hon återkommit till i många år. Nu var det alltså dags att hälsa på hennes skogsdrakar, som hon kallar dem. En väldigt bra beskrivning tycker jag.

1600gömslet

Mitt doghouse är riggat och klart med mitt 500 riktat mot myren och en sidolucka redo för action i skogen.


Vaxduk och dörrmatta

Efter att ha jobbat undan det viktigaste åt jag lunch och ringde till Marie för att tala om att jag lämnade Stockholm. Då min tilltänkta gömsleplacering låg på en myrkant tipsade hon om att köpa ett fuktskydd så inte vätan skulle slå igenom och blöta ned sovsäcken. Sagt och gjort, ett snabbt besök på Rusta där jag shoppade loss på en vaxduk och en dörrmatta. (120*100). Dessa atteraljer visade sig funka exemplariskt. Dörrmattan tog bort prasslet och gjorde att stol och stativ inte sjönk ned i myren. Några timmar senare träffades vi och gav oss iväg till spelplatsen som inte helt otippat låg mitt ute i skogen. Vi rekade några ställen och jag bestämde mig slutligen för ett ställe som gav bra vinkel och medljus mot en öppen plats där jag hoppades att de skulle spela. Efter en snabb tur till civilisationen för att inmundiga en pizza var vi åter på spelplatsen. Vi ryckte bort småkvistar och rensade för att öka möjligheterna att få bra bilder. Vid åttatiden kröp vi in i våra gömslen. På plats var även Nisse och Eva i varsitt gömsle.

 

Tjäder Dalarna 2015

Spelet börjar ute bland tallarna och det är än så länge tomt på myren.

Tupparna anländer
När en tjädertupp med en vikt på någonstans 4-6kg landar i en tall precis ovanför huvudet är det omöjligt att inte hoppa till. Det låter som jordens undergång och armageddon är nära och man är beredd på att få en tall i huvudet. Strax efter den första tuppen kommer en till och sen en till och sen ytterligare en. Innan jag vaggas till sömns av taltrastarnas  vackra kvällsserenad har jag räknat in ett tiotal tuppar. Det blir en orolig sömn där jag bland annat drömmer att en björn puffar på mig genom tältduken, eller var det ingen dröm…  Jag vaknar vid halvfyra av att det landar ytterligare en tupp med ett brak. Den sätter sig till ro och småkluckar lite. Jag lyssnar på skogen som börjar vakna. En berguv ropar tre gånger en sparvuggla ger ifrån sig en vissling. Snart stämmer även storlom, orrar och tranor in i morgonkören. Man känner sig enormt levande och välsignad att man får vara en del av en sån hör morgon.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna lämnar skogen och flyger ned för att ta en position på myren.

Det är kallt
Marie hade som tur var förvarnat mig om att det var kallt på morgnarna. De hade -6 grader härom morgonen. Jag vet inte vad termometern visade nu men frost var det i alla fall. Fullt påklädd gled jag ur sovsäcken och in i min flytoverall. Skönt att inte behöva frysa. Så försiktigt som möjligt ställer jag i ordning stol och utrustning så att det ska vara lätt att förflytta sig vid behov. Jag har riggat stativet med mitt 500 och har mitt 70-200 i beredskap för att använda genom sidoluckorna om någonting händer åt andra håll än åt myren.

Tjäder Dalarna 2015

En av tupparna poserar villigt framför mitt 500. Det är knivskarpa kontraster mellan den frostnupna växtligheten och den svarta draken.

Spelet kan börja
Jag drar försiktigt ned blixtlåset till en av luckorna i mitt doghouse (så heter modellen på gömslet som är 150*150). Två, nej tre tuppar springer redan runt inne i skogen. Det finns några korridorer mellan träden där det är möjligt att fota. Ska jag våga sticka ut kameran? Nej, jag vågar inte. Jag vill inte riskera att skrämma iväg alla tupparna utan försöker ha lite is i magen tills de kommer inom räckhåll för den stora gluggen. Ljuset kommer så sakteliga och plötsligt dyker det upp en höna. Då blir det fart. Ett antal tuppar rusar efter henne och till slut dyker en av dem upp rakt framför mig. Äntligen får jag min första bild på spelande tjäder. Jag startar med enbildstagning i tyst läge för att inte skrämma iväg tjädrarna men nu ändrar jag till seriebildstagning för att vara beredd om det blir action. Tur var det för en kort stund senare flyger en tupp åt mitt håll och jag får en ruta som blir hyfsad. En av tupparna ställer sig på en tuva och äter lite mitt i alltihopa. Han står där och poserar snyggt solbelyst. Jag experimenterar lite med att underexponera olika mycket och tycker jag får till det ganska bra då det ger en känsla av att han står i rampljuset, vilket han ju i  princip också gör när solens första strålar träffar honom. De är verkligen mäktiga. Frågan är om det verkligen är älgen som är skogens konung och inte tjädern?

Efter att jag fått en hel del bra bilder testar jag att byta till 70-200 och pillar ut den genom sidoöppningen. Det är kul att komplettera med lite bilder som bättre beskriver hur spelplatsen ser ut.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp träffas av de första varma solstrålarna som med hjälp av lite underexponering får det att se ut som att han står i rampljuset. En position som han säkert njuter av.

 

Tjäder Dalarna 2015

När honorna kommer in på arenan blir det fart på tupparna.

Tjäder Dalarna 2015

En hanne kromar sig för en hona som dessvärre verkar ointresserad. I slutänden är det hönan som bestämmer vem som ska få äran att betäcka henne.


Spelet avtar
Den ena tuppen efter den andra lämnar arenan med ett lika stort brak som när de anlände men några envisa typer fortsätter att spela. Bland annat alfahannen som flyger upp i ett träd bredvid mig och spelar och äter omväxlande. Jag bestämmer mig för att chansa och sticker ut mitt 500 genom sidoluckan. Det är tungt men jag kan låta det hänga lite i tyget på gömslet så får jag liet avlastning. Tuppen är så upp i sitt spelande att han verkar helt obekymrad över min närvaro. Efter en stund landar en tupp i trädet ovanför mitt gömsle och jag ser hur alfahannen laddar för attack. Jag gör mig beredd att skjuta med kameran och lyckas få ett par hyfsade bilder när den gamla tuppen flyger rakt mot mitt gömsle. Efter att ha jagat bort den tuppen och revirspelat en stund till så ger sig även han av till födoplatserna istället. Jag hör ett blixtlås som dras upp och en fågel lyfter åt Maries gömsle till. Det visar sig att en kungsörn landat mitt på spelplatsen utan att vi märkt det. Jag ser den tyvärr inte men den hade försökt slå en höna häromdagen och tycker väl att hen hittat ett bra kylskåp.

Tjäder Dalarna 2015

En tjädertupp som ilsket flyger rakt mot mig för att jaga bort en tupp som landat i en tall vid mitt gömsle.

After tjäder
Efter lite skönt eftersnack om morgonens spel packar vi ned gömslena och rör oss hemåt. Jag stannar till en stund vid ett gammalt bruk där en fors rinner igenom. Där ägnar jag en halvtimme åt att föreviga forsärlorna som häckar där. Jag hoppas att alla någon gång får möjlighet att bevittna detta naturens under. Det är en mäktig händelse som sker i skymundan. Även om ni inte fotar är det en fantastiskt spännande upplevelse. Jag ser redan fram emot nästa gång.

Se alla bilder från det fantastiska spelet

Ni kan även kolla tjäderdrottningen Marie Gillanders blogg från samma morgon